Home is where the hearth is

Under veckan har jag haft Fahrenheit 451 som pendelläsning. Det har fungerat så där, mest för att jag inte riktigt har kunnat koncentrera mig på läsningen. Ibland undrar jag om det är alla nya medier som gör att man förlorar koncentrationsförmåga. Det är sällan som jag verkligen fastnar i en bok i flera timmar nuförtiden. Det kan ju även ha att göra med min vardag. Fram och tillbaka mellan universitetet och jobbet. Kollektivtrafiken uppmuntrar inte direkt till läsro.

Men tillbaka till boken, som faktiskt var... okej. Jag var nog inställd på att älska den, för jag trodde den skulle påminna om 1984. Men icke. Det gick trögt, trots att den är både kort och relativt lättläst. Men idén är intressant, med en dystopi där brandmännen bränner böcker. Det finns enormt mycket teknikrädsla i den berättelsen och jag som använder mycket ny teknik kan inte riktigt relatera. Vilket är ironiskt eftersom jag ibland sitter och surfar på mobilen istället för att läsa...

Så ja, Bradbury har antagligen en ganska bra poäng. Tekniken tar lätt över, och ibland önskar jag att jag kunde stänga av allt i några månader.

*Bildkälla