I am Iron Man (3)

Äntligen dags för lite kvalitetsfilm på bio! Det var ett tag sedan. Senast såg jag och Jenny den förjäkliga filmen Oz: The Great and the Poweful som trots TRE kvinnliga huvudroller missade stort på Bechdeltestet. Inte för att jag tror att Iron Man 3 klarade sig så mycket bättre i och för sig. Tony Stark är i alla fall tillbaka och filmen äger till största del rum efter händelserna i The Avengers. Yay, posttraumatisk stress! Plågad huvudperson! Komplicerade relationer! Tony är inte den lättsamma partyprissen han en gång var, han är istället lätt besatt av ny modeller av sin rustning/dräkt. Han relation med Pepper Potts är ostadig, men hela den grejen känns trots allt rätt stabil. In på scen träder en ny skurk, en terrorist med ett uppdrag: att sabba för USA (man kan inte direkt anklaga filmen för att vara originell).

Oh, jag gillade den här filmen starkt. Inte så mycket för skurkarna och handlingen kanske, mer för tempot och karaktärerna. Jag gillade att se Iron Man kämpa för att hålla sig flytande, både psykiskt och som hjälte. Filmen var snyggt upplagt, den hade fart och skämt. Massor av häftiga scener. 3D:n var faktiskt inte lika irriterande som den brukar vara (jämfört med The Avengers var den rena drömmen).

Framför allt... FUCK YEAH PEPPER POTTS. Äntligen av med de där vita dräkterna och på med en DRÄKT. Man vet ju att hon är en tuff kaka, men det är lite svårt att visa det i höga klackar och med ett gigantiskt företag att sköta. Okej, hennes karaktär är långt ifrån perfekt, men det är i alla fall lite bättre? Typ?    De använder henne som bete, som Tonys svaga punkt, men det vägs upp av att hon är rätt badass emellanåt.

Kort sagt: en toppenfilm att se på bio, får se hur den håller på DVD. Det som får Iron Man att stå ut lite från övriga superhjältefilmer är humorn, den är väldigt rapp och självironisk. Robert Downey Jr äger rollen, känns som att hela huset skulle falla om det inte var för honom.

*Bildkälla

The Avengers

Det kanske är dags att skriva något ordentligt om (för mig) årets film (och det är bara juni än!). Nu har jag sett The Avengers tre gånger och det behövs verkligen för att kunna uppfatta allt roligt som finns i filmen. Så kanske det är med många filmer, men Avengers känns mer värd det på något sätt. Okej, det är action och det är det hela filmen bygger på. Men det är en av de bästa "superhjältefilmerna" som finns (men vi måste komma på något bättre namn åt dem). Visst, den är väldigt annorlunda mot till exempel Nolans Batman-filmer som verkligen lägger tyngd på det mörka och det skitiga. The Avengers är ljus och glädje, det är om äventyret och om karaktärerna. Joss Whedon håller ihop de skilda hjältarna och skurkarna väldigt bra, det kan inte vara lätt att jonglera en hel hög med superegon på det sättet. Men det fungerar så himla bra! Jag har i och för sig lite förkännedom, men jag har inte läst serien eller någon av de individuella karaktärernas serier.

Robert Downey Jr är en självklar mittpunkt i det hela, han får precis som sin karaktär allting att rotera kring honom själv. Men det finns ändå en bra balans, de andra får ta plats och varje skådespelare är perfekt för sin roll. Ta bara Mark Ruffalo som Bruce Banner/The Hulk. Bästa Hulken jag har sett. Eric Bana gillade jag nog aldrig, Edward Norton var okje, men Ruffalo... fantastiskt nervös, melankolisk och intelligent rolltolkning. Scarlett Johanson var jag rädd att jag skulle störa mig på, men hon är grym. Önskar att de hade kunnat peta in mer kvinnliga karaktärer. Just nu är det bara Black Widow och Maria Hill (fast Hill är tyvärr inte mycket att hänga i granen). Gwyneth Paltrow är ju med på ett hörn, men vem bryr sig egentligen om henne?

