Love is objectified by what men say is right

Den blev en lugn hel, dels för att jag ska jobba i dag och dels för att veckan i övrigt har varit rätt intensiv. Tyvärr känner jag av en annalkande förkylning, men jag försöker ignorerar den så länge som det går. I torsdags var jag och såg Lady Gaga på Globen! Fantastisk show, får se om jag orkar skriva mer om det senare. Det är så himla kul att nämna att man gillar Lady Gaga, för antingen blir folk alldeles till sig när man pratar om konserten eller så blir det liksom en obekväm paus. Men jag har ju skrivit förut om varför jag gillar henne, så det där tänker jag inte ta upp igen. Grym konsert i alla fall, fast det blev faktiskt en obekväm paus då någon propp gick efter "Judas". Då kom Gaga ut på scenen och bad om ursäkt och svarade på "frågor" från publiken (hysteriska tillrop snarare än frågor). Väldigt lustigt och annorlunda inslag.

Sedan var jag även på Internationell författarescen på Kulturhuset och lyssnade på när Jan Gradvall "intervjuade" Caitlin Moran. Den kvinnan är också en riktig enmansshow. Otroligt rolig och rapp i käften, Gradvall hade lite svårt att hålla kontrollen över intervjun. Men det var mest kul! De pratade om Morans uppväxt, feminism (så klart), att arbeta på The Times, bibliotek, Lady Gaga, Twitter med mera med mera. Det måste ha varit det bästa författarsamtalet som jag har varit på. Men tyvärr fanns det inte utrymme för några publikfrågor, det skulle säkert ha varit mycket underhållande! Sedan var det signering och som tur var så hamnade jag långt fram i kön för Moran pratade ganska mycket mer var och en och ställde upp på bilder. Så det tog ett tag. Men gud... jag har aldrig haft så lätt att prata med en "kändis". Var helt kär efteråt, har fortfarande världens crush på henne. Charmig är bara förnamnet. Fantastiska kvinna!

Bad kid

Såg i dag att Lady Gaga kommer till Stockholm i augusti. Vill ju väldigt gärna gå, men det lär bli rätt dyrt. Men det var så roligt förra gången! Johanna har inte råd, så jag skulle behöva lura med mig någon annan. Dock är inte detta något man sprider hur som helst på Internet. Att man går på Gaga-konserter alltså. Dessutom är jag redigt trött på konserter, Bob Dylan mördade typ min lust att gå på konserter. Okej, han gjorde inte det, men folket som var där gjorde det. Och Mark Knopfler. Fy fan.

Lady Gaga är kul, men så klart är hon en artist som alla hatar bara för att hon är så stor. Det blir så automatiskt, det går liksom inte att vinna. Populärt är fortfarande inte accepterat, speciellt inte om man pratar med musiksnobbar. Jag är snobb på många sätt (böcker, filmer, serier...), men musik? Inte så mycket. Det är inte mycket musik som jag faktiskt gillar, men det beror inte på att jag anser att den är mindre värd än det jag lyssnar på (förutom i vissa fall då). Jag är helt enkelt ingen musikalisk person. Men om jag hittar något som jag fastnar för, som Gaga, så tänker jag inte vifta bort henne bara för att hon säljer bra och är galet omtyckt av alla 14-åringar. Bra musik är bra musik, om det är min typ av bra musik. Enkelt.

Det hjälper dessutom att hon är så galet cool. Jag menar, den scenpersonan, den karaktär hon är (inte spelar) är smått fantastisk. Det finns något teatraliskt över hennes shower och musikvideos som jag verkligen har fastnat för. Kanske är det bara jävligt skönt att en ung brud får vara hur jävla uppseendeväckande som helst, som kör sitt eget race och dessutom har talang. För hon är jävligt duktigt, på att sjunga (tro mig, jag har hört henne live - pipor har hon), på att hålla hov för publiken och på att skriva låtar och spela piano. Jag menar, vem annars ska sitta där i BH och trosor med nitar på, halvt täckt med fejkblod och spela piano med händer och fötter? Nä, just det. Grymt snygg brud som inte är rädd för att vara ett monster.

*Bildkälla

Hallå?

Min blogg brukar väl ha runt 30 träffar om dagen och jag har alltid tänkt att det mest var folk jag inte kände men... Bytte bloggadress och då har träffarna snittat på fyra/dag. Ibland funderar jag på hur många som faktiskt läser min blogg och känner mig. Konstigt.

