Lästa seriealbum 2019

• When I Arrived at the Castle (Emily Carroll) 30/12
• Den rödaste rosen slår ut (Liv Strömquist) 8/11
• The Wicked + The Divine Vol. 9: "Okay" (Kieron Gillen & Jamie McKelvie) 20/10
• Die Vol. 1: Fantasy Heartbreaker (Kieron Gillen & Stephanie Hans) 9/7
• Sabrina (Nick Drnaso) 30/6
• Heimat: Ett tyskt släktalbum (Nora Krug) 27/6
• The Handmaid's Tale (Margaret Atwood & Renée Nault) 27/4
• Maus I-II (Art Spiegelman) 25/4
• Nattbarn (Hanna Gustavsson) 19/4
• Lunchbox (Ellen Greider) 19/4
• Livet, ditt as (Nina Hemmingsson) 19/4
• Lånat kön (Chloé Cruchaudet) 12/4

Lästa böcker & noveller 2019

• Ett nytt Atlantis (Ursula K. Le Guin) 31/12 (N)
• Shoot the messenger (Hanna Eriksson) 30/12 (N)
• Jiroekonomi (Nina Åkestam) 30/12 (N)
• Avlägset mål (Per Anders Fogelström) 30/12 (N)
• Den sista vägen (Rachel Korn) 28/12 (N)
• Lille Viggs äventyr på julafton (Viktor Rydberg) 28/12 (N)
• Lappin och Lappinova (Virginia Woolf) 28/12 (N)
• Den stora bubblan (Per Grankvist) 28/12
• Styr din plog över de dödas ben (Olga Tokarczuk) 27/12
• Du och jag mot världen (Zulmir Bečević) 27/12 (N)
• Jul (Victoria Benedictsson) 26/12 (N)
• Migrän (Arne Dahl) 26/12 (N)
• Kräftfångst (Pooneh Rohi) 25/12 (N)
• Den riktiga jultomten (Vilhelm Moberg) 25/12 (N)
• I skymningslandet (Astrid Lindgren) 23/12 (N)
• En gata i Paris och dess invånare (Honoré de Balzac) 22/12 (N)
• Eller: Problemet är att han älskar honom (Kristofer Folkhammar) 22/12 (N)
• Kom så drar vi! (Josefiné Josefsson) 16/12 (N)
• Klubben (Matilda Gustavsson) 15/12
• En familjemiddag (Kazuo Ishiguro) 10/12 (N)
• Hägring (Oline Stig) 10/12 (N)
• Förlorade sonens återkomst (Agnes von Krusenstjerna) 9/12 (N)
• Pälsen, Syndens lön & Kyssen (Hjalmar Söderberg) 4/12 (N)
• Silverresenären (Hanna Almgren) 3/12 (N)
• Samma tid, nästa vecka? (David Nicholls) 2/12 (N)
• Ålevangeliet (Patrik Svensson) 27/11
• The Testaments (Margaret Atwood) 10/11
• Dyksommar (Sara Stridsberg & Sara Lundberg) 30/10
• Testamente (Nina Wähä) 28/10
• Citronen (Arnošt Lustig) 30/9 (N)
• En vårmorgon (Ida Fink) 29/9 (N)
• Jakten på Dawit (Martin Schibbye) 17/9
• The Butchering Art (Lindsey Fitzharris) 21/8
• This Is How You Lose the Time War (Amal El-Mohtar & Max Gladstone) 2/8
• Gentleman Jack (Anne Choma) 29/7
• Spellslinger (Sebastien de Castell) 27/7
• The Vagrant (Peter Newman) 14/7
• De obekymrade (Horace Engdahl) 3/7
• The Silence of the Girls (Pat Barker) 2/7
• Oppermanns (Lion Feuchtwanger) 23/6
• The Seven-Percent Solution: Being a Reprint from the Reminiscences of John H. Watson, MD (Nicholas Meyer) 10/6
• Jag for ner till bror (Karin Smirnoff) 1/6
• Nora eller brinn Oslo brinn (Johanna Frid) 26/5
• Circe (Madeleine Miller) 21/5
• Art Matters (Neil Gaiman & Chris Riddell) 7/5
• Vem dödade min far (Édouard Louis) 4/5
• The Cruel Prince (Holly Black) 4/5
• Från Holmes till Sherlock (Mattias Boström) 23/4
• Jungfruön (Anna Winberg) 21/4
• Educated (Tara Westover) 6/4
• Konsten att göra skillnad (Stefan Einhorn) 31/3
• Jag som var så rolig att dricka vin med (Rebecka Åhlund) 11/3
• Folk (Zoe Gilbert) 4/3
• Midnight at the Bright Ideas Bookstore (Matthew J. Sullivan) 15/2
• Exquisite Corpse (Poppy Z. Brite) 13/2
• En piga bland pigor (Ester Blenda Nordström) 3/1
• Analfabeten (Ágota Kristóf) 28/1
• Mannen som slutade röka (Tage Danielsson) 23/1
• TheDark Descent of Elizabeth Frankenstein (Kiersten White) 22/1
• Kring denna kropp (Stina Wollter) 14/1
• My Sister, the Serial Killer (Oyinkan Braithwaite) 5/1
  
