Visar inlägg med etikett tv is my god and I obey its will. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tv is my god and I obey its will. Visa alla inlägg

torsdag 23 december 2010

John Casey's gruntorama


Chuck gör mig glad ända in i märgen. Om jag har pengar över ska jag köpa boxarna. Eller en box åtminstone.

fredag 5 november 2010

Bokbabbel


Nu har jag nyss kommit hem från Babel-inspelning, som visas torsdag nästa vecka klockan åtta på tvåan. Just sayin'. Den stora gigantgästen var Siri Huvstedt, som jag inte har läst något av men som jag har läst om. Det diskuterades exillitteratur och Nelly Sachs. Tyvärr är det inte Judiska Museet i Stockholm som har en utställning om henne utan Judiska Museet i Berlin. Damn. Men det var riktigt kul på inspelningen! Lite träsmak bara av de obekväma sätena, men herregud var söt Sjölin var! Dessutom fick man en fin Babel-kassa. Gratis är gott.

torsdag 4 november 2010

Babel fish

I morgon ska lilla jag på Babel-inspelning hos SVT. Ska bli riktigt kul! Varje torsdag klockan åtta är ju en högtidsstund annars. Har världens crush på Daniel Sjölin dessutom, SVT:s sötaste programledare! Han kan med sin pojkaktiga charm få vilken sur författare som helst att glatt berätta om sina mörkaste hemligheter.

Men usch vad trött jag är. I dag har jag jobbat heldag, fast som tur var fanns det inte så mycket att göra. Helst skulle jag vilja tugga på lite godis, men tyvärr finns det inget i närheten just nu.

tisdag 28 september 2010

House makes Tuesdays worth it

Jag hade en ganska sugig dag i går. Var så där vidrigt uttråkad men orkade ändå inte göra något, inte ens plugga eller ta en promenad. Det kanske blir värsta dippen efter att ha haft ganska mycket att göra i flera veckor. Man känner sig ganska värdelös egentligen, när man tar ledigt. I dag försökte jag bota det med lite plugg och en kort promenad. Postade ett brev. Sedan jobbade jag eftermiddag också, så pengarna kan man alltid glädja sig åt.

Men bästa trösten kommer i kväll då det dels är dubbelbokat
med House och The Mentalist klockan nio och sedan bästaste Lie to Me klockan tio. Fiktiva världar och brittiska skådespelare är som balsam för själen. Love love love.



torsdag 1 juli 2010

Who killed Laura Palmer?

I går kväll började jag kolla på Twin Peaks, en serie som är som gjord för mig men som jag hittills har lyckats undvika. Vad jag inte hade räknat med var att pilotavsnittet var två timmar inklusive reklam, så jag fick inte sova förrän halv ett. Men gud vad bra det var! Det här är föregångaren till Arkiv X, LOST och Fringe. Jag är redan mycket förtjust i Agent Cooper, nyfiken på Diane och livrädd för spoilers.

fredag 26 mars 2010

How to be awesome in space

SGU. Love it. Bättre än de andra serierna. Dagens avsnitt var sublimt. Väldigt lite action, men det är så jag gillar min science fiction. Och Robert Carlyle är en uppenbarelse. Hans karaktär är så hemsk, så otrevlig på ett ocharmigt sätt, så patetisk, så perfekt. Fast jag tycker man har dålig koll på de andra karaktärerna, många ser likadana ut och beter sig likadant. Kanske beror på att det är så jäkla mörkt på det där skeppet! Jaja, nu är det dags för lite FlashForward.

tisdag 23 februari 2010

My House!

Tisdagar är bra. Både House och Lie to Me. Nästan lite för bra, för Top Gear går samtidigt som LTM. Fast det är repriser så det är OK att missa.

onsdag 20 januari 2010

Lightman


Lalalala! Jag är så glad för i dag såg jag reklam för nya avsnitt av Lie to Me. Awesome. Jag har varit duktig och inte laddat ned olagligt. Så desperat är jag inte än. Det jobbiga är bara att det går på 4+, vilket är en liten doldis-kanal som jag jämt glömmer. Får fan ta och sätta mobilen så den påminner mig. Det börjar den 2 februari hur som helst! Intensiva Tim Roth... Lovely.

lördag 31 oktober 2009

Spola framåt

En dag ska jag berätta för er om min urhäftiga LOST-box som jag hämtade ut häromdagen. Endast för insatta kanske. Sååå cool. Har till och med plåtat den för att göra berättelsen så levande som möjligt. Men mer om det någon annan gång. TBC.

