Konsten att locka tittare

Jag hittade den här reklam-bilden för SGU och blev helt fascinerad över hur fel den känns. För det första så springer personerna på bilden, vilket ger mottagaren någon slags uppfattning om att det här är en serie med mycket action och fart. Fel. För det andra, varför har TJ värsta urringningen? Det känns så sjukt oproffsigt, speciellt med tanke på att hon är läkare och militär. Varför springar inte killarna omkring barbröstade för? Vill de locka kvinnliga tittare eller inte?

Stargate Universe 1.10: Justice

Nu har jag sett 10 avsnitt av Stargate Universe men det känns som att jag har sett den i flera år. Inte för att karaktärerna är bekanta, utan mer för att inget avsnitt riktigt skiljer sig från det andra. Det kanske låter som något dåligt, men jag är inte så säker. Serien håller nämligen en väldigt jämn nivå och har samma ton hela tiden. Den är inte lika självironisk och action-laddad som tidigare serier, utan istället ganska melankolisk och mer psykologisk. Det hjälper med bra skådespelare, som Robert Carlyle och Louis Ferreira. Men jag tror att manuset skulle kunna vara vassare, absolut. Lite mer komplexa karaktärer vore också önskvärda, inte bara militärer och forskare och "resten". Då är ju helt klart Carlyles karaktär mest intressant, även om rollen inte är speciellt orginell. Men som jag har skrivit förut, han är mänsklig och svår att tycka om så det blir trovärdigt (till skillnad mot charmigt cynisk som House till exempel).

Dagens avsnitt hette "Justice" och det var ett väldigt, väldigt bra avsnitt. Man blir frustrerad av hur begränsade karaktärerna blir på sitt gigantisk rymdskepp någonstans i rymden. Miltärerna är ständigt på gränsen till att ta makten och styra med våld. Det blir en del politik, men på mikronivå eftersom det bara är ett begränsat antal personer det handlar om. Avsnittet i sig var ett typiskt SGU-avsnitt, fast med en mycket allvarligare konflikt än tidigare. Och egentligen tycker man ganska illa om samtliga karaktärer efteråt. De flesta beteer sig som svin, men det är nog det som är det fantastiska. De är svåra att förlåta, de fel de gör glöms inte bort, deras brister försvinner aldrig. Jag måste säga att det känns fräscht, okonstlat, speciellt eftersom det är en science fiction-serie. Hoppas verkligen att de vrider på lite längre fram i serien, jag skulle bli besviken om en sådan fantastisk idé gick om intet p.g.a. dåliga tittarsiffror.

(På ett helt oseriöst plan vill jag bara säga hur mycket jag älskar Carlyles frisyr. Jag kan stirra mig blind på det håret! Wow, så... fluffigt!).

Can't start a fire without a spark

You can't start a fire, you can't start a fire without a spark
This gun's for hire even if we're just dancing in the dark

Bookish

Just nu går det trögt på läsfronten, framför allt eftersom jag har haft en del plugg och en del jobb. Men nu när min kurs är slut så hoppas jag kunna läsa mer. Som vanligt har jag börjat på flera böcker, men just nu är det en bok som heter The Little Stranger av Sarah Waters som är mest intressant. Jag vet inte var den kommer att ta väg men den handlar om ett nedgånget hus, en nedgången familj och en ganska nedgången läkare. Intresset för Howard's End och The Heart is a Lonely Hunter är inte så stort nu, men det ska nog ordna sig.

Typiskt nog var jag på Läkarmissionen i går och hittade fem nya böcker. Bland annat en bok som jag inte köpte på Coop för några veckor sedan eftersom den var alldeles för dyr. Eftersom jag nästan aldrig köper svenska böcker på pocket så har jag missat att de har höjt priserna. 77 kronor ville de ha för fanskapet, men jag svor till och slängde tillbaka den i hyllan. Så nu kostade den bara fem kronor på Läkarmissionen. Yay!

Nä, nu ska jag mata en gnällig katt för hans ägare har övergett honom i helgen.

IRON MAN

I helgen har jag en date med RDJ. Jenny och Johanna har lovat att vi ska gå och se Iron Man 2 som är min mest efterlängtade film i vår. Hoppas att den är bra, för jag har ganska höga förväntningar.

Hippan

Jepp, det var den helgen. Och måndagen. Plus nästa hela tisdagen. Vad duktig man känner sig när det är mycket att göra. I fredags stack jag till Linköping för att överraska Linnea. Paranoid satt jag på bussen till Patrik och hoppades att Linnea inte skulle kliva på och avslöja möhippan. Men det gick bra och på morgonen kunde vi skicka iväg en Axel med uppdraget att grundlura Linnea och få henne att gå med våran smått religiösa/crazy Aloe Vera- förening. Vi stormade (snubblade) in med lakan över huvudet och våran sång skallade (fnissades fram) i trapphuset. Som tur var så blev offret överraskat! Sedan följde en intensiv dag i Linköping på jakt efter diverse ledtrådar. På vägen hem var jag halvdöd men som tur var hade jag bokat första klass på X2000 så jag kunde svulla med godis i ett säte som kändes som en fotölj. En mycket bra och rolig helg helt enkelt!

Nu är jag också rätt död, efter en heldag på jobbet. Jag ska försöka skriva lite på hemtentan i Jansson-kursen, men får se hur det går. I går fick förresten Word spatt och helt plötsligt var hela filen borta. Det var hemskt. Jag var gråtfärdig, jag svor, jag slängde till och med dramatiskt i en dörr. Men pappa kunde som tur var rädda texten, så jag fortsatte efter en stund. Datorer är inte att leka med.

Back in the days

Bilder från lördagen hos Jenny!