Visar inlägg med etikett skit. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skit. Visa alla inlägg

lördag 24 september 2011

Jag gör en stor grej över saker värda 500 kronor

Någon snodde min påse från Åhléns med nyinköpta kläder i dag när jag var i Vällingby. Jag ställde ifrån mig den när jag provade en kofta på Cubus och hörde något prassla bakom ryggen. När jag vände mig om var den borta. I sådana lägen önskar man att man kunde reagera snabbt och bestämt. Jag såg mig förvirrat omkring och försökte samtidigt hänga upp koftorna jag hade provat. Jackan låg kvar på sitt ställe (med plånboken kvar i kanske jag ska nämna). Min hjärna är tydligen slö i krissituationer och ingen är mer förbannad över det än jag. Det var väl naivt att tro att ens saker kan få vara i fred, men så skjut mig, jag är godtrogen!

Vilket inte alls stämmer, för jag är cynisk och gillar inte människor i allmänhet. Det är väl bara det att man liksom inte tänker att den kan hända en själv. Och ändå har det hänt. Till exempel så jag har ju haft inbrott i bilen tre eller fyra gånger. Människor är as, det vet jag, men varför kan jag inte agera därefter? 

De där byxorna är jag inte så ledsen över, de köpte jag mest för att jag behövde ett extra par och de är bekväma. Men sedan var det den där halsduken i orange, den var riktigt härlig. Visst, det är väl bara att köpa likadan igen men... Det är en principsak. 

lördag 23 juli 2011

Club 27

Mitt i all annan skit så kommer rapporter om att Amy Winehouse har hittats död i sin lägenhet i London. Fantastiska, härjade Amy med den underbara rösten har nu även hon blivit medlem i den så prestigefulla "27 Club".

måndag 10 januari 2011

Urk

Jepp. Den här måndagen var ganska jobbig. Somnade tolv i går, vaknade sju, trött som... Måste ha mina nio timmars sömn annars går det inte. Gick upp. Fick världens j-ä-v-l-a kramp. Fy fan alltså. Och det enda som hjälper är smärtstillande och att krypa ihop i fosterställning. Sedan åkte jag till skolan, utan att ha ätit frukost. Mådde illa. Åt en joghurt och en halv banan. Hade fruktansvärt ångestladdat seminarium utan rast. Ont i huvudet. Åt en macka. Åkte hem. Insåg att jag inte alls skulle få sova i morgon för jag ska till jobbet.

Det enda jag orkar göra nu är att kolla på Chuck och gå och lägga mig.

tisdag 28 september 2010

House makes Tuesdays worth it

Jag hade en ganska sugig dag i går. Var så där vidrigt uttråkad men orkade ändå inte göra något, inte ens plugga eller ta en promenad. Det kanske blir värsta dippen efter att ha haft ganska mycket att göra i flera veckor. Man känner sig ganska värdelös egentligen, när man tar ledigt. I dag försökte jag bota det med lite plugg och en kort promenad. Postade ett brev. Sedan jobbade jag eftermiddag också, så pengarna kan man alltid glädja sig åt.

Men bästa trösten kommer i kväll då det dels är dubbelbokat
med House och The Mentalist klockan nio och sedan bästaste Lie to Me klockan tio. Fiktiva världar och brittiska skådespelare är som balsam för själen. Love love love.



torsdag 9 september 2010

Småplugg

Vi hade gruppmöte inför seminariet på måndag då vi ska presentera tre stycken diskusionsfrågor. Jag kände mig lite efter i diskusionen, men jag har å andra sidan aldrig varit särskilt bra på det där med att prata. Det kanske är något som jag får lära mig att acceptera. Däremot känner jag mig tryggare när jag skriver, det blir mycket lättare att formulera tankar då. Dessutom sitter jag under diskusioner och känner hela tiden att jag måste säga något smart, gärna med en gång. Fast ibland känner jag att saker inte behöver sägas, de är så självklara. Så när andra säger dem så blir jag irriterad, för det där kunde jag också ha sagt!

