Lästa böcker & noveller 2019

• Ett nytt Atlantis (Ursula K. Le Guin) 31/12 (N)
• Shoot the messenger (Hanna Eriksson) 30/12 (N)
• Jiroekonomi (Nina Åkestam) 30/12 (N)
• Avlägset mål (Per Anders Fogelström) 30/12 (N)
• Den sista vägen (Rachel Korn) 28/12 (N)
• Lille Viggs äventyr på julafton (Viktor Rydberg) 28/12 (N)
• Lappin och Lappinova (Virginia Woolf) 28/12 (N)
• Den stora bubblan (Per Grankvist) 28/12
• Styr din plog över de dödas ben (Olga Tokarczuk) 27/12
• Du och jag mot världen (Zulmir Bečević) 27/12 (N)
• Jul (Victoria Benedictsson) 26/12 (N)
• Migrän (Arne Dahl) 26/12 (N)
• Kräftfångst (Pooneh Rohi) 25/12 (N)
• Den riktiga jultomten (Vilhelm Moberg) 25/12 (N)
• I skymningslandet (Astrid Lindgren) 23/12 (N)
• En gata i Paris och dess invånare (Honoré de Balzac) 22/12 (N)
• Eller: Problemet är att han älskar honom (Kristofer Folkhammar) 22/12 (N)
• Kom så drar vi! (Josefiné Josefsson) 16/12 (N)
• Klubben (Matilda Gustavsson) 15/12
• En familjemiddag (Kazuo Ishiguro) 10/12 (N)
• Hägring (Oline Stig) 10/12 (N)
• Förlorade sonens återkomst (Agnes von Krusenstjerna) 9/12 (N)
• Pälsen, Syndens lön & Kyssen (Hjalmar Söderberg) 4/12 (N)
• Silverresenären (Hanna Almgren) 3/12 (N)
• Samma tid, nästa vecka? (David Nicholls) 2/12 (N)
• Ålevangeliet (Patrik Svensson) 27/11
• The Testaments (Margaret Atwood) 10/11
• Dyksommar (Sara Stridsberg & Sara Lundberg) 30/10
• Testamente (Nina Wähä) 28/10
• Citronen (Arnošt Lustig) 30/9 (N)
• En vårmorgon (Ida Fink) 29/9 (N)
• Jakten på Dawit (Martin Schibbye) 17/9
• The Butchering Art (Lindsey Fitzharris) 21/8
• This Is How You Lose the Time War (Amal El-Mohtar & Max Gladstone) 2/8
• Gentleman Jack (Anne Choma) 29/7
• Spellslinger (Sebastien de Castell) 27/7
• The Vagrant (Peter Newman) 14/7
• De obekymrade (Horace Engdahl) 3/7
• The Silence of the Girls (Pat Barker) 2/7
• Oppermanns (Lion Feuchtwanger) 23/6
• The Seven-Percent Solution: Being a Reprint from the Reminiscences of John H. Watson, MD (Nicholas Meyer) 10/6
• Jag for ner till bror (Karin Smirnoff) 1/6
• Nora eller brinn Oslo brinn (Johanna Frid) 26/5
• Circe (Madeleine Miller) 21/5
• Art Matters (Neil Gaiman & Chris Riddell) 7/5
• Vem dödade min far (Édouard Louis) 4/5
• The Cruel Prince (Holly Black) 4/5
• Från Holmes till Sherlock (Mattias Boström) 23/4
• Jungfruön (Anna Winberg) 21/4
• Educated (Tara Westover) 6/4
• Konsten att göra skillnad (Stefan Einhorn) 31/3
• Jag som var så rolig att dricka vin med (Rebecka Åhlund) 11/3
• Folk (Zoe Gilbert) 4/3
• Midnight at the Bright Ideas Bookstore (Matthew J. Sullivan) 15/2
• Exquisite Corpse (Poppy Z. Brite) 13/2
• En piga bland pigor (Ester Blenda Nordström) 3/1
• Analfabeten (Ágota Kristóf) 28/1
• Mannen som slutade röka (Tage Danielsson) 23/1
• TheDark Descent of Elizabeth Frankenstein (Kiersten White) 22/1
• Kring denna kropp (Stina Wollter) 14/1
• My Sister, the Serial Killer (Oyinkan Braithwaite) 5/1
  
  Noveller markerade med (N)

