Vad mina ögon gör just nu

För några veckor sedan var jag inte i ett läs-flow utan dess like. Plöjde seriealbum, kortare romaner och romaner. Men varje läsare vet att detta inte kan hålla och mycket riktigt befinner jag mig i en svacka just nu. Jag tror det kan bero på att jag har börjat läsa ett flertal böcker men att det sedan tar lång tid att läsa ut dem eftersom jag läser för många på en gång... Hur som helst, det här läser jag just nu:

The Wasp Factory av Iain Banks har jag för tillfället pausat, men jag har den alltid någonstans i bakhuvudet. För den fastnar eftersom den är så obehaglig. Obehaglig men bra, tror jag.

Maken av Gunn-Britt Sundtrsöm är den bok som vi läser i bokcirkeln just nu och som jag verkligen inte trodde att jag skulle tycka om. Men jag älskar den nog? Stilistiskt och språkligt helt fantastiskt, dessutom väldigt rolig emellanåt. Sundström har fantastiskt skarpa formuleringar. Tyvärr är huvudpersonerna totalt outhärdliga!

The Witch of the Low-Tide av John Dickson Carr är en gammal deckare jag plockade upp på någon second-hand-affär för ett bra tag sedan och sedan aldrig har läst. Jag började på den, men har inte läste den på några veckor. Är dock spänd på att se vad som kommer att hända, så jag tänker fortsätta läsa den någon gång. Definitivt.

The Magician's Land av Lev Grossman är den tredje och sista (?) delen i en trilogi och en bok som jag har sett fram emot ett bra tag nu. Quentin Coldwater är lika irriterande och underbar som vanligt, det magiska sagolandet Fillory är lika mörkt och deprimerande som vanligt. Det ska bli enormt spännande att få se hur det hela slutar!

Let's make a list!

Här kommer det obligatoriska inlägget över de bästa böckerna
som jag har läst under det gångna året

Expeditionen av Bea Uusma
Wow. Jag läser sällan faktaböcker på svenska, mest för att jag har pluggat ganska länge och fått nog av det för ett tag. Sedan brukar jag sällan fastna för ämnen på det sättet. Men det som drog mig till Uusmas bok var framför allt bakgrundshistorien och utseendet. Och ibland ska man faktiska döma en bok efter dess utseende!

Night Film av Marisha Pessl

Den här boken gav mig mardrömmar och jag älskade det. Pessl har liksom Uusma skrivit en bok om besatthet och besatthet är precis vad man drabbas av när man läser den. Det är ingen regelrätt skräckhistoria, men den är emellanåt så djupt obehaglig och man undrar vad som är sant och vad som huvudpersonen bara tror sig se. Dessutom har den ganska mycket inslag som inte är bara text, som bilder, tidningsartiklar, polisrapporter m.m. Det tillför definitivt någonting extra till läsupplevelsen.

The Dream Thieves av Maggie Stiefvater
Det här är andra delen om Blue, Gansey och gänget och den är faktiskt bättre än föregångaren. När jag läste den här boken hade jag egentligen tröttnat på urban fantasy för längesedan, men Stiefvater är otroligt skicklig att säga ganska mycket med ganska små medel. Bland annat har hon ett fantastisk sätt att lyfta fram Ronans sexualitet utan att säga det rakt ut. Magi är också ganska subtilt i boken, men samtidigt så massivt att det är svårt att uppfatta det.

The Gods of Gotham av Lyndsay Faye

En historisk deckare utan dess like. Faye har valt den perfekta miljön för sin hjälte Timothy Wilde, en ärrad ung man som nyligen har blivit polis i New Yorks nybildade polisorganisation. Berättelsen utspelar sig under 1800-talet i en stad som plågas av våldsamheter och konflikter mellan framför allt irländska invandrare och de som anser sig vara äkta amerikaner. Med detta som bakgrund rullar sedan Faye upp en mordhistoria där någon galning mördar barnprostituerade. Timothy Wilde får uppdraget att utreda morden. Fantastisk spännande och välskriven bok där författaren verkligen har gjort sin research!