Jaja, det ska nog gå bra. Haha, ALLT kan vara bättre än ett litteraturseminarium med J.L. Jesus, då visste man att man levde (eftersom man hade dödsångest varje gång). I morgon ska jag jobba och då är det inte så mycket att tänka på alls. Jo, datumkoder, kvantitet och typnummer förstås. Men det är småpotatis.

lördag 3 juli 2010

She hides true love, en su bosillo

Jäkla muppdag. Seriöst, jag ville bara gömma mig under en sten. Inte för det har hänt något särskilt, men det är bara en sådan dag. Fast det är för varmt för att kura inomhus alltför länge. Jag försökte göra något, men jag blev bara på dåligt humör. En liten tur till Media Markt och Hemtex slutade med att jag blev skitsur på att folk stod för nära mig. Helvete, hört talas om personal space?! Men man tar risker med lördagsshopping.

Nästa vecka ska jag försöka hitta på roliga prylar. Som är billiga, för mina pengar börjar redan ta slut. Um... Åka till Universitetsbiblioteket kanske. Jag vill bara gå där och rota utan att någon stör. Shit, de har bara öppet 10-14 på vardagar. Det är det värsta med bibliotek, de är inte som Ica när det gäller öppentider.

Jaja, i morgon är en ny dag som ska spenderas med Tiffany på Fotografiska. Väldigt kulturellt, men jag känner för något sådant.

fredag 12 februari 2010

Topic: Books

Jag försöker förbereda mig mentalt för bokrean. Hittade ett reklamblad på Åhléns och för första gången på flera år så fanns böcker jag ville köpa. Halva hjärnan ignorerade envist brist på pengar, tid för att läsa och plats i bokhyllorna. Det verkar vara helt okej böcker för en gångs skull, annars trycker de ju upp skit på dåligt papper just för reorna. Hatar det, man känner sig så sjukt blåst. Poängen med reor är ju att priserna på de ordinarie varorna ska sänkas. Annars är det ju bara... Rusta. Lågprisvaror i låg kvalitet.

Det är antagligen så att jag är lite dum i huvudet. Jag har gnällt om Mary Rusell-romanerna här i bloggen tidigare. Alltså bruden som blir Sherlock Holmes assistent och till slut... fru. UGH. Anyhow... Nu läser jag första boken om henne, The Beekeeper's Apprentice. Varför? Jag har ingen aning, men det verkar som jag törstar efter Sherlock Holmes eller skräplitteratur just nu. Berättelser med billiga kickar och trygga karaktärer. Kanske ska försöka dra igenom lite deckare i år. KLASSIKER alltså. Inget nytt skit. Fy fan. Pusseldeckare eller skumma kriminalare. Inget CSI crap.

lördag 6 februari 2010

You can go shove it

JAG HATAR SNÖ. Fuck you snö.

Egentligen hade jag tänkt skriva mer, men mina händer är i princip obrukbara efter snöskottningen. ARGH.

måndag 9 november 2009

Ta det pianoforte

Den här veckan ska jag försöka blogga lite duktigare. I dag vill jag tala (skriva) om folk som är duktig på att spela piano. Sådana där människor som är så sjukt musikaliska att man helst vill skjuta dem för man blir så djupt avundsjuk på dem. Som tur är så är ingen av mina vänner så där jobbiga. Inte för att jag säger att de sjunger dåligt eller spelar något instrument dåligt men de är inga savanter precis. För i sådana fall skulle jag ha väldigt svårt att umgås med dem.

Gud, jag hatar att kolla på TV när något äckel sitter där vid sitt piano. Det värsta är att jag har så lätt att börja gråta av pianomusik. Det är hemskt. Men det är så fint! Jag trodde jag var ensam om det här, men sedan läste jag Stephen Frys självbiografi Moab is my washpot i somras och upptäckte att han hade precis samma åsikter. Han blev också grön av avundsjuka när han träffar musikaliska människor och själv kan han inte ta en ton. Samma här. Jag fattar nada av toner, har inga talanger what-so-ever när det kommer till att spela gitarr, kan inte sjunga en strof utan att det låter som att någon stryper en katt. Så jag blev lättad när jag upptäckte att jag inte var ensam. Vi borde starta en klubb eller något.