  Noveller markerade med (N)

Lästa böcker 2018

• Sena dikter (Wisława Szymborska) 31/12
• Tuschritningen och tre andra historietter (Hjalmar Söderberg) 30/12
• Gourmetsyndromet (Pontus Wasling) 29/12
• Huset (Torgny Lindgren) 29/12
• Förhöret (Khashayar Naderehvandi) 29/12
• Frid på jorden (Selma Lagerlöf) 28/12
• Farväl till dem på land (Marjaneh Bakhtiari) 27/12
• Nattrodd (John Ajvide Lindqvist) 25/12
• Shuno (Dogge Doggelito) 25/12
• Madame de Breyves melankoliska sommar (Marcel Proust) 25/12
• Ravioli (Klas Östergren) 23/12
• Farväl, mitt kvinnofängelse (Karolina Ramqvist) 23/12
• Blomman (Suzanne Brøgger) 19/12
• Midsommar med Herr Laakso (Kjell Westö) 19/12
• If Cats Disappeared From the World (Genki Kawamura) 18/12
• Alla vill bara gå hem (Daniel Sjölin) 17/12
• Att titta ut genom fönstret (Orhan Pamuk) 11/12
• Rösten (Birgitta Stenberg) 9/12
• Efter balen (Lev Tolstoj) 9/12
• Den skenande planeten (Maja Lundgren) 8/12
• Tretton dagar med John C (Jojo Moyes) 7/12
• Hitomi (Kim Thúy) 7/12
• Horatio Sparkins (Charles Dickens) 7/12
• Kärleksprövningen (Mary Shelley) 6/12
• Rapport från den täta världen (Aris Fioretos) 4/12
• Den blå pelargonen (Agatha Christie) 3/12
• Sadie (Courtney Summers) 24/11
• Hemma hos Harald Henriksson (Uje Brandelius) 22/11
• Om Bob Dylan (Sara Danius) 13/11
• Dokumentet (Aftonbladets kvinnliga journalister) 4/11
• Fågeln i mig flyger vart den vill (Sara Lundberg) 29/10
• Ingen jämfört med dig (Jonas Brun) 29/10
• Den oändliga familjen (Cilla Naumann) 26/10
• Frågor jag fått om Förintelsen (Hédi Fried) 10/10
• The Sorcerer of the Wildeeps (Kai Ashante Wilson) 6/10
• Nuckan (Malin Lindroth) 1/10
• Blackwing (Ed McDonald) 26/9
• The Ballad of Black Tom (Victor Lavalle) 16/9
• A Wizard of Earthsea (Ursula K. Le Guin) 3/9
• Sharp Objects (Gillian Flynn) 26/8
• Neverworld Wake (Marisha Pessl) 8/8
• Spinning Silver (Naomi Novik) 5/8
• The Song of Achilles (Madeline Miller) 25/7
• Marked (Benedict Jacka) 17/7
• The Power (Naomi Alderman) 14/7
• A Conjuring of Light (V. E. Schwab) 5/7
• Rapport från en skurhink (Maja Ekelöf) 26/6
• Det som tillhör dig (Garth Greenwell) 24/6
• Förlåten (Agnes Lidbeck) 19/6
• Kallocain (Karin Boye) 10/6
• Händelsehorisonten (Balsam Karam) 3/6
• Vaggvisa (Leïla Slimani) 28/5
• A Gathering of Shadows (V. E. Schwab) 26/5
• It Devours! (Joseph Fink & Jeffrey Cranor) 10/5
• The Essex Serpent (Sarah Perry) 4/5
• Children of Blood and Bone (Tomi Adeyemi) 29/4
• Norra Latin (Sara Bergmark Elfgren) 10/1

Lästa serier 2018

• The Life of Captain Marvel (Margaret Stohl m.fl.) 30/12
• The Wicked + the Divine Vol. 8: Old Is the New New (Kieron Gillen, Jamie McKelvie m.fl.) 29/12
• Sex Criminals Vol. 4: Fourgy! (Matt Fraction & Chip Zdarsky) 28/12
• Power Up (Kate Leth & Matt Cummings) 27/12
• Saga Vol. 9 (Brian K. Vaughan & Fiona Staples) 26/12
• A Study in Emerald (Neil Gaiman & Rafael Albuquerque) 27/9
• I slutet av regnbågen (Bitte Andersson) 13/9
• I paradisets källare (Julia Hansen) 11/7
• Drottningen i kassan (Erika Petersson) 23/6
• The Wicked + The Divine 1923AD (Kieron Gillen & Jamie McKelvie) 18/5
• Nya Norrland (Mats Jonsson) 20/4
• America Vol. 1: The Life and Times of America Chavez (Gabby Rivera & Joe Quinones) 11/3
• Saga Vol. 8 (Brian K. Vaughan & Fiona Staples) 28/2

Åter till Brideshead

Brideshead Revisited kommer i en ny svensk översättning, kallad En förlorad värld - Åter till Brideshead - Kapten Charles Ryders andliga och världsliga minnen. Underrubriker som heter duga! Översättare Hans-Jacob Nilsson, förlag Wahlström & Widstrand, efterord av Johanna Koljonen. Jag tror faktiskt att jag ska slå till på denna svenska utgåva, trots att jag föredrar att läsa på engelska. Såg av en slump artikeln om boken i DN häromdagen och köpte av en slump även senaste Vi läser i förrgår och även där fanns en artikel om Evelyn Waugh.

