Who's a tough guy?

Reservoir Dogs är nog min favorit bland Tarantinos filmer och kanske hans bästa film någonsin. Det är lågbudget men skådespeleriet och dialogen sitter som en smäck. Berättarstilen är originell och kul. Framför allt gillar jag relationen mellan Orange och White som blir central i hela berättelsen. Det är inte konstigt att vissa scener har blivit kult, om inte annat för att de är så extremt blodiga och konstiga (White skär av örat på polisen, konversationen på dinern i början till exempel). Allting osar Tarantino och känns långt från Hollywood. Det är en lättnad att se sådana här filmer ibland, som bryter mönster. Ibland blir man så urbota trött på att ständigt bli tilltalad som att man var nio år och lobotomerad. Filmer behöver inte berätta allt, förklara allt, visa allt. Film kan vara fragmentarisk men fortfarande förståelig. Karaktärerna kan faktiskt prata snabbt utan att man tappar bort sig. De flesta som ser och uppskattar film är trots allt inte idioter.

Det var en gång...

46

Allas våran favorit Quentin Tarantino fyller 46 i dag! Kanske ska man fira med Kill Bill eller Pulp Fiction? Jag kan knappt vänta tills hans nya film, Inglourious Basterds.

Totally shitfaced

Tydligen så läser Tim Roth inte för filmer. Alltså, han gör typ ingen provläsning framför kamera och regissör. Antar jag. Han läser förstås manusen. Hur som helst så läste han för Reservoir Dogs, Tarantino och Harvey Keitel träffade honom och försökte övertala honom. Tarantino hade sett Tim i andra filmer och ville verkligen ha honom.

Tim Roth sa nej. Keitel säger "ok" och sticker. Tarantino och Tim sitter kvar och snackar, sedan drar de till en bar och börjar dricka. Klockan är väl åtta. De fortsatte att dricka till typ klockan två och var nog redigt fulla vid det laget.

Tim Roth ger som helst med sig. "Visst jag läser, fram med manuset!" Tarantino har inte manuset med sig, men som tur är så har Tim det hemma. Så de typ sitter och läser igenom det resten av natten hemma hos honom. Och det är historien om hur Tim Roth läste för Reservoir Dogs.

True story.

Chris Penn (RIP), Quentin Tarantino & Tim Roth

I'm watching the Watchmen. Closely.

Lite creepy alltså. Jag har aldrig hört Madonnas True Blue så vitt jag vet. Tills i dag då jag slår på radion och bara en stund efter börjar den spelas. Den känns lite bekant, men ändå inte en av hennes mest spelade låtar från den tiden. Lite kul, lite creepy. Typiskt Quentin Tarantino.

Iiih, bara en vecka kvar till Watchmen! I början, när jag först hörde att de skulle göra en film av den, var jag sjukt sjukt sjukt skeptiskt. Can't be done. No no no. När jag hörde att Zack Snyder skulle regisera tänkte att det skulle gå åt helvete. Fortfarande sjukt skeptisk. När jag såg de första bilderna tänkte jag att vem som helst kan göra snygga stadsbakgrunder och kostymer. Fortfarande skeptisk. När jag såg de första affsicherna för filmen tänkte jag att det känns lite billigt att kopiera från serien rakt av. Men han verkade vara ett riktigt stort fan, realistisk också, den där Snyder.

Sedan såg jag riktiga bilder. Lite mer övertygad, men vad fan har Silk Spectre på sig?! Sedan kom en trailer och jag satt nog mest och gapade. Men hey, nästan alla trailers ser ut att vara bra. Sedan kom en lång trailer och då började jag ha höga förhoppningar. Nu har jag läst en del artiklar och sett mer bilder.

Jag har sjukt höga förhoppningar på Watchmen.