Bokbrist

Kan jag få ett halvår ledigt för att bara läsa skönlitteratur? De olästa böckerna i mina bokhyllor nästan vrålar efter uppmärksamhet, men det lär de inte få på ett tag. På ett år ungefär. Kanske om jag får semester nästa sommar. Tills dess får jag nog köra på tunna eller lättlästa böcker. Bladvändare. Fast någon kvalitetskontroll måste det ändå finnas. Det blir inte direkt Dan Brown och vad de nu heter...

Just nu försöker jag läsa The Magician King men det går trögt. Och den är inte direkt pendlarmaterial, så jag stoppade ned Farenheit 451 istället. Tyvärr har jag inte ens börjat läsa den i dag på grund av huvudvärk.

Varför känns det som att alla mina inlägg om böcker handlar om hur jag aldrig har tid att läsa?

*Bildkälla

Sorry, what?

Ibland känner man sig ignorerad. Det är inte en sådan där mysig känsla direkt, utan den gnager på en hela tiden. Vet inte riktigt om det går att göra något åt heller, det är bara sitta där och vara ignorerad. Och arg.

Monstrous regiment of women

Ja, vi kvinnor får nöja oss med en sketen dag om året, kanske en blombukett från ICA och sedan får vi fortsätta som vanligt resten av året. Internationella kvinnodagen fyller en viss funktion, men är till största delen ett skämt. Så länge den finns så finns ingen jämställdhet mellan könen. Tidningar, TV-program och skolor har kvinnotema just på den här dagen när de borde ha det varje dag, året runt. Det känns falskt att uppmärksamma något på ett sådant sätt. Det är i alla fall vad jag instinktivt känner.

Nu ska jag kolla på The Mentalist och låtsas som ingenting.

Grips inte av panik

Det har inte blivit så mycket bloggande och jag vet inte om det kommer bli så mycket bättre den här veckan. Den här och nästa vecka ser ut att bli rätt stressiga. Igår var jag på nya jobbet för introduktion i ett par timmar. Mycket att ta in! Ska dit imorgon igen, bara tre timmar, men förhoppningsvis får man lite vana innan kvällspassen på torsdagar börjar. Var så trött igår! Gick upp vid halv sex för att åka till skolan för att ha datalabb i tre timmar. Sedan var det en tre timmars väntan innan biblioteksjobbet började... Var rätt mör när jag kom hem. Är fortfarande lite seg.

Hm, de där metaforerna gick inte så bra ihop. Både mör och seg.

Just det, min dator är på akuten. Det är något fel på hårddisken tydligen, så jag har lämnat in den för att göra en backup. Jag är ju som bekant en idiot och har inte gjort det själv på ett bra tag. Så nu vill jag bara rädda det som räddas kan och sedan lämna in den på MediaMarkt och få en ny hårddisk förhoppningsvis. Suck och stön.

Nu ska jag jobba lite. På det gamla jobbet alltså...

(Om ni undrar över bilden så hade jag ingen annan på min gamla dator).

No man is an island

Jag har mediterat på Shutter Island i... en dag ungefär, och kommit fram till följande: Jag älskar den. Och! Jag hatar den. Typ. Ok, gnället först. Lehane har tydligen själv sagt att han ville skriva en noir-deckar-roman med allt vad det innebär. Men bara för att han säger och gör så, är det okej att använda sig av klischéer? Det kedjerökande, tuffa polisen med tragisk bakgrund och som tar lagen i egna händer. Teddy Daniels är en vandrande klisché, men det är ju medvetet. Jag gillar det inte. Jo, jag älskar Teddy, men jag gillar inte Lehanes sätt att ursäkta sin brist på orginalitet. Det finns fler grejer, men jag vill inte spoila handlingen. Men för mig var den ganska förutsägbar, fast man samtidigt inte visste vilken vändning den skulle ta.

Men samtidigt. Det är ju en klisché för att det fungerar! Och jag blir verkligen fäst vid Teddy, trots alla hans brister. Heartbreaking är rätt ord för att beskriva honom, även om det inte verkar så på den grova ytan. Jag är så sjukt nyfiken på hur Leonardo DiCaprio ska tolka den rollen. Hoppas verkligen att det blir bra! Mark Ruffalo ska dessutom spela Chuck, underbara Chuck, och det är nog också bra casting.