Slump och tillfällighet. Ungefär som att få ett rum på markplan och på grund av det dras in i ett aristokratiskt familjedrama.

Vad mina ögon gör just nu

För några veckor sedan var jag inte i ett läs-flow utan dess like. Plöjde seriealbum, kortare romaner och romaner. Men varje läsare vet att detta inte kan hålla och mycket riktigt befinner jag mig i en svacka just nu. Jag tror det kan bero på att jag har börjat läsa ett flertal böcker men att det sedan tar lång tid att läsa ut dem eftersom jag läser för många på en gång... Hur som helst, det här läser jag just nu:

The Wasp Factory av Iain Banks har jag för tillfället pausat, men jag har den alltid någonstans i bakhuvudet. För den fastnar eftersom den är så obehaglig. Obehaglig men bra, tror jag.

Maken av Gunn-Britt Sundtrsöm är den bok som vi läser i bokcirkeln just nu och som jag verkligen inte trodde att jag skulle tycka om. Men jag älskar den nog? Stilistiskt och språkligt helt fantastiskt, dessutom väldigt rolig emellanåt. Sundström har fantastiskt skarpa formuleringar. Tyvärr är huvudpersonerna totalt outhärdliga!

The Witch of the Low-Tide av John Dickson Carr är en gammal deckare jag plockade upp på någon second-hand-affär för ett bra tag sedan och sedan aldrig har läst. Jag började på den, men har inte läste den på några veckor. Är dock spänd på att se vad som kommer att hända, så jag tänker fortsätta läsa den någon gång. Definitivt.

The Magician's Land av Lev Grossman är den tredje och sista (?) delen i en trilogi och en bok som jag har sett fram emot ett bra tag nu. Quentin Coldwater är lika irriterande och underbar som vanligt, det magiska sagolandet Fillory är lika mörkt och deprimerande som vanligt. Det ska bli enormt spännande att få se hur det hela slutar!

Tordyveln flyger i skymningen

Just nu lyssnar jag på Tordyveln flyger i skymningen av Kay Pollack och Maria Gripe. Trots att jag har läst boken fler gånger än jag kan minnas så har jag aldrig hört den i radioversion. Det som är mest spännande är att faktiskt höra Emelies visa, inte bara se noterna och texten. Jag har alltid undrat hur den låter! Liksom boken är radioteatern stämningsfull, spännande och väldigt rolig. En prefekt sommarsyssla! Det börjar dessutom bli dags att läsa om boken, tror inte att jag gjorde det förra sommaren.

*Bildkälla

Sagoberättare

Det finns en lista i min hjärna på personer som jag skulle vilja träffa någon gång i livet. Neil Gaiman har länge varit högt upp på den listan eftersom han under flera år har varit min absoluta favoritförfattare. Det började någon gång under gymnasiet då jag lånade Goda omen på biblioteket i Vällingby. Ofta har jag någon idé om vad jag ska låna, men den gången hade jag bestämt mig för att ta någonting helt slumpmässigt. Så jag stod framför fantasyhyllan och såg den här boken med ett ganska konstigt och lustigt omslag. Den var skriven av två författare och inuti fanns en presentation av dem. På bilden var Neil Gaiman klädd helt i svart och Terry Pratchett helt i vitt. Och den här boken visade sig vara något av det roligaste jag har läst. Tror jag sträckläste den under två dagar för att sedan läsa om den igen direkt efteråt.

Sedan dess har jag lyckats samla på mig ett antal olika utgåvor av Good Omens, tror jag är uppe i sex eller sju stycken. Är fortfarande tokig i den boken och extremt tacksam för att den förde mig in på Gaiman-spåret. Lite bittert insåg jag vid den här tiden att jag precis hade missat Neil Gaiman som hade varit på Sverige-besök. Jaha, bara att vänta på nästa gång han kommer hit då. Vilket visade sig vara i sammanband med att filmen Stardust hade premiär, men då besökte han Lund. Lite bittert insåg jag att jag inte hade råd att åka dit och inte heller lust att åka själv. Men det kunde ju inte dröja alltför länge förrän nästa besök? Jo... Det skulle dröja till maj 2014.