Lästa böcker 2018

• Sena dikter (Wisława Szymborska) 31/12
• Tuschritningen och tre andra historietter (Hjalmar Söderberg) 30/12
• Gourmetsyndromet (Pontus Wasling) 29/12
• Huset (Torgny Lindgren) 29/12
• Förhöret (Khashayar Naderehvandi) 29/12
• Frid på jorden (Selma Lagerlöf) 28/12
• Farväl till dem på land (Marjaneh Bakhtiari) 27/12
• Nattrodd (John Ajvide Lindqvist) 25/12
• Shuno (Dogge Doggelito) 25/12
• Madame de Breyves melankoliska sommar (Marcel Proust) 25/12
• Ravioli (Klas Östergren) 23/12
• Farväl, mitt kvinnofängelse (Karolina Ramqvist) 23/12
• Blomman (Suzanne Brøgger) 19/12
• Midsommar med Herr Laakso (Kjell Westö) 19/12
• If Cats Disappeared From the World (Genki Kawamura) 18/12
• Alla vill bara gå hem (Daniel Sjölin) 17/12
• Att titta ut genom fönstret (Orhan Pamuk) 11/12
• Rösten (Birgitta Stenberg) 9/12
• Efter balen (Lev Tolstoj) 9/12
• Den skenande planeten (Maja Lundgren) 8/12
• Tretton dagar med John C (Jojo Moyes) 7/12
• Hitomi (Kim Thúy) 7/12
• Horatio Sparkins (Charles Dickens) 7/12
• Kärleksprövningen (Mary Shelley) 6/12
• Rapport från den täta världen (Aris Fioretos) 4/12
• Den blå pelargonen (Agatha Christie) 3/12
• Sadie (Courtney Summers) 24/11
• Hemma hos Harald Henriksson (Uje Brandelius) 22/11
• Om Bob Dylan (Sara Danius) 13/11
• Dokumentet (Aftonbladets kvinnliga journalister) 4/11
• Fågeln i mig flyger vart den vill (Sara Lundberg) 29/10
• Ingen jämfört med dig (Jonas Brun) 29/10
• Den oändliga familjen (Cilla Naumann) 26/10
• Frågor jag fått om Förintelsen (Hédi Fried) 10/10
• The Sorcerer of the Wildeeps (Kai Ashante Wilson) 6/10
• Nuckan (Malin Lindroth) 1/10
• Blackwing (Ed McDonald) 26/9
• The Ballad of Black Tom (Victor Lavalle) 16/9
• A Wizard of Earthsea (Ursula K. Le Guin) 3/9
• Sharp Objects (Gillian Flynn) 26/8
• Neverworld Wake (Marisha Pessl) 8/8
• Spinning Silver (Naomi Novik) 5/8
• The Song of Achilles (Madeline Miller) 25/7
• Marked (Benedict Jacka) 17/7
• The Power (Naomi Alderman) 14/7
• A Conjuring of Light (V. E. Schwab) 5/7
• Rapport från en skurhink (Maja Ekelöf) 26/6
• Det som tillhör dig (Garth Greenwell) 24/6
• Förlåten (Agnes Lidbeck) 19/6
• Kallocain (Karin Boye) 10/6
• Händelsehorisonten (Balsam Karam) 3/6
• Vaggvisa (Leïla Slimani) 28/5
• A Gathering of Shadows (V. E. Schwab) 26/5
• It Devours! (Joseph Fink & Jeffrey Cranor) 10/5
• The Essex Serpent (Sarah Perry) 4/5
• Children of Blood and Bone (Tomi Adeyemi) 29/4
• Norra Latin (Sara Bergmark Elfgren) 10/1

Lästa böcker 2017

• The Hate U Give (Angie Thomas) 1/12
• Jag har inte råd Sorrow Nr 5 (Marcus Stenberg) 26/11
• Våldets historia (Éduoard Louis) 19/11
• Vildsvin (Hannah Lutz) 10/11
• Orkidépojken (Helena Dahlgren) 8/11
• Sus (Agnes Gerner) 6/11
• Oryx and Crake (Margaret Atwood) 5/11
• Igelkottens elegans (Muriel Barbery) 10/10
• what purpose did i serve in your life (Marie Calloway) 26/9
• Call Me By Your Name (André Aciman) 12/9
• Andningsgunga (Herta Müller) 4/9
• Sodomsäpplet (Bengt Martin) 28/8
• Magisterlekarna (Kristofer Folkhammar) 19/8
• The Inexplicable Logic of My Life (Benjamin Alire Sáenz) 22/7
• A Darker Shade of Magic (V. E. Schwab) 3/7
• The Group (Mary McCarthy) 30/6
• Den motvilliga resenären (Jenny Diski) 13/6)
• Nightwood (Djuna Barnes) 19/5
• Bound (Benedict Jacka) 27/4
• Generation Loss (Elizabeth Hand) 18/4
• Where Am I Now? (Mara Wison) 2/4
• De polyglotta älskarna (Lina Wolff) 29/3
• The Underground Railroad (Colson Whitehead) 5/3
• Slag (Lena Bezawork Grönlund) 16/2
• Flickan och snigeln (Agnes von Krusenstjerna) 4/1
• Johnny Panic och drömbibeln (Sylvia Plath) 3/1