Akta er, för Shutter Island är en bok jag ska tvinga på så många som möjligt. Den heter Patient 67 på svenska och jag har den som hörbok (CD) för intresserade. LÄS DEN FÖR FAN. Jag fattar inte, det är inte den bästa bok jag har läst (långt ifrån), men jag måste måste måste rekomendera den till alla.

Ta det pianoforte

Den här veckan ska jag försöka blogga lite duktigare. I dag vill jag tala (skriva) om folk som är duktig på att spela piano. Sådana där människor som är så sjukt musikaliska att man helst vill skjuta dem för man blir så djupt avundsjuk på dem. Som tur är så är ingen av mina vänner så där jobbiga. Inte för att jag säger att de sjunger dåligt eller spelar något instrument dåligt men de är inga savanter precis. För i sådana fall skulle jag ha väldigt svårt att umgås med dem.

Gud, jag hatar att kolla på TV när något äckel sitter där vid sitt piano. Det värsta är att jag har så lätt att börja gråta av pianomusik. Det är hemskt. Men det är så fint! Jag trodde jag var ensam om det här, men sedan läste jag Stephen Frys självbiografi Moab is my washpot i somras och upptäckte att han hade precis samma åsikter. Han blev också grön av avundsjuka när han träffar musikaliska människor och själv kan han inte ta en ton. Samma här. Jag fattar nada av toner, har inga talanger what-so-ever när det kommer till att spela gitarr, kan inte sjunga en strof utan att det låter som att någon stryper en katt. Så jag blev lättad när jag upptäckte att jag inte var ensam. Vi borde starta en klubb eller något.

Å andra sidan är det helt underbart att lyssna på pianomusik. Så länge jag slipper se den jäveln som spelar.

Panic at the disco

Snart ska jag iväg och jobba eftermiddagspass. Urk. JA JAG ÄR JÄTTEGLAD ATT JAG HAR JOBB. Gud, man får inte ens kritisera sitt jobb nu för man ska vara så jäkla tackasam hela tiden. Jag är så sjukt trött på att vara tacksam, för att vara tacksam och hålla käften är ungefär som att aldrig komma med krav eller vilja förbättra sin situation. Och det här var verkligen inte vad jag hade tänkt skriva om... Men det är ungefär det jobbklimatet som är nu, om man är ung och arbetslös förväntas man ta de där skitjobben som ingen annan (dvs äldre) ens vill ta i med tång. Man ska helst ha utbildning och erfarenhet och erfarenheten ska man helst skaffa sig under utbildningen och man ska vara HUNGRIG. Värsta ordet jag vet nästan, i alla fall i jobbannonser. Det betyder ungefär att man hetsas till att prestera annars är det bye bye, hello socialbidrag.

ANYWAY... Jag är lite smått stressad/hysterisk för nu händer allt på en gång. Skolan har börjat, inflyttningsdag nästa vecka, jobb. Jag fick heltidsdag på måndag, då jag egentligen hade tänkt packa och fixa. Seminarium på tisdag (sedan hämta nyckel), seminarium på onsdag, seminarium på torsdag, förmiddagspass på fredag. Ingen hel, ledig dag den veckan inte. Det skulle ju vara skönt att ha en rejäl dag att flytta in på men nu kommer jag typ får ta en låda i taget. Pappa hade i alla fall tagit ledigt, den jäveln. HAN är i alla fall ledig på MIN inflyttningsdag. Fan, jag får nog delegera allting till honom och mamma.

Christ on a bike. Veckan efter ska jag i alla fall bara ta två pass och VÄGRA lite för en gångs skull. Gud, jag är en sådan dörrmatta.

