How I survived Wednesday

Det är bara en smula för mycket att göra just nu. Två kurser samtidigt och kluriga uppgifter att lösa. Den senaste fick vi i går och den ska vara klar på fredag. Det mesta känns lite vagt och luddigt i kanterna. Fast i dag var det datalabb och jag kan luta mig tillbaka på den logik som finns i HTML. Nu har vi börjat mixtra med stilmallar så sidorna inte ser så tråkiga ut längre. FÄRG! Vilket mirakel egentligen, så jag lade in det lite här och var. Fast jag förstår fortfarande inte färg-koderna och hur man räknar ut dem, men de gjorde inte de andra i min grupp heller som tur var.

I går var en fel dag, i dag var en ganska rätt dag. I går gick det mesta fel eller satte sig på tvären, plus att jag kom hem halv åtta. I dag gick det mesta rätta i alla fall och jag fick pizza så det blir man genast lite lyckligare av. Snart blir det nog Lie to Me som jag spelade in i går. Ögongodis!

House makes Tuesdays worth it

Jag hade en ganska sugig dag i går. Var så där vidrigt uttråkad men orkade ändå inte göra något, inte ens plugga eller ta en promenad. Det kanske blir värsta dippen efter att ha haft ganska mycket att göra i flera veckor. Man känner sig ganska värdelös egentligen, när man tar ledigt. I dag försökte jag bota det med lite plugg och en kort promenad. Postade ett brev. Sedan jobbade jag eftermiddag också, så pengarna kan man alltid glädja sig åt.

Men bästa trösten kommer i kväll då det dels är dubbelbokat

med House och The Mentalist klockan nio och sedan bästaste Lie to Me klockan tio. Fiktiva världar och brittiska skådespelare är som balsam för själen. Love love love.

My House!

Tisdagar är bra. Både House och Lie to Me. Nästan lite för bra, för Top Gear går samtidigt som LTM. Fast det är repriser så det är OK att missa.

Axel, ska vi slå vad?

Ok. Sista jobbdagen den här veckan. I går tog prylarna slut en timme innan det var dags att gå hem. Vi stod och glodde och försökte emellanåt se upptagna ut. I dag fanns det inte heller mycket att göra på slutet, men jag gick hem strax innan två så det var inte mitt problem! Bra dag på jobbet, vissa dagar kan annars kännas så sjukt jobbiga. Fast jag fick ont i min problem-axel, jag fattar inte varför just i dag. Men det är lite coolt att kunna säga att jag har en "bad shoulder", för då låter det som att jag stridsärr och sånt. Jag är härdad av livet!

Såg precis senaste Lie to Me som jag spelade in i går. Det är så skönt att det blir bättre med tanke på hur ljummet det var i början. Tim Roth är cool som vanligt, han går förresten som en cowboy, lite hjulbent så där. Och hon som spelar Lightmans dotter är så underbar! Jag som annars brukar ha svårt för barnskådisar, men hon är verkligen suverän. När säsong ett blir lite billigare så ska jag nog köpa den på DVD.

Förresten läste jag ut andra Mary Russell-boken, A Monstrous Regiment of Women. Den visste var den tog. I måndags så blev jag tvungen att gömma mig i omklädningsrummet under rasterna för att få läsa lite. Jag var nog mest fascinerad över hur Russells och Holmes förhållande utvecklade sig. Lite luddigt skrivet av King kanske, men OK. Inte överdrivet sentimentalt (snarare tvärtom). Nu läser jag tredje boken, A Letter of Mary, i lugnare takt.

Lightman

Lalalala! Jag är så glad för i dag såg jag reklam för nya avsnitt av Lie to Me. Awesome. Jag har varit duktig och inte laddat ned olagligt. Så desperat är jag inte än. Det jobbiga är bara att det går på 4+, vilket är en liten doldis-kanal som jag jämt glömmer. Får fan ta och sätta mobilen så den påminner mig. Det börjar den 2 februari hur som helst! Intensiva Tim Roth... Lovely.

Prepare to have your mind blown!