Lästa böcker 2016

• Forever Young (Bob Dylan & Paul Rogers) 30/12
• Utrensning (Sofi Oksanen) 30/12
• Ett vattentätt alibi (Agatha Christie) (Novellix) 27/12
• Djuret (Sandra Beijer) (Novellix) 26/12
• De blå silkesstrumporna (Elina Wägner) (Novellix) 18/12
• Snäckorna (Karin Boye) (Novellix) 18/12
• Attachments (Rainbow Rowell) 17/12
• Det är natten: författaren och den som skriver (Karolina Ramqvist) 15/11
• Århundradets kärlekskrig (Ebba Witt-Brattström) 28/10
• Stoner (John Williams) 28/10
• Furiously Happy (Jenny Lawson) 22/10
• Strangers on a Train (Patricia Highsmith) 25/9
• The Girls (Emma Cline) 22/9
• Grief is the Thing with Feathers (Max Porter) 3/9
• Rosor, kyssar och döden (Maria Lang) 2/8
• Min kompis Gunnar (Nina Hemingsson & Gunnar Lundkvist) 1/8
• The Fifth Season (N.K. Jemisin) 30/7
• Min fantastiska väninna (Elena Ferrante) 12/7
• Det som en gång var (Helena Granström & Marcus Elmerstad) 8/7
• Ett transfeministiskt manifest (Maria Ramnehill) 30/6
• Jane Steele (Lyndsay Faye) 25/6
• Celestine (Olga Ravn) 20/6
• The Sleeper and the Spindle (Neil Gaiman & Chris Riddell) 12/6
• The Raven King (MaggieStiefvater) 11/6
• Dept. of Speculation (Jenny Offill) 1/6
• Do Androids Dream of Electric Sheep? (Philip K. Dick) 30/5
• Århundradets kärlekssaga (Märta Tikkanen) 29/5
• Re Jane (Patricia Park) 5/5
• En bön för de stulna (Jennifer Clement) 29/4
• Burned (Benedict Jacka) 15/4
• Welcome to Night Vale (Joseph Fink & Jeffrey Cranor) 14/4
• How the Marquis Got His Coat Back (Neil Gaiman) 13/4
• Havemercy (Jaida Jones & Danielle Bennett) 8/4
• Landline (Rainbow Rowell) 5/3
• Carry On (Rainbow Rowell) 2/3
• Fangirl (Rainbow Rowell) 17/2
• All My Friends are Superheroes (Andrew Kaufman) 13/1
• Får man göra slut med sitt syskon? (Martin & Kristian Luuk) 12/1
• Apelsinmannen (Birgitta Stenberg) 5/1

Lästa böcker 2015

• Det är något som inte stämmer (Martina Haag) 29/12
• Uprooted (Naomi Novik) 16/12
• We Should All Be Feminists (Chimamanda Ngozi Adichie) 12/12
• Det här är hjärtat (Bodil Malmsten) 7/12
• Horns (Joe Hill) 29/11
• Svart kvinna (Fanna Ndow Norrby) 2/11
• Shadow & Bone (Leigh Bardugo) 20/10
• Oscar Levertins vänner (Martina Montelius) 12/10
• The Disreputable History of Frankie Landau-Banks (E. Lockhart) 13/8
• Veiled (Benedict Jacka) 11/8
• The Lock Artist (Steve Hamilton) 9/8
• Trigger Warning (Neil Gaiman) 3/8
• The Wasp Factory (Iain Banks) 26/7
• Wolf in White Van (Jon Darnielle) 23/7
• Norrtullsligan (Elin Wägner) 12/7
• Last Night I Sang to the Monster (Benjamin Alire Sáenz) 10/7
• The Paying Guests (Sarah Waters)
• Kungsgatan (Ivar Lo-Johansson)
• Väggen (Marlen Haushofer)
• Cirkeltecknaren (Fred Vargas)
• Ett så starkt ljus (Lyra Ekström Lindbäck)
• Is Everyone Hanging Out Without Me? (And Other Concerns) (Mindy Kaling)
• The Shadow Cabinet (Maureen Johnson)
• Dear White People (Justin Simien)
• True Murder (Yaba Badoe)
• An Abundance of Katherines (John Green)
• Jackaby (William Ritter)
• Texts from Jane Eyre (Mallory Ortberg)
• Moriarty (Anthony Horowitz)
• Yes Please (Amy Poehler)

Under 2015 lyckades jag ta mig igenom en del böcker i alla fall, men mest blev det seriealbum. Det är en kombination av heltidsjobb samt en konstant trötthet på allt. Fördelen att vara med i en bokcirkel är att jag fick pröva på sådant som jag annars kanske inte hade läst (True Murder, Ett så starkt ljus, Väggen, Horns). Böckerna som är markerade i fetstil är de starkaste läsupplevelserna, på olika sätt. Om jag bara skulle välja en så blir det Nortullsligan av Elin Wägner som verkligen tog mig med storm, några år efter alla andra.

Inlåst

Det finns en bok som jag ser nämnas med jämna mellanrum, en bok som har flutit lite periferin av mitt medvetande ett par år nu. Den boken är The Lock Artist av Steve Hamilton. Jag ska vara ärlig; mest lockad blev jag av titeln. Handlingen var i princip okänd för mig tills för några dagar sedan då jag tog ett tåg in till stan och letade mig fram bland Stadsbibliotekets hyllor. Det värsta är att det på omslaget och baksidan finns sådana där värdelösa blurbar. "Too good for words", "Hypnotic", "Gutsy, genuine..." Gutsy?! Ta det lugnt nu va.

