Short on cash, rich in love

Har jobbat två heldagar i rad, så man är lagom mör. Men fint med lite extra pengar! För det behövs nu när jag har yrat omkring på diverse DVD-shoppar på nätet. Chuck säsong ett och Ashes to Ashes säsong två har jag redan hemma. Firefly är på väg. Den senare har jag aldrig sett, har bara sett filmen som följde, Serenity. Men det är ju Joss Whedon, så det måste ju vara bra!

Jag har faktiskt planer inför nyår! Ska till Anna och Micke och käka lite nice middag, sedan är det hem till Backlura och sällskapa med pappa runt tolvslaget. Om jag kommer hem dvs! Lär ju vara lite crazy runt Slussen timmarna runt tolv.

Nu godis och Chuck!

En annan dag

Shit, jag har hamnat i någon slags julkoma och prognosen ser inte så bra ut. Men det är så skönt samtidigt, att bara sitta och dega och göra precis ingenting. Jo, förutom att beställa julklappar till sig själv på Internet. Just nu är säsong två av Ashes to Ashes och säsong ett av Chuck på väg till mig, till min lilla DVD-samling. Jag var sååå nära att beställa Firefly också, men då sade faktiskt den rationella delen av min hjärna ifrån. Synd.

Just nu tittar jag på Sherlock och sörplar julmust. Tur att man bara dricker det en gång om året, för fan vad tröttsamt det är i längden.

Back in the 80's

Om ni någonsin ser en BBC-serie på SVT och tycker att hoppen mellan scenerna är konstig eller att något saknas så är det antagligen en klippt version ni ser. De gjorde det med Life on Mars och Ashes to Ashes och antagligen Jekyll också. Jag kollar på A2A på DVD nu och ser helt plötsligt scener som jag aldrig har sett förut.

Hur som helst så tror jag att jag tycker mer om Ashes nu än förut. Det är ändå en lättnad att ha en kvinnlig karaktär i huvudrollen, även om Philip Glenister har en tendens att dominera i rutan. Keeley Hawes är inte alls lika irriterande nu. Säsong två går just nu i UK, vet inte riktigt när och om SVT får in den. Tycker ändå att det är lite vågat av vissa att skriva att Ashes är bättre än Life. Personligen tycker jag att Life on Mars är något av det bästa som visats på TV och att nå upp till det är i princip omöjligt.

Den här bilden är från andra säsongen. Jag tycker Alex frisyr är extremt tantig. Men de kanske såg ut så på 80-talet, vad vet jag? Jag är glad att jag inte var så medveten just det årtiondet, trots att det tydligen var "glatt".

Pretty things

Landade i brevlådan i dag. Mums för ögat!

It's a long way home

Sista avsnittet av Ashes to Ashes alldeles nyss. Det kommer tydligen en till säsong senare, till min stora förvåning. Personligen tycker jag att det hade räckt med en säsong, Life on Mars däremot behövde två. Fast det säger jag nog bara för att jag älskar den serien...

Lite besviken men samtidigt tycker jag det var bra. Det som är det största problemet är just likheterna med LoM. De har bland annat tagit många storys därifrån, vilket jag upptäcker direkt. Jag hoppades verkligen att de hade kunnat göra sin egen grej av det hela, men tydligen inte. Det är väl för mycket att leva upp till antar jag. Synd.

Hittat en fantastisk poet från Salford, Manchester på tal om ingenting. John Cooper Clarke. Argt och rått. Älskar det.

Funk to funky

Ok, nu är jag bara lite trött. Kom hem kvart över två i natt, men nattbussen var inte så farlig som jag hade trott. Trodde att det skulle gå segare. Såg bara en kollega på samma buss vilket innebär att folk bor på andra ställen eller att de tog den sista tunnelbanan som man egentligen inte ska göra. Vem vet? Blev i alla fall inlåst i biljetthallen av väktarna, vart trodde de att jag skulle ta vägen egentligen? Fick panik, blev gråtfärdig och fick hjälp av en skitsnäll lokalvårdare. Jag har ju en nyckel men den krånglade. Fan, man vill inte att sådana där saker ska hända mitt i natten. Jag har aldrig tyckt att jag är nervös av mig men jag kanske har fel. Blev helt skakig.