Å andra sidan är det helt underbart att lyssna på pianomusik. Så länge jag slipper se den jäveln som spelar.



fredag 23 oktober 2009

Bleak Friday

Det har varit en upp-och-ned-vecka. Men i dag känns det ganska bra, vilket antagligen beror på att det är fredag. Fast vädret är verkligen för jävligt, seriöst, lite sol kan man väl åtminstone få? Det får gärna vara kallt men soligt, då blir det mys-höst. Nu är det bara "jag-vill-dö-höst". Jag sov till kvart över tio i morse, tror inte jag har sovit så länge på flera månader. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Men när jag vaknade trodde jag verkligen att klockan var sju eller åtta.

Så svenskt att blogg-gnälla på vädret. Fan vad hemskt.

tisdag 6 oktober 2009

The slayer headache

I dag har jag haft konstant huvudvärk. Först trodde jag att jag hade sovit dåligt. Men sedan höll den i sig och då fick jag för mig att jag höll på att få feber. Fast jag är inte så jättevarm, annars brukar ju febern stiga på kvällen. Försöker dämpa det lite med Buffy som de kör på TV400. Löv löv löv.

Uh... Nu tröttnade jag plötsligt på att skriva. Vi hörs.

lördag 19 september 2009

Teknologi-snack

Mitt trådlösa Internet vill inte fungera och typerna på ComHem fattar ingenting. Jag får fan grav ångest av att ringa kundservice... Deras hemsida är dessutom den mest förvirrande jag någonsin har sett. Man blir typ nervös varje gång man ska gå in där. Jaja, nu har jag nätverkssladden i alla fall, men det är ju inte så najs med den över halva rummet. Känns onödigt när det ska finnas trådlöst.

Älskar den nya digital-TV-boxen i alla fall. Pappa köpte den braiga till mig och på den kan man spela in. Jag har en TiVo! Hela tablån finns där så det är bara att klicka på det programmet som den ska spela in. Super. I löööv it. Fast det där med HD har jag inte fattat grejen med ännu. Ok, skarpar bild visst, men att betala för det? Nja. Tycker bilden är bra som den är.

Nä, om jag skulle försöka dra igenom några sidor Austen eller Fowles. Sen ska jag till Johanna och bli bjuden på middag. Mums.

tisdag 21 juli 2009

Notorious


Tisdag i dag, vilket innebär dels Morden i Midsomer (nja) men även en ny Hitchcock-rulle (tack SVT!). Ännu en med Ingrid Bergman, men ingen Gregory Peck. Istället är Cary Grant med, som jag inte tror att jag har sett någon film med. Det ska bli spännande hur som helst, får se om jag orkar sitta upp och kolla på den eller om jag spelar in. Hihi, såg just att Claude Rains är med också.

Egentligen skulle Tiffany och jag ha minigolfat i dag men det ville inte vädret. Det regnade bara lite förut men det har blåst som tusan och sett extremt mörkt ut, så det är lika bra att det det någon annan gång. Lite besviken är jag, eftersom jag äntligen har hittat någon som också gillar minigolf!

I dag har alla Johannor namnsdag förresten, så grattis till dem!

fredag 17 juli 2009

Home again, naturally

Äntligen hemma heter det väl, men det känns inte riktigt så. Jag blir bara så jäkla trött på allt direkt. Man får ju knappt andas. I kväll blir det bara att försöka ladda upp batterierna igen (som om jag inte bore ha gjort det på landet).

Nu börjar bli riktigt förbannad på min dator, den segar så in i helvete. För det första så har den hackat sedan jag köpte den och för det andra så tar det flera minuter att starta den (jag hann duscha och den hade inte startat när jag var klar). Antaligen ligger det massa skit i den, men vad fan liksom... Det finns ju en gräns. Jävla piss.

