På TV just nu

Min pausunderhållning just nu. Fantastiska House som är inne på sin sista säsong, så lagom mycket ångest där. Och sedan otroligt roliga och störda Arrested Development som är något av det bästa i komediväg som jag har sett på länge.

*Bildkällor här och här

Tisdag

Tisdagar brukar vara en av mina favoritdagar just på grund av det utmärkta TV-utbudet. Tyvärr har Trean slutat visa The Mentalist så då återstår endast House. Men det är inte fy skam det. Annars har jag jobbat i dag och sedan har man inte tid med så mycket annat. Fast jag har faktiskt pluggat lite, väldigt lite. Men det är mer än jag brukar göra. Annars spenderar jag ganska mycket tid på att tänka på att jag borde plugga.

Jag har börjat på en ny bok, Man Walks into a Room av Nicole Krauss. Ska ju lyssna på henne på Internationell Författarscen i maj, så det kanske är bra att ha läst något. Boken handlar om en man som hittas helt utmärglad i Nevadaöknen utan några som helst minnen efter 12 års ålder. Jag har inte hunnit så långt hittills, men den är ganska fascinerande. Väldigt välskriven också. Nu när jag pluggar försöker jag läsa korta böcker så jag ska slippa sitta med de i flera månader och ha dåligt samvete. Det har fungerat ganska bra hittills faktiskt.

*Bildkälla

En studie i svartvitt

Fantastiskt fin bild, som jag hittade på en fansite för Sherlock.

A man of many faces

En av de sakerna som är så fascinerande med Sherlock Holmes är vad olika skådespelare kan göra med honom. En viktoriansk gentleman med iskall blick, en modern Londonbo med likdelar i kylskåpet, en småaktig boxare som är alldeles för beroende av sin kombo? Eller till och med en amerikansk läkare som knarkar piller. Det känns som en karaktär som man dels kan spela propert och värdigt, men även en som man kan vrida och göra hur jävla galen som helst. Skurk eller hjälte? Människa eller monster? Watson skiver att han är en automat i "A Scandal in Bohemia", helt känslokall. Men det stämmer ju inte heller, det vet vi som läser och ser.

Sedan kan man ju argumentera att det är Watson som gör Holmes mänsklig. Att Watson är vår väg till denna übermensch. Men doktorn blir också ett avståndstagande, Holmes blir ännu mer otillgänglig, placerad på en piedestal. Jag tror det är därför som de där mänskliga ögonblicken får ännu mer genomslagskraft. Speciellt märker man det i House när House faktiskt reagerar, han blir upprörd eller arg. Han kanske drogar Wilson emellanåt, men han bryr sig ändå. Holmes är orolig för Watsons säkerhet. Så klart.

House makes Tuesdays worth it

Jag hade en ganska sugig dag i går. Var så där vidrigt uttråkad men orkade ändå inte göra något, inte ens plugga eller ta en promenad. Det kanske blir värsta dippen efter att ha haft ganska mycket att göra i flera veckor. Man känner sig ganska värdelös egentligen, när man tar ledigt. I dag försökte jag bota det med lite plugg och en kort promenad. Postade ett brev. Sedan jobbade jag eftermiddag också, så pengarna kan man alltid glädja sig åt.

Men bästa trösten kommer i kväll då det dels är dubbelbokat

med House och The Mentalist klockan nio och sedan bästaste Lie to Me klockan tio. Fiktiva världar och brittiska skådespelare är som balsam för själen. Love love love.

My House!

Tisdagar är bra. Både House och Lie to Me. Nästan lite för bra, för Top Gear går samtidigt som LTM. Fast det är repriser så det är OK att missa.

Januari

Såg ett gamalt avsnitt av House idag. Wilson såg fortfarande ung ut, House hade inte riktigt samma dialekt, Cameron var brunett, Foreman hade hår och Chase var... Chase. Måste kolla på första säsongen någon gång, får invänta nästa förkylning helt enkelt.

Mina händer är så torra att det nästan är olidligt. Men jag vågar inte direkt sluta tvätta händerna, dår blir man väl sjuk istället. Lotion funkar liksom bara tillfälligt, inte i längden. Fast det är nice med lite kallare väder, fy fan för slask!