Johanna Koljonen och Neil Gaiman 27 maj 2014

Det blev två rätt intensiva och Gaiman-fyllda dagar i maj. Jag följde honom runt genom Stockholm, gick på det jag kunde, tog ut en semesterdag bara för att kunna göra det. Det var så värt det. Han var bland annat på Kulturhusets Internationell författarscen där han samtalade med Johanna Koljonen. Samtalet var både intressant och roligt. Jag blev förvånad över hur öppen och glad Neil Gaiman verkade vara, speciellt eftersom han precis hade kommit från krigsdrabbade Syrien. Men han var så himla vänlig och naturlig och sa så många intressanta saker. Det var nog det bästa författarsamtalet jag har varit på (men jag är i och för sig långt ifrån objektiv). Följande dag inleddes tidigt på morgonen då jag köade vid Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan för att få en kölapp till signeringen med Gaiman. Nu vet jag inte om det var så himla nödvändigt att vara där tidigt, men det kändes som någonting jag måste göra. Jag var så nervös att jag skulle missa honom igen. Jovisst fick jag en kölapp och i kön hittade jag dessutom en annan Hannibal-nörd att prata av mig lite med. Bra bonus. Under köandet fick jag dessutom nys om att Gaiman skulle dyka upp för ett litet samtal på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan (varför utannonseras inte sådana saker i förväg?!). Istället för att åka hem och duscha och sova och äta stack jag dit. Samtalet kanske inte var lika livat som det på Kulturhuset, men det var ändå värt besväret. Sedan fick jag äntligen åka hem och vila inför signeringen senare på eftermiddagen.

Neil Gaiman signerar på SF-bokhandeln

Själva signeringen gick tyvärr väldigt snabbt eftersom de var måna om att alla skulle få chansen att träffa Neil Gaiman. Jag tog med ett ex av Good Omens som jag letade fram ur någon låda. TYVÄRR verkar det exemplar som jag lånad på bibblan ha gallrats, annars skulle jag ha hittat på något sätt att få den signerad. Han var så charmig och jag var så nervös så jag inte sa någonting speciellt. Jag gav honom en present och fick vad jag tror var en puss på kinden/halvkram. Eller var det jag som halvkramade? Vem vet, men det var närkontakt med en av mina favoritförfattare. Det var en fin avslutning på två väldigt intensiva dagar och absolut något av det bästa som har hänt mig.

Hör upp! En vandrare

Det var flera år sedan jag började läsa Kate Beatons serier på hennes sida Hark! A Vagrant. Minns inte riktigt hur jag först fick nys på henne, men jag misstänker att det var genom hennes fantastisk "Dude watchin' with the Brontës"-serie. Hon skriver och ritar extremt smarta och roliga serier och hon har dessutom en enorm känsla för tonläge. Just det här med stämning och tonläge märks i hennes mer personliga serier om sin familj. Under julhelgen lade Beaton upp en rad serier på sin Twitter och de flesta handlade om sina föräldrar. De är så enkla med ändå så fantastiskt bra och fina och roliga.

Kate Beaton var även gäst på Stockholms internationella seriefestival på Kulturhuset i maj. Hon deltog bland annat i ett samtal tillsammans med Faith Erin Hicks och Rene Engström, alla med kopplingar till Kanada. De pratade bland annat om sitt eget serieskapande och kanadensiska serier. Det var mycket avslappnat och roligt samtal. Sedan fick jag även möjlighet att träffa Kate Beaton och få mitt exemplar av hennes bok signerad. Det kändes stort och självklart vet jag aldrig vad jag ska säga. Men hon ritade en fin teckning av mig!

Red Dragon

För någon vecka sedan lyckades jag äntligen läsa ut Red Dragon av Thomas Harris, vilken är den första boken som innehåller en man vid namn Hannibal Lecter. Jag började läsa den för flera månader sedan, men sedan blev den en sådan där sekundär bok som jag inte prioriterade. För den är långt ifrån dålig, utan istället mycket välskriven och spännande. Dock finns det en hel del problem, men det återkommer jag till. Framför allt läste jag Red Dragon eftersom jag har sett TV-serien Hannibal, som jag möjligtvis har nämnt tidigare. Hur som helst så är jag fortfarande djupt fascinerad av karaktären Will Graham, och han har huvudrollen i boken. Men de två versionerna av Graham skiljer sig ganska mycket åt. Hugh Dancy spelar honom väldigt känsligt i TV-serien, han känns tillbakadragen och skör pga sin "empatistörning". I boken är han däremot ganska grov, men det intrycket kanske jag får eftersom han svär en del. Men bok-Graham visar mycket mer aggression utåt och det är så han håller folk på avstånd.

Det är väldigt intressant att se vilka bitar och citat ur boken som Bryan Fuller har inkorporerat i TV-serien. Sedan finns det sådant som jag gärna ser att de använder i kommande säsonger. Thomas Harris håller en ganska hög litterär klass, det finns en del poesi i ondskan i boken. Och hur ondskan och våldet påverkar människor. Will Graham är den som påverkas och drabbas mest. Hans empati gör att han kan förstå olika perspektiv hos olika typer av människor, vilket är användbart om man jagar seriemördare. Men han kan inte släppa de perspektiven lika lätt.

