Let's make a list!

Här kommer det obligatoriska inlägget över de bästa böckerna
som jag har läst under det gångna året

Expeditionen av Bea Uusma
Wow. Jag läser sällan faktaböcker på svenska, mest för att jag har pluggat ganska länge och fått nog av det för ett tag. Sedan brukar jag sällan fastna för ämnen på det sättet. Men det som drog mig till Uusmas bok var framför allt bakgrundshistorien och utseendet. Och ibland ska man faktiska döma en bok efter dess utseende!

Night Film av Marisha Pessl

Den här boken gav mig mardrömmar och jag älskade det. Pessl har liksom Uusma skrivit en bok om besatthet och besatthet är precis vad man drabbas av när man läser den. Det är ingen regelrätt skräckhistoria, men den är emellanåt så djupt obehaglig och man undrar vad som är sant och vad som huvudpersonen bara tror sig se. Dessutom har den ganska mycket inslag som inte är bara text, som bilder, tidningsartiklar, polisrapporter m.m. Det tillför definitivt någonting extra till läsupplevelsen.

The Dream Thieves av Maggie Stiefvater
Det här är andra delen om Blue, Gansey och gänget och den är faktiskt bättre än föregångaren. När jag läste den här boken hade jag egentligen tröttnat på urban fantasy för längesedan, men Stiefvater är otroligt skicklig att säga ganska mycket med ganska små medel. Bland annat har hon ett fantastisk sätt att lyfta fram Ronans sexualitet utan att säga det rakt ut. Magi är också ganska subtilt i boken, men samtidigt så massivt att det är svårt att uppfatta det.

The Gods of Gotham av Lyndsay Faye

En historisk deckare utan dess like. Faye har valt den perfekta miljön för sin hjälte Timothy Wilde, en ärrad ung man som nyligen har blivit polis i New Yorks nybildade polisorganisation. Berättelsen utspelar sig under 1800-talet i en stad som plågas av våldsamheter och konflikter mellan framför allt irländska invandrare och de som anser sig vara äkta amerikaner. Med detta som bakgrund rullar sedan Faye upp en mordhistoria där någon galning mördar barnprostituerade. Timothy Wilde får uppdraget att utreda morden. Fantastisk spännande och välskriven bok där författaren verkligen har gjort sin research!

The Ocean at the End of the Lane (Neil Gaiman)
Finstämt och vemodigt om att växa upp och om minne. Det kanske inte är en av Gaimans bästa romaner om man bara ser till själva upplägget eller handlingen, men den är enormt välskriven. Den är eftertänksam, obehaglig, övernaturlig och samtidigt väldigt verklig. Gaiman använder sig återigen av ett barns pespektiv och den här unga pojken kastas i en värld som ligger väldigt nära hans egen men samtidigt långt borta. Dessutom finns det flera bra kvinnliga karaktärer i boken och de dominerar egentligen hela tiden, vare sig de är goda, onda eller ingenting av dessa.

Hedersomnämnande 2013

Cloud Atlas (David Mitchell)
Mitchell väver i den här fantastiska romanen ihop en antal karaktärer som lever under helt olika tidsepoker och under helt olika förutsättningar i livet. Den är så plågsamt välskriven att man nästan storknar. Det tog dock ett bra tag innan jag kom in i berättelsen, men det är så värt ansträngningen. Att läsa Cloud Atlas är som att öppna en rysk docka och se de olika historierna länkas samman. David Mitchell är definitivt en författare som jag ska hålla utkik efter i framtiden.

Och så kanske jag också ska lista de riktiga bottennappen...

The Maze Runner (James Dashner)
Usel ungdomsdystopi, kommer dock snart som biofilm med min favorit Dylan O'Brien i huvudrollen. Gissa varför jag tvingande mig igenom boken? En grabbfest utan dess like med totalt ointressanta karaktärer och snooze fest till intrig.

Beautiful Creatures (Kami Garcia & Margaret Stohl)

Usel urban fantasy.

Blackwood (Gwenda Bond)
Usel urban fantasy. Jag kan börja skönja ett tecken här...

Drömtjuvar och korpkungar

Förra eller förrförra året läste jag Maggie Stiefvaters The Raven Boys, en urban fantasy-bok som klassas som ungdomsbok eller möjligtvis UngVux. Dock ska man inte låta detta avskräcka en, för det är en riktig pärla. Full med ganska "vag" magi och legender om förlorade walesiska kungar. Temat och magin påminner lite om Susanna Clarkes fantastiska fantasytegelsten Jonathan Strange & Mr Norrell. Ännu mer så i Stiefvaters uppföljare, The Dream Thieves som jag precis har avslutat. Den var briljant. Karaktärerna är överlag väldigt fint beskrivna och deras utveckling känns både intressant och realistisk. I förra boken låg fokus på Blue, flickan som är den ända normala personen i en familj full av synska kvinnor. Hennes sorg över detta återkommer även i tvåan, men tyvärr är hon annars ganska platt. För den här bokens huvudroll är definitivt Ronan som kan skapa saker ur sina drömmar. Han har dessutom en hög med personliga demoner som han bär på och är inte världens mest sympatiske. Men det gör honom till bokens mest fascinerande person.