I dag tog jag i sann Martha Stewart-anda tag i pumpaskapandet. I år slog jag på stort med två pumpor, fast i mindre storlek. Den ena blev riktigt cool (den jag gjorde först och ansträngde mig mest med) medan den andra blev lite medel så där. Så nu lyser de upp mörkret i Backlura. Skulle vara kul att ha en i Åkeshov men man litar knappast på sina grannar. Medelåldern på mina grannar är förresten hööög. Någon på 90 år, flera över 70, någon annan över 50 och sedan en på 32 och så jag då. Kan kollas på birthday.se om man söker på gatuadress. Rätt skoj.

Men hur som helst. Fyrans stora premiär (skrev hon lätt sarkastiskt) av FlashForward. Har klart potential, men oftast är pilotavsnitt sjukt bra. Så jag bedömer helst inte serien på förhand. Väldigt mycket LOST/Fringe-känsla men utan J. J. Abrhams. Fast de är farligt nära att planka honom. Å andra sidan är Fringe en modern Arkiv X, så man kanske inte ska snacka skit... Några LOST-skådisar dyker upp i FF. Inte direkt till seriens fördel om den inte vill jämföra sig med LOST. Av intressa kan ju vara att alla de tre serierna produceras av samma TV-bolag, ABC.

Nu: sova.

lördag 19 september 2009

Teknologi-snack

Mitt trådlösa Internet vill inte fungera och typerna på ComHem fattar ingenting. Jag får fan grav ångest av att ringa kundservice... Deras hemsida är dessutom den mest förvirrande jag någonsin har sett. Man blir typ nervös varje gång man ska gå in där. Jaja, nu har jag nätverkssladden i alla fall, men det är ju inte så najs med den över halva rummet. Känns onödigt när det ska finnas trådlöst.

Älskar den nya digital-TV-boxen i alla fall. Pappa köpte den braiga till mig och på den kan man spela in. Jag har en TiVo! Hela tablån finns där så det är bara att klicka på det programmet som den ska spela in. Super. I löööv it. Fast det där med HD har jag inte fattat grejen med ännu. Ok, skarpar bild visst, men att betala för det? Nja. Tycker bilden är bra som den är.

Nä, om jag skulle försöka dra igenom några sidor Austen eller Fowles. Sen ska jag till Johanna och bli bjuden på middag. Mums.

tisdag 21 juli 2009

Notorious


Tisdag i dag, vilket innebär dels Morden i Midsomer (nja) men även en ny Hitchcock-rulle (tack SVT!). Ännu en med Ingrid Bergman, men ingen Gregory Peck. Istället är Cary Grant med, som jag inte tror att jag har sett någon film med. Det ska bli spännande hur som helst, får se om jag orkar sitta upp och kolla på den eller om jag spelar in. Hihi, såg just att Claude Rains är med också.

Egentligen skulle Tiffany och jag ha minigolfat i dag men det ville inte vädret. Det regnade bara lite förut men det har blåst som tusan och sett extremt mörkt ut, så det är lika bra att det det någon annan gång. Lite besviken är jag, eftersom jag äntligen har hittat någon som också gillar minigolf!

I dag har alla Johannor namnsdag förresten, så grattis till dem!

söndag 19 juli 2009

I know who killed me

Tog en tupplur nu före middagen (fast den har jag inte ätit ännu, för den var inte klar) och hade en ganska skum LOST-dröm. I och med att de handlade om LOST så kanske det inte spelar någon roll om den är konstig eller inte. Desmond hamnade i en koma efter att ha fått värsta anfallet (jag blev förbannad för jag trodde att manusförfattarna skulle ta livet av honom), men sedan vaknade han igen! Yes! Kan inte minnas att jag har drömt under en lite tupplur, kan inte ha sovit mer än en timme.