Så på grund av allt det här så tyckte jag om boken. Men sedan finns det där misogyna stråken. Nu tror jag att Thomas Harris har någon idé om att han skriver starka kvinnliga karaktärer, typ Reba McClane i Red Dragon och senare även Clarice Starling i The Silence of the Lambs. Men ett fåtal bra skrivna kvinnliga karaktärer väger knappast upp det Harris gör mot kvinnor som blir mördade i boken. Det är alltid något sexuellt bakomliggande och morden blir alltid mer eller mindre sexualiserade och fokuserade på kvinnorna. Det är tröttsamt och det är gammalt och jag är så jäkla glad att det aldrig kommer att hända i TV-serien. Bryan Fuller verkar extremt medveten om sådana här problem och har valt att inte gå den vägen.

Red Dragon är ganska svår att betygsätta eftersom det är en bok som är välskriven och bra för sin genre, men som samtidigt har problem med de kvinnliga karaktärerna. Det finns mer saker att säga om Reba och om Grahams fru Molly, men sammanfattningsvis: de är bakgrundskaraktärer som i slutänden ska räddas av de manliga karaktärerna samtidigt som de får stå för det goda och fina i boken. Rätt tröttsamt.

Marisha Pessl hos Natur & Kultur

Av en slump såg jag på Twitter att förlaget Natur & Kultur bjöd in bokbloggare och bokhandlare för att träffa författaren Marisha Pessl för lite mingel och författarsnack. Jag dök på den chansen direkt trots min extremt lilla blogg. När jag läste Night Film i november-december förra året så hittade jag en av mina absoluta favoritböcker. Det var en rätt intensiv läsupplevelse och jag blev rätt besatt av boken (delar tydligen vissa drag med huvudpersonen Scott McGrath). Kvällen bestod av lite trevligt mingel och sedan intervjuades Pessl en stund. Efter det blev det signering så klart! Det var en väldigt lättsam och intim kväll som jag uppskattade väldigt mycket.

Night Film är en rejäl bok (cirka 600 sidor) med mycket innehåll. Scott är en journalist som för ett antal år sedan undersökte den mystiska skräckregissören Stanislav Cordova. Det slutade med att Scott blev utskämd och blev tvungen att sluta med sitt grävande. Men när Cordovas dotter Ashley hittas död börjar Scott undersöka regissörens liv igen, denna gång med Ashley som ingång. Och Scott faller djupt ned i kaninhålet och en av höjdpunkterna blir ett surrealistiskt besök på Cordovas stora gods där många av hans filmer spelades in. En av de saker som jag blev mest fascinerad av är just Cordovas filmer. Pessl har nämligen fantiserat ihop regissörens alla filmer och under bokens gång redogör hon för flera av dem. Även om jag inte är någon skräckfilmsfantast så blev jag enormt sugen på att se filmerna. Vibbarna man får av boken påminner om något av David Lynch. Man befinner sig i verkligheten, men man (och karaktärerna) är knappast fast förankrade i den. Man frågar sig ibland om berättelsen har övernaturliga inslag eller om det är karaktärerna som har tappat fotfästet.

Förutom berättelsen i texten arbetar Pessl med andra typer av medier också. Det finns inslag i boken som förhöjer den dokumentära känslan, till exempel utdrag ur Internetartiklar, filer från mentalsjukhuset där Ashley, foton m.m. Dessutom finns den en mobilapp med extramaterial, vilket var någonting nytt för mig. Det är en extremt läsvärd bok och den kräver en hel del tålamod, men hjälp vad den är värd alla sömnlösa nätter!

Att möta sina idoler

De senaste veckorna har varit ganska annorlunda, det har hänt mycket spännande saker på en en väldigt kort tid. Ärligt talat känner jag mig fortfarande ganska överväldigad. Förrförra veckan träffade jag nämligen tre litterära idoler, samtliga kvinnor. Det började med författarsamtal med Marisha Pessl på Natur & Kultur förlag på torsdagen. Då var bokbloggare och bokhandlare inbjudna för lite mingel och möte med Pessl och jag lyckades glida med på ett hörn. Jag är extremt glad att jag fick lyssna på henne och träffa henne, för hennes senaste roman Night Film är en av mina absolut största läsupplevelser. Men mer om det i ett senare inlägg! På lördagen var det nämligen dags för Stockholms Internationella Seriefestival på Kulturhuset med temat Kanada. En av gästerna var min favorit Kate Beaton och jag fick även möta henne för att få min bok signerad. Hon ritade även av alla som hon signerade åt, så himla roligt! Sist (men absolut inte minst) var det dags för författarsamtal med Donna Tartt på söndagen. Wow. Vilken kvinna. Hon är så skarp och enormt intressant. Tyvärr höll själva samtalet långt ifrån måttet men det var en relativt lyckad kväll ändå. Fick min The Secret History signerad så jag är mer än nöjd! Och ja, igår träffade jag Neil Gaiman. Den upplevelsen har jag fortfarande inte smält, så det tar vi en annan gång. Men ja, han är värd hypen.