The Ocean at the End of the Lane (Neil Gaiman)
Finstämt och vemodigt om att växa upp och om minne. Det kanske inte är en av Gaimans bästa romaner om man bara ser till själva upplägget eller handlingen, men den är enormt välskriven. Den är eftertänksam, obehaglig, övernaturlig och samtidigt väldigt verklig. Gaiman använder sig återigen av ett barns pespektiv och den här unga pojken kastas i en värld som ligger väldigt nära hans egen men samtidigt långt borta. Dessutom finns det flera bra kvinnliga karaktärer i boken och de dominerar egentligen hela tiden, vare sig de är goda, onda eller ingenting av dessa.

Hedersomnämnande 2013

Cloud Atlas (David Mitchell)
Mitchell väver i den här fantastiska romanen ihop en antal karaktärer som lever under helt olika tidsepoker och under helt olika förutsättningar i livet. Den är så plågsamt välskriven att man nästan storknar. Det tog dock ett bra tag innan jag kom in i berättelsen, men det är så värt ansträngningen. Att läsa Cloud Atlas är som att öppna en rysk docka och se de olika historierna länkas samman. David Mitchell är definitivt en författare som jag ska hålla utkik efter i framtiden.

Och så kanske jag också ska lista de riktiga bottennappen...

The Maze Runner (James Dashner)
Usel ungdomsdystopi, kommer dock snart som biofilm med min favorit Dylan O'Brien i huvudrollen. Gissa varför jag tvingande mig igenom boken? En grabbfest utan dess like med totalt ointressanta karaktärer och snooze fest till intrig.

Beautiful Creatures (Kami Garcia & Margaret Stohl)

Usel urban fantasy.

Blackwood (Gwenda Bond)
Usel urban fantasy. Jag kan börja skönja ett tecken här...

Mördaren ljuger inte ensam

...men jag gissade ju fel på mördaren och vem det var som ljög! Här är förresten några av Norstedts läckra omslag till nyutgåvorna av Maria Langs deckare. En riktigt fest för ögat! Det är illustratören Lucy Davey som har gjort dem, mer information om Davey finns på hennes blogg.

Mord på avlägsen ö

Ganska länge har jag varit sugen på att läsa någonting av Maria Lang, men det har hela tiden skjutits upp. Har ju så mycket annat att läsa och deckare brukar då komma lite i andra hand. Men nu lånade jag med mig två Lang från jobbet innan jag gick på semester, dels Mördaren ljuger inte ensam och dels Farligt att förtära. Eftersom Mördaren ljuger... är Maria Langs debutroman så verkade det mest logiskt att börja med den. Det var nog ett klokt val för jag blev snabbt mycket förtjust i den!

Romanens berättarjag är den unga och lätt nerviga kvinnan "Puck" Ekstedt. En av hennes mer irriterande sidor är att han ständigt ska skriva ned sig själv. Eller det är rättare sagt författaren som gör Puck till något av en hysterika. Det är en mycket skrap och intelligent karaktär, men som tyvärr låter sig påverkas av tidens syn på kvinnor och män. Men annars är det ett ganska smart val av huvudperson, för Puck hamnar både utanför och innanför händelseförloppet. Hon kommer som något av en nykomling in i en gammal bekantskapskrets som ska semestra på en ö i skärgården. Klassiskt upplägg med en isolerad plats och ett begränsat antal karaktärer som nästan alla är misstänkta någon gång under romanens gång.

Det är en pusseldeckare med många hemliga förhållanden mellan karaktärerna och det finns även anspelningar på Shakespeares En midsommarnattsdröm med diverse förvirringar kring olika kärleksförbindelser och romanser. Obesvarad kärlek och svartsjuka blir bokens huvudteman! Än är jag i hamn med boken, så att säga, har drygt 40 sidor kvar. Självklart har jag mina misstankar om vem mördaren är, men dessa misstankar grundar jag endast på berättartekniska ledtrådar. Mest försöker jag se vem som aldrig blir misstänkt, det säger mer än karaktärernas hemligheter och repliker.