House divided

I dag såg jag de fyra sista avsnitten på säsong fem av House. Usch vilken bra serie. Jag skrattade hysteriskt ibland (ett avsnitt var extremt knasigt) och var ledsen. Säsongsfinalen är alltid lite sorglig, folk dör eller försvinner eller ja... Väldigt intressant utveckling med House i de sista avsnitten, det har väl byggts upp till det hela serien. Hugh Laurie är så där fantastiskt bra. På tal om det så spelade han piano i något avsnitt och jag blev avundsjuk. Sedan tog han upp en munspel och spelade det med andra handen, samtidigt som han spelade piano! Tönt.

En sak som är kul med House är att varje gång som House och Wilson har någon rolig story-line eller det handlar om deras förhållande på något sätt så kan man ge sig fan på att det är manusförfattare som heter Doris Egan som har skrivit det avsnittet. Haha, hon är så för House/Wilson löööv! Men vem är inte det?

Rescue him

Bye bye Wilson

Fyran börjar ÄNTLIGEN visa säsong fem av House. Jag har redan sett de flesta avsnitt, men jag ska kolla ändå. Såklart. Bästa serien ever.

Broken hearts

Den här veckans Lie to Me gjorde en kraftig sväng uppåt. Helt otroligt bra avsnitt, det är nog det här jag har suttit och väntat på hela tiden. Tim Roth är ju alltid bra, men nu klickade liksom allting. I li(k)e. Fast han är nästan lite läskig ibland, när han stirrar ned folk. Det var helt underbart när han lät... vad tusan heter hon? Tores? Ja, när han lät Tores läsa av honom. Suveränt. Jag hoppas på ett lika bra avsnitt nästa vecka.

Lie to Me påminner mig lite om hur House var i början. Hugh Laurie var fantastisk hela tiden men det kändes lite jobbigt med samma mönster på varje avsnitt. Men sedan märktes det inget mer, avsnitten blev bättre och bättre. Jag hoppas att LtM gör samma sak. Fast jag tror att det krävs starkare biroller, de flesta känns lite bleka jämfört med Roth just nu. Men hey, vem är inte det?

Seriously?

Fan vad jag hatar när TV4 inte visar "nya" avsnitt av House (med nya menas de avsnitt som inte visats i Sverige men som kördes i USA för typ två år sedan) utan kör "Dr House svåraste fall". För det första... Vem på TV4 avgör vilka avsnitt som är "svårast" (med det antar jag menas bäst). Och för det andra... Sluta kalla repriser för något annat än REPRISER. Holy crap alltså.

Såg ännu ett avsnitt av Heroes. Det är synd, för jag tror jag har tappat lite av min gnista för den serien. Jag typ bara suckade lite när Sylar visade vara ... bror och ... kom tillbaka från de döda. Eller just det, han vara bara i en KOMA. Srsly? Det är värsta såpan nu. Komor, döda mskr som inte är döda kommer tillbaka, folk blir ihop och gör slut konstant, elakingen är plötsligt värsta gulleplutten och diverse hemliga syskon träder fram. Vad kommer härnäst, en snubbe med en lapp för ögat?

Jag vill tycka om Heroes igen. Jag vill jag vill jag vill! Jag vill inte sitta och torka bort damm på mina orkidéer medans jag kollar på det. Tredje säsongen är ju faktiskt bra. Det kanske är det att jag kollar på datorn istället för på TV. Jobbigt att sitta vid skrivbordet, jag vet inte... Men nästa avsnitt ska jag följa nogrannare. Verkligen. Jag lovar. Jag ska bli en Heroes-nörd igen!

"Joy"

Har just sett klart på ett avsnitt av House och... House och Cuddy hånglade! Jag visste att det skulle hända, jag hade till och med sett klippet. För flera månader sedan. Men det är fortfarande heeelt knas. Det skulle vara mer naturligt om House och Wilson hånglade (fast det lär vi ju få vänta på). Jag trodde verkligen inte att författarna kunde sjunka så här lågt, det är så himla typiskt. Alla kvinnor bara faller pladask för House, inte ens de starka kan stå emot! Och bara för att skydda den nya tjejen så gjorde de henne bisexuell.

Nu kommer hela den här karusellen börja som det gjorde med Cameron! Fast det ledde ju ingenstans, så det kanske finns hopp? I don't know... Hellre att de tar in en ny karaktär i sådana fall, det känns lite mindre långsökt/desperat. Jag hatar när de blir värsta relationsproblemen mellan huvudrollerna i serien och hur plötsligt magiskt försvinner en dag.

Dying changes everything

Tisdag för dem på andra sidan dammen. Onsdag för mig tack vare tidsskillnaden.