Det som är lite svårt med sådana här "möten" är att de är så korta och att man omöjligt kan förmedla hur mycket deras arbete betyder för en. Man får hoppas att de vet om det ändå, eller åtminstone kan föreställa sig. Flera av signeringarna jag var på var väldigt, väldigt stressade eftersom arrangörerna vill att så många som möjligt ska få chansen att träffa personen i fråga. Vilket jag verkligen förstår, men det påverkar ju ändå hur man själv ser på upplevelsen. Då var mötet med Marisha Pessl nog bäst, eftersom det var mer intimt och informellt. Hon är ju inte heller ännu den superstar som Gaiman är, vilket ärligt talat är ganska skönt.

Men jag är extremt glad att jag har fått chansen att träffa fyra av mina favoritförfattare/serieskapare under så kort tid. Känner mig verkligen lyckligt lottad.

Ett nytt land

Just nu läser jag Richard Fords senaste roman Canada till bokcirkeln som ska träffas på tisdag. Det var jag som föreslog den framför allt eftersom jag har hört så mycket bra om den. Och till en viss gräns kan jag förstå berömmet, för det är en väldigt välskriven bok som håller hög litterär klass. Dock har jag extremt svårt att ta till mig handlingen och karaktärerna, speciellt huvudpersonen Dell. Nu brukar inte handlingen i en bok vara alltför viktigt för mig, men det måste ändå finns något att gripa tag i och som gör att man blir engagerad. Just nu läser jag bara Canada för att ha läst den, och det är aldrig något bra tecken. Men det finns ljusglimtar som främst består i Richard Fords beskrivningar av naturen och även av människor. Här är några citat som jag satt och läste om flera gånger eftersom de slog an någonting inom mig:

"Against these forces - an earth rotating, a sun lowering its angle in the sky, winds filling with rain and the geese arriving - time is just a made-up thing, and recedes in importance, and should." (s. 324)

"There are people like that in the world - people with something wrong with them that can be disguised but won't be denied, and which dominates them." (s. 326)

Boken är full av sådana citat, inblickar i livet. Självklarheter.

*Bildkälla

Fantastiska Amy

I veckan läste jag ut Gone Girl av Gillian Flynn, en thriller om en kvinna som försvinner spårlöst. Eller ja, helt spårlöst är inte försvinnandet eftersom kvinnans man snabbt blir polisens huvudmisstänkta. Det här är en psykologisk roman om karaktärer som man aldrig riktigt kan lita på. Varken den vackra och högintelligenta hustrun Amy eller hennes klumpiga (men relativt smarta) man Nick är pålitliga berättare och skillnaderna mellan deras parallella narrativ upptäcker man ganska snart. Nick klantar sig rätt rejält i början av jakten på Amy, han beter sig inte direkt som den kärleksfulle maken han borde vara. Finns det en anledning till detta?

Den här boken slukade jag på bara några dagar, den är som gjord för att sträckläsa. Dock tror jag att den skulle ha vunnit på att vara mer sparsam. I bokens inledning får man inte veta så mycket och den tryckta stämningen och den stegrande spänningen var egentligen det som lockade mig till en början. Men sedan får man veta i princip allt, i detalj och utan att säga för mycket så är det något av en besvikelse. Vad som är intressant är att se två så lika och ändå så olika karaktärer, en manlig och en kvinnlig, skildras på ett sådant sätt. Båda har sina brister (minst sagt) och det är speciellt intressant att se en sådan kvinnlig karaktär. Annars tillåts inte kvinnor inte riktigt vara så extrema på samma sätt som män. Jag tror jag skrev ett inlägg för ett tag sedan då jag eftersökte excentriska kvinnliga karaktärer. Vad jag kanske också menade är att jag saknar kvinnliga antihjältar. Just därför är Flynn en frisk fläkt i sammanhanget, trots att jag på slutet inte var överdrivet förtjust i själva handlingen. 

*Bildkälla

Let's make a list!

Här kommer det obligatoriska inlägget över de bästa böckerna
som jag har läst under det gångna året

Expeditionen av Bea Uusma
Wow. Jag läser sällan faktaböcker på svenska, mest för att jag har pluggat ganska länge och fått nog av det för ett tag. Sedan brukar jag sällan fastna för ämnen på det sättet. Men det som drog mig till Uusmas bok var framför allt bakgrundshistorien och utseendet. Och ibland ska man faktiska döma en bok efter dess utseende!

Night Film av Marisha Pessl

Den här boken gav mig mardrömmar och jag älskade det. Pessl har liksom Uusma skrivit en bok om besatthet och besatthet är precis vad man drabbas av när man läser den. Det är ingen regelrätt skräckhistoria, men den är emellanåt så djupt obehaglig och man undrar vad som är sant och vad som huvudpersonen bara tror sig se. Dessutom har den ganska mycket inslag som inte är bara text, som bilder, tidningsartiklar, polisrapporter m.m. Det tillför definitivt någonting extra till läsupplevelsen.

The Dream Thieves av Maggie Stiefvater
Det här är andra delen om Blue, Gansey och gänget och den är faktiskt bättre än föregångaren. När jag läste den här boken hade jag egentligen tröttnat på urban fantasy för längesedan, men Stiefvater är otroligt skicklig att säga ganska mycket med ganska små medel. Bland annat har hon ett fantastisk sätt att lyfta fram Ronans sexualitet utan att säga det rakt ut. Magi är också ganska subtilt i boken, men samtidigt så massivt att det är svårt att uppfatta det.