Vaknade tio i morse av ett irriterande ljud och det visade sig vara klockradion som pep och samtidigt pratade om Anders Borg och han JÄVLA BUDGET. Vem fan bryr sig??? Det går ju ändå åt helvete. Fuck you Anders Borg. Ja, jag har i alla fall inte röstat på de där jävlarna. Fuckers... Släpade mig upp i alla fall, annars hade jag väl sovit hela dagen.

Såg inspelade Ashes to Ashes och störde mig som fan på klippningen. Den versionen som SVT har köpt in från BBC är ju nedklippt (det är dessutom inte snyggt gjort) men det var ovanligt hackigt i det här avsnittet. Vet inte hur många scener som har försvunnit. Karaktärerna bara hoppade mellan olika platser utan någon som helst förklaring hur de kom dit.

Jaja, det var ett bra avsnitt i alla fall. Men jag stör mig på att Alex har släppt sin psykologiska grej. Alltså... De använder det liksom aldrig mer. Nu mest rantar hon runt och tänker mig sin mamma och pappa. Fokusera!

A2A

"Ashes to ashes,
Funk to funky
We know Major Tom's a junkie
Strung out in Heaven's high
Hitting an all-time low"

Det är fortfarande möjligt att ändra uppfatting.

Save her Gene

Ok, ok... Så Nöjesguiden skrev att man måste ge Ashes to Ashes tre avsnitt innan man inser hur genialisk serien är. Så fine, jag lyssnar på en gratistidning. Jag ska se hela serien hur som helst. Fan, det är så deprimerande att vara så negativ. För jag är så van att älska alla serier jag ser!

I miss Sam... Tror det är min största hang-up. Med tanke på vad de avslöjade i första avsnittet så blev jag ju inte gladare precis.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att läsa ut alla böcker som jag har köpt. Har funderat på att rensa ut en del, sådant som jag har läst framför allt eller av någon anledning har i dubbla (eller tredubbla) upplagor (fem eller sex av Good Omens). Sedan tar jag med några kassar till Läkarmissionen. Suck. Mina böcker.

Hope you're happy too...

Nej, jag är inte glad. Men jag hade faktiskt inte väntat mig att vara glad. Ashes to Ashes, som är uppföljare till Life on Mars (men utan DI Sam Tyler) utspelar sig i London 1981. Det märks direkt att de har mer friheter att filma utomhusmiljöer. Samtidigt som det är en skamlös kopia av LoM så är det helt nytt. De spelar på de gamla karaktärerna (Gene, Chris och Ray) och introducerar en blandning mellan Sam och Annie som huvudroll (DI, psykolog). Hon och Gene brakar genast i hop, precis som Sam och Gene gjorde 73. De bråkar, hon skiter i vad han säger, precis som Sam gjorde. Det finns genast en sexuell spänning mellan dem, precis som...

Fast så moderna kan man inte vara, speciellt inte på 70-talet, även om det är 2006. För att kompensera så kallar Gene Sam för diverse tjejnamn, Gladys är min favorit. Seriöst, jag har en hel teori om det här. I nya serien var de tvungna att ersätta Sam med en kvinna för att göra det mer "acceptabelt". What? Det här inte bara min inre fangirl som konstaterar. Det är så jäkla självklart egentligen! Vad är egentligen problemet?

Ok, det känns som jag har kommit från ämnet. Hur som helst så var A2A en ganska stor besvikelse. Jag satt och störde mig på Alex eller vad heter skådisen nu då? Um... Keeley Hawes. Jag vet att jag borde vara glad att de har en kvinna i huvudrollen och till och med en extra i en liten (väldigt typisk) biroll (låg rang inom polisen, offer i första avsnittet, allmänt hjälplös). Men jag kan inte låta bli... John Simm var så kariskmatisk, så trovärdig. Jag satt och störtbölade i sista avsnittet.

I LoM var allt så självklart. De behövde inte anstränga sig för att göra Gene cool. Nu har det liksom slagit över, Gene har blivit en mytisk TV-karaktär som måste utnyttjas till max. Det är synd, för HAN ÄR SÅ JÄVLA COOL! Jag gillade att Alex påpekade det efter båtscenen med maskingevären. Jag hoppas att de arbetar mer på henne, gör henne till en egen karaktär än till en kvinnlig version av Sam.

Men jag tänker inte sluta att kolla, oh no... Liiite irriterad (mycket snarare) på att de återanvänder teknikgrejen, med TV och radio. Nu fattar jag förresten var den där clownen kommer ifrån... Kolla Bowies skiva "Ashes to Ashes"....