Nu ska vi se... Känns som att jag har glömt att nämna något essentiellt element i en sådan här story... Just det, the big bad, eller skurken! Fantastiska, fantastiska Tom Hiddleston som gör en roll som man ogillar, känner lite sympati för och som man verkligen, verkligen önskar kunde bli god eftersom han är så jäkla cool! Varför är det alltid the bad guys som har den största dragningskraften? Man (läs: jag) får dåligt samvete när de jämför Loki med Hitler, så man (läs: jag) försöker genast komma på ursäkter för honom. Dessa skall inte tas upp här, men jag hoppas vi får någon slags försoning på den fronten i Thor 2. Men karaktärer blir oftast mer intressanta om de har mörka sidor. Iron Man är inte helt utan skuld, och samma gäller för Black Widow. Det gör dem mer mänskliga, det går liksom inte att relatera till någon som aldrig gör misstag eller aldrig felar på något sätt.

Okej, för att sammanfatta: det jag älskar (och då menar jag är vrålkär i) med The Avengers är 1.) karaktärerna, 2.) skämten (RDJ kan leverera och han är i gott sällskap), manuset är extremt roligt och 3.) actionsekvenserna, som jag annars brukar finna rätt så trist. Toppbetyg från mig med andra ord!

*Bildkälla

Keeping it low-key

Allt med The Avengers är ganska awesome. Eller mycket. Och Tom Hiddelston stjäl hela showen, vilket är svårt att göra när man konkurrerar med Robert Downey Jr och andra superskådisar! Hoppas att man får se mer av Loki i Thor 2 och om det blir någon andra Avengers-film. 

Day 07 – Most underrated book

Svårt. Det finns ju många böcker som jag skulle vilja att andra läste, eller författare som skulle få mer uppmärksamhet. Neil Gaiman skulle behöva lite mer cred från Sverige, men det är bara ett exempel. Hans American Gods är något av det bästa man kan läsa i romanväg och den har knappt vanliga dödliga hört talas om. Det kanske beror på att den på ett väldigt specifikt sätt hanterar amerikanska företeelser och myter.

När vi ändå talar om Gaiman... Michael Chabon är extremt underskattad och väldigt lite omtalade (återigen i Sverige framför allt). Han är en sådan fantastiska berättare som alltid lyckas göra sina karaktärer mänskliga och svårfångade på samma gång. Min favorit är Wonder Boys som handlar om författare och om skrivande. Självklart ska man även se filmen med Michael Douglas, Tobey Maguire och Robert Downey Jr. En mycket fin bok som både är lite ledsam och hoppfull. Borde läsas av alla! Ett litet mirakel i bokformat.

30 days of books.

*Bildkälla

I'm sorry I spat on your dog. I have no recollection of that.

Mycket lyckad biokväll med Johanna som även inkluderade mumsig mat och godis och chokladboll. Så nu behöver man inte äta på resten av veckan! Och man fick sig en god dos med skratt också, för Due Date var riktigt rolig! Perfekt för en fredagskväll. Filmen var helt skruvad men till slut vande man sig helt enkelt vid alla sjuka saker som hände. Robert Downey Jr var som vanligt underbart underbar, älskar den mannan!

Nu ska jag bada mina små fötter och sedan är det läggsdags eller Fringe, om jag vågar.

*Bild

Let's all go to the lobby!

Bio med Johanna i dag! Jag är supertaggad!

*Bildkälla

Inception

BTW, Johanna och jag spontangick på bio och såg Nolans nya. Läcker (både effekterna och Leo) och skruvad. Saknade det där lilla extra för att jag skulle vara alldeles lyrisk, men det är okej. Marion Cotillard är fantastisk OCH min favorit bland Piafs låtar var med. Vad mer kan man begära? Plus en trailer innan filmen med världens bästa, snyggaste, mest talangfulla Robert Downey Jr!

Contrary to popular belief, I know exactly what I'm doing...

Jämfört med andra superhjältefilmer så har Iron Man lite udda dialog. Det är lite skruvat, lite nonsens och väldigt snabbt. Ungefär som Robert Downey Jr själv, så det passar honom som handen i handsken. Så emellan alla explosiva action-scener så är det extremt underhållande. Jag märkte knappt att två timmar gick. Dessutom, underbart bra skådisar. RDJ, Sam Rockwell, Mickey Rourke, Scralett Johanson och till och med Gwyneth Paltrow (som jag annars har svårt för).

Men måste de hångla på slutet? Jag gillar kemin de har, gnabbandet, det är kul. Hånglande är väl också kul men inte när det är en klyscha (fin utsikt, dramatisk musik, etc). Men jag ska inte hänga upp mig på det. Efter texterna fanns lite extra, vilket alltid är roligt. Gud vet hur många gånger jag har väntat i onödan på bion för att få se om det är något på slutet. Oftast är det inte det.