The Gods of Gotham av Lyndsay Faye

En historisk deckare utan dess like. Faye har valt den perfekta miljön för sin hjälte Timothy Wilde, en ärrad ung man som nyligen har blivit polis i New Yorks nybildade polisorganisation. Berättelsen utspelar sig under 1800-talet i en stad som plågas av våldsamheter och konflikter mellan framför allt irländska invandrare och de som anser sig vara äkta amerikaner. Med detta som bakgrund rullar sedan Faye upp en mordhistoria där någon galning mördar barnprostituerade. Timothy Wilde får uppdraget att utreda morden. Fantastisk spännande och välskriven bok där författaren verkligen har gjort sin research!

The Ocean at the End of the Lane (Neil Gaiman)
Finstämt och vemodigt om att växa upp och om minne. Det kanske inte är en av Gaimans bästa romaner om man bara ser till själva upplägget eller handlingen, men den är enormt välskriven. Den är eftertänksam, obehaglig, övernaturlig och samtidigt väldigt verklig. Gaiman använder sig återigen av ett barns pespektiv och den här unga pojken kastas i en värld som ligger väldigt nära hans egen men samtidigt långt borta. Dessutom finns det flera bra kvinnliga karaktärer i boken och de dominerar egentligen hela tiden, vare sig de är goda, onda eller ingenting av dessa.

Hedersomnämnande 2013

Cloud Atlas (David Mitchell)
Mitchell väver i den här fantastiska romanen ihop en antal karaktärer som lever under helt olika tidsepoker och under helt olika förutsättningar i livet. Den är så plågsamt välskriven att man nästan storknar. Det tog dock ett bra tag innan jag kom in i berättelsen, men det är så värt ansträngningen. Att läsa Cloud Atlas är som att öppna en rysk docka och se de olika historierna länkas samman. David Mitchell är definitivt en författare som jag ska hålla utkik efter i framtiden.

Och så kanske jag också ska lista de riktiga bottennappen...

The Maze Runner (James Dashner)
Usel ungdomsdystopi, kommer dock snart som biofilm med min favorit Dylan O'Brien i huvudrollen. Gissa varför jag tvingande mig igenom boken? En grabbfest utan dess like med totalt ointressanta karaktärer och snooze fest till intrig.

Beautiful Creatures (Kami Garcia & Margaret Stohl)

Usel urban fantasy.

Blackwood (Gwenda Bond)
Usel urban fantasy. Jag kan börja skönja ett tecken här...

Ute på hal is

Jag avslutade just Bea Uusmas bok om ingenjör Andrées polarexpedition och är så överväldigad. Det var definitivt en av de bästa böckerna som jag har läst i år. Två saker är fascinerande med boken; 1.) detta vansinniga uppdrag att utforska Nordpolen då man inte är helt kompetent och 2.) Bea Uusmas egen besatthet av att finna ett svar på gåtan om vad som hände expeditionens medlemmar. Det är en fantastisk stor bok rent innehållsmässigt och historien om Andrée och gänget är enormt fängslande. Hur kunde de vara så oförberedda, hur kunde de göra så många misstag och vad hände de där sista dagarna? De verkade ha någon idé om att återvända till Sverige som hjältar, iklädda rosa kravatter. I packningen fanns dessutom champagne, för att kunna fira det lyckade äventyret ordentligt. Och det finns inga svar, bara frågor. Expeditionens medlemmar återvänder aldrig helt från Vitön där de hade slagit läger, de återvänder i bitar mer än 30 år senare. Men de återvänder åtminstone som hjältar.

Dock är det inte bara innehållet i Expeditionen som gör den läsvärd, utan även utformningen. Man ska helt klart försöka lägga vantarna på den illustrerade utgåvan med läcker grafisk design. Bea Uusma har sammanställt en besatthet på ett otroligt bra sätt, med fotografier, tabeller och skisser. Som nörd får man nästan hjärtklappning när man ser det. Men hon har haft en bra grund att bygga på, för mysteriet med Andrées polarexpedition kommer nog att fortsätta fascinera människor även långt fram i tiden.

Drömtjuvar och korpkungar

Förra eller förrförra året läste jag Maggie Stiefvaters The Raven Boys, en urban fantasy-bok som klassas som ungdomsbok eller möjligtvis UngVux. Dock ska man inte låta detta avskräcka en, för det är en riktig pärla. Full med ganska "vag" magi och legender om förlorade walesiska kungar. Temat och magin påminner lite om Susanna Clarkes fantastiska fantasytegelsten Jonathan Strange & Mr Norrell. Ännu mer så i Stiefvaters uppföljare, The Dream Thieves som jag precis har avslutat. Den var briljant. Karaktärerna är överlag väldigt fint beskrivna och deras utveckling känns både intressant och realistisk. I förra boken låg fokus på Blue, flickan som är den ända normala personen i en familj full av synska kvinnor. Hennes sorg över detta återkommer även i tvåan, men tyvärr är hon annars ganska platt. För den här bokens huvudroll är definitivt Ronan som kan skapa saker ur sina drömmar. Han har dessutom en hög med personliga demoner som han bär på och är inte världens mest sympatiske. Men det gör honom till bokens mest fascinerande person.

