The Day of the Doctor

Det har ju varit rätt hysteriskt kring Doctor Who de senaste månaderna, allt på grund av den 50-årsspecial som visades i massor av länder i går. För 50 år sedan hade nämligen världens äldsta science fiction-serie premiär på TV och sedan dess har det blivit en hel hög av TV-avsnitt och även några filmer. Specialavsnittet som visades i går har namnet "The Day of the Doctor" och däri förenas tre reinkarnationer av den karismatiske tidsresenären som kallar sig själv för The Doctor. Totalt finns det nu 13 officiella upplagor av denna utomjordning som har förmågan att helt byta utseende och personlighet varje gång han är döende. Min favorit, nummer nio i ordningen (spelade av Christopher Eccleston), var tyvärr inte med i avsnittet. Jag har länge hoppats att de har hållit hans inblandning superhemlig, men det visade sig stämma att han hade tackat nej till att återuppliva rollen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag var nöjd med "The Day of the Doctor". Det var spännande och roligt och dessutom mycket fokus på karaktärerna snarare än själva storyn. Visst, vissa saker var lite ologiska och trista, men överlag tycker jag att det var lyckat. Doctor Who handlar i första hand om upptäckarglädje och om att fira denna märkliga existens. Kemin mellan de tre "huvudrollerna" (som alla spelade samma roll) var fantastiskt bra! Mycket cred till Matt Smith, David Tennant och John Hurt. Plus den hemliga Kuratorn i slutet!

Roligt att se har även varit alla kringprogram av olika slag. Den femte Doktorn, Peter Davison, skrev och regisserade ett metaprogram om hur han och två andra av de äldre Doktorerna kämpade för att få ta del av firandet. Mycket roligt! Dessutom har vi fått se miniavsnitt med Paul McGanns åttonde Doktors regeneration och även scener från de sista dagarna av the Time War. Jag ska även försöka se Mark Gatiss TV-film om hur Doctor Who kom till i början av 60-talet, "Adventures in Time and Space" heter den. Det har varit en väldigt händelserik vecka för Whovians och nu är det bara att blicka framåt mot julspecialen (många specialavsnitt som ni hör) och sedan tar Peter Capaldi över som Doktor nummer 12.

*Bildkälla

Vi måste tala om David

(Spoilers så klart, vad trodde ni?)

Äntligen så masade jag mig i väg till biografen för att se Prometheus, årets sci-fi-rulle. Eller? Den har varit så GALET hypad sedan trailern kom. Och trailern var verkligen magnifik, med sitt fantastiska ljud och underbara känsla av ren panik. Frågan var, kan filmen leverera? Tyvärr kan den inte det, men jag borde ju veta bättre. Jag har aldrig varit förtjust i Ridley Scott, jag har alltid betraktat hans storfilmer med skepticism. De är ofta fina biofilmer, helt okej bioupplevelser, men aldrig någonting jag vill återvända till eller fundera så mycket över. Prometheus är ambitiös, vissa scener är väldigt vackra. Men det är precis som jag skrev om Snow White and the Huntsman, mycket yta men ingen känsla.

Det konstiga är att den karaktär jag får mest kontakt med (eller vad man nu ska kalla det), är androiden David. Han är inte mänsklig, någonting som alla påpekar hela tiden. Men när David säger att hans favoritfilm är Lawrence of Arabia så blir jag övertygad om att han inte är helt innehållslös. Och det är lite farligt när den mest sympatiske karaktären är den som inte har någon själ eller mänsklighet. Vad säger det om hur de andra rollerna är skrivna och levererade? Noomi Rapace är okej, hon lyckas hålla i stora delar av filmen själv. Men jag vet inte, tycker just den rollen var lite trist. Charlize Theron är kul, hon är ett riktigt bad ass. Någonting som filmen behöver. De manliga rollerna (bortsett från David) är totalt ointressanta. Så det är väl något som Scott lyckas delvis med, att lyfta fram kvinnliga karaktärer.

Och herregud, vilken katastrof till roll som Guy Pearce hade. Sminkad till oigenkännlighet som gammal gubbe. Men en man i mycket smink (prosthetics, eller vad man nu ska kalla det på svenska) är endast en man med mycket smink. Jag ser ingenting annat och börjar genast fundera på vad filmskaparen döljer. Använd en gammal skådespelare istället, ålder är oerhört svårt att sminka sig till.

Så klart så är utomjordingarna inte snälla. Det finns flera olika typer tydligen. Vi har de vita jättarna, de slemmiga ormarna, den vita slemmiga bläckfisken och den svarta alienprylen. Stor ew-varning på dem allihop. Jag förstår inte riktigt hur de alla hör ihop, men det kanske inte är meningen att man ska göra heller. Man får inte så mycket vettiga svar av filmen, men jag är egentligen ganska ointresserad av detta. Om de hade lagt upp det annorlunda, så att det hade blivit något mer än att springa i korridorerna och operera ut bäbisbläckfiskar ur magen så... Det finns väl någon slags diskussion om skapare/skapad. Gillade parallellen som de drar mellan teamets sökande efter svar och Davids skapelse. Dr Holloway vill veta vem ingenjörerna till mänskligheten var, men viftar endast bort Davids existens som något som människor gjorde för att de kunde. Tyvärr försvinner det här i allt äckel och springande. Ridley Scott ställer frågor, men ingen är egentligen intresserad av svaren.

