Tankar om The Avengers

Så... Jag var inne i stan i går och såg The Avengers. Femte gången. Det är nästan så att jag skäms lite. Nästan. Men det är en bra film och jag skulle kunna se den igen. Fast jag tror att det räcker just nu, i alla fall tills den har kommit ut på DVD. Problemet är inte att jag har tröttnat på själva filmen, utan jag har tröttnat på att gå på bio med andra människor. Det är fan förjävligt hur folk ska prata, springa in och ut, hålla på med telefoner, prassla med påsar och bete sig. BLIR FAN SKOGSTOKIG. Respektlöst!

Hur som helst, såg den i 3D eftersom den bara går i gammal hederlig 2D en gång om dagen och då i Kista. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, 3D gör ingenting för att förhöja upplevelsen. Det är så jäkla överflödigt. Dessutom hatar jag att ha på mig de där glasögonen, det kliar på näsan och jag ser hela tiden glasögonens ramar i ögonvrån. Hoppas att det är en trend som förvinner snart.

Blir The Avengers bättre eller sämre efter att man har sett den fem gånger? Ärligt talat så har jag ingen aning eftersom jag har tappat all förmåga att se objektivt på filmen. Det är rätt skönt faktiskt. Man behöver inte överanalysera och kritiskt bedöma allting man ser och läser. Ibland kan man bara slukas av det. Det som jag funderade lite på var superhjältars krafter och hur de aldrig är over the top. Trots att mycket är overkligt så är det ändå... mer realistiskt än många krafter och förmågor som förekommer i Marvels universum.

Det känns därför inte så troligt att en karaktär som Scarlet Witch dyker upp i eventuella uppföljare. För hennes krafter... jag förstår dem inte riktigt, men de har något med sannolikhet att göra och hon har tendens att böja verkligheten. Typ skapa helt nya universum där händelser har skett annorlunda och därför påverkat framtiden. Inte direkt lätt att översätta till lättuggad storfilm.

[Inlägg publicerat flera dagar efter att det skrevs]

Vardag

Tar en paus från mitt LOST-maraton, men det är kul att se alla avsnitt igen. Men det är så massivt att ta sig igenom sex säsonger när man arbetar heltid. Någon semester ser det inte ut att bli heller. Missade ju det förra året också tyvärr... Vill ha ett någorlunda fast arbete så att man kan slappna av lite. Har sökt lite men inte hört något ännu. Det är lite ont om annonser just nu tyvärr, det blir väl så när folk går på semester. 

Jobbet går bra i alla fall, torsdag blir sista dagen. Det blir lite enformigt, men det är ändå kul att pröva på någonting nytt. Och pengar! Behöver verkligen spara spara spara inför hösten om jag skulle bli arbetslös. Ett tag trodde jag att det skulle kunna gå att ha vissa krav på arbetena man sökte, men jag börjar undra nu... Gah, orkar inte tänka på det.

En annan sak jag inte orkar tänka/titta på är Tom Hiddlestons ansikte, det arslet. Har verkligen fallit som en fura där. Det blir nog The Avengers snart igen och hoppas på att det planar ut lite. Lite, inte för mycket.

The Avengers

Det kanske är dags att skriva något ordentligt om (för mig) årets film (och det är bara juni än!). Nu har jag sett The Avengers tre gånger och det behövs verkligen för att kunna uppfatta allt roligt som finns i filmen. Så kanske det är med många filmer, men Avengers känns mer värd det på något sätt. Okej, det är action och det är det hela filmen bygger på. Men det är en av de bästa "superhjältefilmerna" som finns (men vi måste komma på något bättre namn åt dem). Visst, den är väldigt annorlunda mot till exempel Nolans Batman-filmer som verkligen lägger tyngd på det mörka och det skitiga. The Avengers är ljus och glädje, det är om äventyret och om karaktärerna. Joss Whedon håller ihop de skilda hjältarna och skurkarna väldigt bra, det kan inte vara lätt att jonglera en hel hög med superegon på det sättet. Men det fungerar så himla bra! Jag har i och för sig lite förkännedom, men jag har inte läst serien eller någon av de individuella karaktärernas serier.

Robert Downey Jr är en självklar mittpunkt i det hela, han får precis som sin karaktär allting att rotera kring honom själv. Men det finns ändå en bra balans, de andra får ta plats och varje skådespelare är perfekt för sin roll. Ta bara Mark Ruffalo som Bruce Banner/The Hulk. Bästa Hulken jag har sett. Eric Bana gillade jag nog aldrig, Edward Norton var okje, men Ruffalo... fantastiskt nervös, melankolisk och intelligent rolltolkning. Scarlett Johanson var jag rädd att jag skulle störa mig på, men hon är grym. Önskar att de hade kunnat peta in mer kvinnliga karaktärer. Just nu är det bara Black Widow och Maria Hill (fast Hill är tyvärr inte mycket att hänga i granen). Gwyneth Paltrow är ju med på ett hörn, men vem bryr sig egentligen om henne?

Nu ska vi se... Känns som att jag har glömt att nämna något essentiellt element i en sådan här story... Just det, the big bad, eller skurken! Fantastiska, fantastiska Tom Hiddleston som gör en roll som man ogillar, känner lite sympati för och som man verkligen, verkligen önskar kunde bli god eftersom han är så jäkla cool! Varför är det alltid the bad guys som har den största dragningskraften? Man (läs: jag) får dåligt samvete när de jämför Loki med Hitler, så man (läs: jag) försöker genast komma på ursäkter för honom. Dessa skall inte tas upp här, men jag hoppas vi får någon slags försoning på den fronten i Thor 2. Men karaktärer blir oftast mer intressanta om de har mörka sidor. Iron Man är inte helt utan skuld, och samma gäller för Black Widow. Det gör dem mer mänskliga, det går liksom inte att relatera till någon som aldrig gör misstag eller aldrig felar på något sätt.

Okej, för att sammanfatta: det jag älskar (och då menar jag är vrålkär i) med The Avengers är 1.) karaktärerna, 2.) skämten (RDJ kan leverera och han är i gott sällskap), manuset är extremt roligt och 3.) actionsekvenserna, som jag annars brukar finna rätt så trist. Toppbetyg från mig med andra ord!

*Bildkälla