torsdag 19 november 2009
Jag drunknar i presenter
Innan jag skriver om födelsedagen så måste jag bara berätta om min knasiga dröm. Det brann någonstans och alla kutade omkring och letade efter hinkar och vatten. Jag hittade inget av dem, men däremot massa med dyk-prylar. För ja, om det blir mycket vatten så behöver man ju rädda folk från att drunkna. När det brinner?! Bristen på logik i drömmar är skrämmande. Men jag hittade en liten andingspryl som man kunde ha när man dök. Såg ut som en lite hörsnäcka, fast det var en liten luftkudde bara. Man skulle typ ha den i munnen när man dök och när luften tog slut så bet man bara på den så fick man ny. Vet inte om det skulle funka i verkligheten, men jag funderar på att ta patent på den i fall att.
Födelsedagen var både jobbig och rolig. Det jobbiga var att åka till skolan klockan två och sedan försöka ta sig ifrån stan klockan fem. JÄVLA RYSS-GUBBE. Det var sådant jävla kaos inne i stan, satt på bussen i säkert 40 minuter totalt (den tar 10 i vanliga fall). Plus att det är rusningstid. Helt sinnessjukt var det. Kom väl hem halv sju typ. Pappa hämtade mig vid Åkeshov för jag var trött och blöt och grinig. Han hade köpte smörgåstårta (så jäääävla god) på ICA Viksjö och dessutom satt upp en skohylla (present).
Vid sju-tiden kom mamma, mormor och Lotta. Jag har inte träffat Lotta på hur många år som helst och de jävlarna hade hållt det hemligt att hon var här i en hel vecka. Haha, jag blev så jävla chockad när jag öppnade dörren. Första tanken var hur annorlunda mamma såg ut. Hahaha... Sedan åt vi smörgåstårta och sobet. Mums i magen!
Fick massa presenter. Två böcker (bara, lite besviken), en av Marilyn Monroe (My Story) och en deckare som heter The Language of Bees. Av pappa fick jag en liten köksradio, av mormor fick jag pengar (yay), av mamma fick jag ett fint överkast och massa små julprylar och av Lotta fick jag godis och en tomte. Sammanfattningsvis en bra födelsedag.
Födelsedagen var både jobbig och rolig. Det jobbiga var att åka till skolan klockan två och sedan försöka ta sig ifrån stan klockan fem. JÄVLA RYSS-GUBBE. Det var sådant jävla kaos inne i stan, satt på bussen i säkert 40 minuter totalt (den tar 10 i vanliga fall). Plus att det är rusningstid. Helt sinnessjukt var det. Kom väl hem halv sju typ. Pappa hämtade mig vid Åkeshov för jag var trött och blöt och grinig. Han hade köpte smörgåstårta (så jäääävla god) på ICA Viksjö och dessutom satt upp en skohylla (present).
Vid sju-tiden kom mamma, mormor och Lotta. Jag har inte träffat Lotta på hur många år som helst och de jävlarna hade hållt det hemligt att hon var här i en hel vecka. Haha, jag blev så jävla chockad när jag öppnade dörren. Första tanken var hur annorlunda mamma såg ut. Hahaha... Sedan åt vi smörgåstårta och sobet. Mums i magen!
Fick massa presenter. Två böcker (bara, lite besviken), en av Marilyn Monroe (My Story) och en deckare som heter The Language of Bees. Av pappa fick jag en liten köksradio, av mormor fick jag pengar (yay), av mamma fick jag ett fint överkast och massa små julprylar och av Lotta fick jag godis och en tomte. Sammanfattningsvis en bra födelsedag.
onsdag 18 november 2009
Grattis Alan Moore!
tisdag 17 november 2009
måndag 16 november 2009
Katastrofen är ett faktum

Satt oskyldigt och bläddrade i tidningen och kom fram till teater-sidorna. Då ser jag den, annonsen om att Dramaten sätter upp Jane Eyre. För det första, va? Jag vet inte hur man ska lyckas med konststycket att sätta om den och hålla den under tio timmar. Men jag blev ändå nyfiken på att se den (såklart). Men sedan... sedan kollade jag nogrannare på bilden och upptäckte till min fasa att Mikale Nyqvist ska spela Rochester. VA?! Jag fick nästan upp frukosten igen. Vem kan vara mer fel än Mikael fucking Nyqvist. Han kan bara spela en roll. EN ROLL. Den där fumliga typen som man blir lätt road och lätt illamående av att se. Men eldige, passionerade Rochester med all sin charm? Nej nej nej. Han är ju inte ens ful på rätt sätt för Rochester. Herregud.
