Superdepp över Supernatural

Om det en serie som jag har överseende med är det Supernatural. Den har varit så jävla bra, alltså riktigt galet bra. Ryser bara jag tänker på säsong tre och fyra. Vissa avsnitt är geniala, speciellt meta-avsnittet "The French Mistake". Wow. Men det finns ett stort problem, ett massivt problem som är lika tydligt som en knytnäve i ansiktet. Och det är kvinnosynen och hur misogyn serien faktiskt är. Det är en TV-serie om två väldigt macho män och det finns en anledning till att de har rätt rutten inställning till det andra könet. Mest beror det på hur det uppfostrades. Men allt det här ursäktar inte hur serien är skriven och hur kvinnliga karaktärer behandlas. Många karaktärer dör, både män och kvinnor, både huvudroller och biroller. Sam, Dean och Cas har alla dött ett antal gånger för att sedan återuppstå. Kvinnorna har inte lika mycket tur. De har också en tendens att översexualiseras och sedan straffas för detta. Den tjej som har klarat sig bäst hittills är lesbiska Charlie, men hon är å andra sidan inget "hot" mot Sam och Deans manlighet.

För så mycket i Supernatural kretsar kring manlighet. Dean kallar Sam nedlåtande för "bitch", känslor är för brudar, allt är extremt heteronormativt. Det driver mig till vansinne och det säger också en hel del om de som skriver för serien. Jag har inte kollat så noga men jag är övertygad om att de flesta bakom serien är män. Misha Collins, som spelar Castiel, har till och med kommenterat misogynin under ett konvent och det var en sådan lättnad att höra att någon "innanför" faktiskt har reagerat. Att han sedan inte kan göra så mycket åt det (annat än att säga upp sig), är en annan femma.

I nuläget är jag osäker på om jag kommer att fortsätta att kolla, blev helt deprimerad av senaste avsnittet. Uh. Älskar fortfarande karaktärerna, men vad de gör med dem... Usch.

Tja bloggen

Long time, no see! Eller jo, jag har ju sett bloggen men inte skrivit någonting. Det har varit rätt skönt, men jag har också saknat det som fan för jag gillar ju att skriva. Men ska försöka dra igång lite smått igen. Som vanligt skriver jag bara för mig själv, mest eftersom den här bloggen har mellan noll och två "läsare" per dag. När man inte har skrivit dagbok på hur många år som helst är det skönt att kunna rensa tankarna lite någonstans.

Vad har då hänt sedan sist? Jag tog en bloggpaus framför allt eftersom det inte gick så bra att få jobb. Halvtidsvikariat som höll på att bli 25 % men som tur var blev jag lovad mina timmar. Dock var framtiden oviss eftersom mitt vikariat skulle ha gått ut sista april. Eller innan dess, det var tal om ett annat vikariat inom samma organisation men på andra sidan stan. Men plötsligt fick jag ett nytt jobb, ett jobb som jag hade sökt själv på egna villkor. Så nu befinner jag mig i en annan kommun, med titeln "bibliotekare", med högre lön, väl uppstyrda arbetsuppgifter och med ett avtal som går ut först sista mars 2014. Även det här är ett vikariat, men ett långvarigt sådant. Det känns skönt och spännande med någonting nytt, men också jobbigt. Första veckan har varit ganska krävande, men kul.

Om jag inte hade tagit en paus i bloggandet så skulle det antagligen ha blivit många, många (många) inlägg om Supernatural. Jag var långt ifrån beredd på att älska den serien så mycket, men det hände. Det finns en hel del problem med Supernatural, men jag vet ärligt talat inte om jag skulle ändra på så mycket om jag kunde. Den har ett hjärta och det är nog det viktigaste med fiktion, att de inte bara gör det för sakens skull. Och visst, jag kunde önska (ofta) att de behandlade kvinnliga karaktärer bättre och att de lade ned lite mer tid på manus ibland. Men det är en av mina absoluta favoritserier ibland och det är inte helt logiskt.

Men som sagt, vi hörs förhoppningsvis snart!

Of Angels and Angles

Tog en spontan paus från Supernatural några veckor, men nu är jag igång igen! Mitt i säsong fyra och det är mycket som händer. Serien har gått från att vara skräck till att mer handla om änglar och demoner. Det känns som en ganska bra och naturlig utveckling, för jag tror SPN knappast hade hållit så många säsonger baserade på endast "monster of the week". Och ÄNTLIGEN är Castiel med, min favoritkaraktär som jag knappt har sett förut. Mest förvånad är jag över hans röst, jag hade föreställt mig honom som mer dämpad och ljus. Jag har sett honom lite tidigare när serien gick på TV, men inte så mycket tydligen. Just nu är han med frustrerande lite, men jag är rätt säker på att han blir något av en fast karaktär längre fram.

På kvinnofronten intet nytt, så att säga. Ruby är förstås den hon är, men hon blev självklart något av ett "romantiskt" intresse för Sam. Alltid! Jaja, det är väl en grabbserie, även om jag hatar Deans attityd till kvinnor. Tur att han inte framställs som en idealiskt exemplar av en människa, tack god gud.

*Bildkälla

Brothers in arms

Just nu kollar jag ganska mycket på Supernatural, som är en serie om två brorsor som jagar övernaturliga väsen. Den har gått ganska länge och är nu uppe i åtta säsonger. Jag är halvvägs igenom säsong ett, så det är en bit kvar. Jag gillar den, men det kanske inte är världens bästa TV-serie. Varenda avsnitt är ganska standard, samma upplägg och mönster. Rätt usel behandling av kvinnliga karaktärer. De är ofta rätt anonyma, byts ut varenda vecka och får ofta spela hjälplöst offer. Kallar detta fenomen för "chick of the week" och det är så där lagom störande när man väl har börjat tänka på det. Supernatural är en ganska "grabbig" serie, vad det nu ska betyda. Det är om bröder, om fäder och om att familj. Sam och Deans döda mor är ständigt närvarande i någon slags helgonlik roll. Oerhört irriterande. Jag hoppas verkligen det blir lite mer komplext än bara småtjaffs mellan grabbarna (vem gillade farsan mest, vem är det som bestämmer, varför övergav Sam sin familj yada yada).