Johanna och jag var på Sinnescirkusen med Henrik Fexeus i går. Henrik sa att vi inte fick berätta vad som hände där men en sak kan jag säga, nämligen att det var AWESOME! Imponerande vad man kan göra med så "enkla" medel. Dessutom kände man sig smart utan att ha gjort ett skit. Johanna var huuur glad som helst över att vi satt på balkongen för där nere på parkett blev i princip hela publiken inblandade i diverse expriment och aktiviteter. Jag var lite besviken däremot. Eller kanske inte, lätt att vara kaxig där uppe på balkongen.

Innan cirkusen så käkade jag och Johanna på mitt favorit-salladsställe på Drottninggaten. Love it! Och jag fick presenter! Två fina linnehandukar direkt-importerade från Kässbol och ett löfte (skriftligt) att bli bjuden på New Moon. Haha, det var det jag fasade för när jag såg att filmen hade premiär två dagar efter min födelsedag. Men man blev extremt mycket smartare av att hänga med Fexeus i ett par timmar. Eller blev man ointlegentare? Hm... Åh, jag saknar Tim Roth och Lie to me förresten! TV4 envisas alltid med att plåga mig.

BTW. Bilder kommer. Fast det säger jag väl alltid?

Christ on a bike!

Måste bara skriva lite om kvällens Lie to me. För det första... WOW! Jag som tyckte att avsnittet för några veckor sedan var bra, men det här var fenomenalt. Intesivt. De använde varje sekund av avsnittets 40 minuter. Obehagligt, snaba vändningar och en sjukt läbbig antagonist.

På tal om läbbig så började jag nästan gråta när Cal stod och skrek på Torres. Det var hemskt! Det är inte så ofta som skådespelare verkligen skriker allt vad de har. Världens utskällning...

Ah, the long con... Tänkte på Sawyer. Och på American Gods. Extremt imponerande. Fast! (Oh, kritik!). Jag gissade ganska tidigt vem som var "härmapan" (låter rätt fånigt på svenska), men vad ska man göra med ett begränsat antal karaktärer? Jag är nöjd ändå, för det var inte vad som var mest intressant egentligen. Mest fascinerande var "fighten" (battle of minds) mellan Lightman och det där äcklet. Creepy.

Better half

Oops. Minst sagt. Hihi... Lite smått galet i kvällens Lie to Me. Väldigt okarakteristiskt. Bara för jag skrev förra veckan om hur Lightman aldrig rör en min så blir han helt bananas det här avsnittet. Skriker på folk och ler och skrattar. Man blir lite smått chockad. Fascinerande dock! Gillade det här avsnittet skarpt, inte lika bra som förrförra, men ändå... Tycker Cals dotter är hur bra som helst förresten, annars kan barnskådespelare lätt bli irriterande.

Och jag såg att de inte hade sminkat bort Tim Roths tatueringar. Awesome. Mer Roth utan skjorta så blir programmet säkert en succé. Jag skulle i alla fall kolla.

Mikrouttryck

Hittade de här på nätet och tyckte de var rätt kul. Vet inte om det är samma som Cal har på sin vägg. Man kan inte låta bli att bli lite intresserad av mikrouttryck. Därför läser jag den här boken just nu.

Lie to who?

En sak har jag tänkt på när svenskar säger "lie to me" och det är att själva betoningen känns helt fel. Borde det inte vara lie to me om det är en uppmaning? Inte lie to me (osäker på var betoningen hamnar) alltså. Kanske bara är något jag har fått för mig, men det har alltid känts lite konstigt att säga det och det är därför jag reagerar.

För övrigt medelspännande avsnitt. BTW, what's up med alla random småroller? Som den där Mike som hängde med Tores och sekreteraren, Heidi? Skitskumt att bara ha en miniroll så där. Och så insåg jag att Cal aldrig ler. Jag kan inte komma på ett tillfälle då han ser allt annat än apatisk ut, eller apatisk är fel ord... död liksom. Helt känslolös i ansiktet. Och det beror nog inte på dåligt skådespeleri, för Roth är grym.

Tänk om han går på valium hela tiden, bara för att ingen ska kunna läsa av honom. Han kan vara lite creepy ibland, när han bara glor på någon med halvslutna ögon. Sedan har han den där dåliga hållningen också, lite snett framåtlutad med axlarna framåt också. Kanske bara beror på att Tim Roth är ganska kort i rocken.

