Red Dragon

För någon vecka sedan lyckades jag äntligen läsa ut Red Dragon av Thomas Harris, vilken är den första boken som innehåller en man vid namn Hannibal Lecter. Jag började läsa den för flera månader sedan, men sedan blev den en sådan där sekundär bok som jag inte prioriterade. För den är långt ifrån dålig, utan istället mycket välskriven och spännande. Dock finns det en hel del problem, men det återkommer jag till. Framför allt läste jag Red Dragon eftersom jag har sett TV-serien Hannibal, som jag möjligtvis har nämnt tidigare. Hur som helst så är jag fortfarande djupt fascinerad av karaktären Will Graham, och han har huvudrollen i boken. Men de två versionerna av Graham skiljer sig ganska mycket åt. Hugh Dancy spelar honom väldigt känsligt i TV-serien, han känns tillbakadragen och skör pga sin "empatistörning". I boken är han däremot ganska grov, men det intrycket kanske jag får eftersom han svär en del. Men bok-Graham visar mycket mer aggression utåt och det är så han håller folk på avstånd.

Det är väldigt intressant att se vilka bitar och citat ur boken som Bryan Fuller har inkorporerat i TV-serien. Sedan finns det sådant som jag gärna ser att de använder i kommande säsonger. Thomas Harris håller en ganska hög litterär klass, det finns en del poesi i ondskan i boken. Och hur ondskan och våldet påverkar människor. Will Graham är den som påverkas och drabbas mest. Hans empati gör att han kan förstå olika perspektiv hos olika typer av människor, vilket är användbart om man jagar seriemördare. Men han kan inte släppa de perspektiven lika lätt.

Så på grund av allt det här så tyckte jag om boken. Men sedan finns det där misogyna stråken. Nu tror jag att Thomas Harris har någon idé om att han skriver starka kvinnliga karaktärer, typ Reba McClane i Red Dragon och senare även Clarice Starling i The Silence of the Lambs. Men ett fåtal bra skrivna kvinnliga karaktärer väger knappast upp det Harris gör mot kvinnor som blir mördade i boken. Det är alltid något sexuellt bakomliggande och morden blir alltid mer eller mindre sexualiserade och fokuserade på kvinnorna. Det är tröttsamt och det är gammalt och jag är så jäkla glad att det aldrig kommer att hända i TV-serien. Bryan Fuller verkar extremt medveten om sådana här problem och har valt att inte gå den vägen.

Red Dragon är ganska svår att betygsätta eftersom det är en bok som är välskriven och bra för sin genre, men som samtidigt har problem med de kvinnliga karaktärerna. Det finns mer saker att säga om Reba och om Grahams fru Molly, men sammanfattningsvis: de är bakgrundskaraktärer som i slutänden ska räddas av de manliga karaktärerna samtidigt som de får stå för det goda och fina i boken. Rätt tröttsamt.

He viewed his own mentality as grotesque but useful, like a chair made of antlers

*Bildkälla

Känsliga tittare varnas

Något motvilligt har jag börjat se på NBC:s nya serie Hannibal. Just det, den Hannibal. Serien utspelar jag före filmerna och karaktärerna är framför allt tagna från Röd drake. Huvudpersonen är Will Graham, FBI-agenten med perfekt empatisk förmåga. Detta är bra för FBI, men dåligt för Wills psyke. Han får därför en terapeut och gissa vem det är... Obehagligheter följer. Än så länge har det bara gått tre-fyra avsnitt och Dr. Lecter har för det mesta hållit sig i bakgrunden. Det som drar mig till den här TV-serien är framför allt de psykologiska aspekterna, dvs Will Grahams sköra sinne. Han är briljant men ständigt på gränsen till sammanbrott. Han kan sätta sig i mördarens skor, känna vad de känner, tänka som de tänker och detta resulterar i diverse mardrömmar, hallucinationer och tvivelaktiga beteenden. Och det är här det blir intressant!

Det jag absolut avskyr med Hannibal är äcklet. Emellanåt frossas det i makabra mord, bland annat odlar en galning svampar på människokroppar. Ingenting för den kräsmagade. Och jag trodde ändå att jag hade byggt upp något slags motstånd för sådant där, men ibland måste jag kolla bort. Dessutom är majoriteten av offren kvinnor, ingen överraskning där kanske. Men det är någonting som jag har väldigt svårt med och anledningen till att jag inte kollar på så många kriminalserier. Men varför fortsätter jag då att se Hannibal? Jo, jag har hittat en grej som jag tycker är så himla spännande och som jag verkligen vill gå till botten med. Nämligen en hjort som dyker upp i Will Grahams drömmar/hallucinationer. Den har varit med i varenda avsnitt i olika sammanhang. Det är en hjorthanne, men i andra situationer förekommer också hjorthonor. Och jag vill veta vad den här hjorten symboliserar. Att ha en sådan här tydlig och stark symbol är något som lockar mig, det påminner mig om Twin Peaks. Man känner på sig att det finns saker att hämta från det, kunskap och insikter som inte bara serveras på ett silverfat. Så det är därför jag stannar.

Dock vet jag inte hur länge jag kommer att klara av det vidriga. De balanserar just nu på en hårfin gräns mellan att visa det här äckliga och att utnyttja det för att locka tittare. Annars är det en väldigt suggestiv serie, det finns en underliggande spänning som framför allt påverkas av att publiken vet vem Hannibal Lecter är och vad han gör. Dessutom ger Hannibals och Wills förhållande mycket också. Will är en motvillig patient och man undrar hur lång tid det kommer att ta innan han förstår. Lång tid med tanke på att serien skapare har planerat för upp till fyra säsonger.

*Bildkälla