RDJ

Det var förresten mycket Robert Downey Jr på Oscarsgalan. Dels syntes han på röda mattan en del och sedan presenterade han ett pris tillsammans med Tina Fey. RDJ och Fey var fantastiskt bra, Downey borde göra mer komedi för han har världens bästa deadpan. Dessutom är han så cool att han kan ha solglasögon på galan och en underbart söt blå fluga. Keep up the good work!

There is nothing new under the sun

I dag ska Johanna och jag se Sherlock Holmes i Vällingby. Yes. Tur att Johanna var i Indien när den hade premiär för nu har jag en ursäkt att se den igen. Ibland är vänner bra att ha! Alltså, jag har ju spytt rätt mycket beröm över SH... För jag älskar den! Men men men, man ska absoluuut inte jämföra den med böckerna och novellerna. Man måste släppa det totalt och bara njuta av popcorn-action med förvånansvärt bar skådisar. Den är kul och spännande. Det är inte BBC-drama, det är inte torrt och viktorianskt. Det är Hollywood.

Beneath this pillow...

Inget kokain eller morfin, men däremot öronmedicin. Lite mesigt tycker jag. Men för mig var det viktigaste i Guy Ritchies Sherlock Holmes kemin mellan Holmes och Watson. Perfekt. Robert Downey Jr är något av ett geni och hans talang reflekteras i Jude Law som jag aldrig har gillat tidigare. Visst, det blir mest "popocorn-action", men vad ska man vänta sig? Om man vill ha trogna versioner av SH så ska man nog kolla på Jeremy Bretts alla avsnitt och TV-filmer. Ritchie blandar hej vilt från förlagan, har sin egen stil och dialogen är super. Irene Adler är såklart ett orosmoment, men vad ska man göra? En Hollywood-rulle behöver tydligen en liten romans. Det gör även Holmes mänskligare. Bra eller dåligt? Jag bryr mig knappt, för Downey Jr är sååå bra.

Har läst recensionerna lite, men slutat ganska snabbt. Den har nästan fått treor av alla jag har läst. Vad jag har stört mig mest på är att en kritiker ansåg att man inte behövde visa och förklara allt. Det kommer ibland som en liten flashback i filmen då ett mysterium/trick förklaras. Vilket är precis vad som görs av många, många deckarförfattare. Oftast samlas en grupp människor i ett rum och detektiven förklarar lösningen på brottet. Så varför skulle man inte använda en liknande teknik i en film? Till alla kritiker; do your research.

Undrar när jag har tid att se den igen...

The Soloist

Snart ska jag åka till Kista och se The Soloist, en film som jag inte ens trodde skulle gå upp på bio här i Sverige. Måste se den, mest för att det är Robert Downey Jr. Har nog inga förväntningar alls, förutom bra musik. Betygen på den har varit olika, men jag hoppas den är bra. Regisören Joe Wright har gjort både Försoning och Stolthet & Fördom. Men ingen Keira nu i alla fall! Fast han kanske borde hålla sig till kostymdrama? Vi får se.

We don't need another hero

Nya bilder från Richies Sherlock Holmes-film. Wow.

Visst ser det konstigt ut? Det här är nog inte någon Holmes som man är van att se precis. Watson ser ut som en ligist.

För ett ögonblick såg det ut som Jeremy Brett där bakom. Önsketänkande.

Fight!

Right. Irene Adler är med. Det har potential att bli både intressant och irriterande. Inga sliskiga romanser tack. Det får Watson ta hand om.

A man of many faces.

I'm just not the hero type. Clearly.

Så var den skolveckan slut (onsdag redan), men jag måste ju fortfarande plugga. Har hamnat lite efter pga hemtentan jag skrev i helgen. Den blev hur flummig som helst, men jag hoppas på minst ett C. Ska finslipa lite på den i morgon. Drack en sådan där jäkla apelsinjuice i dag och fick ont i magen igen. Jag tror jag har blivit överkänslig mot dem av någon anledning, eller så har jag magsår som juicen ligger och fräter i. Vem vet?

Dags att ta fram reflexerna förresten, det är höst och mörkt!

I dag kom LOST-boxen ut (säsong fyra), så jag stack i väg till Elgiganten med mina sparpengar och köpte den. Kostade mindre än jag hade trott, 399. Plus Iron Man för 129 och Fight Club för 49. Ganska bra deal, om jag får säga det själv (vilket jag får eftersom det är min blogg som ändå ingen annan läser, ha!). Såg IM och god damn! RDJ är så bra. Shit, shit, shit. Den mannen... Det är en sådan där skådis som jag aldrig skulle våga träffa i verkligheten, hur snäll han än verkar vara.