Hur som helst, sitter här och försöker krysta ur mig några meningar för uppsatsen. Det går ganska dåligt. Ett avsnitt som jag trodde att jag hade jättemycket att säga om är bara en halv sida just nu. Väldigt frustrerande. Det är drygt en månad kvar till inlämning och allt känns just nu så enormt. Jag är ganska övertygad om att hinna klart, men jag vill helst att det blir bra också. Fast  med mitt ämne och min teori... Mitt namn kommer trots allt att stå på uppsatsen, så helst ska jag kunna stå för den.

Okej, det här fungerar inte. Måste klippa naglarna, det går knappt att skriva som det är nu.

In her heart where the sadness grows

Bästa just nu, balsam för själen.

I can't hide you, the rock cried out

Den här dagen har inte precis varit fylld med långa, koncentrerade studiesessioner. Har inte haft fokus för det alls. Jag kanske borde vara orolig att jag inte har disciplin nog att skriva en masteruppsats, men ibland orkar man knappt bry sig ändå. Jag har hattat runt en hel del den här veckan, därav bristen på inlägg. Jobbat, pluggat på bibliotek, träffat kursare, jobbat lite till... Men jag har i alla fall bokat in tre stycken intervjuer i början av februari, nu ska jag bara komma på vad jag ska ställa för frågor också. Ville egentligen undvika människokontakt så mycket som möjligt i det här arbetet, men det är i alla fall bättre än att prata med användare. Oj, så där borde kanske inte en framtida bibliotekarie skriva. Men så är det.

På nördfronten händer det väl en hel del. Har sett sista avsnittet av Sherlock ungefär fyra gånger sedan i måndags. Ganska bra snitt. Väldigt bra avsnitt också. Ska se om det och analysera det lite mer noggrant senare. De första gångerna försöker man bara dra in så mycket detaljer som möjligt. Senaste insikten var att Sherlock har John på snabbuppringning, vilket har lett till en del huvudbryderi. Men det kommer en tredje säsong, när de nu ska hinna spela in den med Martin Freeman i Nya Zeeland och Cumberbatch i LA och Nya Zeeland. Pappa var i alla fall snäll att spara lite tidningsurklipp om Sherlock, blev mycket glad. De åker in i pärmen (ja, det finns en sådan).

Dagens glädjerus kom överraskande nog från Dagens Nyheter (hör och häpna). En kort "kommentar" av Nicholas Wennö i DN som handlar om hur La Mer (schlagerdängan) används i bland annat Tinker Tailor Soldier Spy. Han sätter ord på alla mina tankar, och sådant är skönt. Den slutsekvensen är verkligen fantastisk, hoppas att det uppmärksammas på någon prisutdelning (helst Oscarsgalan, men jag är inte petig). Har lyssnat på Julio Iglesias version av "La Mer" på YouTube x antal gånger. Säkert en fruktansvärt fånig låt (föredrar Mireille Mathieus version), men ack så effektiv i Tomas Alfredssons film. Bravo!

(Redigerade lite, stod inte ut med att ha ett sådant galet fånigt inlägg som det förra).

Jazzgudinna

*Bildkälla

Sorgesång

The Nationals "Sorrow" är så fin, men man blir lätt deprimerad när man har lyssnat på den. 

Club 27

Mitt i all annan skit så kommer rapporter om att Amy Winehouse har hittats död i sin lägenhet i London. Fantastiska, härjade Amy med den underbara rösten har nu även hon blivit medlem i den så prestigefulla "27 Club".

*Bildkälla

Once More, With Feeling

Det är få musikaler som jag klarar av. Mest beror det på att allt dansande och sjungande ofta känns a.) sliskigt och överdrivet eller b.) helt slumpartat. Det finns ingen logik och sällan mycket djup i musikaler. Men Buffy-avsnittet "Once More, With Feeling" är ett undantag. Dels har det självdistans och humor, dels finns en förklaring till varför alla spontant brister ut i sång. Och sen är det Buffy! Alla karaktärer har sina egna problem och hemligheter och slutet blir långt ifrån sockersliskigt. Plus att låtarna är väldigt roliga! Klart sevärt, även om man inte är värsta Buffy-nörden.