*Bildkälla

So say we all

Har äntligen börjat se andra säsongen av Battlestar Galactica. Var inte  så där överdrivet imponerad av första säsongen, men ville ändå fortsätta att kolla. Om inte annat för att serien har en häftig titel som är rolig att säga. Och för att cylons är rätt spännande. 

*Bildkälla

Joss Whedon on my mind

Har nu sett allra sista avsnittet av Joss Whedons sci-fi-western Firefly, en av de bästa serierna som någonsin gjorts. Tyvärr fick den bara en säsong, sedan lade Fox ned den. Det finns visserligen en film, Serenity, men det är en ganska klen tröst. Man blir lite frustrerad när det finns så mycket annat skit där ute som går säsong efter säsong efter säsong.

*Bildkälla (Adam Baldwins Twitter)

Something old, new, borrowed and blue

Ja, jag har problem. Doctor Who för hela slanten.

*Source

Day 11 – A book you hated

Jag tror man lätt förtränger de där riktigt dåliga böckerna. Eller ja, de behöver inte ens vara dåliga, de kan bara vara svåra att komma igenom. Det är nog väldigt sällan som jag hatar böcker, hata är trots allt ett sådant starkt ord. Men ogilla kan man definitivt göra. Nu kommer jag så klart inte på en enda. Senast tror jag att det var Neuromancer som jag inte alls kunde njuta av. Har ingen aning om varför, det bara tog emot precis hela tiden. Uschligt minst sagt. Annars hittar man alltid något att gilla med en bok, en karaktär, språket, stilen, humorn... Men i den fanns absolut inget som min hjärna kunde relatera till. Och hälften av boken förstod jag knappt vad som hände. Typ som när man såg The Matrix för första gången. För den filmen är ju klart inspirerad av Neuromancer.

Nä, jag tvekar inför science fiction tyvärr. Kanske en dag vågar jag mig på Do Androids Dream of Electric Sheep? Men bara kanske.

30 days of books.

How to be awesome in space

SGU. Love it. Bättre än de andra serierna. Dagens avsnitt var sublimt. Väldigt lite action, men det är så jag gillar min science fiction. Och Robert Carlyle är en uppenbarelse. Hans karaktär är så hemsk, så otrevlig på ett ocharmigt sätt, så patetisk, så perfekt. Fast jag tycker man har dålig koll på de andra karaktärerna, många ser likadana ut och beter sig likadant. Kanske beror på att det är så jäkla mörkt på det där skeppet! Jaja, nu är det dags för lite FlashForward.

Here comes the sun

En lagom dag. Kanske för lagom. Men jag var rätt nöjd ändå, jag fick åka till biblioteket och leta böcker till Mumin-kursen som börjar om drygt en vecka. "Mumin med mera" heter den, bara en 7,5 poängare men det är ändå en del CSN-pengar. Jag ska försöka vara ekonomisk och låna de flesta av kursböckerna den här gången. Till idéhistoriekursen så köpte jag allt, men jag hoppas å andra sidan på att kunna sälja dem på Campusbutiken.

Fredag är sci-fi-fredag enligt Sexan, fast jag ser bara på SGU så klart. Jag har mer och mer börjat intressera mig för "det manliga, vresiga geniet" som fenomen i TV-serier och filmer (och i böcker också, vad vet jag?). Han finns överallt! För det första så blir han en utmärkt utmaning för diverse skådespelare, men framför allt så verkar han vara väldigt tilldragande. The bad boy. Han står lite utanför resten av samhället, han vänder sig rent av direkt emot det. Men vi vet att han har ett hjärta av guld under den hårda ytan. Det kanske kommer från att män ska vara macho och aggressiva. Jag skulle vilja se ett kvinnligt, vresigt geni (gärna ädlre). Om ni kommer på någon som passar in i den beskrivningen så säg till!

The hand of God

Jag har återupptagit Battlestar Galactica och gillar det. I alla fall till en viss gräns. Adama är bra, Starbuck är bra, de flesta karaktärer är bra, men Baltar är fruktansvärt irriterande. Dessutom har han någon slags Cylon-hallucination som klänger på honom dygnet runt. Jag börjar tröttna på att de alltid ska hångla och kladda på varandra. Annars gillar jag Cylons, de är intressanta fiender. Det mest fascinerande är deras hängivna tro på Gud medan människorna tror på grekernas gamla gudar.

Fast jag vet inte om jag kommer att lyckas fastna riktigt mycket i BSG. Det kanske beror på att jag aldrig har gillat serier och filmer som till största delen utspelar sig i stridsplan i rymden. Och omgivningarna på det stora skeppet är fruktansvärt mörka och tråkiga. Inte ens på de ockuperade planeterna blir det ljust, där är allt gulaktigt och disigt. Det drar ned serien lite för mig, tyvärr.

Ursäkta, vad sa du?

När jag ska till Göteborg på Sci-Fi-mässan hade jag tänkt ta en autograf av Mads Mikkelsen. Eller rättare sagt tänkte tills jag i går insåg att han pratar danska och jag förstår verkligen ingenting av det språket. Det är värre än skånska! Antingen får jag lita på att Åsa översätter eller så låtsas jag vara från Polen och pratar engelska med honom. Jag är btw inget stort fan av Mads, mer än jag tyckte han var bra/snygg i King Arthur och Casino Royale. Man kan undar vad han gör på en nördmässa. Han är för snygg för det.

Annars ska jag satsa på att köpa lite kort och kanske någon pryl eller två. Men det är väl mest själva upplevelsen som är rolig. Dessutom är det kul att komma från Stockholm lite. I Göteborg åker man fortfarande på ungdom på bussar och spårvagnar! How about that!