Det jag gillar med Stiefvaters fantasy är att den inte är fullt utvecklad. Men den är uråldrig och personerna i hennes böcker kan inte riktigt hantera den. Som Adam som kämpar för att bli någonting mer än fattig arbetarklass och därför offrar sig till en magisk skog. Men magin är instabil och det gör även Adam oberäknelig och i stunder obehaglig. Jag är extremt spänd på att se hur hans roll i dramat utvecklar sig.

Fast det är som är så irriterande är att Stiefvater inte har skrivit klart sin trea än, den har inte ens någon titel!

*Bildkälla

David Levithan

I går var det äntligen dags för författarsamtal med David Levithan på Kulturhuset! Där i samtal med Roger Wilson framför en publik med ganska låg medelålder, för en gångs skull. I vanliga fall känner jag mig väldigt ung på sådana där tillställningar, men nu var jag nog äldre än de flesta. Det är kul att de vågar satsa lite på ungdomsförfattare! Eller ja, David Levithan svävar ju lite mellan åldersgrupperna, men brukar oftast kategoriseras som ungdomsförfattare. Men UngVux-böcker (Young Adult) har fått ett väldigt stort genomslag de senaste åren och läsarna är inte bara 18-åringar. Men som David sa under intervjun, det är framför allt förlagen och industrin som kategoriserar böckerna, inte läsarna.

Det var kul att höra att YA-författare numera har ganska fria händer, David själv kunde lägga fram ganska skruvade idéer till sin förläggare och hen okejade det direkt. Sedan pratade de så klart mycket om queer-perspektivet. Jag är halvvägs igenom Two Boys Kissing och är hittills väldigt tagen av den. Den berättas av en kör av äldre, numera döda homosexuella män från en äldre generation. Framför allt de generation som drabbades av AIDS under 80-talet. De berättare och kommenterar en yngre generations liv, som de anser har det bättre men som samtidigt har sina egna problem. Den är mästerligt berättad, man kan verkligen ta sin tid med den och njuta av språket och körens tankar. Det märktes även när David läste ur den. Under körens bitar tog han det väldigt långsamt, betonade orden mer noggrant. Men under delarna som handlar om de unga pojkarna läste han med ett högre tempo med en annan röst. Alltid lika kul att höra en författare framföra sin egen text.

*Bildkälla

Bland gudar och monster

Den senaste tiden har jag inte orkat skriva så mycket, och det har väl egentligen inte hänt så mycket spännande. Däremot läste jag en fantastiskt spännande bok för någon vecka sedan. Boken heter The Gods of Gotham och är skriven av Lyndsay Faye. Den utspelar sig under en spänd tid i 1840-talets New York där stadens första officiella polisstyrka precis har formats. Huvudpersonen Timothy Wilde (ÅH) är en av dessa poliser, dock har han inte tagit jobbet helt frivilligt utan hans något hämningslöse bror Valentine (ÅÅÅH) har tvingat Tim att ta jobbet. Men det visar sig dock vara ett lyckokast för polisstyrkan som finner en extremt smart och uppmärksam medarbetare. Tim Wilde påminner starkt om Sherlock Holmes, men så är även Lyndsay Faye hängiven Sherlockian. Hon är dessutom skrivit en Holmes-pastisch kallad Dust and Shadow.

Jag började läsa The Gods of Gotham för ett tag sedan och de första 30 sidorna gick rätt trögt. Tim suktar efter en kvinna, Mercy Underhill, som är både god och vacker. Kändes lite tröttsamt. Men sedan uppdagas ett fruktansvärt brott och Tim får den tveksamma äran att lösa det, diskret. Men det finns spänningar i New York, både politiska och etniska. Faye har ett fantastisk öga för historia och beskrivningarna av stadens under värld är fascinerande. Intrigen är även den spännande och karaktärerna komplexa. Jag fullständigt älskar huvudpersonen Tim och hans rätt omoraliska bror Val. Vilken duo! Och de älskar varandra så plågsamt mycket men är sådana idioter att de behandlar varandra som skit. Tim är fantastisk uppmärksam på sin omgivning, men vill ogärna vända denna skarpa blick mot sig själv och sin omgivning. De som står honom närmast är de han känner sämst.

Den här boken rekommenderas starkt och den finns så klart även på svenska, då kallad New Yorks gudar. Läs! Hänförs! Och läs sedan uppföljaren!

Mördaren ljuger inte ensam

...men jag gissade ju fel på mördaren och vem det var som ljög! Här är förresten några av Norstedts läckra omslag till nyutgåvorna av Maria Langs deckare. En riktigt fest för ögat! Det är illustratören Lucy Davey som har gjort dem, mer information om Davey finns på hennes blogg.