Samtidigt, på bibblan

Man skulle kunna tro att en inlämnad masteruppsats skulle vara som en börda som lyfts från ens axlar. Men icke. Istället har jag nu sjukt många olika saker att göra. Dels ska vi avsluta en kurs om projektarbete och arbetsmarknad och dels ska man förbereda ventileringar av uppsatser. Allt detta på en tidsperiod på två och en halv vecka. Känns så där. Men efter det är det förhoppningsvis färdigt.

Om man blir godkänd alltså.

På tal om något roligare så såg jag säsongsavslutningen av Once Upon a Time i måndags. Där hände det mycket, de var inte direkt rädda för att hålla igen. Problemet är dock att min favoritkaraktär inte direkt är en av the good guys och att han därmed utför handlingar som kan ifrågasättas. Det är väl det som är lite spännande, men också frustrerande. För övrigt var manuset till avsnittet ganska fasansfullt. Önskar att åtminstone det kunde hålla, om allt annat känns löjligt. Men, man får vad man betalar för. Eller något sådant.

Återkomsten

Robert Carlyle agerade skiten ur alla andra i det senaste avsnittet av Once Upon a Time. Mycket Gold/Rumpelstilskin. Det värsta är att han mördar folk lite hej vilt i avsnittet men ändå är så sympatisk så man blir genuint upprörd och ledsen när han gråter. Jag älskar verkligen sådana karaktärer.  Det bästa jag vet är när folk är paradoxala och helt omöjliga att hålla fast.

Och August W. Booth. Största svinet, fast han är så fin. Vill se nya avsnittet nu, inte nästa vecka. Det värsta är dock att det bara är tre avsnitt kvar av säsong ett och sedan? Tror att serien kommer att förnyas eftersom tittarsiffrorna tydligen har varit riktigt bra, men ändå... Väntan. Olidlig. Jag har skrivit och sagt en hel del om OUAT, speciellt när jag började se på serien. Visst, det är inte en serie av toppkvalitet och jag skäms ärligt talat för att jag tycker så mycket om den. Men fy, det finns något fantastiskt där. Den kanske inte är så dåligt skriven som jag tänkte från början, för framför allt karaktärerna är sjukt intressanta. Man kanske blir lite lurad av upplägget, att det borde vara barnsligt med tanke på influenserna från Disney. Men jag är rätt så såld ändå.


...och Belle då, ska hon sitta inlåst i all evighet?

*Bildkälla

Främlingen

Vansinnigt peppad inför det nya avsnittet av Once Upon a Time som sänds i USA på söndag. OCH det handlar om vad som hände med Rumpelstilskins son! Är tyvärr alldeles för emotionellt investerad i de här karaktärerna nu, men det känns onödigt att bry sig om det. Trots allt ganska fin serie.

Torsdag

Har sett i kapp alla avsnitt av Once Upon a Time nu och lider av svår abstinens. Nästa avsnitt sänds den 22, det är TIO dagar. Vad fan liksom? Den positiva nyheten är att jag fick hem Mullvaden och The Hour i dag, så då har jag något att se på i alla fall. Dock utan Robert Carlyle. Nej... Insåg att jag har 28 veckor senare hemma, osedd. Men vill inte se zombies nu! Vill att allt ska vara fint och glättigt!

I och för sig är inte OUAT glättigt. MEN den diskussionen ska jag inte ta nu. Ska se om Ben Winshaw kan muntra upp mig. Men först diskberget! Eller kullen rättare sagt, som hotar att bli ett berg inom en snar framtid.

Skin deep

När man sitter med en uppsats i flera månader så blir man till slut... helt skogstokig. Eftersom man knappt tänker på annat om dagarna, kvällarna och nätterna så måste man hitta andra saker som man kan helt dränka sig i. Vilket leder till en hel del TV-serier eller böcker eller ätande. Kort sagt, när man kopplar av så måste man verkligen ta det på allvar. Just nu fungerar Once Upon a Time så för mig. Jag skulle kunna kolla på en bra serie, en kvalitetsserie som The Shadow Line eller varför inte Mad Men? Men nej, jag tar den serie som har skrikigaste kostymerna och mest ologiska manuset. För det är så en sjuk, sjuk hjärna fungerar. Om jag skulle kolla på någon av de andra serierna så skulle jag behöva tänka och analysera och det orkar jag inte med just nu. Ironiskt nog gör sagotemat ger hela upplevelsen en starkare ton av eskapism.

Men det är kul. Det är en rolig serie och jag tror inte att de som gör den tror att det är ett mästerverk. Man kan sitta och fnissa lite åt de löjliga replikerna och de där menande blickarna som jag älskar så mycket. Och kläderna! Hej kom och hjälp mig. Mycket applåder till skådespelarna som kan ha dem på sig utan att börja garva var tionde sekund. I och för sig gillar jag hur de har klätt Rumpelstilskin till exempel, som en rockstjärna. Carlyle har den där Jaggerkroppsformen som fungerar med tajta* (TAJTA) läderbyxor och någon extremt dekorerad skinnjacka. Då har några av de kvinnliga karaktärerna faktiskt mer praktiska kläder på sig, för en gångs skull.