Hittills har jag läst 67 sidor och den är bra. Men den har potential att bli bättre, vilket just nu driver min läsning. Ibland får jag liksom en vag känsla av att en bok står och väger mellan att vara totalt ointressant och för bra för ord. Det är som att stå och vaja på en kant, åt vilket håll ska man falla?

Storyn är så här: Mike är traumatiserad och kan sedan han var åtta år inte prata. Så samtidigt som han har ett gigantiskt (okänt) trauma att bära på så kan han inte heller kommunicera med omvärlden fullt ut. Men han hittar en hobby, nämligen låsdyrkning. Han blir senare upplärd ordentligt och blir en specialist på lås och på att öppna kassaskåp. När berättelsen börjar sitter Mike i fängelse, så man kan ju ana vart det barkar. Jag misstänker att läsaren blir lurad på något sätt, tänker mig något liknande som i The Prestige eller i American Gods. För Mike medger redan i början att han kommer att undanhålla saker till slutet. Vilket som läsare gör att man litar mer på honom, men jag tror att han kan visa sig vara en relativt opålitlig berättare.

Vi får väl se.

Åter till Brideshead

Brideshead Revisited kommer i en ny svensk översättning, kallad En förlorad värld - Åter till Brideshead - Kapten Charles Ryders andliga och världsliga minnen. Underrubriker som heter duga! Översättare Hans-Jacob Nilsson, förlag Wahlström & Widstrand, efterord av Johanna Koljonen. Jag tror faktiskt att jag ska slå till på denna svenska utgåva, trots att jag föredrar att läsa på engelska. Såg av en slump artikeln om boken i DN häromdagen och köpte av en slump även senaste Vi läser i förrgår och även där fanns en artikel om Evelyn Waugh.

Slump och tillfällighet. Ungefär som att få ett rum på markplan och på grund av det dras in i ett aristokratiskt familjedrama.

Bäst och värst 2014

Det kanske är dags att göra en sådan där piffig sammanfattning av 2014? Av själva läsandet under året menar jag så klart, det andra... meh. Under 2014 hann jag inte läsa så mycket som jag brukar göra, speciellt under andra halvan av året. Det kan bero på att jag inte längre pendlar till Vallentuna och därmed förlorar mycket lästid. Men sedan hade jag länge en svacka då jag fick tvinga mig själv att läsa och då humöret har varit långt ifrån på topp. 

Årets höjdpunkter

I början av året läste jag Special Topics in Calamity Physics  av Marisha Pessl efter att ha läst och fängslats av hennes andra roman Night Film. Även Special Topics var i princip omöjlig att lägga ifrån sig, precis min typ av bok. Litteraturreferenser blandas med thrillerinslag och brådmogna och överintelligenta skolelever. Rekommenderas till alla som har någon som helst boksmak och som vill ha något ordentligt att bita i.

Kort om Gone Girl av Gillian Flynn: en kvinnlig karaktär som får vara precis lika tillskruvade och extrema som manliga karaktärer! Söker ständigt efter dessa kvinnor i litteraturen, men hittar dem sällan. Dock tar Flynn berättelsen lite för långt, den skulle gärna kunnat vara 100 sidor kortare.

Red Dragon av Thomas Harris är den första romanen som innehåller en viss kannibal vid namn Hannibal Lecter. Den läste jag eftersom jag totalt har kört fast i NBC:s TV-serie Hannibal som det hittills har gjorts två säsonger av. Själva boken är fantastiskt välskriven för att vara thriller eller deckare, mycket poetisk emellanåt. MEN! Den innehåller en stor dos kvinnohat som jag finner ganska svårt att försvara.

Annat värt att nämna: Blue Lily, Lily Blue av Maggie Stiefvater är tredje delen i bokserien om Blue och hennes Raven Boys. Lika fin och stämningsfull som vanlig. Är kär i precis varenda karaktär! En obehaglig grafisk roman som ändå inte kvalificerar sig som serie är Emily Carrolls Through the Woods som är en samling fantastiska och obehagliga historier med enormt rika illustrationer. Får mina varmaste rekommendationer. Sista boken jag läste förra året var Broken Monsters av Lauren Beukes som inte nådde ända fram men som ändå var läsvärd och välskriven skräck. Emellanåt lite magstarkt, men i dagens läge måste man vara värst för att märkas.

Undvikes med fördel 

Flickan i Clèves (Marie Darrieussecq) och Wool (Hugh Howey).

Värt att nämna: träffade Neil Gaiman, Kate Beaton, Marisha Pessl, Bea Uusma, Caitlin Moran och Night Vale-gänget under detta år. Många favoritförfattare och många fina höjdpunkter med andra ord!

