Only Lovers Left Alive

Förra fredagen var det som bekant Alla hjärtans dag och det kunde man knappast undvika om man var i livet vid den tidpunkten. Denna så kallade högtidsdag sammanföll även med biopremiären av Jim Jarmusch nya film Only Lovers Left Alive med Tilda Swinton och Tom Hiddleston i huvudrollen. Det här är en vampyrfilm, men ingen vampyrfilm som jag har sett tidigare. För det första så är det Jarmusch, vilket borde vara en kvalitetsstämpel. Det är väldigt fint filmad och har ett fantastiskt långsamt och makligt tempo. Ingen stress, ingen panik över att exponera alla vampyregenskaper på så kort tid som möjligt. Framför allt är Only Lovers Left Alive en otroligt vacker kärlekshistoria mellan de här två vampyrerna, Eve och Adam, som har varit gifta i hundratals år. De är fortfarande enormt kära i varandra och kemin mellan dem gör hela filmen. Eve är den mer levande av dem, en optimist som har en ganska jobbig och bråkig lillasyster som heter Ava. Adam är däremot något deppigare och beter sig ofta som en sur tonåring.

Only Lovers Left Alive bjuder på en hel del överraskningar, bland annat humorn som dyker upp hela tiden. Hela verkligheten måste vara så absurd om man har levt så pass länge som Eve och Adam har gjort. Och den är också samhällskritisk då de två vampyrerna ofta kommenterar på mänskligheten och dess tillkortakommanden. Det är fantastiskt att segla genom det övergivna och melankoliska Detroit i Adams gamla bil. Trots förfallet så är det för Adam paradiset på jorden, där han nästan får vara i fred och skapa sin musik och pilla med sina mekaniska prylar. Eve är mer utåtriktad, hon drömmer längre och är den som tar tag i saker. Skådespelarinsatserna är magiska, Swinton och Hiddleston är som gjorde för de här rollerna. De är så trygga i sig själva och det gör att deras karaktärers ålder blir trovärdigt.

Problemet med den här filmen är att SF inte alls visar den så mycket som de borde.

*Bildkälla

Total eclipse of the heart

Mysig biokväll med Jenny, Johanna och Stefan. Eclipse var helt klart bättre än New Moon, men Twilight är fortfarande min "favorit".

Turista bör man

I dag har jag lekt turist. Jag tog en tur till Gamla Stan där jag hörde minst 20 olika språk på tio minuter och det inkluderade inte svenska. Första shoppade jag på SF-bokhandeln, mest av nostalgiska skäl. Går så sällan dit längre, det är jämt så sjukt mycket folk där och så dyrt. Sedan åt jag en glass på Muren (Muraren så klart). Men när jag fick den blev jag helt chockad, den var ju enorm! Men jag tryckte i mig hela glassjävlen, man får ju inte verka svag inför turisterna. Sweden pride! Eller något. Jag glodde på högvakten och gick sen in i Storkyrkan, där jag aldrig har varit. Haha, jag hade till och med kameran med, så jag klickade lite här och var! Sedan var det i alla fall dags att åka hem.

OMG, det var lite pinsamt på SF, för jag köpte Interview with the Vampire av Anne Rice och en annan vampyrpryl. Han i kassan måste ha trott att jag var något alldeles för gammalt Twilight-fan. Men allt det här tjatet om vampyrer har fått mig att längta lite efter mina vampyrer. Louis, Lestat, Spike, Angel, ja till och med Dracula!

"Oh Louis, Louis. Still whining Louis. Have you heard enough? I've had to listen to that for centuries."

Dream a little dream of me

Måndag igen. Yay. I eftermiddag är det jobb som gäller, inge kul nu när det är mörkt när man åker hem. Det är förresten ganska mörkt ute hela dagarna. Typiskt november, men jag har beställt solsken tills på onsdag. Awesome.

Nu på förmiddagen hade jag tänkt skriva lite på min uppsats som har legat i ide ett tag. I går fick jag lite fart och skrev nog 1500 ord, kanske lite mindre. Det optimala vore att vara färdig med "del två", som den inofficiellt heter, i dag. Men det verkar just nu lite orealistiskt eftersom jag hela tiden skriver mer än jag hade tänkt. Bra eller dåligt får jag reda på först när den är färdig. Det jobbiga kommer bli att redigera den. Ser inte fram emot det...

OMG förrsten, hade värsta Twilight-drömmen. Den var hemsk! Edward, Alice och Jasper var evil! Har helt förändrat min syn på dem. Eller ja... Edward har jag aldrig haft höga tanker, kvinnomisshandlare som han är. "Nejmen oj, jag är ju vampyr så jag är så starkt så jag kan inte hjälpa att jag gör illa Bella". Jerk.

Crash bang pang

Så höll man på att få en ny, glansig bil i sidan. Jag fattar inte vad som är fel med folk som har nya bilar, borde de inte vara rädda om dem? Dessutom verkar biltillverkarna slutat göra bilar med blinkers. Väldigt irriterande. Gjorde världens gir runt och lyckades rädda mig själv, satt och darrade lite. Nu så här i efterhand borde jag gått ut och skällt på den, men vad fan skulle det ha hjälpt? Idiot! Tror dessutom arselt hade barn i bilen. FFS!

Gick upp halv ett i dag efter att hade sovit i cirkus sex timmar. Allt för att jag ska lyckas somna i kväll och inte ligga vaken till tre som jag gjorde förra helgen. Det är en föreläsning i morgon. DIC. Haha, ja så är förkortningen i schemat i alla fall. Om lexikon. Har inte bestämt om jag ska gå ännu, för den var tydligen frivillig och jag är lite efter i pluggandet. Har knappt fått en dag ledig att bara sitta och plugga känns det som. Nästa helg är jag ledig i alla fall, ska försöka träffa Tiffany nästa vecka men vem vet hur det går? Jag är förhoppningsfull.

Började läsa Breaking Dawn i natt på jobbet och blev helt förskräckt. Jag kan stå ut med Meyers gammalmodiga syn på sex och äktenskap och det där, vaddå, ett drömbröllop kan man väl stå ut med? Men sedan blev det bara konstigt. Väldigt, väldigt konstigt. Som tur är så har Edwards välskulpterade bringa inte nämnts en enda gång. Fast jag har i och för sig bara läst 150 sidor... Nu när jag tänker på det så använder hon Edward för att komma undan med att allt är bakåtsträvande och omodernt. Huh. Han lever tydligen fortfarande i början på 1900-talet.

Det här kan aldrig sluta bra. Jag gillade verkligen Twilight. Ok, kanske inte så mycket. Men till en viss del. Ok, jag kanske inte riktigt fattar hysterin kring böckerna och kring Edward. Så jävla underbar är han inte. Han är kontrollerande för det första. Börjar nästan fundera på om hela Breaking Dawn-grejen var någon omskriving för kvinnomisshandel. "Det är bara några blåmärken, han älskar ju mig"-grejen. Seriöst? Känns det inte lite som förnekelse? Ok, han är vampyr, han är stark och kan knappt kontrollera sig men... Det finns paralleller. Sorry.

Fine, fine. Det är en ungdomsbok, jag kanske inte ska läsa för mycket in i den. Men ändå. Jag kan ibland se charmen med den, men det är inte så att jag sitter och dagdrömmer om Edward eller Jacob. Och jag tror inte det är för att jag "har växt ifrån det där". Tvärtom. Jag brukar lätt kunna bli kär i karaktärer. Men... är de inte lite platta? Jag vet inte, jag kan inte bestämma mig.