Ska jag ändå våga mig dit? Det skulle vara så kul att se den på scen. Men... Wow så fel det kan bli. Ska inte Nyqvist göra halvljumna deckare med alldeles för stor budget och alldeles för dåliga manus? Urk.
Dream a little dream of me
Måndag igen. Yay. I eftermiddag är det jobb som gäller, inge kul nu när det är mörkt när man åker hem. Det är förresten ganska mörkt ute hela dagarna. Typiskt november, men jag har beställt solsken tills på onsdag. Awesome.
Nu på förmiddagen hade jag tänkt skriva lite på min uppsats som har legat i ide ett tag. I går fick jag lite fart och skrev nog 1500 ord, kanske lite mindre. Det optimala vore att vara färdig med "del två", som den inofficiellt heter, i dag. Men det verkar just nu lite orealistiskt eftersom jag hela tiden skriver mer än jag hade tänkt. Bra eller dåligt får jag reda på först när den är färdig. Det jobbiga kommer bli att redigera den. Ser inte fram emot det...
OMG förrsten, hade värsta Twilight-drömmen. Den var hemsk! Edward, Alice och Jasper var evil! Har helt förändrat min syn på dem. Eller ja... Edward har jag aldrig haft höga tanker, kvinnomisshandlare som han är. "Nejmen oj, jag är ju vampyr så jag är så starkt så jag kan inte hjälpa att jag gör illa Bella". Jerk.
Nu på förmiddagen hade jag tänkt skriva lite på min uppsats som har legat i ide ett tag. I går fick jag lite fart och skrev nog 1500 ord, kanske lite mindre. Det optimala vore att vara färdig med "del två", som den inofficiellt heter, i dag. Men det verkar just nu lite orealistiskt eftersom jag hela tiden skriver mer än jag hade tänkt. Bra eller dåligt får jag reda på först när den är färdig. Det jobbiga kommer bli att redigera den. Ser inte fram emot det...
OMG förrsten, hade värsta Twilight-drömmen. Den var hemsk! Edward, Alice och Jasper var evil! Har helt förändrat min syn på dem. Eller ja... Edward har jag aldrig haft höga tanker, kvinnomisshandlare som han är. "Nejmen oj, jag är ju vampyr så jag är så starkt så jag kan inte hjälpa att jag gör illa Bella". Jerk.
Etiketter:
folk med huggtänder,
fucking essay piece of shit,
plugg,
Twilight,
vampyrer
söndag 15 november 2009
House divided
I dag såg jag de fyra sista avsnitten på säsong fem av House. Usch vilken bra serie. Jag skrattade hysteriskt ibland (ett avsnitt var extremt knasigt) och var ledsen. Säsongsfinalen är alltid lite sorglig, folk dör eller försvinner eller ja... Väldigt intressant utveckling med House i de sista avsnitten, det har väl byggts upp till det hela serien. Hugh Laurie är så där fantastiskt bra. På tal om det så spelade han piano i något avsnitt och jag blev avundsjuk. Sedan tog han upp en munspel och spelade det med andra handen, samtidigt som han spelade piano! Tönt.
En sak som är kul med House är att varje gång som House och Wilson har någon rolig story-line eller det handlar om deras förhållande på något sätt så kan man ge sig fan på att det är manusförfattare som heter Doris Egan som har skrivit det avsnittet. Haha, hon är så för House/Wilson löööv! Men vem är inte det?
En sak som är kul med House är att varje gång som House och Wilson har någon rolig story-line eller det handlar om deras förhållande på något sätt så kan man ge sig fan på att det är manusförfattare som heter Doris Egan som har skrivit det avsnittet. Haha, hon är så för House/Wilson löööv! Men vem är inte det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

