Hope you're happy too...

Nej, jag är inte glad. Men jag hade faktiskt inte väntat mig att vara glad. Ashes to Ashes, som är uppföljare till Life on Mars (men utan DI Sam Tyler) utspelar sig i London 1981. Det märks direkt att de har mer friheter att filma utomhusmiljöer. Samtidigt som det är en skamlös kopia av LoM så är det helt nytt. De spelar på de gamla karaktärerna (Gene, Chris och Ray) och introducerar en blandning mellan Sam och Annie som huvudroll (DI, psykolog). Hon och Gene brakar genast i hop, precis som Sam och Gene gjorde 73. De bråkar, hon skiter i vad han säger, precis som Sam gjorde. Det finns genast en sexuell spänning mellan dem, precis som...

Fast så moderna kan man inte vara, speciellt inte på 70-talet, även om det är 2006. För att kompensera så kallar Gene Sam för diverse tjejnamn, Gladys är min favorit. Seriöst, jag har en hel teori om det här. I nya serien var de tvungna att ersätta Sam med en kvinna för att göra det mer "acceptabelt". What? Det här inte bara min inre fangirl som konstaterar. Det är så jäkla självklart egentligen! Vad är egentligen problemet?

Ok, det känns som jag har kommit från ämnet. Hur som helst så var A2A en ganska stor besvikelse. Jag satt och störde mig på Alex eller vad heter skådisen nu då? Um... Keeley Hawes. Jag vet att jag borde vara glad att de har en kvinna i huvudrollen och till och med en extra i en liten (väldigt typisk) biroll (låg rang inom polisen, offer i första avsnittet, allmänt hjälplös). Men jag kan inte låta bli... John Simm var så kariskmatisk, så trovärdig. Jag satt och störtbölade i sista avsnittet.

I LoM var allt så självklart. De behövde inte anstränga sig för att göra Gene cool. Nu har det liksom slagit över, Gene har blivit en mytisk TV-karaktär som måste utnyttjas till max. Det är synd, för HAN ÄR SÅ JÄVLA COOL! Jag gillade att Alex påpekade det efter båtscenen med maskingevären. Jag hoppas att de arbetar mer på henne, gör henne till en egen karaktär än till en kvinnlig version av Sam.

Men jag tänker inte sluta att kolla, oh no... Liiite irriterad (mycket snarare) på att de återanvänder teknikgrejen, med TV och radio. Nu fattar jag förresten var den där clownen kommer ifrån... Kolla Bowies skiva "Ashes to Ashes"....

But his eyes didn't glow

Yikes. Jag blir helt nervig och nojig av att jobba natt i tunnelbanan inne i stan. Folk är obehagliga när de är fulla och inte så förstående. Några killar blev skitsura när jag inte hade några remsor att sälja. Man pratar med dem i normal samtalston men de hetsar ändå upp sig. Sedan kommer det kunder som är skitsnälla, som en kille som hade blivit spöad. Skitläskigt. Fast han verkade OK, bara sår i ansiktet och sedan var i och för sig hela hande blodig... Jag ringde efter en taxi till honom, vet inte om vi får göra det egentligen men skit samma. Han var så sjukt tacksam att jag nästan fick dåligt samvete för att jag inte gjorde mera.

Slutade halv sju i alla fall och tog tuben hem. Har hittat en fördel med att tunnelbanan går dygnet runt på helgerna och det är att jag alltid kommer hem och slipper nattbussa. Inte för att jag har behövt göra det ännu... Jaja, likadant pass i natt. Ska ta med mig mina sci-fi-tidningar som är perfekta att läsa där, försökte läsa Eclipse men tappade koncentrationen lätt.

När jag kom hem somnade jag direkt och var död ända tills Jenny ringde på min mobil klockan två. Skulle nog ha sovit ännu längre. Hade värsta skumma drömmen som stör mig nu. Skyller på för mycket SG som vanligt. Den här gången gick jag och var angsty över att man inte kunde lita på någon för det visade sig nästan alltid att folk var Goa'uld. Realistiskt va? Hur som helst hittade jag ett gevär och sedan kom Daniel och jag siktade på honom för jag trodde han var en Goa'uld. Srsly Sofia? Put down the gun... Vet inte om jag skulle ha skjutit honom för det var precis då som Jenny ringde.

Som tur var. Daniel har redan dött för många gånger.

Prison Break

Har funderat på hur omvännt Prison Break egentligen är. Jag menar om man ser på till exempel litteratur förr i tiden, som deckare, så är allting relativt svart och vitt. Detektiven/polisen är den gode och skurken/mördaren är den onde. Nuförtiden så är det mycket mer komplicerat och mycket mer intressant. Som Prison Break (det finns en poäng här någonstans), där de goda och de vi hejar på är de som sitter i fängelse. De absolut genomruttna är de som har de högsta platserna, de viktigaste yrkena i samhället. Som vice-presidenten, FBI och till och med fängelsevakterna.