Okej, ska vi prata könsroller? Blir aldrig särskilt djuplodande i ett blogginlägg. Men... Plus för många kvinnliga karaktärer i huvudrollerna. Männen har definitivt birollerna här. Snövit är tuffare än i Disneys version, hennes dotter (Jennifer Morrison) är så där härligt dyster och manhaftig. Men ja, mycket handlar om kärlek eller olycklig sådan snarare. Vad ska man säga? ABC är ju ägt av Disney trots allt, annars hade det inte blivit någon serie alls. Ser fram emot att se hur de hanterar Rödluvan, kan bli intressant. De tar ju sig trots allt en hel del friheter med alla berättelser, vare sig de är folksagor eller författade av en känd person.

Får se hur det artar sig. Är väl halvvägs genom säsong ett. Frågan är vilken riktning det kommer att ta i säsong två, om det nu blir någon. Det avslöjas ju allteftersom vilka sagokaraktärerna är och deras olika förhållanden. Ser dock inte att de kan göra detta hur länge som helst.

*Tack kostymansvarige för detta!

**Bildkälla

Once Upon a Time

Det här är väl en skämsserie om något. Så där riktigt fånig story och förfärlig kostym. Manuset är väl inte så där himla inspirerande heller. Försöker faktiskt komma på en enda anledning till att man ska kunna rekommendera den faktiskt. Men det är en skön söndagsserie, med noll tuggmotstånd. Den har en ganska kul idé, dels utspelar den sig i "verkligheten" och dels i sagovärlden. Alla karaktärer är en sagokaraktär egentligen som har blivit förtrollade, transporterade till vår värld och kan nu inte minnas vilka de brukade vara. Jag vet, låter hur lamt som helst. Och så försöker de göra en vuxenserie om det! Skulle fungera bättre som ungdomsserie eller riktad till barn.

Och ändå så har jag fastnat! För den är rätt kul ändå, om inte annat tilltalar den nörden i mig som gärna vill reda ut vilken saga det handlar om och hur de har gjort om karaktärerna till att fungera i verkligheten. Fast den riktiga anledningen till att jag överhuvudtaget började kolla på Once Upon a Time var för att Robert Carlyle är med. Han spelar ond såklart, så ingen överraskning där. Hans hår är fortfarande fantastiskt. Men hans karaktär har i alla fall lite konflikt i sig, annars är det ju ganska övertydligt vilka som är onda och goda. Det är ju trots allt sagor, där karaktärerna är rätt platta. De har väl försökt snurra till det lite, men jag vet inte hur bra det går egentligen.

Det blir nog bra, det blir nog ett lyckligt slut. Om de inte lägger ned serien efter en säsong alltså.

*Bildkälla

Irksome

Jag har grav Robert Carlyle-abstinens. Behöver SGU nu!

The Last Enemy

Phew. Första avsnittet av en brittisk serie som heter The Last Enemy. Jag vet inte riktigt vem som är den siste fienden ännu, men det visar sig väl. Spännande serie i alla fall, utspelar sig i ett framtida Storbritannien där allting är ännu mer övervakat än nu. Läskigt värre. Robert Carlyle var med ganska mycket i första avsnittet men hade inte en enda replik. Han gick mest omkring, snokade och såg allmänt skum ut.

How to be awesome in space

SGU. Love it. Bättre än de andra serierna. Dagens avsnitt var sublimt. Väldigt lite action, men det är så jag gillar min science fiction. Och Robert Carlyle är en uppenbarelse. Hans karaktär är så hemsk, så otrevlig på ett ocharmigt sätt, så patetisk, så perfekt. Fast jag tycker man har dålig koll på de andra karaktärerna, många ser likadana ut och beter sig likadant. Kanske beror på att det är så jäkla mörkt på det där skeppet! Jaja, nu är det dags för lite FlashForward.

These are a few of my favourite things...

SGU ser ut att blir riktigt, riktigt bra. Det är annorlunda mot de tidigare serierna, lite mörkare och lite mer vuxet. Inte lika mycket självironi som tidigare. Synd bara att Universe liknar LOST, fast det är strandsatta på ett skepp i rymden istället för på en öde ö. De har även flashbacks och en begränsade grupp med karaktärer med diverse vanliga typer (militären, läkaren, ung tjej, nörden etc). Men Robert Carlyle är seriens absoluta höjdpunkt. Det är oerhört smart att ta in en superb skådis bland andra medelmåttiga.

To be a somebody

Hittills har jag tyckt att Cracker har varit lite ljumt och har mest kollat för att Chris Eccleston är (var) med. Men de senaste tre avsnitten (To Be a Somebody) med Robert Carlyle som iskall psykopat har varit hur bra som helst. Det kanske beror på Carlyle, som lyckas vara helt störd i huvudet men ändå sympatisk samtidigt. Senaste avsnittet, efter att de hade burit bort Chris i en svart liksäck, var sjukt bra. Usch vad bra det var! Det är nästan så att jag vill ha de avsnitten på DVD.

Sååå coolt att han ska vara med i nya Stargate-serien. Fatta vilken tur de har, annars är skådespelarna relativt okända (med undantag för McGyver).