*Bildkälla

Dear god John Le Carré, what have you done to me?

Det kanske inte är någon hemlighet att jag starkt ogillar deckare. Ja, moderna (svenska) deckare. Ryser lite så fort jag ser någon läsa Marklund, Läckberg, Nesser, Persson... Det här händer även med utländska deckare. Egentligen borde jag väl inte ha den här åsikten eftersom jag inte läser så mycket ur den genren. Har läst en Larsson, Män som hatar kvinnor. Avskydde den. För flera år sedan, i högstadiet eller gymnasiet så läste jag några Katy Reichs, de böcker som senare blev TV-serien Bones. Okej ett tag, men tröttnade snabbt. Så jag har något att basera det på. Tycker ofta att det blir samma sak, samma karaktärer, men med målet att göra brottet så hemskt som möjligt. Eller psykologiskt, typ göra så att skurken har tre personligheter och grava mammakomplex. Vad vet jag? Om man inte kan göra det bra så faller hela storyn.

Därför går jag hellre direkt till källan. Som Sherlock Holmes. Han kanske inte är den första av sitt slag, men han är en av de allra första renodlade deckarna. En av dem som satte tonen för nästa hundra åren av problemtyngda, moraliskt grå, briljanta detektivgestalter. Dessutom har de berättelserna klass, även om de ansågs som lägre sorts littertur på sin tid (ironiskt nog). Så om hundra år kommer det sitta någon och göra sig till om Liza Marklund... Men det måste finnas klass och elegans och framför allt intelligens. Man slänger inte bara ihop en deckare för fan. Man tänker inte bara "åh, det här kan jag tjäna pengar på, jag planerar för en serie på femtielva böcker". Dorothy L. Sayers är intelligent. Och självmedveten. Och feministisk. Pretty awesome, kort sagt.

Vad jag vill komma är att jag inte gillar populärdeckare. Jag gillar klassikerna, från den gyllene eran och tidigare. Sayers, Christie, Doyle... Ibland har jag varit inne och nosat på noirdeckare, men då framför allt i filmformat med Bogart. Den långa sömnen! Det finns en scen i den då ett mord begås som man inte får se men som huvudpersonen hör. Fantastiskt obehagligt. De har också stil, fast en nedsupen och dystopisk stil. Så kommer vi då till mitt nya intresseobjekt, John Le Carré. Han skriver om det kalla kriget och Tinker Tailor Soldier Spy var nog årets bästa läsning. Svår och snårig och helt sjukt underbar. Karaktärerna är välskurna, komplexa och avslöjar inte mycket om sig själva. Mina favoriter är George Smiley och Jim Prideaux. Så efter TTSS ska jag ta tag i de två andra böckerna i trilogin om Karla.

Jepp, tror det är allt för den här gången. 

Elementärt

I dag var det senaste Morden i Midsomer med järngänget som gällde! Plus rostade mackor med massor av godis på. Och te såklart, alltid te. Jobbade bara två och en halv timme i dag, känns rätt onödigt kanske när pendlingen tar drygt tre timmar totalt. Men pengar är pengar! I morgon jobbar jag stängningspass, brukar vara rätt dött.

*Bildkälla

Vems är kroppen?

Läser Whose Body? just nu men jag har enorma problem med att komma in i den. En riktig deckarklassiker med diverse ledtrådar är nog för mycket för min hjärna just nu. Behöver nog antingen lättläst dravel, serier (ska läsa Liv Strömqvist) eller flummigt Paul Auster. Men jag har läst fyra kapitel av Sayers redan, så det är försent att vända tillbaka nu. Onwards and upwards!

