Såg i dag att Lady Gaga kommer till Stockholm i augusti. Vill ju väldigt gärna gå, men det lär bli rätt dyrt. Men det var så roligt förra gången! Johanna har inte råd, så jag skulle behöva lura med mig någon annan. Dock är inte detta något man sprider hur som helst på Internet. Att man går på Gaga-konserter alltså. Dessutom är jag redigt trött på konserter, Bob Dylan mördade typ min lust att gå på konserter. Okej, han gjorde inte det, men folket som var där gjorde det. Och Mark Knopfler. Fy fan.
Lady Gaga är kul, men så klart är hon en artist som alla hatar bara för att hon är så stor. Det blir så automatiskt, det går liksom inte att vinna. Populärt är fortfarande inte accepterat, speciellt inte om man pratar med musiksnobbar. Jag är snobb på många sätt (böcker, filmer, serier...), men musik? Inte så mycket. Det är inte mycket musik som jag faktiskt gillar, men det beror inte på att jag anser att den är mindre värd än det jag lyssnar på (förutom i vissa fall då). Jag är helt enkelt ingen musikalisk person. Men om jag hittar något som jag fastnar för, som Gaga, så tänker jag inte vifta bort henne bara för att hon säljer bra och är galet omtyckt av alla 14-åringar. Bra musik är bra musik, om det är min typ av bra musik. Enkelt.
Det hjälper dessutom att hon är så galet cool. Jag menar, den scenpersonan, den karaktär hon är (inte spelar) är smått fantastisk. Det finns något teatraliskt över hennes shower och musikvideos som jag verkligen har fastnat för. Kanske är det bara jävligt skönt att en ung brud får vara hur jävla uppseendeväckande som helst, som kör sitt eget race och dessutom har talang. För hon är jävligt duktigt, på att sjunga (tro mig, jag har hört henne live - pipor har hon), på att hålla hov för publiken och på att skriva låtar och spela piano. Jag menar, vem annars ska sitta där i BH och trosor med nitar på, halvt täckt med fejkblod och spela piano med händer och fötter? Nä, just det. Grymt snygg brud som inte är rädd för att vara ett monster.
