A Karla-trained hood if ever I saw one

"I've got a story to tell you. It's all about spies. And if it's true, which I think it is, you boys are gonna need a whole new organisation, right?"

Nu har jag äntligen tagit tag i Tinker Tailor Soldier Spy från 1979. Alec Guinness spelar George Smiley, men jag tycker faktiskt att Gary Oldman överglänser honom. De spelar rollen väldigt olika, eller så är det helt enkelt så att karaktären framställs på väldigt skilda sätt i de olika versionerna. Smiley i Alfredssons film är extremt tystlåten (han har sin första replik en bra stund in i filmen) och visar inte mycket känslor. Han starkaste reaktioner sker i sammanband med Ann (att se Ann och Haydon, när Ann återvänder). Guinness Smiley är mer uttrycksfull, han blir arg och pratar en hel del. Det är faktiskt väldigt intressant att se. Däremot är det lustigt att se skådespelaren som spelar Bill Haydon för det känns som att Colin Firth imiterar lite av hans manér. Karaktärerna är lite gråa i den här äldre serien, de är mycket mer särskilda i den nya filmen. Men i TV-serien blir det mycket mer handling och detaljer i storyn och det gillar jag verkligen. Mycket faller bort när man bara har två timmar på sig att berätta en väldigt komplex spionthriller med många trådar.

*Bildkälla

She's like the weather

Dagen i går: vakna, plocka i hop prylar, åka till pappa, bli livrädd för en padda som krälade in på tomten, ta omväg runt tomten och paddan, äta lunch, kolla på Welcome to Collinwood, kolla på The Private Life of Sherlock Holmes (riktigt bra!), sova i ett par timmar, vakna,  läsa Caitlin Morans How to be a Woman, göra pastasallad, äta, kolla på TV, kolla på Tinker, Tailor, Soldier, Spy, förklara Tinker, Tailor, Soldier, Spy för pappa, väcka pappa när han somnar under slutsekvensen (!!!) av Tinker, Tailor, Soldier, Spy, sitta vid datorn, sova.

Så i dag känner jag definitivt att jag borde göra någonting vettigt. Ska köpa födelsedagspresent till mamma i alla fall. Borde städa lägenheten också, det är galet dammigt överallt. Och på fönsterbrädet är det pollendammigt. Ugh. Och läsa på lite inför projektarbetet. Det blir nog bra.

*Bildkälla

The Circus has left town

Oh. Det blev spontanbio i dag. Klockan halv ett satt jag vid datorn och surade över uppsatsen då jag plötsligt kom på att Sergel visar Tinker Tailor klockan två. Ja, hur kan jag kunna de tiderna utantill? Hade förstås kollat upp de redan förra veckan men något besök hade inte blivit av. Men nu så! De kör bara två visningar per dag nu så jag antar att filmen slutar gå snart. Och DVD:n kommer ju ut i maj, så såg det som min sista chans att se den på bio.

Har jag sagt hur bra den är? Den är så jävla bra. Upptäckte dessutom att ugglan som Jim slår ihjäl sitter uppstoppad på vägen i en senare scen. Annars satt jag och tänkte mycket på hur de ofta filmar Smiley bakifrån och att han då vänder lite på huvudet så att man se örat och lite av glasögonen. Väldigt snyggt. Smiley känns annars ganska ogenomtränglig, han är flyter liksom ovanpå allt annat och han reagerar aldrig speciellt starkt. Det är det som gör karaktären Ann så briljant, trots hennes totala brist på närvaro (hennes ansikte får man förresten heller aldrig se helt). Hon är en sådan stark, svag punkt i Smileys liv så när hon väl är med så brakar hans fasad samman.

Blir helt yr av möjligheterna till en riktig filmvetenskaplig (eller litteraturvetenskaplig) analys. Undrar om det har gjorts...

*Bildkälla

La mer a bercé mon cœur pour la vie

Det finns en sådan fantastiskt liten scen i Tinker, Tailor, Soldier, Spy då George Smiley står och kollar på Bill Haydons tavla. Det är en väldigt kort scen, tyst och jag vet inte om jag uppfattade den förrän andra gången jag såg filmen. Men den ligger liksom i fas med allt annat i filmen.

Tror det är allt. (Förutom faktumet och insikten om att TTSS inte är en spionroman alls, utan någon slags romantisk tragedi som utspelar sig under kalla kriget. Kan inte riktigt uttrycka det där i ord ännu, men det kommer väl).

From Karla with love

Min första lediga torsdagskväll på ett bra tag. Firade med att ta en eftermiddagsbio inne i stan. Konstigt nog var det ganska mycket folk i salongen, för mycket. Mest äldre som satt och hostade konstant och fick smärre panik när undertexterna försvann. Men filmen var lika bra som förra gången! Det blev så klart Tinker, Tailor, Soldier, Spy igen. Och nej, jag hade inte inbillat mig om hur bra den var. Blir lite smått chockad faktiskt, det är inte vanligtvis den typen av film jag fastnar för. Eller är det? Jag gillar i och för sig sparsmakat, med enkel dialog, nedtonad musik och långa blicka (åh, dessa blickar!).

