Visar inlägg med etikett Mr Orange and Mr White. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mr Orange and Mr White. Visa alla inlägg

tisdag 7 juni 2011

Who's a tough guy?

Reservoir Dogs är nog min favorit bland Tarantinos filmer och kanske hans bästa film någonsin. Det är lågbudget men skådespeleriet och dialogen sitter som en smäck. Berättarstilen är originell och kul. Framför allt gillar jag relationen mellan Orange och White som blir central i hela berättelsen. Det är inte konstigt att vissa scener har blivit kult, om inte annat för att de är så extremt blodiga och konstiga (White skär av örat på polisen, konversationen på dinern i början till exempel). Allting osar Tarantino och känns långt från Hollywood. Det är en lättnad att se sådana här filmer ibland, som bryter mönster. Ibland blir man så urbota trött på att ständigt bli tilltalad som att man var nio år och lobotomerad. Filmer behöver inte berätta allt, förklara allt, visa allt. Film kan vara fragmentarisk men fortfarande förståelig. Karaktärerna kan faktiskt prata snabbt utan att man tappar bort sig. De flesta som ser och uppskattar film är trots allt inte idioter.

måndag 2 mars 2009

I see your true colours...

Reservoir Dogs i dag för en skoluppgift. Jag vet, typ världens bästa läxa att se antingen Tarantino eller Trainspotting. Det var väldigt, väldigt längesedan jag såg RD och WOW hade jag glömt hur bra den var! För det första, Tim Roth... het! Jag har alltid tyckt om honom, men nu när Lie to Me har börjat gå så får man ägna honom lite extra uppmärksamhet. Dessutom är Harvey Keitel och han så bra tillsammans. Det är lite gulligt och sorgligt på samma gång och det är svårt att tro att blodiga Tarantino kan skapa något så fint.

Plus Michael Madsen och Steve Buscemi. Tarantino kan verkligen välja rätt skådespelare och få ur dem de bästa prestationerna. Det är så skönt att se lite orginella filmer. Det snackas ju lite om hur Tarantino är "överskattad" (ett väldigt överskattat ord för övrigt), men han är ju bra. Bara det att karaktärerna dyker in i diskusioner helt onödiga för handlingen är genialt. Så skönt med filmer som inte tar sig själva på så stort allvar.

Och Tim Roth är HET. Vänta, har jag redan sagt det?