Skin deep

När man sitter med en uppsats i flera månader så blir man till slut... helt skogstokig. Eftersom man knappt tänker på annat om dagarna, kvällarna och nätterna så måste man hitta andra saker som man kan helt dränka sig i. Vilket leder till en hel del TV-serier eller böcker eller ätande. Kort sagt, när man kopplar av så måste man verkligen ta det på allvar. Just nu fungerar Once Upon a Time så för mig. Jag skulle kunna kolla på en bra serie, en kvalitetsserie som The Shadow Line eller varför inte Mad Men? Men nej, jag tar den serie som har skrikigaste kostymerna och mest ologiska manuset. För det är så en sjuk, sjuk hjärna fungerar. Om jag skulle kolla på någon av de andra serierna så skulle jag behöva tänka och analysera och det orkar jag inte med just nu. Ironiskt nog gör sagotemat ger hela upplevelsen en starkare ton av eskapism.

Men det är kul. Det är en rolig serie och jag tror inte att de som gör den tror att det är ett mästerverk. Man kan sitta och fnissa lite åt de löjliga replikerna och de där menande blickarna som jag älskar så mycket. Och kläderna! Hej kom och hjälp mig. Mycket applåder till skådespelarna som kan ha dem på sig utan att börja garva var tionde sekund. I och för sig gillar jag hur de har klätt Rumpelstilskin till exempel, som en rockstjärna. Carlyle har den där Jaggerkroppsformen som fungerar med tajta* (TAJTA) läderbyxor och någon extremt dekorerad skinnjacka. Då har några av de kvinnliga karaktärerna faktiskt mer praktiska kläder på sig, för en gångs skull.

Okej, ska vi prata könsroller? Blir aldrig särskilt djuplodande i ett blogginlägg. Men... Plus för många kvinnliga karaktärer i huvudrollerna. Männen har definitivt birollerna här. Snövit är tuffare än i Disneys version, hennes dotter (Jennifer Morrison) är så där härligt dyster och manhaftig. Men ja, mycket handlar om kärlek eller olycklig sådan snarare. Vad ska man säga? ABC är ju ägt av Disney trots allt, annars hade det inte blivit någon serie alls. Ser fram emot att se hur de hanterar Rödluvan, kan bli intressant. De tar ju sig trots allt en hel del friheter med alla berättelser, vare sig de är folksagor eller författade av en känd person.

Får se hur det artar sig. Är väl halvvägs genom säsong ett. Frågan är vilken riktning det kommer att ta i säsong två, om det nu blir någon. Det avslöjas ju allteftersom vilka sagokaraktärerna är och deras olika förhållanden. Ser dock inte att de kan göra detta hur länge som helst.

*Tack kostymansvarige för detta!

**Bildkälla