Ta det lugnt, vi kommer in om fyra år

Librarian problems

Från Lev Grossmans The Magician's Land.

Vad mina ögon gör just nu

För några veckor sedan var jag inte i ett läs-flow utan dess like. Plöjde seriealbum, kortare romaner och romaner. Men varje läsare vet att detta inte kan hålla och mycket riktigt befinner jag mig i en svacka just nu. Jag tror det kan bero på att jag har börjat läsa ett flertal böcker men att det sedan tar lång tid att läsa ut dem eftersom jag läser för många på en gång... Hur som helst, det här läser jag just nu:

The Wasp Factory av Iain Banks har jag för tillfället pausat, men jag har den alltid någonstans i bakhuvudet. För den fastnar eftersom den är så obehaglig. Obehaglig men bra, tror jag.

Maken av Gunn-Britt Sundtrsöm är den bok som vi läser i bokcirkeln just nu och som jag verkligen inte trodde att jag skulle tycka om. Men jag älskar den nog? Stilistiskt och språkligt helt fantastiskt, dessutom väldigt rolig emellanåt. Sundström har fantastiskt skarpa formuleringar. Tyvärr är huvudpersonerna totalt outhärdliga!

The Witch of the Low-Tide av John Dickson Carr är en gammal deckare jag plockade upp på någon second-hand-affär för ett bra tag sedan och sedan aldrig har läst. Jag började på den, men har inte läste den på några veckor. Är dock spänd på att se vad som kommer att hända, så jag tänker fortsätta läsa den någon gång. Definitivt.

The Magician's Land av Lev Grossman är den tredje och sista (?) delen i en trilogi och en bok som jag har sett fram emot ett bra tag nu. Quentin Coldwater är lika irriterande och underbar som vanligt, det magiska sagolandet Fillory är lika mörkt och deprimerande som vanligt. Det ska bli enormt spännande att få se hur det hela slutar!

Tordyveln flyger i skymningen

Just nu lyssnar jag på Tordyveln flyger i skymningen av Kay Pollack och Maria Gripe. Trots att jag har läst boken fler gånger än jag kan minnas så har jag aldrig hört den i radioversion. Det som är mest spännande är att faktiskt höra Emelies visa, inte bara se noterna och texten. Jag har alltid undrat hur den låter! Liksom boken är radioteatern stämningsfull, spännande och väldigt rolig. En prefekt sommarsyssla! Det börjar dessutom bli dags att läsa om boken, tror inte att jag gjorde det förra sommaren.

*Bildkälla

Sagoberättare

Det finns en lista i min hjärna på personer som jag skulle vilja träffa någon gång i livet. Neil Gaiman har länge varit högt upp på den listan eftersom han under flera år har varit min absoluta favoritförfattare. Det började någon gång under gymnasiet då jag lånade Goda omen på biblioteket i Vällingby. Ofta har jag någon idé om vad jag ska låna, men den gången hade jag bestämt mig för att ta någonting helt slumpmässigt. Så jag stod framför fantasyhyllan och såg den här boken med ett ganska konstigt och lustigt omslag. Den var skriven av två författare och inuti fanns en presentation av dem. På bilden var Neil Gaiman klädd helt i svart och Terry Pratchett helt i vitt. Och den här boken visade sig vara något av det roligaste jag har läst. Tror jag sträckläste den under två dagar för att sedan läsa om den igen direkt efteråt.

Sedan dess har jag lyckats samla på mig ett antal olika utgåvor av Good Omens, tror jag är uppe i sex eller sju stycken. Är fortfarande tokig i den boken och extremt tacksam för att den förde mig in på Gaiman-spåret. Lite bittert insåg jag vid den här tiden att jag precis hade missat Neil Gaiman som hade varit på Sverige-besök. Jaha, bara att vänta på nästa gång han kommer hit då. Vilket visade sig vara i sammanband med att filmen Stardust hade premiär, men då besökte han Lund. Lite bittert insåg jag att jag inte hade råd att åka dit och inte heller lust att åka själv. Men det kunde ju inte dröja alltför länge förrän nästa besök? Jo... Det skulle dröja till maj 2014.