Yeah yeah... Bara dagens random tankar.

Broken hearts

Den här veckans Lie to Me gjorde en kraftig sväng uppåt. Helt otroligt bra avsnitt, det är nog det här jag har suttit och väntat på hela tiden. Tim Roth är ju alltid bra, men nu klickade liksom allting. I li(k)e. Fast han är nästan lite läskig ibland, när han stirrar ned folk. Det var helt underbart när han lät... vad tusan heter hon? Tores? Ja, när han lät Tores läsa av honom. Suveränt. Jag hoppas på ett lika bra avsnitt nästa vecka.

Lie to Me påminner mig lite om hur House var i början. Hugh Laurie var fantastisk hela tiden men det kändes lite jobbigt med samma mönster på varje avsnitt. Men sedan märktes det inget mer, avsnitten blev bättre och bättre. Jag hoppas att LtM gör samma sak. Fast jag tror att det krävs starkare biroller, de flesta känns lite bleka jämfört med Roth just nu. Men hey, vem är inte det?

Va?

Nya och... öh... friska tag i morgon! Just nu är jag helt slut. Har inte pluggat så mycket som jag skulle ha gjort egentligen. Det kom en massa med andra saker mellan. Som vanligt. Städade och skjutsade mamma till tandläkaren. Hon hade världens tandvärk och värsta infektionen så man kan ju precis inte säga nej. Eh. Fast jag tror det var städningen som gjorde att jag blev så trött.

I kväll: Lie to Me. Äntligen. Egentligen tänkt bio idag (också). Men orka. Långa meningar suger. Eh. Har läst när folk skriver skit om LtM, men de kan dra åt helvete. Det. Är. Bra.

Just another Tuesday

Tiffany ringde i dag för att prata Watchmen-filmen. Jag hade inte sett den så jag skämdes. Tiffany har inte ens läst serien! Jag skyllde på att jag var rädd för att filmen skulle suga. Men tydligen är den bra, trots längden. 2 timmar och 42 minuter är fan helt sanslöst. Sa jag som älskar LotR...

I morse var jag nära att inte åka till skolan. Ville gömma mig under täcket och sova istället. Men jag tog mig i min icke-existerande krage och släpade mig själv ut till bilen. Film & Media Transfer-lektionen var riktigt kul! Jag fick tillbaka min analys av Reservoir Dogs och det gick super. Dessutom blev jag glad av att min lärare pratade om Mr Orange. Sedan gjorde vi en lite dubbningsövning, vi dubbade en kort scen från en gammal irländsk serie som heter Father Ted. Min grupp fick spela upp den. Jag blev fnittrig för det var så fånigt men ändå roligt.

Fast sedan var det en föreläsning och då orkade hjärnan inte mer. Det tog verkligen tvärstopp. Satt och ritade och tänkte på Reservoir Dogs istället. Jag hade liksom massa med överskottsenergi fast man blir helt bedövad av att sitta i en kvav föreläsningssal och lyssna på en entonig lärare babbla i två timmar.

Mest längtar jag efter Lie to Me i morgon. Mm... Lite halvljummen handling kanske, men det märker jag knappt för jag är för upptagen med att fnittra när Cal Lightman är med.

Lie to me

En sak som jag har blivit intresserad av nu på senaste tiden är tankeläsning och vad vi gör när vi ljuger. Dels ser jag på Hjärnstorm med Henrik Fexeus. Han är så där lagom smårolig och väldigt, väldigt duktig på att läsa av folk. Men samtidigt måste det vara jobbigt. Som han i Lie to me (Tim Roth för övrigt) som i princip en levande lögndetektor. Han ska tydligen bygga på en riktig psykologiprofessor. Och så har vi såklart The Mentalist som också är baserad på någon slags bok om hur man kontrollerar folk och läser dem.

Nu tror jag inte riktigt att jag hamnar i sådana extrema situationer som mordutredningar eller liknande, men det är ändå kul att läsa om. Dessutom blir man ju mer medveten om vad man själv gör. Eller inte gör. När jag har råd/tid ska jag nog köpa ett par böcker om det där. Sedan får ni nog passa er.

(helt onödig bild på Tim Roth)