Visar inte det på en sjukt stor misstro till polismyndigheten och politikerna i åtminstone USA? Jag menar, man vet inte om det är paranoia eller om det faktiskt stämmer. Kan vi lita på de som styr? Istället blir tjuvar, mördare och intelligenta fängelsekunder hjältarna. Värst är nog T-bag. Alla älskar att hata den karaktären. Mördare, våldtäktsman och pedofil som en av huvudrollerna är rätt magstarkt. Och han får aldrig sitt straff, han krälar vidare som den reptil han är! Det är hemskt när man tänker på det.

Michael är väl lite mer enkelspårig på det sättet. Det enda han har gjort är att "råna" en bank och släppa en massa med brottslingar lösa. Annars är han väldigt moraliskt rak på det sättet. Inte döda. Inte skada någon. Mahone är mer komplex, han dödar utan att tveka men bara för att the Company hotar hans familj. Fast den där snubben han grävde ner i trädgården vet jag inte riktigt...

Det är bara vad jag tycker.

No big sleep for you Raymond

Har börjat med min hemtenta till detektivroman-kursen nu i alla fall. Det är något. Använder just ingen sekundärlitteratur vilket känns helt superflummigt. Men min lärare sa inget om det så jag antar att det inte är obligatoriskt. Just nu går det extremt trögt, jag blir distraherad nästan hela tiden. Som tur är så ska det bara vara 10 000 tecken som är ungeför 4-5 sidor. Inte så farligt egentligen, men det gäller ju att få med allt och göra relevanta obeservationer. Ska nog försöka referara till andra verk i fortsättningen, det känns så konstigt att bara anta att saker är allmängiltiga.

Såg mitt betyg för områdeskunskapen på nätet, ett C. Jag blev lite besviken på provet, för egentligen trodde jag på ett B. Men sedan kom jag på att de räknar med de muntliga presentationerna också och dem fick jag typ C på. Så det kan hända att jag fick bättre på provet, vem vet? Ska kolla med José sedan.

På tal om något helt annat så är jag så himla förtjust i Ba'al i Stargate. Speciellt nu när han inte pratar så konstigt längre. Och utan alla töntiga kläder och den kitschiga inredningen. Nä, Ba'al i svart kostym och slips. Me like. Dessutom trodde jag att jag skulle garva ihjäl mig den där gången då Sam, Jacob och Ba'al hjälptes åt med the Ancient-mojängen för att stoppa the Replicators:

Sam: "Thanks for the help."
Ba'al: "Good luck." (fades out)
Jacob: "That was just creepy..."

Stavfel

Något riktigt irriterande är att ständigt stava någons namn fel. T. E. Lawrence heter han, inte T. H. Lawrence! Som tur var har jag ett bra skäl till att stava fel, nämligen att jag förvirrar namnet med den andra författaren, D. H. Lawrence. Snacka om störigt... Nu har jag i alla fall ändrat det i bloggen.

Oh well.

The Golden Warrior

Ibland kommer jag in i vissa perioder då jag inte kan sluta tänka på vissa saker. Som nu till exempel... Robert Downey Jr och Lawrence of Arabia. Ja, eller T. E. Lawrence kanske jag ska säga. Tänkte ta och läsa en av biografierna rätt snart, kanske om bara några minuter faktiskt. Vet inte varför jag har fastnat så mycket för just den personen. Såg filmen i julas och blev helt frälst, att en sådan gammal och extremt lång film om krig kunde vara så bra! Men jag försöker fortfarande vara lite försiktig med vad jag tror på, jag tyckte en kille på TV sa det så bra, att filmen kanske inte 100% stämmer överens med verkligheten men att den stämmer med myten som Lawrence ville skapa om sitt liv. Och sedan älskar jag det där citatet, som jag inte vet vart det kommer i från.

I kväll slog jag på stort och gjorde en blåbärspaj och en mjuk pepparkaka. Det är faktiskt kul att baka. Fast jag missade ungefär hälften av smöret i pajen så den blev väl lite halvbra. Jaja, får hålla mer nogrann koll på det där nästa gång...

Usch, det är så irriterande att ha ett sådan oflexibelt jobb. För det första går det tydligen inte att ta ledigt ens en dag trots att man lämnar in ansökan en månad innan. Sjukskrev mig istället, så f u arbetet. Plus att jag inte vet hur jag jobbar förrän två dagar innan vilket i sin tur innebär att jag inte kan planera något. Nu är det dels Alex bye-bye-fest och Linnea och Samuels inflyttningsfest. Och jag har nada clue om jag kan eller inte. Jag är så trött på det där arbetet vilket är hemskt eftersom det är bra betalt (enligt min standard åtminstone) och jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN gillar att ha mer än 2 500 varje måndad.

Ngk.

Bokbord längs Drottninggatan

Synd på vädret bara, annars var det rätt hyffsat med folk. Man fick stå och trampa lite på varandras tår och putta lite dirskret på de andra för att de skulle flytta sig från just den boklådan. Alltså, kulturfestivalen i Sthlm anordnar det här varje år och olika antikvariat, butiker och privatpersoner säljer böcker på rad.

