Fenomenet Björn Ranelid

Följande ska läsas en solbränd skåning: "Stenarna på marken, molnen i himlen, alla är vi del i detta spel mellan molekyler, mellan atomer och mellan människor. Du och jag och alla andra andas och lever. Fåglarna kan se oss från himlen och vi kan blicka upp på dem där de seglar som räkor i vatten. Allt är sammankopplat i ett enda tumult av känslor och sentimentalitet."

Ja, mitt första försök att skriva något på Ranelinska. Björn Ranelid är väldigt intressant som ett fenomen men oerhört irriterande som person. Hälften av tiden förstår man inte vad han säger. Eller jo, man förstår honom men man blir störd på att det han säger är så självklart och bara är uttryckt med finare ord. Jag har gått från att hata honom till att tycka han är underhållande. Men jag tar honom inte på allvar, varken som författare eller som TV-profil.

Det var kul när han vara med på Babel. Han satt i publiken medan två litteratur/kulturvetare satt och diskuterade honom. Tror inte att de visste att han satt där. Sedan var det ett litet reportage om det manliga författaregot eller något sådant. För det är enormt.

I heart IKEA

Eftersom jag har gnällt och skällt i två inlägg nu så tänkte jag hylla lite också. Nämligen IKEA. Vissa åker till kyrkan på söndagar, men de flesta svenskar firar vilodagen med att rusa omkring på IKEA och rycka åt sig alla möjliga prylar. Söndagsandakt! Medan kyrkobänkarna står tomma så köar folk för att få köpa en korv med bröd för 5 kr. 5 kr!!! Vem blir inte helt lyrisk av det priset? Så istället för att dyrka den här så kallade "Gud" så dyrka istället IKEA. I din Billy-bokhylla kan du lätt fixa i ordning ett altare med billiga värmeljus och Glimra ljushållare. Ut med den torra Bibeln, in med IKEA-katalogen! Nu ska det sparas pengar!

IKEA har dessutom en bra filosofi, de bästa sakerna här i livet är gratis eller så gott som gratis (en toaborste för fem kronor, sex stycken vinglas för 39, påslakan-set för 79). Det heliga numret är nio. Känn din instruktionsmanual och med tålamod kan du konstruera de mest komplicerade möblerna och prylarna!

Gud kommer inte från himlen, han är född i Småland.

Nöff nöff

Nu har jag i princip slutat lyssna/kolla på eller läsa nyheterna om svininfluensan. Jag får bara grav ångest av det annars. Som om jag inte hade bättre saker att oroa mig för. Nu verkar man inte få vaccinet förrän i början av december (låter vagt) om man är normal. Det konstiga är att det är 20-40 år som drabbas hårdast men ändå kommer de att vaccineras sist. Logik? Ja, man fattar såklart att gamla och unga och sjuka är svaga men ändå... Känns orättvist. Det är ju vi som springer omkring och smittar folk. Dessutom kommer magsjukan också, vilket är nästan ännu värre. Fatta att få båda på samma gång. Stay away om ni är sjuka säger jag bara.

Man borde ju inte nojja, men det är inte så lätt när det varje dag på löpsedlarna står saker som DÖD och KAOS och RUSNING. Får man några bra nyheter också? Tyckte jag hörde något om en kanal eller tidning som bara tog upp bra och glada nyheter. Ska nog börja prenumerera på den...

Ta det pianoforte

Den här veckan ska jag försöka blogga lite duktigare. I dag vill jag tala (skriva) om folk som är duktig på att spela piano. Sådana där människor som är så sjukt musikaliska att man helst vill skjuta dem för man blir så djupt avundsjuk på dem. Som tur är så är ingen av mina vänner så där jobbiga. Inte för att jag säger att de sjunger dåligt eller spelar något instrument dåligt men de är inga savanter precis. För i sådana fall skulle jag ha väldigt svårt att umgås med dem.

Gud, jag hatar att kolla på TV när något äckel sitter där vid sitt piano. Det värsta är att jag har så lätt att börja gråta av pianomusik. Det är hemskt. Men det är så fint! Jag trodde jag var ensam om det här, men sedan läste jag Stephen Frys självbiografi Moab is my washpot i somras och upptäckte att han hade precis samma åsikter. Han blev också grön av avundsjuka när han träffar musikaliska människor och själv kan han inte ta en ton. Samma här. Jag fattar nada av toner, har inga talanger what-so-ever när det kommer till att spela gitarr, kan inte sjunga en strof utan att det låter som att någon stryper en katt. Så jag blev lättad när jag upptäckte att jag inte var ensam. Vi borde starta en klubb eller något.

Å andra sidan är det helt underbart att lyssna på pianomusik. Så länge jag slipper se den jäveln som spelar.

Hugh & Robert

Demon Huntress

Den här boken köpte jag i veckan. Tyckte att de passade bra med tanke på all viktoriansk litteratur som jag läser nu. Hehe. Visste ni att Drottning Victoria är den brittiska regent som har suttit längst på tronen och att hon överlevde ett antal mordförsök. Nu är kanske inte den här boken historiskt korrekt, men jag är inte så noga med sådant där.

Ops

Dålig blogging den här veckan, jag vet. Men det har som vanligt varit rätt mycket. Vet inte riktigt vad jag har gjort, men det känns ändå som att jag inte har hunnit med någonting. Som det ska vara med andra ord.

Nästa vecka har vi redovisning i Women & Law-kursen. Jag ska prata om varför The Odd Women är en feministisk bok. Vet inte riktigt hur det går med det, men jag har i alla fall skrivit en text. Hoppas inte att läraren förväntar sig något avancerat för hon la ut instruktioner för en vecka sedan... Bra framförhållning. Samtidigt har jag uppsatsen som ligger i ide. Den vaknar till ibland. Det blir väl hetsskrivning strax innan jul. Kul kul.

Fredagen var soft. Eller ja... Städade som en galning och lagade sedan risotto till Johanna (och mig). Men sedan var det lugnt! Vi glodde på LOST (säsong fyra eftersom Johanna är sjuuukt efter). Det var kul, har inte sett LOST på ett tag. Desie i The Blue Shirt är awesome.