Lucka nr 18 - Evidently Chickentown

"the fucking cops are fucking keen
to fucking keep it fucking clean
the fucking chief's a fucking swine
who fucking draws a fucking line
at fucking fun and fucking games
the fucking kids he fucking blames
are nowehere to be fucking found
anywhere in chicken town
--------------------------------------------------------------------------------
the fucking scene is fucking sad
the fucking news is fucking bad
the fucking weed is fucking turf
the fucking speed is fucking surf
the fucking folks are fucking daft
don't make me fucking laugh
it fucking hurts to look around
everywhere in chicken town
--------------------------------------------------------------------------------
the fucking train is fucking late
you fucking wait you fucking wait
you're fucking lost and fucking found
stuck in fucking chicken town
--------------------------------------------------------------------------------
the fucking view is fucking vile
for fucking miles and fucking miles
the fucking babies fucking cry
the fucking flowers fucking die
the fucking food is fucking muck
the fucking drains are fucking fucked
the colour scheme is fucking brown
everywhere in chicken town
--------------------------------------------------------------------------------
the fucking pubs are fucking dull
the fucking clubs are fucking full
of fucking girls and fucking guys
with fucking murder in their eyes
a fucking bloke is fucking stabbed
waiting for a fucking cab
you fucking stay at fucking home
the fucking neighbors fucking moan
keep the fucking racket down
this is fucking chicken town
--------------------------------------------------------------------------------
the fucking train is fucking late
you fucking wait you fucking wait
you're fucking lost and fucking found
stuck in fucking chicken town
--------------------------------------------------------------------------------
the fucking pies are fucking old
the fucking chips are fucking cold
the fucking beer is fucking flat
the fucking flats have fucking rats
the fucking clocks are fucking wrong
the fucking days are fucking long
it fucking gets you fucking down
evidently chicken town"

~ John Cooper Clarke ~

Don't call me Gaga

Lite sent, men ändå.

13 augusti

Paws up!

Gaga-bilder från Monsterbalen. Vi uppe på sektion B13 var tacksamma för storbildskärmarna.

I'm your biggest fan, I'll follow you until you love me

I morgon ska Johanna och jag se Lady Gaga! How cool is that?! Nu är inte jag världens största fan, men hon är så häftig så man kan ju inte hjälpa att förtrollas. Dessutom kan det vara en bra historia att berätta för mina barn. Bättre än pappas: "Ja, jag hade tänkt åka och se Jimi Hendrix på Grönan 1967, men jag orkade inte".

Happily ever after

Bästa avsnittet på hela säsongen, självklart med Desmond. Det handlade i princip bara om honom, men när han gör sina små resor så blir det så. Jaja, nu ska jag inte skriva mer.

I kväll är det Tove Jansson-kursen igen. Det är riktigt intressant att läsa henne som något annat än Mumin-tanten. Det finns så mycket eftertanke bakom "barnböckerna". Boel Westins "biografi" om henne (Tove Jansson - Ord, liv och bild) är fantastiskt intressant. Jag önskar jag hade råd att köpa den men den kostar över 250 kr...

I morgon ska jag jobba. Äntligen kanske jag ska skriva. Fan, jag som hade behövt jobba mycket den här månaden. Får hoppas på ett överflöd med pass nästa vecka! Jag har bokat upp mig så mycket som möjligt på intresselistan, men man vet ju aldrig.

Eftersom det är vår så lyssnar jag på Monica Zetterlund nu. Underbart.

Musikhjälpen mot malaria

På P3 (och på P4 kanske) plus vissa tider på SVT2 så kör de Musikhjälpen för andra året i rad. I år går pengarna oavkortat till kampen mot Malaria. Man donerar genom att SMS:a in en låt-önskning samt summa pengar man vill ge. Det står med på deras hemsida. Förutom att det är en bra sak så är det ett kul program!

Ta det pianoforte

Den här veckan ska jag försöka blogga lite duktigare. I dag vill jag tala (skriva) om folk som är duktig på att spela piano. Sådana där människor som är så sjukt musikaliska att man helst vill skjuta dem för man blir så djupt avundsjuk på dem. Som tur är så är ingen av mina vänner så där jobbiga. Inte för att jag säger att de sjunger dåligt eller spelar något instrument dåligt men de är inga savanter precis. För i sådana fall skulle jag ha väldigt svårt att umgås med dem.