(glapp på x antal timmar)

Efter den sovstuden blev middag och sedan TV-koma (passande nog) i flera, flera timmar. Förstår inte varför de visar så mycket på söndagar, man har ju fullt upp! Såklart avslutades det med det bästa, nämligen Being Human. Innan det kollade jag på Pushing Daisies, The Mentalist, The Rachel Zoe Project och Paris Hilton's New BFF. Blandad kompott, men blandad kvalitet.

lördag 20 juni 2009

Öh... va?

Stockholm är helt dött under midsommar. Inga hemma, inga affärer öppna, inga bilar. Rätt skönt faktiskt, men också trist. Fast i dag var det helt OK, då såg man i alla fall lite folk. Inte som i går... Johanna var i alla fall hemma så vi glodde på Twilight och käkade choklad. Men nej, jag kan fortfarande inte förstå varför alla tjejer blir så hysteriska när de ser Edward. Han ser bra ut och filmen är också bra men... va?

Usch. I morgon ska jag jobba. Tre veckor måste jag hålla ut, sedan är det semester. Skönt att ha ett schema i alla fall, så nu kan jag planera lite omkring det. Inte för att det går för passen ligger så dumt men, men.

Jag har i alla fall spenderat dagen så som man ska spendera en söndag, nämligen genom att kolla på varenda hjärndött TV-program som jag kunde komma över. Paris Hilton, Stylista... Och så Pushing Daisies såklart, men det är till skillnade från de andra lite kvalitet.



söndag 17 maj 2009

The Incident

Äntligen har jag sett säsongsavslutningen av LOST och som vanligt avslutades den med en stor smäll. Desmond lyste med sin frånvaro, men hellre lost than dead as I always say. LOST har alltid varit suverän på att skapa cliffhangers och höja ribban ett eller flera snäpp när det går mot maj. Nästa säsong är den sista (ve och fasa!) och börjar inte förrän 2010. Hur ska jag kunna leva utan LOST efter det?

J dök upp. Älskade Js och Xs konflikt! Det är alltid så med LOST, man tror att man äntligen har koll på läget (815-gänget, the Others, Dharma, the hostiles, the other Others etc) men så ändras allting och det tas till en heeelt annan nivå. Väldigt mytisk avslutning. Den där statyn skrämde skiten ur mig, den såg hur läbbig ut som helst.

Jag kan inte komma på någon annan TV-serie som refererar så vilt till religion, historia, litteratur, myter osv som LOST. Det finns alltid något mer under ytan. God is in the details, som man säger. Bara den där färgsymboliken med svart och vitt och ont och gott. Good guys, bad guys. Men min favorit var Js väv, det kändes väldigt ödesgudinne-aktigt. Tänkte på de tre nornorna från nordisk mytologi som sitter och klipper av och väver nya trådar.

Men som vanligt återstår tusen frågor. Som tur är. Jag vill inte ha svar på alla frågor i sista säsongen, jag vill att vissa saker ska få bli ett mysterium. Varför ön är så knasig som den är till exempel. Ingen flasback för det tack. Vissa saker ska bara inte gå att föklara, det är därför de är så fascinerande!

onsdag 13 maj 2009

Christ on a bike!

Måste bara skriva lite om kvällens Lie to me. För det första... WOW! Jag som tyckte att avsnittet för några veckor sedan var bra, men det här var fenomenalt. Intesivt. De använde varje sekund av avsnittets 40 minuter. Obehagligt, snaba vändningar och en sjukt läbbig antagonist.

På tal om läbbig så började jag nästan gråta när Cal stod och skrek på Torres. Det var hemskt! Det är inte så ofta som skådespelare verkligen skriker allt vad de har. Världens utskällning...

Ah, the long con... Tänkte på Sawyer. Och på American Gods. Extremt imponerande. Fast! (Oh, kritik!). Jag gissade ganska tidigt vem som var "härmapan" (låter rätt fånigt på svenska), men vad ska man göra med ett begränsat antal karaktärer? Jag är nöjd ändå, för det var inte vad som var mest intressant egentligen. Mest fascinerande var "fighten" (battle of minds) mellan Lightman och det där äcklet. Creepy.

torsdag 7 maj 2009

Back in the 80's

Om ni någonsin ser en BBC-serie på SVT och tycker att hoppen mellan scenerna är konstig eller att något saknas så är det antagligen en klippt version ni ser. De gjorde det med Life on Mars och Ashes to Ashes och antagligen Jekyll också. Jag kollar på A2A på DVD nu och ser helt plötsligt scener som jag aldrig har sett förut.