Johanna Koljonen och Neil Gaiman 27 maj 2014

Det blev två rätt intensiva och Gaiman-fyllda dagar i maj. Jag följde honom runt genom Stockholm, gick på det jag kunde, tog ut en semesterdag bara för att kunna göra det. Det var så värt det. Han var bland annat på Kulturhusets Internationell författarscen där han samtalade med Johanna Koljonen. Samtalet var både intressant och roligt. Jag blev förvånad över hur öppen och glad Neil Gaiman verkade vara, speciellt eftersom han precis hade kommit från krigsdrabbade Syrien. Men han var så himla vänlig och naturlig och sa så många intressanta saker. Det var nog det bästa författarsamtalet jag har varit på (men jag är i och för sig långt ifrån objektiv). Följande dag inleddes tidigt på morgonen då jag köade vid Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan för att få en kölapp till signeringen med Gaiman. Nu vet jag inte om det var så himla nödvändigt att vara där tidigt, men det kändes som någonting jag måste göra. Jag var så nervös att jag skulle missa honom igen. Jovisst fick jag en kölapp och i kön hittade jag dessutom en annan Hannibal-nörd att prata av mig lite med. Bra bonus. Under köandet fick jag dessutom nys om att Gaiman skulle dyka upp för ett litet samtal på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan (varför utannonseras inte sådana saker i förväg?!). Istället för att åka hem och duscha och sova och äta stack jag dit. Samtalet kanske inte var lika livat som det på Kulturhuset, men det var ändå värt besväret. Sedan fick jag äntligen åka hem och vila inför signeringen senare på eftermiddagen.

Neil Gaiman signerar på SF-bokhandeln

Själva signeringen gick tyvärr väldigt snabbt eftersom de var måna om att alla skulle få chansen att träffa Neil Gaiman. Jag tog med ett ex av Good Omens som jag letade fram ur någon låda. TYVÄRR verkar det exemplar som jag lånad på bibblan ha gallrats, annars skulle jag ha hittat på något sätt att få den signerad. Han var så charmig och jag var så nervös så jag inte sa någonting speciellt. Jag gav honom en present och fick vad jag tror var en puss på kinden/halvkram. Eller var det jag som halvkramade? Vem vet, men det var närkontakt med en av mina favoritförfattare. Det var en fin avslutning på två väldigt intensiva dagar och absolut något av det bästa som har hänt mig.

Ny TV-serie: Fargo

Jag har precis börjat se TV-serien Fargo med Billy Bob Thornton och Martin Freeman bland annat. De två första avsnitten har varit superba så jag har höga förväntningar på resten av säsongen. 

*Bildkälla

Hör upp! En vandrare

Det var flera år sedan jag började läsa Kate Beatons serier på hennes sida Hark! A Vagrant. Minns inte riktigt hur jag först fick nys på henne, men jag misstänker att det var genom hennes fantastisk "Dude watchin' with the Brontës"-serie. Hon skriver och ritar extremt smarta och roliga serier och hon har dessutom en enorm känsla för tonläge. Just det här med stämning och tonläge märks i hennes mer personliga serier om sin familj. Under julhelgen lade Beaton upp en rad serier på sin Twitter och de flesta handlade om sina föräldrar. De är så enkla med ändå så fantastiskt bra och fina och roliga.

Kate Beaton var även gäst på Stockholms internationella seriefestival på Kulturhuset i maj. Hon deltog bland annat i ett samtal tillsammans med Faith Erin Hicks och Rene Engström, alla med kopplingar till Kanada. De pratade bland annat om sitt eget serieskapande och kanadensiska serier. Det var mycket avslappnat och roligt samtal. Sedan fick jag även möjlighet att träffa Kate Beaton och få mitt exemplar av hennes bok signerad. Det kändes stort och självklart vet jag aldrig vad jag ska säga. Men hon ritade en fin teckning av mig!