*Bildkälla

Låsta rum

Oj, det var ett tag sedan jag skrev om böcker. Eller...? Det känns som det i alla fall. Just nu har jag fastnat i Locked Rooms som är så där lagom lätt och skräpig Mary Russell/Sherlock Holmes-roman. Nu är de i San Fransisco och ska gräva i Marys förflutna. För första gången i serien så är delar av boken berättad ur tredje person och man får följa berättelsen ur Holmes perspektiv. Han har bland annat träffast privatdeckaren/deckarförfattare Dashiell Hammett. Väldigt spännande att blanda in riktiga personer i den annars så fiktiva deckarröran. Vi får se hur det artar sig.

Men nu ska jag verkligen försöka plugga. Ja, efter jag har kollat mailen förstås.

Böcker, så klart

Jodå, jag överlevde även den här veckan på jobbet, mot alla odds. Nu när jag bara har två veckor kvar innnan semestern så kan jag börja planera min lässommar. Det är alltid årets stora höjdpunkt. I år ska jag återigen försöka mig på ett par böcker som jag har misslyckats med tidigare år. Framför allt är det James Joyce Ulysseus och Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt som jag tänker på. Ja, kanske inte båda två, för de är ju inga lätta böcker. Jag har beställt en del från Adlibris, förutom Joyce på engelska så har jag också köpt:

Stories, red. Neil Gaiman och Al Sarrantonio

The Talented Mr Ripley av Patricia Highsmith

The Game av Laurie R. King

Locked Rooms av Laurie R. King

Nu ser jag att alla är på engelska. Jag läser nästan bara på engelska nu, vilket är lite irriterande. Men svenska börjar kännas mer och mer främmande och trögläst. Det flyter bättre på engelska, det är mer intressant. Svenska (speciellt översättningar) kan se så fånigt ut. Men jag håller faktiskt på med en Dorothy L. Sayers på svenska just nu, Oskuld och arsenik. Hittade den på Läkarmissionen och blev helt kär i titeln. Första boken om Harriett Vane. Annars har jag ju bara läst Gaudy Night av Sayers, men jag gillar henne skarpt. Speciellt om man har förläst sig på Christie.

Topic: Books

Jag försöker förbereda mig mentalt för bokrean. Hittade ett reklamblad på Åhléns och för första gången på flera år så fanns böcker jag ville köpa. Halva hjärnan ignorerade envist brist på pengar, tid för att läsa och plats i bokhyllorna. Det verkar vara helt okej böcker för en gångs skull, annars trycker de ju upp skit på dåligt papper just för reorna. Hatar det, man känner sig så sjukt blåst. Poängen med reor är ju att priserna på de ordinarie varorna ska sänkas. Annars är det ju bara... Rusta. Lågprisvaror i låg kvalitet.

Det är antagligen så att jag är lite dum i huvudet. Jag har gnällt om Mary Rusell-romanerna här i bloggen tidigare. Alltså bruden som blir Sherlock Holmes assistent och till slut... fru. UGH. Anyhow... Nu läser jag första boken om henne, The Beekeeper's Apprentice. Varför? Jag har ingen aning, men det verkar som jag törstar efter Sherlock Holmes eller skräplitteratur just nu. Berättelser med billiga kickar och trygga karaktärer. Kanske ska försöka dra igenom lite deckare i år. KLASSIKER alltså. Inget nytt skit. Fy fan. Pusseldeckare eller skumma kriminalare. Inget CSI crap.

No man is an island

Jag har mediterat på Shutter Island i... en dag ungefär, och kommit fram till följande: Jag älskar den. Och! Jag hatar den. Typ. Ok, gnället först. Lehane har tydligen själv sagt att han ville skriva en noir-deckar-roman med allt vad det innebär. Men bara för att han säger och gör så, är det okej att använda sig av klischéer? Det kedjerökande, tuffa polisen med tragisk bakgrund och som tar lagen i egna händer. Teddy Daniels är en vandrande klisché, men det är ju medvetet. Jag gillar det inte. Jo, jag älskar Teddy, men jag gillar inte Lehanes sätt att ursäkta sin brist på orginalitet. Det finns fler grejer, men jag vill inte spoila handlingen. Men för mig var den ganska förutsägbar, fast man samtidigt inte visste vilken vändning den skulle ta.