Lästa böcker 2014

• Broken Monsters (Lauren Beukes)
• Det finns ingenting att vara rädd för (Johan Heltne)
• Through the Woods (Emily Carroll)
• Blue Lily, Lily Blue (Maggie Stiefvater)
• A Series of Unfortunate Events 1: The Bad Beginning (Lemony Snicket)
• Yahya Hassan: Dikter (Yahya Hassan)
• Hidden (Benedict Jacka)
• Jag ringer mina bröder (Jonas Hassen Khemiri)
• Vicious (V. E. Schwab)
• Wool (Hugh Howey)
• Men Explain Things to Me (Rebecca Solnit)
• Beckomberga - Ode till min familj (Sara Stridsberg)
• The Magician's Land (Lev Grossman)
• Maken (Gun-Britt Sundström)
• Vitsvit (Athena Farrokhzad)
• På tal om Sherlock Holmes (Dorothy L. Sayers)
• Den som jag trodde skulle göra mig lycklig (Christina Wahldén)
• A Slight Trick of the Mind (Mitch Cullin)
• Främlingsleguanen (Martina Montelius)
• Bossypants (Tina Fey)
• The Truth Is a Cave in the Black Mountains (Neil Gaiman & Eddie Campbell)
• The Thousand-Dollar Tan Line (Rob Thomas & Jennifer Graham)
• En tid för mirakel (Karen Thompson Walker)
• Parfymen: Berättelsen om en mördare (Patrick Süskind)
• The End of Everything (Megan Abbott)
• We Were Liars (E. Lockhart)
• Den skrikande trappan (Jonathan Stroud)
• Red Dragon (Thomas Harris)
• Make Good Art (Neil Gaiman)
• This Star Won't Go Out (Esther Earl)
• Canada (Richard Ford)
• Shiver (Maggie Stiefvater)
• Gone Girl (Gillian Flynn)
• Flickan i Clèves (Marie Darrieussecq)
• It's Kind of a Funny Story (Ned Vizzini)
• Chosen (Benedict Jacka)
• The Impossible Knife of Memory (Laurie Halse Anderson)
• I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början (Kristian Gidlund)
• Min pappa Ann-Christine (Ester Roxberg)
• The Buddha in the Attic (Julie Otsuka)
• Paper Towns (John Green)
• Special Topics in Calamity Physics (Marisha Pessl)
• Love is the Higher Law (David Levithan)
• Taken (Benedict Jacka)
• The Violent Century (Lavie Tidhar)
• Cursed (Benedict Jacka)

Librarian problems

Från Lev Grossmans The Magician's Land.

Vad mina ögon gör just nu

För några veckor sedan var jag inte i ett läs-flow utan dess like. Plöjde seriealbum, kortare romaner och romaner. Men varje läsare vet att detta inte kan hålla och mycket riktigt befinner jag mig i en svacka just nu. Jag tror det kan bero på att jag har börjat läsa ett flertal böcker men att det sedan tar lång tid att läsa ut dem eftersom jag läser för många på en gång... Hur som helst, det här läser jag just nu:

The Wasp Factory av Iain Banks har jag för tillfället pausat, men jag har den alltid någonstans i bakhuvudet. För den fastnar eftersom den är så obehaglig. Obehaglig men bra, tror jag.

Maken av Gunn-Britt Sundtrsöm är den bok som vi läser i bokcirkeln just nu och som jag verkligen inte trodde att jag skulle tycka om. Men jag älskar den nog? Stilistiskt och språkligt helt fantastiskt, dessutom väldigt rolig emellanåt. Sundström har fantastiskt skarpa formuleringar. Tyvärr är huvudpersonerna totalt outhärdliga!

The Witch of the Low-Tide av John Dickson Carr är en gammal deckare jag plockade upp på någon second-hand-affär för ett bra tag sedan och sedan aldrig har läst. Jag började på den, men har inte läste den på några veckor. Är dock spänd på att se vad som kommer att hända, så jag tänker fortsätta läsa den någon gång. Definitivt.

The Magician's Land av Lev Grossman är den tredje och sista (?) delen i en trilogi och en bok som jag har sett fram emot ett bra tag nu. Quentin Coldwater är lika irriterande och underbar som vanligt, det magiska sagolandet Fillory är lika mörkt och deprimerande som vanligt. Det ska bli enormt spännande att få se hur det hela slutar!

Tordyveln flyger i skymningen

Just nu lyssnar jag på Tordyveln flyger i skymningen av Kay Pollack och Maria Gripe. Trots att jag har läst boken fler gånger än jag kan minnas så har jag aldrig hört den i radioversion. Det som är mest spännande är att faktiskt höra Emelies visa, inte bara se noterna och texten. Jag har alltid undrat hur den låter! Liksom boken är radioteatern stämningsfull, spännande och väldigt rolig. En prefekt sommarsyssla! Det börjar dessutom bli dags att läsa om boken, tror inte att jag gjorde det förra sommaren.

