Lugnet före stormen

Nästa vecka börjar mitt korta men intensiva sommarjobb. I fyra veckor ska jag jobba heldag varje dag. Nu kan jag inte gnälla om det lika mycket som jag skulle vilja eftersom många av mina vänner jobbar heltid året runt, men ändå... Det blir lite extra jobbigt på ett lager där det dessutom blir stekhett på sommaren och man måste ha på sig ESD-rockar utan ventilation. Men det ska nog gå bra ändå! Fint med massa med pengar och sedan ledigt fram till augusti. Crazy. Måste nog söka någon sommarkurs eller något, annars blir man väl helt förslappad.

Den här helgen har varit kul. I fredags kollade jag och Johanna på LOST och tryckte i oss supergod pizza. Plus att jag träffade Petra på dagen, vilket händer alltför sällan! På lördagen var det taco-kväll och Eurovision för hela slanten med systrarna N. Jag gillar verkligen inte musiken, men det gör absolut ingenting i trevligt sällskap! Bibi fick dessutom chansen att dregla på min nyinköpta skjorta. Fina grejer. Söndagen spenderades söndagsaktigt med sovmorgon och Vällingby-besök. I Vällingby kollade Johanna på allt möjligt och jag köpte en god sallad. Men jag hittade inga Pink Ladies på Hemköp...

Previously on LOST...

Jag tror jag har lyckats hjärntvätta Johanna genom att skriva så mycket om LOST den senaste veckan. Fast jag undrar när jag ska ha tid att se om hela säsongen, för jag ska jobba heltid i en hel månad nu. Hoppas att det blir kallt, för annars blir det som ett växthus inne på lagret. Efter det har jag inget jobb alls i åtta veckor. Men vårt idiotiska sommarschema är ett ämne för ett annat blogginlägg!

The End

Jag vet hur det slutar nu, men ska så klart inte avslöja något. Så oroa er inte! Jag ska bara säga att jag är väldigt nöjd med slutet, det var fint, värdigt och perfekt för LOST. Det finns både kritiska och positiva omdömen på nätet, men screw them! Fast man ska nog passa sig jäkligt noga för spoilers. Mest irriterad blir jag på "men bla bla bla förklaras ju aldrig". Och? LOST handlar inte om att besvara ALLT. Gud vad störigt det skulle vara att ha en sådan säsongsavslutning då de betar av fråga för fråga. Jag tycker det är fruktansvärt spännande med lite frågetecken, eller åtminstone rum för egna idéer. Nu har jag hur som helst tänkt ta tag i första säsongen och se om allt från början. Om jag har tur så är jag klar lagom tills sjätte säsongen släpps på DVD.

Oj, jag låter så himla glad. Men det är sorgligt, för det är slut. Jag älskar verkligen den där serien. Det finns så tydliga minnen i min hjärna om ögonblick. Som när Locke och Boone hittar luckan i marken. Hur läskigt som helst! Och det där nödmeddelandet som sändes ut i en loop på franska. Isbjörnarna. Den svarta röken. Jacob. Vem som låg i kistan.

Och så vidare.

Skoj

Intermission

Ärligt talat, jag vet inte hur intressant min blogg kommer att vara de närmaste... veckorna (skrev hon optimistiskt). Just nu försöker jag reglera min Internet-trafik till ett minimum av sidor för att undvika spoilers av de sista avsnitten. Men efter att jag har sett det kommer jag nog vara rätt hemsk. Inte för jag ber om ursäkt för det, det är bara ett faktum. Jag tror att ungefär nu så sitter de i USA och börjar kolla på det. Så det kommer dröja x antal timmar innan det finns tillgängligt. Den här gången skulle de tydligen lägga ut det för flera länder direkt eller senast 48 timmar efter för att snuva Internetpiraterna. Whatever, säger jag. Bara jag får se det snarast möjligast.

I dag ska jag försöka göra lite nytta, städa och så. Um. Kanske läsa i Bildhuggarens dotter som är Tove Janssons självbiografi. Meditera på LOST. Ja.

Desmond Hume - A tribute

Desmond är Odysseus. Penny är den väntande Penelope. En episk kärlekshistoria.

Ironisk nog är Desmond pilot i Lockes hallucination. Ironin är tyvärr en spoiler i det här fallet, men se säsong två och tre för all del.

Desmond överlever en explosion, hans kläder gör inte det. Manusförfattarna är för snälla ibland.

Åh Desmond... Ön vill inte släppa dig.

