Inget att se

På söndagsfronten intet nytt. Håller på att kolla på Fönstret mot gården med Jimmy Stewart (åh) och Gracy Kelly (oh). Men nu tog jag en datapaus. Avslappning från avslappningen typ! Egentligen har inget blivit packat i dag, om inte sakerna har hoppat i lådor och kassar av sig själv. Jo, nu packade jag precis en låda med böcker. Tung. Och det var bara en hylla. Tur att jag aldrig har varit mycket för inbundna böcker... En kasse i taget.

D-9

I kväll hade pappa en massa med gamla (avser ej ålder) jobbkompisar i huset så jag fick utrymma nästan så fort jag kom hem från jobbet. Egentligen skulle jag ha jobbat över, men så blev det inte! Hur som helst så blev det bio all by myself i V-by. Så District 9 som handlar om aliens som lever i ett speciellt område i Johannesburg (wow, INTE Manhattan!). Emellanåt är filmen väldigt, väldigt bra faktiskt. Spännande, rörande, stark (den har till och med ett budskap) och realistisk. Huvudpersonen är perfekt, töntig och konstlad men han utvecklas så klart, för det gör alla bra karaktärer.

Sedan så är det såklart en Hollywood-rulle, så trots att den inte riktigt har ett closure (bara nästan) så faller den lätt in i de gamla banorna. Banala skämt och överansträngda action-scener. Skjutandet känns ibland lite övermättat, jag hade klarat mig utan det. Men det är en sevärd film, speciellt om man har noll förväntningar och är öppen för nya intryck.

Panic at the disco

Snart ska jag iväg och jobba eftermiddagspass. Urk. JA JAG ÄR JÄTTEGLAD ATT JAG HAR JOBB. Gud, man får inte ens kritisera sitt jobb nu för man ska vara så jäkla tackasam hela tiden. Jag är så sjukt trött på att vara tacksam, för att vara tacksam och hålla käften är ungefär som att aldrig komma med krav eller vilja förbättra sin situation. Och det här var verkligen inte vad jag hade tänkt skriva om... Men det är ungefär det jobbklimatet som är nu, om man är ung och arbetslös förväntas man ta de där skitjobben som ingen annan (dvs äldre) ens vill ta i med tång. Man ska helst ha utbildning och erfarenhet och erfarenheten ska man helst skaffa sig under utbildningen och man ska vara HUNGRIG. Värsta ordet jag vet nästan, i alla fall i jobbannonser. Det betyder ungefär att man hetsas till att prestera annars är det bye bye, hello socialbidrag.

ANYWAY... Jag är lite smått stressad/hysterisk för nu händer allt på en gång. Skolan har börjat, inflyttningsdag nästa vecka, jobb. Jag fick heltidsdag på måndag, då jag egentligen hade tänkt packa och fixa. Seminarium på tisdag (sedan hämta nyckel), seminarium på onsdag, seminarium på torsdag, förmiddagspass på fredag. Ingen hel, ledig dag den veckan inte. Det skulle ju vara skönt att ha en rejäl dag att flytta in på men nu kommer jag typ får ta en låda i taget. Pappa hade i alla fall tagit ledigt, den jäveln. HAN är i alla fall ledig på MIN inflyttningsdag. Fan, jag får nog delegera allting till honom och mamma.

Christ on a bike. Veckan efter ska jag i alla fall bara ta två pass och VÄGRA lite för en gångs skull. Gud, jag är en sådan dörrmatta.

Första skoldagen. Nåja.

En heldag i stan som inkluderade några timmar på Universitetet och ett väldigt explosivt biobesök. Hämtade "schemat" för kurserna, men man fick bara lappar med valda kurser samt internetadresser till scheman. Oh yeah, här sparar vi pengar minsann. Jag fick "Women and the Law" som jag också ska skriva min c-uppsats i och en annan kurs som heter "Film and Fiction" (hur litteratur förvandlas till rörliga bilder är alltid lika fascinerande). "Women"-kurser handlar om kvinnors rättigheter under 1800-talet, till exempel gällande arv och giftemål. En annan kurs som jag hade valt som förstahandsval blev tyvärr inställd, antagligen för att de vill spara pengar. Den verkade svår men jag hade ändå sett fram emot den. Synd.

Lämnade in lite gamla kursböcker på Campusbutiken, så jag hoppas att de blir sålda snabbt så jag får lite cash. Tänkte att jag skulle kunna betala terminens kurslitteratur för de pengarna. Jaja, lite av det i alla fall...

Och så var jag på bio och såg G.I. Joe bara för att jag var ledig och ville se lite av Chris Eccleston. Den var verkligen skräp. Jag blev så himla trött av den för saker sprängdes och folk sköt konstant. Handlingen var tunn, dialogen klisché och banal och skulle ha rymts på ett A4. Fan, jag skulle kunna skriva bättre manus än det där. Fast Stephen Sommers älskar ju det han gör, han älskar sina dataeffekter och stereotypa karaktärer som är baserade på leksaker (de har ungefär samma dimensioner också). Jag brukar kunna ha överseende med det om det finns berättarglädje i filmen (som Van Helsing, som jag älskar). Men inte nu. Verkligen inte nu. Usch.

Kräftskiva

Lite bilder från kräftskivan! De andra lägger jag upp på Facebook.

Måndag, sedan tisdag och sen resten av veckan

Jag älskar att fota men hatar att ladda upp bildern på datorn för det är så jävla jobbigt och segt (speciellt med tanke på att min dator är smått retarded). Så därför dröjer bilder från kräftskivan på Nordwingers land, som var heeelt crazy. Ok, kanske inte crazy, men väldigt roligt-hysteriskt. Jag vågade till och med äta en hel (om än liten) surströmming! Det var en smakupplevelse som bara exploderade i munnen. Eller ja. Typ. Slemmig, men mättande. Kräftorn åkte däremot ned i magen med en ryslig fart, mums mums. Massor av god mat och full rulle, för att sammanfatta.

I går var inte en lika kul dag. Jobbade eftermiddag och det var lite stressigt på slutet. Var på uselt humör när jag kom hem. Nu ska jag snart i väg och jobba förmiddag, så jag hoppas att det går bättre...

Glada nyheten är att jag ÄNTLIGEN har kommit igång med att läsa Empire of the Sun. Däremot ligger mina andra böcker övergivna, men jag kände att jag måste fokusera helt på den boken som visade sig vara största utmaningen. Den är bra, man får en annan bild av karaktärerna av boken till skillnad från filmen. Mest fascinerande är ju att det är baserat på författarens egna upplevelser under andra världskriget i ett japanskt fångläger.

Bytet

Det här samlade jag ihop på bokbordet på Drottninggatan.