Myteriet på Caine

Gud, varför ser man egentligen nya filmer? Det går nästan bara skit på TV nu (förstklassigt exempel är Sexan som just nu visar Undercover Brother), medan det ligger massa med bra, äldre film och samlar damm. Jag såg precis Myteriet på Caine med Humphrey Bogart och jag får nog ändra min uppfattning om krigsfilmer, för de kan vara intressanta. Fast nu var Bogart den stora dragningskraften för mig, för jag har tydligen bestämt mig för att se alla hans filmer. Just nu har jag lyckats se sex stycken. Mina favoriter är... alla. Nä, men absolut Riddarfalken från Malta. Grymt läcker film. Casablanca är rätt självklar. Afrikas Drottning, mycket tack vare att Katherine Hepburn är så sjukt stark, jag tror jag aldrig har sett en kvinnlig skådespelare agera som hon gör. Lite frän, tar upp mycket plats. Det är därför jag gillar Lauren Bacall också, hon har också mycket pondus.

Jaja, bla bla bla... Min poäng var att man borde se mer äldre film och färre nya (skit)filmer. Det finns så mycket att välja på. Blir lite besviken ibland på TV-utbudet, tur att SVT har tagit sig i kragen och visar Hitchcock på tisdagar. Snälla visa I sista minuten eller Fönstret mot gården, för de vill jag verkligen se!

KATASTROF. "Bogart" finns inte i mobilens ordlista. Måste man göra allting själv?

Back to Hogwarts

!!!SPOILERS för hela HP-serien nedanför!!!

Kanske inte lika fancy som Pigfarts, men det får duga. Petra var den som egentligen pushade för filmen, jag hänger på och håller tummarna att det är något att se. Nu är visserligen Halvblodsprinsen en av mina HP-favoriter (se lista nedanför) men filmerna har stort sett bara gjort mig besviken. Det beror framför allt på att de klipper bort så mycket av just de scenerna och karaktärerna som jag gillar. Jag avskydde förra filmen för att totalt sjabblade bort Sirius "dödsscen" (jag trodde hans kulle komma tillbaka ända tills den stund hans spöke dök upp i sjuan, SKIT OCKSÅ). Men jaja, det har jag gnällt om förut...

Nu vill jag mest se mer av Snape, jag hoppas hoppas hoppas att han är med mycket i den här filmen och framför allt i de två sista. Annars ger jag upp helt på filmadaptioner, för det verkar helt enkelt inte fungera. Värsta mardrömmen skulle nog vara Jonathan Strange & Mr Norrell i filmformat. KATASTROF. Boken är runt 900 sidor lång så där skulle de behöva ta bort... allt. Jag är övertygad om att noveller gör sig bättre som film, för där kan regisören till och med lägga till detaljer. Brokeback Mountain är till exempel baserad på en novell av Anne Proulx. Om ni kan komma på lyckade filmatiseringar så hör av er. Nu har jag inte läst boken, men tydligen är The Godfather som film mycket bättre än "orginalet". Borta med vinden är väl också ett sådant exempel, återigen har jag inte läst boken.

Anyway. Jag gillar listor, så här är en.

Mina favoriter bland HP-böckerna:
1. ) Harry Potter & the Prisoner of Azkaban (SIRIUS BLACK for cryin' out loud! HAWT).
2.) Harry Potter & the Deathly Hallows (sjukt intensiv stämning, trots att alla mina favoritkaraktärer var döda när den var slut).
3.) Harry Potter & the Half-Blood Prince
4.) Harry Potter & the Order of the Phoenix
5.) Resten.

Gnällig tisdag

Vi ska egentligen ha triad-möten den här veckan men jag har ingen grupp ännu för jag är så jävla efter. Oh well. Hoppas att det inte är obligatoriskt. Eh... Men jag vet vad min uppsats ska handla om; hur svärord översätts i svenska undertexter. För att göra uppsatsen mer dynamisk ska jag använda två filmer, dels the Big Lebowski och dels Reservoir Dogs. Jepp, dynamisk är bara ett svepskäl för att jag ska få kolla på RD igen. Isn't it great?!

Annars är det rena Västerås här (gnällbältet). Johanna och jag har hittills mest gnällt över MSN och telefon, men jag tycker att det är helt i sin ordning att ventilera sina åsikter ibland. Nästa vecka ska vi vara jättepositiva och glada! Eh.