*Bildkälla

Sagoberättare

Det finns en lista i min hjärna på personer som jag skulle vilja träffa någon gång i livet. Neil Gaiman har länge varit högt upp på den listan eftersom han under flera år har varit min absoluta favoritförfattare. Det började någon gång under gymnasiet då jag lånade Goda omen på biblioteket i Vällingby. Ofta har jag någon idé om vad jag ska låna, men den gången hade jag bestämt mig för att ta någonting helt slumpmässigt. Så jag stod framför fantasyhyllan och såg den här boken med ett ganska konstigt och lustigt omslag. Den var skriven av två författare och inuti fanns en presentation av dem. På bilden var Neil Gaiman klädd helt i svart och Terry Pratchett helt i vitt. Och den här boken visade sig vara något av det roligaste jag har läst. Tror jag sträckläste den under två dagar för att sedan läsa om den igen direkt efteråt.

Sedan dess har jag lyckats samla på mig ett antal olika utgåvor av Good Omens, tror jag är uppe i sex eller sju stycken. Är fortfarande tokig i den boken och extremt tacksam för att den förde mig in på Gaiman-spåret. Lite bittert insåg jag vid den här tiden att jag precis hade missat Neil Gaiman som hade varit på Sverige-besök. Jaha, bara att vänta på nästa gång han kommer hit då. Vilket visade sig vara i sammanband med att filmen Stardust hade premiär, men då besökte han Lund. Lite bittert insåg jag att jag inte hade råd att åka dit och inte heller lust att åka själv. Men det kunde ju inte dröja alltför länge förrän nästa besök? Jo... Det skulle dröja till maj 2014.

Johanna Koljonen och Neil Gaiman 27 maj 2014

Det blev två rätt intensiva och Gaiman-fyllda dagar i maj. Jag följde honom runt genom Stockholm, gick på det jag kunde, tog ut en semesterdag bara för att kunna göra det. Det var så värt det. Han var bland annat på Kulturhusets Internationell författarscen där han samtalade med Johanna Koljonen. Samtalet var både intressant och roligt. Jag blev förvånad över hur öppen och glad Neil Gaiman verkade vara, speciellt eftersom han precis hade kommit från krigsdrabbade Syrien. Men han var så himla vänlig och naturlig och sa så många intressanta saker. Det var nog det bästa författarsamtalet jag har varit på (men jag är i och för sig långt ifrån objektiv). Följande dag inleddes tidigt på morgonen då jag köade vid Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan för att få en kölapp till signeringen med Gaiman. Nu vet jag inte om det var så himla nödvändigt att vara där tidigt, men det kändes som någonting jag måste göra. Jag var så nervös att jag skulle missa honom igen. Jovisst fick jag en kölapp och i kön hittade jag dessutom en annan Hannibal-nörd att prata av mig lite med. Bra bonus. Under köandet fick jag dessutom nys om att Gaiman skulle dyka upp för ett litet samtal på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan (varför utannonseras inte sådana saker i förväg?!). Istället för att åka hem och duscha och sova och äta stack jag dit. Samtalet kanske inte var lika livat som det på Kulturhuset, men det var ändå värt besväret. Sedan fick jag äntligen åka hem och vila inför signeringen senare på eftermiddagen.

Neil Gaiman signerar på SF-bokhandeln

Själva signeringen gick tyvärr väldigt snabbt eftersom de var måna om att alla skulle få chansen att träffa Neil Gaiman. Jag tog med ett ex av Good Omens som jag letade fram ur någon låda. TYVÄRR verkar det exemplar som jag lånad på bibblan ha gallrats, annars skulle jag ha hittat på något sätt att få den signerad. Han var så charmig och jag var så nervös så jag inte sa någonting speciellt. Jag gav honom en present och fick vad jag tror var en puss på kinden/halvkram. Eller var det jag som halvkramade? Vem vet, men det var närkontakt med en av mina favoritförfattare. Det var en fin avslutning på två väldigt intensiva dagar och absolut något av det bästa som har hänt mig.

Hör upp! En vandrare

Det var flera år sedan jag började läsa Kate Beatons serier på hennes sida Hark! A Vagrant. Minns inte riktigt hur jag först fick nys på henne, men jag misstänker att det var genom hennes fantastisk "Dude watchin' with the Brontës"-serie. Hon skriver och ritar extremt smarta och roliga serier och hon har dessutom en enorm känsla för tonläge. Just det här med stämning och tonläge märks i hennes mer personliga serier om sin familj. Under julhelgen lade Beaton upp en rad serier på sin Twitter och de flesta handlade om sina föräldrar. De är så enkla med ändå så fantastiskt bra och fina och roliga.

Kate Beaton var även gäst på Stockholms internationella seriefestival på Kulturhuset i maj. Hon deltog bland annat i ett samtal tillsammans med Faith Erin Hicks och Rene Engström, alla med kopplingar till Kanada. De pratade bland annat om sitt eget serieskapande och kanadensiska serier. Det var mycket avslappnat och roligt samtal. Sedan fick jag även möjlighet att träffa Kate Beaton och få mitt exemplar av hennes bok signerad. Det kändes stort och självklart vet jag aldrig vad jag ska säga. Men hon ritade en fin teckning av mig!

