Hans sista bragd

Om man följer mig på Twitter så har det väl inte undgått någon att den nya säsongen av Sherlock är i full gång. Eller ja, tredje och sista avsnittet av tredje säsongen visas i kväll. För så är Sherlock, kort och bitterljuvt. Dock blir väntan mellan säsongerna väldigt långa och man blir ganska desperat när det gäller minsta smula information som man kan lirka ur manusförfattarna och producenterna. Oftast är den långa väntan värd det. Tredje säsongen har hittills varit enormt sevärd, en emotionell bergochdalbana. Tydligen blir tonen mörkare i det sista avsnittet som heter "His Last Vow". Olycksbådande. Dessutom är the big bad den här säsongen ingen annan än utpressarna Charles Augustus Magnussen (Milverton i Holmes-kanon). Han gör ett enormt starkt intryck i den enda novell i originalen som han förekommer i. En rätt vidrig typ som får det han förtjänar där, men frågan är vad Moffat och Gatiss har planerat för honom..?

*Bildkälla

Let's make a list!

Här kommer det obligatoriska inlägget över de bästa böckerna
som jag har läst under det gångna året

Expeditionen av Bea Uusma
Wow. Jag läser sällan faktaböcker på svenska, mest för att jag har pluggat ganska länge och fått nog av det för ett tag. Sedan brukar jag sällan fastna för ämnen på det sättet. Men det som drog mig till Uusmas bok var framför allt bakgrundshistorien och utseendet. Och ibland ska man faktiska döma en bok efter dess utseende!

Night Film av Marisha Pessl

Den här boken gav mig mardrömmar och jag älskade det. Pessl har liksom Uusma skrivit en bok om besatthet och besatthet är precis vad man drabbas av när man läser den. Det är ingen regelrätt skräckhistoria, men den är emellanåt så djupt obehaglig och man undrar vad som är sant och vad som huvudpersonen bara tror sig se. Dessutom har den ganska mycket inslag som inte är bara text, som bilder, tidningsartiklar, polisrapporter m.m. Det tillför definitivt någonting extra till läsupplevelsen.

The Dream Thieves av Maggie Stiefvater
Det här är andra delen om Blue, Gansey och gänget och den är faktiskt bättre än föregångaren. När jag läste den här boken hade jag egentligen tröttnat på urban fantasy för längesedan, men Stiefvater är otroligt skicklig att säga ganska mycket med ganska små medel. Bland annat har hon ett fantastisk sätt att lyfta fram Ronans sexualitet utan att säga det rakt ut. Magi är också ganska subtilt i boken, men samtidigt så massivt att det är svårt att uppfatta det.

The Gods of Gotham av Lyndsay Faye

En historisk deckare utan dess like. Faye har valt den perfekta miljön för sin hjälte Timothy Wilde, en ärrad ung man som nyligen har blivit polis i New Yorks nybildade polisorganisation. Berättelsen utspelar sig under 1800-talet i en stad som plågas av våldsamheter och konflikter mellan framför allt irländska invandrare och de som anser sig vara äkta amerikaner. Med detta som bakgrund rullar sedan Faye upp en mordhistoria där någon galning mördar barnprostituerade. Timothy Wilde får uppdraget att utreda morden. Fantastisk spännande och välskriven bok där författaren verkligen har gjort sin research!

The Ocean at the End of the Lane (Neil Gaiman)
Finstämt och vemodigt om att växa upp och om minne. Det kanske inte är en av Gaimans bästa romaner om man bara ser till själva upplägget eller handlingen, men den är enormt välskriven. Den är eftertänksam, obehaglig, övernaturlig och samtidigt väldigt verklig. Gaiman använder sig återigen av ett barns pespektiv och den här unga pojken kastas i en värld som ligger väldigt nära hans egen men samtidigt långt borta. Dessutom finns det flera bra kvinnliga karaktärer i boken och de dominerar egentligen hela tiden, vare sig de är goda, onda eller ingenting av dessa.

Hedersomnämnande 2013

Cloud Atlas (David Mitchell)
Mitchell väver i den här fantastiska romanen ihop en antal karaktärer som lever under helt olika tidsepoker och under helt olika förutsättningar i livet. Den är så plågsamt välskriven att man nästan storknar. Det tog dock ett bra tag innan jag kom in i berättelsen, men det är så värt ansträngningen. Att läsa Cloud Atlas är som att öppna en rysk docka och se de olika historierna länkas samman. David Mitchell är definitivt en författare som jag ska hålla utkik efter i framtiden.

Och så kanske jag också ska lista de riktiga bottennappen...

The Maze Runner (James Dashner)
Usel ungdomsdystopi, kommer dock snart som biofilm med min favorit Dylan O'Brien i huvudrollen. Gissa varför jag tvingande mig igenom boken? En grabbfest utan dess like med totalt ointressanta karaktärer och snooze fest till intrig.

Beautiful Creatures (Kami Garcia & Margaret Stohl)

Usel urban fantasy.

Blackwood (Gwenda Bond)
Usel urban fantasy. Jag kan börja skönja ett tecken här...