Hur som helst så tror jag att jag tycker mer om Ashes nu än förut. Det är ändå en lättnad att ha en kvinnlig karaktär i huvudrollen, även om Philip Glenister har en tendens att dominera i rutan. Keeley Hawes är inte alls lika irriterande nu. Säsong två går just nu i UK, vet inte riktigt när och om SVT får in den. Tycker ändå att det är lite vågat av vissa att skriva att Ashes är bättre än Life. Personligen tycker jag att Life on Mars är något av det bästa som visats på TV och att nå upp till det är i princip omöjligt.

Den här bilden är från andra säsongen. Jag tycker Alex frisyr är extremt tantig. Men de kanske såg ut så på 80-talet, vad vet jag? Jag är glad att jag inte var så medveten just det årtiondet, trots att det tydligen var "glatt".

måndag 13 april 2009

A clear and present danger


Nu har jag verkligen kommit igång med Heroes igen. Det är nästan lite farligt för efter ett tag så blir man helt hooked. Nu kan jag knappt vänta på fortsättningen. Vet inte om avsnitten har blivit bättre eller om jag har blivit mer intresserad dock. Tror att de har blivit bättre. Fast det är fortfarande en del som stör mig, sådant som man lägger märke till när man sträckkollar. Som hur fort karaktärerna "byter sida", alltså går från att vara onda till goda och tvärtom. Ibland blir det nästan lite psykologiskt otrovärdigt.

Mest tänker jag på Claude. Ju närmare jag kommer slutet desto mer konstigt verkar det. Jag tror nästan inte på att han ska komma tillbaka, det kanske bara var ett falskt rykte. Usch. Om det visar sig att det inte stämmer så dör jag nog. Inombords alltså.

Så länge får jag hålla till godo med Sylar, som aldrig gör en besviken. Och Peter, som åtminstone är söt trots att han är så blåst. Poodle.

torsdag 9 april 2009

LOST 5.12: Dead is Dead

Utmärkt avsnitt med mycket Ben. Det blev några tårare också, men mest otåligt väntande. Nu känner jag mig extremt mycket lugnare än de senaste veckorna. Desmond var med i ungefär en minut och han var mest suddig eftersom det var ur Bens perspektiv. Och Charlie! Cutie!

Femte säsongen är som en gåva till alla fans som har hängt med så här passa länge. Man får hela tiden reda på nya saker, många luckor fylls igen. Och gamla hederliga cliffhangers såklart! Jag är ännu mer övertygad än någonsin att LOST är en av de bästa serierna någonsin. Den vågar ta ut svängarna, vågar ta livet av karaktärer, vågar vara lite nyskapande. Men samtidigt finns de gamla hederliga relationsproblemen där (även om jag är mest förtjust i tidsresor, isbjörnar och statyer med bara fyra tår).

På tal om något annat... Vad hette Penelopes och Odysseus son?

söndag 5 april 2009

To be a somebody

Hittills har jag tyckt att Cracker har varit lite ljumt och har mest kollat för att Chris Eccleston är (var) med. Men de senaste tre avsnitten (To Be a Somebody) med Robert Carlyle som iskall psykopat har varit hur bra som helst. Det kanske beror på Carlyle, som lyckas vara helt störd i huvudet men ändå sympatisk samtidigt. Senaste avsnittet, efter att de hade burit bort Chris i en svart liksäck, var sjukt bra. Usch vad bra det var! Det är nästan så att jag vill ha de avsnitten på DVD.

Sååå coolt att han ska vara med i nya Stargate-serien. Fatta vilken tur de har, annars är skådespelarna relativt okända (med undantag för McGyver).

onsdag 11 mars 2009

Invasion


Nu har jag börjat kolla på en ny serie. Igen. Fast den här är på DVD och bara en säsong, så det blir inget långdraget projekt. Invasion heter serien i alla fall och handlar om utomjordingar i Florida. Ja, och William Fichtner spelar skum sheriff som antagligen är en utomjording. Jag är ganska skeptisk hittills, den har inte varit så bra. Men jag hoppas att det artar sig senare.