Red Dragon

För någon vecka sedan lyckades jag äntligen läsa ut Red Dragon av Thomas Harris, vilken är den första boken som innehåller en man vid namn Hannibal Lecter. Jag började läsa den för flera månader sedan, men sedan blev den en sådan där sekundär bok som jag inte prioriterade. För den är långt ifrån dålig, utan istället mycket välskriven och spännande. Dock finns det en hel del problem, men det återkommer jag till. Framför allt läste jag Red Dragon eftersom jag har sett TV-serien Hannibal, som jag möjligtvis har nämnt tidigare. Hur som helst så är jag fortfarande djupt fascinerad av karaktären Will Graham, och han har huvudrollen i boken. Men de två versionerna av Graham skiljer sig ganska mycket åt. Hugh Dancy spelar honom väldigt känsligt i TV-serien, han känns tillbakadragen och skör pga sin "empatistörning". I boken är han däremot ganska grov, men det intrycket kanske jag får eftersom han svär en del. Men bok-Graham visar mycket mer aggression utåt och det är så han håller folk på avstånd.

Det är väldigt intressant att se vilka bitar och citat ur boken som Bryan Fuller har inkorporerat i TV-serien. Sedan finns det sådant som jag gärna ser att de använder i kommande säsonger. Thomas Harris håller en ganska hög litterär klass, det finns en del poesi i ondskan i boken. Och hur ondskan och våldet påverkar människor. Will Graham är den som påverkas och drabbas mest. Hans empati gör att han kan förstå olika perspektiv hos olika typer av människor, vilket är användbart om man jagar seriemördare. Men han kan inte släppa de perspektiven lika lätt.

Så på grund av allt det här så tyckte jag om boken. Men sedan finns det där misogyna stråken. Nu tror jag att Thomas Harris har någon idé om att han skriver starka kvinnliga karaktärer, typ Reba McClane i Red Dragon och senare även Clarice Starling i The Silence of the Lambs. Men ett fåtal bra skrivna kvinnliga karaktärer väger knappast upp det Harris gör mot kvinnor som blir mördade i boken. Det är alltid något sexuellt bakomliggande och morden blir alltid mer eller mindre sexualiserade och fokuserade på kvinnorna. Det är tröttsamt och det är gammalt och jag är så jäkla glad att det aldrig kommer att hända i TV-serien. Bryan Fuller verkar extremt medveten om sådana här problem och har valt att inte gå den vägen.

Red Dragon är ganska svår att betygsätta eftersom det är en bok som är välskriven och bra för sin genre, men som samtidigt har problem med de kvinnliga karaktärerna. Det finns mer saker att säga om Reba och om Grahams fru Molly, men sammanfattningsvis: de är bakgrundskaraktärer som i slutänden ska räddas av de manliga karaktärerna samtidigt som de får stå för det goda och fina i boken. Rätt tröttsamt.

Marisha Pessl hos Natur & Kultur

Av en slump såg jag på Twitter att förlaget Natur & Kultur bjöd in bokbloggare och bokhandlare för att träffa författaren Marisha Pessl för lite mingel och författarsnack. Jag dök på den chansen direkt trots min extremt lilla blogg. När jag läste Night Film i november-december förra året så hittade jag en av mina absoluta favoritböcker. Det var en rätt intensiv läsupplevelse och jag blev rätt besatt av boken (delar tydligen vissa drag med huvudpersonen Scott McGrath). Kvällen bestod av lite trevligt mingel och sedan intervjuades Pessl en stund. Efter det blev det signering så klart! Det var en väldigt lättsam och intim kväll som jag uppskattade väldigt mycket.

Night Film är en rejäl bok (cirka 600 sidor) med mycket innehåll. Scott är en journalist som för ett antal år sedan undersökte den mystiska skräckregissören Stanislav Cordova. Det slutade med att Scott blev utskämd och blev tvungen att sluta med sitt grävande. Men när Cordovas dotter Ashley hittas död börjar Scott undersöka regissörens liv igen, denna gång med Ashley som ingång. Och Scott faller djupt ned i kaninhålet och en av höjdpunkterna blir ett surrealistiskt besök på Cordovas stora gods där många av hans filmer spelades in. En av de saker som jag blev mest fascinerad av är just Cordovas filmer. Pessl har nämligen fantiserat ihop regissörens alla filmer och under bokens gång redogör hon för flera av dem. Även om jag inte är någon skräckfilmsfantast så blev jag enormt sugen på att se filmerna. Vibbarna man får av boken påminner om något av David Lynch. Man befinner sig i verkligheten, men man (och karaktärerna) är knappast fast förankrade i den. Man frågar sig ibland om berättelsen har övernaturliga inslag eller om det är karaktärerna som har tappat fotfästet.

Förutom berättelsen i texten arbetar Pessl med andra typer av medier också. Det finns inslag i boken som förhöjer den dokumentära känslan, till exempel utdrag ur Internetartiklar, filer från mentalsjukhuset där Ashley, foton m.m. Dessutom finns den en mobilapp med extramaterial, vilket var någonting nytt för mig. Det är en extremt läsvärd bok och den kräver en hel del tålamod, men hjälp vad den är värd alla sömnlösa nätter!