För mig gick det trögt i början, jag tror jag var ovan. Gjorde en dålig deal med böcker jag egentligen inte ville ha. Sedan efter någon halvtimme kom jag i gång. Hittade till min stora förtjustning två biografier om T. E. Lawrence för bara 10 kronor styck. Dagens kap tyckte jag (han som sålde dem kommenterade att det var billigt). Sedan blev det lite crazy i den engelska pocket-deckar-lådan. Jag menar... 5 spänn/bok är ingenting. Hittade lite konstiga Penguin-utgåvor först. Sedan... sedan hittade jag säkert tio stycken Dorthy Sayers som jag köpte. Helt crazy. Nu kan jag läsa henne tills jag spyr.

Det absolut bästa på hela dagen var den här gratisboken av August Strindberg. Giftas II i feministisk bearbetning...

Sidorna var helt blanka ^_^

Fascination

Är det något jag inte kan göra så är det att lyssna på musik som vanliga människor. För det första är jag extremt kinkig med vad jag lyssnar på (men jag har blivit bättre), men framför allt kommer jag in i perioder då jag bara lyssnar på en låt hela tiden. "Fascination" med Alphabet just nu (är med i reklamen för Coca-Cola Light). Förra perioden var det Coldplays "Viva la vida" (älskar den!).

Just nu läser jag...

...och jag överraskar mig själv med att gilla den och inte vara så skeptiskt inställd. Ja, den känns fortfarande väldigt fan-fiction (inte för det nödvändigtvis är dåligt), lite småtöntigt ibland. Men nu när Edward inte är med lika mycket så är det mindre snack om han välskulpterade bröst. Seriöst, tioende gången jag läste om det höll jag på att dö av... pinsamhet. OK, en gång, men i varje kapitel? Fast nu finns förstås Jacob... Geez...

På tal om fan-fiction så är det i princip omöjligt att hitta bra PB-fics. Det är rätt irriterande och jag har ändå inte så sjukt hög standard. Men jag hittade en som var prefekt, författaren har skrivit en del Heroes-fics innan som jag läste.

Skrev min grammatik-tenta i dag. Eller ja, språkfärdighetsprov hette det väl. Det gick väl ungefär som jag hade trott eftersom jag inte hade pluggat så mycket. Hoppas på ett B, men tror snarare på C. Är relativt säker på att det blir godkännt. Shit, vilken ångest att få U, det har jag aldrig fått i mitt liv. Peppar peppar.

Oh. My. God. Världens snyggaste bild på Mahone! Mitt i-landsproblem den senaste veckan har varit att alla bilder på honom blir så konstiga. Hm... Det kanske är profil som gäller för William Fitchner. Shit... Be still my beating heart! Those eyes...

Dexters dunkla drömmar

Uh... Försöker verkligen plugga men jag har typ tappat intresset. Den första tentan är i morgon och det jag kan kan jag ju men det jag inte kan... Är mest orolig för diverse frågor om politiker och vilka partier de tillhör. Politik är så sjukt ointressant, dock är det lite mer spännande i Latinamerika med tanke på alla guerrillas och golpes de estado.


Just nu läser jag Darkly dreaming Dexter som är precis lika underbar som serien fast med mindre innehåll. Ja, de har ju arbetat ut alla karaktärer och lagt till en massa i serien med tanke på det större omfånget. Det är omöjligt att inte älska Dexter, speciellt i Michael C. Halls undebara form.

Mitt rum ser btw ut som en krigszon. Det ligger papper och böcker överallt och ett pussel på golvet som jag trampar på hela tiden och jag drar med mig pusselbitar överallt. När den här helvetesveckan är över så ska jag verkligen rensa, men innan dess känns det onödigt att göra något för det kommer ändå bli kaos igen.

But... they never find the truth!

Hm, det var ett tag sedan... Och senast skrev jag på engelska. Nu funderar jag på om jag helt ska överge dagboken på Helgon för att börja blogga istället. You know, reach a bigger audience. Eller inte. Hittills har den här bloggen varit ganska (mycket) nördig och det kommer den nog att fortsätta att vara, fast jag lär väl blanda in andra saker också nu.

Just den här helgen sitter jag inne och pluggar inför tentorna. Rätt passande väder, men jag kan inte koncentrera mig i alla fall. Vet inte om min hjärna börjar känna sig överbelastad men jag känner mig rätt nöjd. Ingen panik (bara en liten panikattack i morse, men det var inget farligt). Så i dag har jag passat på att se tre avsnitt av Arkiv X, de tre första till och med. Förstår inte hur jag vågade sitta och kolla på det där alldeles själv klockan nio på kvällen när jag gick på mellanstadiet. Men jag har alltid tyckt att den där vinjetten är så betryggande på något sätt, nästan mysig. Haha, jag var modigare när jag var yngre...

På tal om en annan nördgrej så hittade jag linblomste häromdagen. Nu ska jag bara baka madeleinekakor och sedan är jag redo. Men det innebär att jag måste hittade de där speciella snäckformade bakformarna. Mycket hårt arbete bara för att kunna läsa Proust, men jag vill att allt ska vara perfekt!