Men samtidigt. Det är ju en klisché för att det fungerar! Och jag blir verkligen fäst vid Teddy, trots alla hans brister. Heartbreaking är rätt ord för att beskriva honom, även om det inte verkar så på den grova ytan. Jag är så sjukt nyfiken på hur Leonardo DiCaprio ska tolka den rollen. Hoppas verkligen att det blir bra! Mark Ruffalo ska dessutom spela Chuck, underbara Chuck, och det är nog också bra casting.

Akta er, för Shutter Island är en bok jag ska tvinga på så många som möjligt. Den heter Patient 67 på svenska och jag har den som hörbok (CD) för intresserade. LÄS DEN FÖR FAN. Jag fattar inte, det är inte den bästa bok jag har läst (långt ifrån), men jag måste måste måste rekomendera den till alla.

Why didn't they ask Evans?

Ha. Där fick jag som sa att brittiska deckare vanligtvis är halvljumna. Det här avsnittet av Miss Marple (Why Didn't They Ask Evans?) var toppenbra! För det är den nivån det ska ligga på, hela tiden för tusan!

Snicksnack

Det kanske är mig det är fel på. Så tänker jag när jag "läser" alla andras ouppdaterade bloggar. Bara för jag skriver stup i kvarten och tycker det är kul. Andra kanske bara gör det av ren lojalitet till sina fem (om ens det) läsare. Jag gör det för helt själviska anledningar, men det är OK för det har Ayn Rand sagt. Eller skrivit.

Den här veckan jobbar jag förmiddag måndag till fredag, så jag kommer faktiskt upp i halvtid. Helt otroligt, jag som har jobbat så lite och oregelbundet hittills. Det lät ju faktiskt lite annorlunda på intejvun ("eventuellt helltid"), men man ska väl inte gnälla när så många inte har några jobb. Trots det ska jag nog försöka skriva några ansökningar senare i sommar, för det kan ju aldrig skada att vara lite på alerten liksom.

Just det, i dag börjar sommartraditionen Morden i Midsomer. Jag är inte lika peppad som tidigare år, serien kanske börjar förlora lite av sin charm. Sedan är det alla andra deckare som går på TV (helst brittiska). Det där landet lever på sina deckare, de snor till och med våra (Wallander med Kenneth Branagh). Men det kan vara rätt bra ibland, jag gillade ju Sally Lockhart-serien med Billie Piper. Och Sherlock Holmes, men han var ju i princip först. På tal om det, varför gör de inget med Poes Dupin? Det borde man ju ha sett vid det här laget tycker man.

No coffee for me, thank you...

Läste ut Män som hatar kvinnor. Den var spännande. Ibland. Andra delar var så himla utdragna, som de sista hundra sidorna. Inte nödvändigt. Visserligen har jag inget problem med långa böcker eller utdragna scener, men det måste finnas innehåll. Jag gillade själva mysteriet, men jag blev illa berörd av allt det hemska. Kunde knappt somna, man blir typ illamående. Jag känner mig inte så peppad att läsa mer Stieg Larsson.

Däremot såg jag mina Stieg Trenters i bokhyllan och saknade den lättsamma stämningen, biljakten från Ristat i sten och beskrivningarna av Stockholm. Eller en riktigt bra pusseldeckare av Christie (Och så bara de bara en, ABC-morden, Dolken från Tunis) eller min absoluta favorit, Sherlock Holmes. A scandal in Bohemia eller Baskevilles hund. Det finns så himla mycket bra från förr i tiden, the Golden Age och senare (amerikanska revolutionen icke att förglömma).

Men man måste väl läsa nutida då och då. Det lockar mig inte så mycket. I sådana fall ska det vara orginellt. Neil Gaiman eller Michael Chambon. Jag vet att man ska vara öppen för nya saker, men jag pallar inte mer beskrivningar av hur någon sätter på kaffet för tusende gången och gör en fucking leverpastejsmacka.