Gud, jag hatar att kolla på TV när något äckel sitter där vid sitt piano. Det värsta är att jag har så lätt att börja gråta av pianomusik. Det är hemskt. Men det är så fint! Jag trodde jag var ensam om det här, men sedan läste jag Stephen Frys självbiografi Moab is my washpot i somras och upptäckte att han hade precis samma åsikter. Han blev också grön av avundsjuka när han träffar musikaliska människor och själv kan han inte ta en ton. Samma här. Jag fattar nada av toner, har inga talanger what-so-ever när det kommer till att spela gitarr, kan inte sjunga en strof utan att det låter som att någon stryper en katt. Så jag blev lättad när jag upptäckte att jag inte var ensam. Vi borde starta en klubb eller något.

Å andra sidan är det helt underbart att lyssna på pianomusik. Så länge jag slipper se den jäveln som spelar.

Blonde On Blonde

I dag kom ju som bekant lönen och då måste man slösa bort en stor del av den. Sådan är ju traditionen. Själv begav jag mig till Barkarby där jag köpte Lars Noréns dagböcker på pocket (monster-pocket). Sedan... Sedan blev det MediaMarkt där jag stod och dreglade vid vinylskivorna länge och väl innan jag till slut greppade Bob Dylans "Blonde on blonde". Gud, den var så dyr, så sjukt dyr. PLUS att jag köpte hans nya julskiva. Fan, det var helt sjukt.

Jaja, ska lyssna på dem sedan. Är hemma i Backlura nu så jag vågar inte spela Dylan för pappa tycker att han är gnällig röst. Det är ungefär som att säga att Einstein hade rufsigt hår, det säger precis ingenting om geniet.

Åh gud, nu trashar "Idolerna" rocklåtar. Urk.

Break stadiums, not asses!

Till min enorma (skade)glädje såg jag att söndagens konsert med Bruce Springsteen hade fått högst betyg av flera tidningar. Ni som såg honom på torsdagen eller fredagen är loooooser! Oh yeah. Jag är fortfarande helt slut efter konserten, den höll på i flera timmar och jag var inte hemma förrän klockan ett. Men det var sååå värt det! Bästa konserten någonsin, nu inser jag hur döda alla andra artister är på scenen egentligen. Brucans röst må vara hes efter en helgs konserter men han ger järnet ändå. Väldigt imponerande, har nog aldrig sett något liknande.

Det blev lite försenat dock. Efter 40 minuter kommer Nils Löfgren ut med dragspelet och kör "Idas sommarvisa". Sedan kommer resten av E-Street Band (utan Max Weinberg dock) och Brucan själv. Jag ska vara ärlig, jag har dålig koll på låtarna eftersom jag inte är en musiknörd och orkar hålla reda på skivor och låtnamn osv. Killen bredvid mig hade däremot koll, han skrev ned spellistan plus ett betyg och en liten kommentar. Nööörd! Haha, det var rätt kul och bra också, för då kunde jag spana vad låten hette om jag inte visste.

Gud, jag älskar Bruce mer än någonsin nu. Stadion knökfull med folk och jag förstår plötsligt varför folk går med i sekter. Grupptrycket är enormt. Speciellt när de kör "Stadium Breaker" på slutet och alla stor och dansar. Helt sjukt. De körde "Dancing in the dark" som extranummer, jag trodde nästan de skulle hoppa den ett tag. Min absoluta favorit.

In the mood

Det känns lite tufft att jobba i morgon, men det är väl lika bra att vänja sig för snart är man väl ändå inne i ekorrhjulet. Hatar det. Jag vill ju bara vara hemma hela dagarna och inte göra något speciellt. Kanske läsa, kolla på TV, åke till stan, se en film på bio osv. Fy fan för jobb alltså. Så känner jag direkt. Fast jag börjar inte förrän kvart över ett i morgon, så jag får sovmorgon i alla fall. Sedan slutar jag klockan 17.30, så det är ju bara fyra timmar.

Gud, jag behöver en trisslott... Och SWING! Swing-musik är bäst, fast den låten jag lyssnar på nu är ganska jobbig. Bara massa med xylofon. Låter som hissmusik eller en jingel. Fan, jag måste "köpa" (eh...) något med Ella Fritzgerald.