Fuck. Jag trodde jag skulle vara mer avslappnad efter en vecka i Gnesta. Verkar inte så.

måndag 15 juni 2009

Bilden på Tim Roth har inget med inlägget att göra

Uh. Fick jobba i dag. Och i morgon. Så jag missar schemaläggningsmötet. Är lite orolig att jag ska få skitpass på skittider på skitveckor och inget ledigt. Fuck. Ville gå på det där mötet! Hade dessutom planerat att åka till skolan och hämta Film & Media Transfer-hemtentan och infon om nästa termin. Hade planerat att få ta det lite lugnt ett par dagar. Jaja, du hade ju hela helgen på dig... Argh.

fredag 24 april 2009

STFU

Uh, som jag skrev förut så håller de på med att gräva en sopbehållare i backen ovanför vårat hus. Just nu är det dödstyst där, men för ungefär en halvtimme sedan höll de på med gud vet vad. Det lät som att de skopade sten och asfalt och skit i en tomm container. Hur trevligt som helst om man försöker sova. Nu verkar de ha tagit fikarast, de jävlarna.

Haha, jag drömde värsta Heroes-avsnittet, att Claude kom tillbaka och allting. Höga förväntningar? Inte alls... Det är så fånigt, för jag tänker på saker som vilka kläder han kommer ha på sig och om han fortfarande har skägg. Sedan vill jag förstås att han ska träffa Bennet igen, det vore mest intressant att se. Och Peter också. Och Claire. Annars är jag nog nöjd.

tisdag 31 mars 2009

Take a bow


Det här hade jag ingen aning om men tydligen så hade Andy Hallett en hjärtsjukdom. Han avled i går, 33 år. Det är så svårt att veta hur man ska reagera när folk man inte känner dör. Men det är omöjligt att inte bli påverkad. Jag älskar Angel och Lorne var min absoluta favoritkaraktär. Andy Hallett hade världens mest underbara röst och jag skulle velat hört honom sjunga Field of Gold. Det var en så himla rolig och mångsidig karaktär, som såg ut som en cheesy demon från en b-film (illgrön med röd horn liksom?) men som ägde en nattklubb där folk kareoke medan han läste deras själar. Det är en sådan fantastisk kombination. Och Andy Hallett spelade Lorne perfekt, för vad gör man egentligen med en sådan knäpp roll?


Numfar does the dance joy.

söndag 22 mars 2009

Fuck it

Um... Det snöar.

Det är nästan som den där vintern innan världens undergång i nordisk mytologi. Vad heter den? Finbulavintern. Tusan också.

måndag 9 mars 2009

Måndag igen

Efter vi hade spelat upp pjäsen släppte stressen och jag fick världens jävla huvudvärk. Bara pang. Det har hänt förut, efter redovisningar. Helt sjukt vad spänd man är utan att märka det själv. Jag var ju nervös, men vad fan liksom... Huvudet bara fick en kortslutning.

Johanna och jag har gnällt över MSN i dag ganska mycket. Hon gnällde nog mest och jag hängde på. Sedan gnällde jag lite. Det känns bra att göra det ibland, även om man ska vara POSITIV och inte negativ. Det är någon slags dödssynd att vara negativ i dagens samhälle. Man ska tycka livet är så jävla skönt och roligt hela tiden.

Ingen bra måndag för Sofia kort sagt. Jag gillar verkligen inte att spela teater, det ligger inte i min natur. Jag måste vara realistisk, jag kan inte göra det helt enkelt. Samtidigt känns det skönt att erkänna det. Nu är det över och dags att gå vidare. För att trösta mig själv så åkte jag till MediaMarkt och köpte The Incredible Hulk. Bara 69 spänn. Ett litet pris för två timmars glädje.

onsdag 25 februari 2009

I wish...

Skit. Fuck helvete jävla skit. LOST får mig att börja gråta av frustration ibland. Inte lilla Charlie! Jag vill inte att det ska bli bittert och hämnd och blodsvendetta. Jag ville ha ett lyckligt slut. Ett litet, lyckligt slut. Jag vill veta vad Ben gjorde men jag behöver inte för jag vet redan. Han är en av mina favoriter, men hur ska jag kunna tycka om honom nu?

Och han hade mage att vara upprörd. Men jag ska ladda ned nästa avsnitt, se det och antagligen må jävligt dåligt i en hel vecka efteråt. Om inte längre.

Sedan sitter han och läser James Joyces Ulysseus AV ALLA JÄVLA BÖCKER I HELA JÄVLA VÄRLDEN!!! Fuck you Ben. Fuck you...