Läser just nu Looking for Alaska...

... med Johannas fina bokmärke!

Best of 2012

Kanske dags att sammanfatta litteraturåret 2012? Inte direkt mitt bästa år när det gäller böcker och läsning. Uppsatsen tog ut sin rätt och jobbet likaså. Det blev en hel del serier (mer lättuggat) och även en hel del ungdomsböcker och urban fantasy. Några felsteg (som Daughter of Smoke and Bone, vilken smörja) och en del riktiga fullträffar (John Green äger min själ).

3.) The Spy Who Came In From the Cold av John Le Carré är en kort bok och det är ganska svårt att beskriva var Le Carrés briljans ligger. Men han kan säga väldigt mycket med väldigt få medel. Jag älskar melankolin och ärligheten i hans berättelser. Det är thriller utan spänning, deckare utan brott. Det är svårt att säga i vilken genre som han passar in.

2.) How To Be a Woman av Caitlin Moran läste jag strax innan jag var på författarsamtal med henne på Kulturhuset. Kvinnan är ett fenomen och hennes bok är en personlig berättelse om hur det är att vara kvinna och feminist. Hon är briljant, hon är rolig och hon är framför allt lätt att ta till sig. Författarsamtalet var nästan en en enkvinnasshow, man satt och garvade hela tiden. Stackars Jan Gradvall hängde knappt med. Jag fick prata lite med henne under signeringen efteråt och hon är den enda person som har kallat mig för "baby". Fantastiskt charmig, är helt snudd på kär i henne.

1.) The Fault in Our Stars av John Green var årets absoluta bästa läsning. Jag lånade den som enveckaslån på Medisbibblan under våren och var lite stressad över den korta lånetiden. John Green är ett namn som jag har hört ett tag och som jag har följt på Twitter innan jag läste någon av hans böcker. I nördkretsar är han och hans brorsa Hank något av giganter genom sina bloggar.

Men till saken... TFIOS är en av den bästa böcker som jag har läst. Någonsin. Jag sträckläste boken under en helg och det var två dagar som var rätt så emotionellt ostadiga. Det är sällan en bok framkallar sådana starka känslor, den är både fantastiskt rolig och otroligt sorglig. Den är ärlig, den är rak och den är ta mig fan helt jävla underbar. TIME Magazine utnämnde den till årets bästa bok. Inte i ungdomskategorin, utan bland alla böcker. Och DET är ganska ovanligt. Framför allt sitter TFIOS:s genialitet i språket. John Green skriver på ett fräscht, snabbt och roligt sätt. Han skapar samtidigt karaktärer som är trovärdiga, sympatiska och mänskliga.

The other Will Grayson

Att stöta på fantastiska böcker alltså. Den sannolikheten blir högre när man har med John Green att göra. I våras hade jag någon slags nedbrytande/upplyftande läsupplevelse i form av hans fantastiska The Fault in Our Stars. Det finns inte ord för mycket jag älskar den boken. Men jag har varit lite avvaktande med att läsa hans andra böcker, för ärligt talat, hur ska man kunna jämföra dem med TFIOS? Men jag lånade hur som helst ändå Will Grayson, Will Grayson på jobbet. Mest för att den stod utskyltad under Prideveckan. Och. Den. Är. Så. Bra. Inte i klass med TFIOS, så klart. Men ändå, det finns något så verklighetsnära i hur personerna tänker och tycker. De är konstiga, men de är normalt konstiga. Jag känner att jag är lite för gammal för att relatera till karaktärerna, men jag gör det ändå. Satan vad jag önskar att jag hade läst John Greens böcker i gymnasiet. SATAN. Inte för att de typ existerade då, men ändå... Jaja, jag får ha min unga vuxna-period i 25-årsåldern. Det går väl också.