Ett trött, förvirrat måndagsinlägg med lite verklighetsförankring

Mer Mahone i den här veckans PB-avsnitt. Me like. Men han är rätt mesig nu, mycket coolare/galnare i säsong två. Och i säsong tre gick han på rehab i fängelset så då var han LOCO. Det var den gamla goda tiden. Nu har han ingen penna med piller i och klär sig i kostym varje dag. Och han är kompis med både Mike och Linc. Very odd. Minns den här hiss-scenen i säsong två och tänk så långt vi har kommit sedan då.

Första jobbdagen på veckan var jobbig. Uschli. Varmt och lite att göra. Jag åt en glass till mellanmål i alla fall och en banan. Bananen var gratis hemifrån men glassen kostade 13 kronor. Bra med frysautomat på jobbet i alla fall. I morgon är det tisdag och det är fyra dagar kvar på jobbveckan. Men i morgon blir det förhoppningsvis också minigolf med Patrik & Co. Beror på vilka Patrik lyckas skrapa ihop.

När jag kom hem från jobbet var jag sjukt trött men samlade ihop lite krafter för att plocka blåbär. Fick ihop några liter men tröttnade snabbt. Vet inte vad jag ska göra med dem ännu, men det visare väl sig. Förresten såg pappa den där ormen som bor vid vår trapp i dag, så nu tror han nog på mig. Då blev det plötsligt ett himla prat om att försöka skrämma bort den eller till och med döda den (fast det får man inte, jag vet). Stackars lilla ormen är intet ont anande.

Drömblogg

Ugh, trots att det är kul att drömma TV-seriedrömmar så är det även jobbigt för man går och tänker på dem hela dagen. Jag såg en film med William Fichtner i går och då blev det såklart en Prison Break-dröm. Många av mina drömmar är stressiga, det slutar alltid med att jag springer eller har bråttom att göra något. Michael var sjuk och skulle till sjukhuset och tydligen fixar man proverna hemma som man skickar med patienten sedan. Gissa vem som hade ansvar för det! Mahone var såklart också där och vi sprang runt, jag i ett par nya skor (typ låga, lack, spetsiga där fram). Det går inte att springa i sådana skor ens i drömmar. De påminde om sådana där platta lackskor man hade när man var liten. Skitjobbigt.

Hur som helst var jag askär i Mahone, såklart. Sedan när jag skulle prata med honom så kom såklart hans ex-fru. Jävla kärring... Hur som helst så kom Johanna, Marja och Björn hem eftersom något hade krånglat i Vietnam så jag slapp mata katten. Jag undrade nog mest var Mahone hade tagit vägen. Suck.

Det jobbiga var att i bakgrunden av allt det andra så fanns det där Prison Break-elementet, att de är jagade av allt och alla. Det var nog det som gjorde det hela så himla stressigt. Jag har varit trött hela dagen, inte huvudvärk men det är fan inte långt borta.

Nästa gång vill jag drömma en Stargate-dröm då ingen är arg på mig och jag räddar världen! Tack.

Duet

Blöh, sjuk! Jag som inte så sent som i går skröt med att det var jättelänge sedan jag var sjuk senaste. Rätt åt mig. Om det blir värre så stannar jag hemma hela dagen i morgon och kollar på Jane Austen. Fick hem Mansfield Park, Northanger Abbey och Förnuft & känsla i dag. Perfekta höstfilmerna. Dessutom har jag Arkiv X och Sherlock Holmes kvar att se.

Men i kväll är det PB. Säsong fyra är hur bra som helst, än så länge i alla fall. Och nu är Mahoney och Linc polers igen! Eller... nu är de polers. De har inte varit det förut. Men, vad är det för fel på Mikey? Han får inte vara sjuuuk!

BTW. Vääärldens bästa SGA-avsnitt i dag. Duet. Fan, nu inser jag att jag visst måste köpa boxarna. Finns det inte någon samling, typ "The Best With McKay". De har faktiskt sådana till Buffy... Just a tip guys.