Gary Oldman är nog en av vår tids bästa skådespelare. Synd att han inte har fått bevisa det ännu. För det mesta spelar han överdrivna skurkar, extrema. Han gör det så klart fantastiskt bra, han är nästan alltid det bästa med varje film han är med i men... Men att få en roll som George Smiley är nog det bästa som har hänt honom. Smiley säger inte så mycket (vet inte hur många minuter som går innan han yttrar sin första replik), han rör knappt en min, han gör väldigt diskreta gester men han förmedlar ändå något. Hur tusan kan man spela på det sättet? Utan att göra någonting? Det är fan ett genidrag i sig.

Så många fantastiska skådespelare i TTSS. Mark Strong är nog efter Oldman min favorit. Hans karaktär är nog mest intressant. Och det där subtila kärleksförhållandet till Colin Firths karaktär. Det är magnifikt. Vet inte hur mycket av det som kommer fram i filmen, men det är ändå som ett knytnävsslag i magen. Desillusionerade män som kämpar för den goda saken (för sitt land), men som har tappat all tro på rättvisa och sanning. Älskar hur John Le Carré skriver sina karaktärer, ingen är utan sår, utan brister. Smiley, med all sin intelligens och skarpsinne har Ann ("...the last illusion of an illusionless man"). Och Karla (svårfångade Karla!) utnyttjar detta. Det är inte så mycket ett spel om statshemligheter som det är ett spel om att utnyttja mänskliga svagheter.

Det ska väl sägas en del om estetiken i filmen också. Den är riktigt snyggt gjord, trots att jag mår smått illa av alla 70-talsfärger. Vissa scener, man vill bara kyssa regissören och klipparen. Framför allt slutsekvensen. Ska absolut inte avslöja något, men det är något av det snyggaste jag har sett. Sedan kan man lätt få billiga poäng när man lägger på en bra låt och klipper lite. Kul att se det göras med stil och värme. 

By Gary Oldman

Riktigt läckar fotografier från inspelningen av Tinker, Tailor, Soldier, Spy som är tagna av Gary Oldman.

*Bildkälla

I can't hide you, the rock cried out

Den här dagen har inte precis varit fylld med långa, koncentrerade studiesessioner. Har inte haft fokus för det alls. Jag kanske borde vara orolig att jag inte har disciplin nog att skriva en masteruppsats, men ibland orkar man knappt bry sig ändå. Jag har hattat runt en hel del den här veckan, därav bristen på inlägg. Jobbat, pluggat på bibliotek, träffat kursare, jobbat lite till... Men jag har i alla fall bokat in tre stycken intervjuer i början av februari, nu ska jag bara komma på vad jag ska ställa för frågor också. Ville egentligen undvika människokontakt så mycket som möjligt i det här arbetet, men det är i alla fall bättre än att prata med användare. Oj, så där borde kanske inte en framtida bibliotekarie skriva. Men så är det.

På nördfronten händer det väl en hel del. Har sett sista avsnittet av Sherlock ungefär fyra gånger sedan i måndags. Ganska bra snitt. Väldigt bra avsnitt också. Ska se om det och analysera det lite mer noggrant senare. De första gångerna försöker man bara dra in så mycket detaljer som möjligt. Senaste insikten var att Sherlock har John på snabbuppringning, vilket har lett till en del huvudbryderi. Men det kommer en tredje säsong, när de nu ska hinna spela in den med Martin Freeman i Nya Zeeland och Cumberbatch i LA och Nya Zeeland. Pappa var i alla fall snäll att spara lite tidningsurklipp om Sherlock, blev mycket glad. De åker in i pärmen (ja, det finns en sådan).

Dagens glädjerus kom överraskande nog från Dagens Nyheter (hör och häpna). En kort "kommentar" av Nicholas Wennö i DN som handlar om hur La Mer (schlagerdängan) används i bland annat Tinker Tailor Soldier Spy. Han sätter ord på alla mina tankar, och sådant är skönt. Den slutsekvensen är verkligen fantastisk, hoppas att det uppmärksammas på någon prisutdelning (helst Oscarsgalan, men jag är inte petig). Har lyssnat på Julio Iglesias version av "La Mer" på YouTube x antal gånger. Säkert en fruktansvärt fånig låt (föredrar Mireille Mathieus version), men ack så effektiv i Tomas Alfredssons film. Bravo!

(Redigerade lite, stod inte ut med att ha ett sådant galet fånigt inlägg som det förra).