Det jag gillar med Stiefvaters fantasy är att den inte är fullt utvecklad. Men den är uråldrig och personerna i hennes böcker kan inte riktigt hantera den. Som Adam som kämpar för att bli någonting mer än fattig arbetarklass och därför offrar sig till en magisk skog. Men magin är instabil och det gör även Adam oberäknelig och i stunder obehaglig. Jag är extremt spänd på att se hur hans roll i dramat utvecklar sig.

Fast det är som är så irriterande är att Stiefvater inte har skrivit klart sin trea än, den har inte ens någon titel!

*Bildkälla

Mörka skogar

 

Om jag läser en enda till ungdomsbok som handlar om en tjej och en kille som är bundna till varandra av ödet så kommer jag att kräkas. Först läste jag förskräckliga Beautiful Creatures som vältrade sig i kärlekskranka individers kladdiga känslor för varandra. Nej nej nej. Jag vill ha någonting mer realistiskt, någonting som är mer komplicerat och kanske till och med någonting som slutar med att någon dör (ja, det har gått så långt).

Idag läste jag dessutom ut den horribla övernaturliga romantiska boken Blackwood av Gwenda Bond. Här var förhållandet mellan den kvinnliga huvudpersonen Miranda och den synska, charmiga, småbrottsliga Phillips det största problemet. (Fast det var ett problem). Nej, det mest avtändande med den här boken var att författaren inte kan skriva karaktärer. Mirandas far dör och hon blir chockad, typ. Tror jag? För sen är det lite som vanligt med Miranda igen. Ingen sympatisk karaktär, mest för att hon hela tiden tänker, säger och gör saker som får henne att framstå som totalt intelligensbefriad. Problemet kanske inte ligger hos karaktären, utan mer i bokens språk och framställning. Det är plågsamt tydligt att det här är en debutbok och jag har faktiskt svårt att förstå att förlaget ens plockade upp manuset. Idén till boken är intressant, varför ett hundratal nybyggare spårlöst försvann från Roanoke Island för flera hundra år sedan. Men Gwenda Bond kan inte genomföra sig idé, tyvärr.

Nu vill jag verkligen läsa någonting bra. Det är nästan som att jag måste vara säker på att nästa bok är bra för annars kommer jag tappa all tro på litteratur någonsin. Funderar på att satsa på någonting säkert, ska till och börja med avsluta His Last Bow and the Case-Book of Sherlock Holmes. Därefter får vi se.

Vita katter och svarta sinnen

När jag var inne på SF-bokhandeln i Gamla Stan för några månader sedan så passade jag på att köpa tre böcker som jag inte hade planerat att köpa och som jag inte hade några förutfattade meningar om. Jag köpte dem helt enkelt för att jag hade lust och för att de såg intressanta ut. En av dem var Holly Blacks White Cat. Den senaste tiden har jag varit lite inne på urban fantasy (eller vad man nu ska kalla det) och den verkade lagom ansträngande. Sedan har den samlat lite damm i bokhyllan men häromdagen plockade jag äntligen upp den och började läsa. En riktig hit! Det är en YA-bok (unga vuxna) skulle jag gissa, den hamnar någonstans i mellanlandet mellan ungdomsbok och vuxenlitteratur när det gäller form och innehåll. Den är ganska hemsk. Inte så blodig, även om det förekommer en hel del blod. Men mer psykologiskt traumatiserande, mest på grund av att huvudpersonen Cassels familj mest består av sociopater.

Cassel Sharpe kommer från en familj av "curse workers", alltså människor med magiska förmågor. Genom en beröring kan man lägga en förbannelse på en annan människa och det finns olika workers. Vissa arbetar med minne, andra med känslor, eller tur, eller transformation... Men den här sortens magi är förbjuden och Cassells mamma sitter i fängelse för att ha lagt förbannelser. Det här gör boken mycket mer intressant, eftersom det tillkommer en mycket större social kontext med en hel del politiska och samhälleliga problem. När curse workers inte kan använda sin förmågor lagligt så plockas de ofta upp av kriminella familjer eller grupper. Cassell tillhör redan till en sådan kriminell familj, så han är redan djupt inne i den världen. Holly Black har gjort en fantasyversion av en maffiaberättelse och det fungerar väldigt, väldigt bra.

Nu ska jag försöka leta upp nästa bok i serien, Red Glove.