Scylla

Äntligen dags för lite fräscha avsnitt av Prison Break. Fast utan fängelse den här gångne (tydligen). Stora frågorna just nu är var T-Bag är, om Linc kommer döda Mahone, om Sara klarar pressen och vad tusan hände med Mikes tatuering? Oh, the drama! Min stora favorit Mahoney är denna säsong ännu mer angsty än vanligt fast utan sina piller, så vi får se hur det går.

Men, hade de bytt ut Whistler? Det var samma röst men fan vad han var olik sig till utseendet. Huh, tydligen var det han... Skumt. Jaja, det spelar hur som helst ingen roll nu. Jag hängde nog med lite dåligt, det var så himla mycket information i början. Shit, fattade nästan inte ens vad Scylla var för något. Oh well...

Prison Break

Har funderat på hur omvännt Prison Break egentligen är. Jag menar om man ser på till exempel litteratur förr i tiden, som deckare, så är allting relativt svart och vitt. Detektiven/polisen är den gode och skurken/mördaren är den onde. Nuförtiden så är det mycket mer komplicerat och mycket mer intressant. Som Prison Break (det finns en poäng här någonstans), där de goda och de vi hejar på är de som sitter i fängelse. De absolut genomruttna är de som har de högsta platserna, de viktigaste yrkena i samhället. Som vice-presidenten, FBI och till och med fängelsevakterna.

Visar inte det på en sjukt stor misstro till polismyndigheten och politikerna i åtminstone USA? Jag menar, man vet inte om det är paranoia eller om det faktiskt stämmer. Kan vi lita på de som styr? Istället blir tjuvar, mördare och intelligenta fängelsekunder hjältarna. Värst är nog T-bag. Alla älskar att hata den karaktären. Mördare, våldtäktsman och pedofil som en av huvudrollerna är rätt magstarkt. Och han får aldrig sitt straff, han krälar vidare som den reptil han är! Det är hemskt när man tänker på det.

Michael är väl lite mer enkelspårig på det sättet. Det enda han har gjort är att "råna" en bank och släppa en massa med brottslingar lösa. Annars är han väldigt moraliskt rak på det sättet. Inte döda. Inte skada någon. Mahone är mer komplex, han dödar utan att tveka men bara för att the Company hotar hans familj. Fast den där snubben han grävde ner i trädgården vet jag inte riktigt...

Det är bara vad jag tycker.

Fascination

Är det något jag inte kan göra så är det att lyssna på musik som vanliga människor. För det första är jag extremt kinkig med vad jag lyssnar på (men jag har blivit bättre), men framför allt kommer jag in i perioder då jag bara lyssnar på en låt hela tiden. "Fascination" med Alphabet just nu (är med i reklamen för Coca-Cola Light). Förra perioden var det Coldplays "Viva la vida" (älskar den!).

Just nu läser jag...

...och jag överraskar mig själv med att gilla den och inte vara så skeptiskt inställd. Ja, den känns fortfarande väldigt fan-fiction (inte för det nödvändigtvis är dåligt), lite småtöntigt ibland. Men nu när Edward inte är med lika mycket så är det mindre snack om han välskulpterade bröst. Seriöst, tioende gången jag läste om det höll jag på att dö av... pinsamhet. OK, en gång, men i varje kapitel? Fast nu finns förstås Jacob... Geez...

På tal om fan-fiction så är det i princip omöjligt att hitta bra PB-fics. Det är rätt irriterande och jag har ändå inte så sjukt hög standard. Men jag hittade en som var prefekt, författaren har skrivit en del Heroes-fics innan som jag läste.

Skrev min grammatik-tenta i dag. Eller ja, språkfärdighetsprov hette det väl. Det gick väl ungefär som jag hade trott eftersom jag inte hade pluggat så mycket. Hoppas på ett B, men tror snarare på C. Är relativt säker på att det blir godkännt. Shit, vilken ångest att få U, det har jag aldrig fått i mitt liv. Peppar peppar.

Oh. My. God. Världens snyggaste bild på Mahone! Mitt i-landsproblem den senaste veckan har varit att alla bilder på honom blir så konstiga. Hm... Det kanske är profil som gäller för William Fitchner. Shit... Be still my beating heart! Those eyes...