Rewatching the Watchmen

Även om jag inte kan sitta i en biosalong och njuta av Zack Snyders detaljrika film, så är den fortfarande lika imponerande. Inne på bion blev jag nog lite överväldigad, nu är jag mer förväntansfull. Jag har en liten teori om filmatiseringar av böcker, serieromaner, pjäser osv. Det handlar om balans. Men inte bara det, man måste kunna hitta en fräsch vinkling av verket samtidigt som man är "sann" mot orginalet. Man kan alltså inte bara kopiera rakt av, utan något nytt att säga. Man kan inte heller göra om verket totalt så att hela berättelsen och dess karaktärer förändrar... karaktär. För att dra en Alan Moore-parallell så var det nog det senare som hände med V for Vendetta, som är en bra film (väldigt bra) men som nog ska ses som fristående från serieromanen.

I Watchmen så är Snyder ute och snubblar på gränsen till att följa serien till besatthet. Därav alla detaljer, man märker direkt att det här handlar om någon som älskar orginalet. Kanske lite för mycket? Men å andra sidan så tar han fasta på kärnvapenhotet och ändrar till och med slutet, vilket är smått fantastiskt. För seriens stora final hade nog inte fungerat så bra på vita duken. Fantasi får ge vika för realism. Alan Moore skulle möjligtvis vända sig i sin grav om han var död.

Men trots allt så tycker jag att Snyder har lyckats bra med tanke på det enormt jobbiga projekt som han företog sig. Den här serien har kallats ofilmbar, jag tror de flesta fans var skeptiska när de hörde att Dawn of the Dead - och 300-snubben skulle göra den. Jag var det i alla fall. Han lägger ned mycket vikt på små detaljer (besattheten) men anpassar även filmen till nutiden (den egna visionen). Kort sagt... FY FAN VAD BRA DEN ÄR!