David Bowie is

En av höjdpunkterna under mina London-resa var en utställning om David Bowie på Victoria & Albert Museum som hette David Bowie is. På min biljett stod det till exempel "David Bowie is hiding nothing" och på tygkassen som jag köpte i souvernirshopen står det "David Bowie is a face in the crowd". Vad som lyfts fram är att David Bowie är så mycket och ett genomgående tema i utställningen är just identitet. Det var en liten utmaning att få tag på biljetter, de man kunde köpa online sålde slut för längesedan. Därför gällde det att vara på plats innan museet öppnade och göra det som britter gör jäkligt bra, nämligen att köa. För mig tog det kanske en och en halv timme att få en biljett. Sedan fick man vänta till ett specifikt klockslag för att få gå in. Vid ingången fick ett par hörlurar och en liten manick, en audioguide som de brukar ha på museum. Den aktiverades sedan beroende på var i utställningen man befann sig. Väldigt bra! Man fick på så sätt chansen att höra mer djupgående fakta utan att behöva trängas framför diverse plakat.. Samtidigt fick man soundtrack med Bowie-musik, så klart! Det enda negativa med hela utställningen var nog att det vara ganska trånga utrymmen och väldigt mycket folk.

Det fanns enormt mycket information om Bowie, om hans karriär och tidigare liv. Jag orkade ärligt talat inte läsa allting, utan jag valde ut det jag tyckte såg intressant ut. Självklart fick man en introduktion till Bowies liv, uppväxtår och olika litterära och konstnärliga influenser. Det jag fan mest fascinerande var de olika karaktärerna som han uppfann och som han sedan "var" eller spelade på scenen. Jag gillade framför allt att läsa om Ziggy Stardust, Major Tom och de andra. Sedan var det också kul att se hur han influerades av samtida händerlser (t.ex. månlandningen 1969) men även hur han har influerat efterkommande artister och mode. Man fick se massor av scenkläder (hög wow-faktor på dem), framföranden och låttexter.

Häftigast var ett stort rum med enorma bildskärmar som dels spelade livekonserter och dels visade upp scenkläder och scener ur karriären. Där satt folk och glodde hur länge som helst, det var enormt lätt att fastna. Så himla värt pengarna! Jag gillar Bowie, men har aldrig varit något superfan. Det gjorde absolut ingenting för de lyfte fram massor av intressanta aspekter ur hans liv på ett väldigt levande och medryckande sätt. Tycker att flera museer ska inspireras att behandla även mer moderna personligheter och konstnärer. Och David Bowie är ju en väldigt färgstark och varierande artist som gör sig väldigt bra som fokus för en utställning. Så det blir MVG för ämnesval! I övrigt är V&A Museum ganska standard i museimått mätt, innehållsmässigt liknar det British Museum, men de (V&A) har också lyckats återuppfinna sig själva.

*Bildkälla