Fast jag skulle ju inte tacka nej om erbjudandet dök upp... Såklart.

This is insane

Fuck. Jag är så jävla nervös för Guy Richies nya film, Sherlock Holmes (enkel titel va?). För det första, det är Guy Richie! Ni vet han som gör brittiska gangsterfilmer om knark och vapen. I och för sig, nu när jag tänker på det, så är det väl det som Holmes är. Brott, mord, lite knark (inte opium btw som tidningen utan koll skrev, utan kokain och morfin). Inte så mycket vapen, men Watson får alltid ta med sig sin revolver så det kanske räknas. Men det är så mycket med, hur brottet löses, rationaliteten, Holmes leda på livet! Sa jag och hoppades på att han skjuter upp åtminstone lite kokain i filmen...

Nä, men jag är skitskraj. Det ser så perfekt ut på ytan. Robert Downey Jr som Holmes, Guy Richie bakom kameran och till och med Jude Law som Watson är passande (jag måste vara den enda som inte gillar honom). Sedan ska tydligen Irene Adler vara med, vet inte riktigt vad jag tycker om det. Bara det inte blir någon liten gulliplutt-romans. Ugh. Man läser inte Holmes för att läsa om kärlek. Dessutom skulle jag blir djupt avundsjuk om någon hånglade med honom.

They fall the hardest

Min drömfilm är på väg att bli gjord:

- Sherlock Holmes
- Robert Downey Jr som Holmes
- Regi av Guy Ritchie
- Möjligtvis Jude Law som Watson (hur konstigt som helst, så konstigt att det kan fungera)
- Ingen Russell Crowe (tidigare tippad som Watson - USCH!)

Hur coolt är inte det?! Jag firar med bild på RDJ.

I dag hade förresten En förlorad värld premiär (här i Sverige alltså) och jag vill gå och se den, men samtidigt vill jag undvika den. Jag har alltid varit fascinerad av förhållandet mellan Charles och Sebastian och aldrig gillat Julia (kan ha berott på skådespelerskan). I nya filmen är det tydligen mycket Julia och av någon anledning ligger fokusen i trailern på Fru Katolik (Lady Marchmain). Jag tror jag ska se filmen, ha låga förväntningar, bli besviken i alla fall, deppa och sitta hemma och njuta av Brideshead på DVD istället. Vissa fick ju den i julklapp...

BTW, grattis till Jeremy Irons som fyller 60 bast i dag!

Robert Downey Jr

Um... Yeah... Jag älskar Robert Downey Jr.

The Golden Warrior

Ibland kommer jag in i vissa perioder då jag inte kan sluta tänka på vissa saker. Som nu till exempel... Robert Downey Jr och Lawrence of Arabia. Ja, eller T. E. Lawrence kanske jag ska säga. Tänkte ta och läsa en av biografierna rätt snart, kanske om bara några minuter faktiskt. Vet inte varför jag har fastnat så mycket för just den personen. Såg filmen i julas och blev helt frälst, att en sådan gammal och extremt lång film om krig kunde vara så bra! Men jag försöker fortfarande vara lite försiktig med vad jag tror på, jag tyckte en kille på TV sa det så bra, att filmen kanske inte 100% stämmer överens med verkligheten men att den stämmer med myten som Lawrence ville skapa om sitt liv. Och sedan älskar jag det där citatet, som jag inte vet vart det kommer i från.

I kväll slog jag på stort och gjorde en blåbärspaj och en mjuk pepparkaka. Det är faktiskt kul att baka. Fast jag missade ungefär hälften av smöret i pajen så den blev väl lite halvbra. Jaja, får hålla mer nogrann koll på det där nästa gång...

Usch, det är så irriterande att ha ett sådan oflexibelt jobb. För det första går det tydligen inte att ta ledigt ens en dag trots att man lämnar in ansökan en månad innan. Sjukskrev mig istället, så f u arbetet. Plus att jag inte vet hur jag jobbar förrän två dagar innan vilket i sin tur innebär att jag inte kan planera något. Nu är det dels Alex bye-bye-fest och Linnea och Samuels inflyttningsfest. Och jag har nada clue om jag kan eller inte. Jag är så trött på det där arbetet vilket är hemskt eftersom det är bra betalt (enligt min standard åtminstone) och jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN gillar att ha mer än 2 500 varje måndad.

Ngk.