Chuck vs the Gobbler

Såg förresten senaste avsnittet av Chuck (ja, något roligt måste man väl ha). Fast det var inte så kul! Serien har blivit lite mörkare och det här avsnittet hade inget trevligt slut.

You don't need money, don't take fame...

Så det saknas tydligen cirka 30 sidor ur min utgåva av The Fry Chronicles, till mitt stora förtret. Som tur var använde jag Libris för att kolla om det fanns någon bok inne i Stockholm och universitetet hade faktiskt en! Åkte dit, lånade boken, köpte en BLT-macka och satte mig ned och läste en stund. Sedan kopierade jag de försvunna sidorna, lämnade tillbaka boken och åkte hem. Ganska stor ansträngning för en bok, men vad gör man? Får se om jag köper en ny, men det känns lite trist eftersom jag fick den andra i julklapp av pappa.

Tur hade jag också när jag upptäckte att ett av mina favoritavsnitt av Chuck gick på Sexan, nämligen "Chuck vs the First Date". Hade längtat efter att se det avsnittet! Så kort sagt, bra lördag trots missöden med förlorade boksidor. Undrar vart de tog vägen...

Chuck me...

Uh-oh. Snart är jag ikapp USA med Chuck-avsnitten. Har typ ett kvar! Hemskt, sedan börjar den hemska en-veckas-otåligt-väntande. Jag har fortfarande svårt att förstå hur jag har kunnat fastna så mycket för en sådan serie. Hjärnan kanske tyckte att jag skulle koppla bort plugg och jobb helt och började obsessa över en random TV-serie (ursäkta all svengelska). Det konstigaste är nog min kärlek till karaktären John Casey. Jag brukar inte fastna för våldsamma, muskliga, aggressiva karaktärer, utan brukar hålla mig till nördar och missfoster Men Adam Baldwin är ju så bra! Fantastiskt till och med! Ska bli kul att se mer av honom i Firefly, när boxen landar i brevlådan. Synd att hans Twitter är så... knasig.

Short on cash, rich in love

Har jobbat två heldagar i rad, så man är lagom mör. Men fint med lite extra pengar! För det behövs nu när jag har yrat omkring på diverse DVD-shoppar på nätet. Chuck säsong ett och Ashes to Ashes säsong två har jag redan hemma. Firefly är på väg. Den senare har jag aldrig sett, har bara sett filmen som följde, Serenity. Men det är ju Joss Whedon, så det måste ju vara bra!

Jag har faktiskt planer inför nyår! Ska till Anna och Micke och käka lite nice middag, sedan är det hem till Backlura och sällskapa med pappa runt tolvslaget. Om jag kommer hem dvs! Lär ju vara lite crazy runt Slussen timmarna runt tolv.

Nu godis och Chuck!

Talk nerdy to me

Ibland får jag sådana här intensiva... "nördperioder". Det blir så påträngande så det nästan är jobbigt. Som nu kan jag till exempel inte sluta kolla på Chuck, som är en väldigt rolig, väldigt söt och väldigt spännande TV-serie men som är långt ifrån det bästa jag har sett. Jag hatar att skriva det här, men den har hjärta (för så skriver man bara om saker som brister i kvalitet) framför... HA, jag tänkte skriva hjärna. Men det är ingen dum serie, orealistisk kanske, men sedan när har jag något emot det? Jag skulle nog inte rekommendera den till någon, men mest för att jag vet att de flesta skulle trasha den. Samma anledning till att jag inte rekommenderar Buffy till någon, för de skulle inte fatta!

Som vanligt är det bara att vänta ut det. Det blev så illa i dag (rastlös, svårt att koncentrera mig, förvirrad, trött) att jag började plugga och fann det avslappnande!

En annan dag

Shit, jag har hamnat i någon slags julkoma och prognosen ser inte så bra ut. Men det är så skönt samtidigt, att bara sitta och dega och göra precis ingenting. Jo, förutom att beställa julklappar till sig själv på Internet. Just nu är säsong två av Ashes to Ashes och säsong ett av Chuck på väg till mig, till min lilla DVD-samling. Jag var sååå nära att beställa Firefly också, men då sade faktiskt den rationella delen av min hjärna ifrån. Synd.

Just nu tittar jag på Sherlock och sörplar julmust. Tur att man bara dricker det en gång om året, för fan vad tröttsamt det är i längden.

John Casey's gruntorama

Chuck gör mig glad ända in i märgen. Om jag har pengar över ska jag köpa boxarna. Eller en box åtminstone.

Let him die with dignity!

Shit, Chuck är en sådan himla underbar serie. Man mår så sjukt bra av att se den för den är både rolig och spännande. Mest rolig. I dagens avsnitt så grymtade Casey extra mycket och nej Chuck, man kan inte föra vidare ett serum via saliv. Dessutom är Captain Awesome... awesome! Fast han var inte med så mycket förstås. Suck... Jag vill också jobba på Buy More...

Don't take money, don't take fame...

Har under de senaste dagarna lyssnat alldeles för mycket på en låte, "The Power of Love" med Huey Lewis & the News och tänkt på Chuck (det var där jag hörde låten). Väldigt 90-tal. Låten alltså, inte Chuck. Chuck Chuck Chuck. Så låter det i min hjärna.

Workshop i dag i skolan. Vi gjorde träddiagram över noun phrases och verb phrases och sådant där annat kul. Till min stora förvåning uppräcker jag att det är ganska kul, när det går bra alltså. Jag är ju mycket för organiserande och sådant så det slår väl an på någon sträng inom mig. Dessutom är det kul att ha en lärare som så fort han får chansen förolämpar George Bush. Hahaha...

Det känns lite ovant med pluggandet nu, men jag kommer nog igång snart. Dessutom är det nya grupper, så man känner ibland inte så många. OMG, måste man börja vara social igen?! Geez...

I spy...

Man måste älska nördar. Dock har jag fått en smärre Chuck-överdos den här helgen tack vara Sexans maraton. Men det är charmigt och roligt och Adam Baldwins ihopbitna du-är-så-död-min är bäst.