Ett nytt land

Just nu läser jag Richard Fords senaste roman Canada till bokcirkeln som ska träffas på tisdag. Det var jag som föreslog den framför allt eftersom jag har hört så mycket bra om den. Och till en viss gräns kan jag förstå berömmet, för det är en väldigt välskriven bok som håller hög litterär klass. Dock har jag extremt svårt att ta till mig handlingen och karaktärerna, speciellt huvudpersonen Dell. Nu brukar inte handlingen i en bok vara alltför viktigt för mig, men det måste ändå finns något att gripa tag i och som gör att man blir engagerad. Just nu läser jag bara Canada för att ha läst den, och det är aldrig något bra tecken. Men det finns ljusglimtar som främst består i Richard Fords beskrivningar av naturen och även av människor. Här är några citat som jag satt och läste om flera gånger eftersom de slog an någonting inom mig:

"Against these forces - an earth rotating, a sun lowering its angle in the sky, winds filling with rain and the geese arriving - time is just a made-up thing, and recedes in importance, and should." (s. 324)

"There are people like that in the world - people with something wrong with them that can be disguised but won't be denied, and which dominates them." (s. 326)

Boken är full av sådana citat, inblickar i livet. Självklarheter.

*Bildkälla

Fantastiska Amy

I veckan läste jag ut Gone Girl av Gillian Flynn, en thriller om en kvinna som försvinner spårlöst. Eller ja, helt spårlöst är inte försvinnandet eftersom kvinnans man snabbt blir polisens huvudmisstänkta. Det här är en psykologisk roman om karaktärer som man aldrig riktigt kan lita på. Varken den vackra och högintelligenta hustrun Amy eller hennes klumpiga (men relativt smarta) man Nick är pålitliga berättare och skillnaderna mellan deras parallella narrativ upptäcker man ganska snart. Nick klantar sig rätt rejält i början av jakten på Amy, han beter sig inte direkt som den kärleksfulle maken han borde vara. Finns det en anledning till detta?

Den här boken slukade jag på bara några dagar, den är som gjord för att sträckläsa. Dock tror jag att den skulle ha vunnit på att vara mer sparsam. I bokens inledning får man inte veta så mycket och den tryckta stämningen och den stegrande spänningen var egentligen det som lockade mig till en början. Men sedan får man veta i princip allt, i detalj och utan att säga för mycket så är det något av en besvikelse. Vad som är intressant är att se två så lika och ändå så olika karaktärer, en manlig och en kvinnlig, skildras på ett sådant sätt. Båda har sina brister (minst sagt) och det är speciellt intressant att se en sådan kvinnlig karaktär. Annars tillåts inte kvinnor inte riktigt vara så extrema på samma sätt som män. Jag tror jag skrev ett inlägg för ett tag sedan då jag eftersökte excentriska kvinnliga karaktärer. Vad jag kanske också menade är att jag saknar kvinnliga antihjältar. Just därför är Flynn en frisk fläkt i sammanhanget, trots att jag på slutet inte var överdrivet förtjust i själva handlingen. 

*Bildkälla

Vad gör jag egentligen?

Nu blev det ett sådant där ofrivilligt blogguppehåll igen. Det irriterar mig eftersom jag vill skriva, jag gillar att skriva. Men det tar emot också. Jag kan inte vara helt ärlig på bloggen, det handlar mest om ytliga saker som TV-serie och böcker. Fast det är inte helt sant, för det där är inte ytliga saker för mig. Fiktion säger så mycket om oss själva och om världen, den gör att vi ser mycket mer än vi annars skulle göra. Så jag har aldrig dåligt samvete över att spendera för mycket tid med en bok eller framför en TV - eller datorskärm.

Kanske jag ska försöka hitta någon rolig enkät för att lätta upp skrivkrampen lite. Eller göra en lista?

Hans sista bragd

Om man följer mig på Twitter så har det väl inte undgått någon att den nya säsongen av Sherlock är i full gång. Eller ja, tredje och sista avsnittet av tredje säsongen visas i kväll. För så är Sherlock, kort och bitterljuvt. Dock blir väntan mellan säsongerna väldigt långa och man blir ganska desperat när det gäller minsta smula information som man kan lirka ur manusförfattarna och producenterna. Oftast är den långa väntan värd det. Tredje säsongen har hittills varit enormt sevärd, en emotionell bergochdalbana. Tydligen blir tonen mörkare i det sista avsnittet som heter "His Last Vow". Olycksbådande. Dessutom är the big bad den här säsongen ingen annan än utpressarna Charles Augustus Magnussen (Milverton i Holmes-kanon). Han gör ett enormt starkt intryck i den enda novell i originalen som han förekommer i. En rätt vidrig typ som får det han förtjänar där, men frågan är vad Moffat och Gatiss har planerat för honom..?

*Bildkälla