Ta det lugnt, vi kommer in om fyra år

Red Dragon

För någon vecka sedan lyckades jag äntligen läsa ut Red Dragon av Thomas Harris, vilken är den första boken som innehåller en man vid namn Hannibal Lecter. Jag började läsa den för flera månader sedan, men sedan blev den en sådan där sekundär bok som jag inte prioriterade. För den är långt ifrån dålig, utan istället mycket välskriven och spännande. Dock finns det en hel del problem, men det återkommer jag till. Framför allt läste jag Red Dragon eftersom jag har sett TV-serien Hannibal, som jag möjligtvis har nämnt tidigare. Hur som helst så är jag fortfarande djupt fascinerad av karaktären Will Graham, och han har huvudrollen i boken. Men de två versionerna av Graham skiljer sig ganska mycket åt. Hugh Dancy spelar honom väldigt känsligt i TV-serien, han känns tillbakadragen och skör pga sin "empatistörning". I boken är han däremot ganska grov, men det intrycket kanske jag får eftersom han svär en del. Men bok-Graham visar mycket mer aggression utåt och det är så han håller folk på avstånd.

Det är väldigt intressant att se vilka bitar och citat ur boken som Bryan Fuller har inkorporerat i TV-serien. Sedan finns det sådant som jag gärna ser att de använder i kommande säsonger. Thomas Harris håller en ganska hög litterär klass, det finns en del poesi i ondskan i boken. Och hur ondskan och våldet påverkar människor. Will Graham är den som påverkas och drabbas mest. Hans empati gör att han kan förstå olika perspektiv hos olika typer av människor, vilket är användbart om man jagar seriemördare. Men han kan inte släppa de perspektiven lika lätt.

Så på grund av allt det här så tyckte jag om boken. Men sedan finns det där misogyna stråken. Nu tror jag att Thomas Harris har någon idé om att han skriver starka kvinnliga karaktärer, typ Reba McClane i Red Dragon och senare även Clarice Starling i The Silence of the Lambs. Men ett fåtal bra skrivna kvinnliga karaktärer väger knappast upp det Harris gör mot kvinnor som blir mördade i boken. Det är alltid något sexuellt bakomliggande och morden blir alltid mer eller mindre sexualiserade och fokuserade på kvinnorna. Det är tröttsamt och det är gammalt och jag är så jäkla glad att det aldrig kommer att hända i TV-serien. Bryan Fuller verkar extremt medveten om sådana här problem och har valt att inte gå den vägen.

Red Dragon är ganska svår att betygsätta eftersom det är en bok som är välskriven och bra för sin genre, men som samtidigt har problem med de kvinnliga karaktärerna. Det finns mer saker att säga om Reba och om Grahams fru Molly, men sammanfattningsvis: de är bakgrundskaraktärer som i slutänden ska räddas av de manliga karaktärerna samtidigt som de får stå för det goda och fina i boken. Rätt tröttsamt.

Fantastiska Amy

I veckan läste jag ut Gone Girl av Gillian Flynn, en thriller om en kvinna som försvinner spårlöst. Eller ja, helt spårlöst är inte försvinnandet eftersom kvinnans man snabbt blir polisens huvudmisstänkta. Det här är en psykologisk roman om karaktärer som man aldrig riktigt kan lita på. Varken den vackra och högintelligenta hustrun Amy eller hennes klumpiga (men relativt smarta) man Nick är pålitliga berättare och skillnaderna mellan deras parallella narrativ upptäcker man ganska snart. Nick klantar sig rätt rejält i början av jakten på Amy, han beter sig inte direkt som den kärleksfulle maken han borde vara. Finns det en anledning till detta?

Den här boken slukade jag på bara några dagar, den är som gjord för att sträckläsa. Dock tror jag att den skulle ha vunnit på att vara mer sparsam. I bokens inledning får man inte veta så mycket och den tryckta stämningen och den stegrande spänningen var egentligen det som lockade mig till en början. Men sedan får man veta i princip allt, i detalj och utan att säga för mycket så är det något av en besvikelse. Vad som är intressant är att se två så lika och ändå så olika karaktärer, en manlig och en kvinnlig, skildras på ett sådant sätt. Båda har sina brister (minst sagt) och det är speciellt intressant att se en sådan kvinnlig karaktär. Annars tillåts inte kvinnor inte riktigt vara så extrema på samma sätt som män. Jag tror jag skrev ett inlägg för ett tag sedan då jag eftersökte excentriska kvinnliga karaktärer. Vad jag kanske också menade är att jag saknar kvinnliga antihjältar. Just därför är Flynn en frisk fläkt i sammanhanget, trots att jag på slutet inte var överdrivet förtjust i själva handlingen. 

*Bildkälla

Superdepp över Supernatural

Om det en serie som jag har överseende med är det Supernatural. Den har varit så jävla bra, alltså riktigt galet bra. Ryser bara jag tänker på säsong tre och fyra. Vissa avsnitt är geniala, speciellt meta-avsnittet "The French Mistake". Wow. Men det finns ett stort problem, ett massivt problem som är lika tydligt som en knytnäve i ansiktet. Och det är kvinnosynen och hur misogyn serien faktiskt är. Det är en TV-serie om två väldigt macho män och det finns en anledning till att de har rätt rutten inställning till det andra könet. Mest beror det på hur det uppfostrades. Men allt det här ursäktar inte hur serien är skriven och hur kvinnliga karaktärer behandlas. Många karaktärer dör, både män och kvinnor, både huvudroller och biroller. Sam, Dean och Cas har alla dött ett antal gånger för att sedan återuppstå. Kvinnorna har inte lika mycket tur. De har också en tendens att översexualiseras och sedan straffas för detta. Den tjej som har klarat sig bäst hittills är lesbiska Charlie, men hon är å andra sidan inget "hot" mot Sam och Deans manlighet.

För så mycket i Supernatural kretsar kring manlighet. Dean kallar Sam nedlåtande för "bitch", känslor är för brudar, allt är extremt heteronormativt. Det driver mig till vansinne och det säger också en hel del om de som skriver för serien. Jag har inte kollat så noga men jag är övertygad om att de flesta bakom serien är män. Misha Collins, som spelar Castiel, har till och med kommenterat misogynin under ett konvent och det var en sådan lättnad att höra att någon "innanför" faktiskt har reagerat. Att han sedan inte kan göra så mycket åt det (annat än att säga upp sig), är en annan femma.

I nuläget är jag osäker på om jag kommer att fortsätta att kolla, blev helt deprimerad av senaste avsnittet. Uh. Älskar fortfarande karaktärerna, men vad de gör med dem... Usch.