Join Dharma today, we have hot scotsmen. Vinnande koncept.

23

Ikväll sänds sista avsnitten av LOST i USA. Sista minutenresa någon? Jag får stanna hemma och vänta tills TV4 behagar visa dem. Eller inte.

Usch. Jag har lite (mycket) ångest inför Slutet. Det är hemskt. Jag har levt med serien i flera år, sedan 2004 tror jag. Jag minns det första avsnittet, jag minns hur jag tänkte "WOW" när sluttexterna började. För jag visste redan då att den här serien skulle bli min serie. Självklart har jag inte alltid tyckt om allt i serien, eller om karaktärerna. LOST är inte perfekt. Men det är damn close. Fan, jag tror det är dags för en LISTA.

Favoritkaraktärer i LOST:

1.) Desmond. Alltså herregud den mannen kan konsten att fascinera. För det första är han jävla snygg, crazy eyes or not. Han är totalt galen ibland. Stupfull emellanåt. Flawed. Och hans historia med Penny... Jag gråter nästan när jag tänker på avsnitt som "The Constant". Han kan resa i tiden, han ser in i framtiden och han ser ut som Jesus. Och han är tål elektormagnetism.

2.) Ben. Vad kan man säga? Michael Emerson spelar så sjukt bra. Han kan leverera repliker som ingen annan och upphör aldrig att förvåna en. Läskig och tilldragande på en gång.

3.) Kate. Emellanåt har jag inte gillat Kate. Hon har alltid varit ett irritationsobjekt eftersom hon hamnade in någon slags kärlekstriangel med Jack och Sawyer. Men hon är stark, trots att hon i senare säsonger blev tillbakaputtad av författarna. Synd. Andra starka kvinnliga karaktärer har varit Claire, Juliet och Rousseau. Gillar dem alla väldigt mycket.

4.) Locke. Det måste göras. Han är awesome, vare sig man hatar eller älskar honom. Han har hela tiden varit på öns sida, han har hela tiden vetat att den är speciell. I sista säsongen tog relationen mellan "honom" och Jack en intressant vändning.

5.) Charlie. Underbara, söta, olyckliga Charlie Pace.

Lost and found

Den 22 september 2004 crashade Oceanic Flight 815 på en ö någonstans i havet. Med på planet fanns en läkare, en gravid kvinna från Australien, en rullstolsbunden man, en f.d. rockstjärna, en labrador, en fånge i sällskap med en FBI-agent, en bedragare och flera andra karaktärer med tvivelaktigt förflutet. På ön fanns en monster gjort av rök, isbjörnar, onda människor, en man som spenderade all sin tid i en underjordisk bunker där han var 108:e minut tryckte på en knapp... LOST är, och kommer alltid att vara, min favoritserie. Den förändrade min syn på TV-serier och fick mig att bli en TV-nörd. Jag älskar film, men jag älskar TV-serier mer. Man får mer av historien, mer av karaktärerna, även om det ibland inte bara är något positivt. LOST är en science fiction-serie till en viss del och innehåller även gammal hederligt relationsdramatik. Jag har fyllt anteckningsblock med information om vad jag har hittat i avsnitten, jag har läst böcker som dykt upp i rutan för att få någon hum om vad som egentligen pågår. Men jag har inte den blekaste aning om hur det kommer att sluta. Ingen jävla aning. Och det är det bästa av allting, att LOST aldrig upphör att överraska.

Hot and cold

I dag har varit fruktansvärt varmt, men jag har mest suttit i skuggan och snytit mig. Har ju lyckats åka på en förkylning lagom till högsommarvärmen. Det ger mig i och för sig mig en anledning att inte gå ut, för herregud vad vädret är obarmhärtigt! Jag som älskar den svala våren, då man kan njuta utan att förvandlas till en lite blöt pöl. I alla fall så lyckades jag lämna tillbaka lite böcker på biblioteket samt dumpa några på Läkarmissionen. Fick bara med mig en hem, Bildhuggarens dotter, som är Tove Janssons självbiografi.

Det har varit mycket på jobbet. För mycket. Jag förstår inte logiken i att bara ta in två studenter ena dagen, trots att en heltidare är borta och nästa dag låna ut några till en annan avdelning. Det är ju trots allt vi som sitter med skiten klockan halv sex. Men jag har nog ganska hög arbetsmoral ändå, tyvärr. Fast gnälla måste man göra, det är bara hälsosamt.

Kekkon 2010

Lite bilder från Linnea och Samuels bröllop i helgen. Mer kommer att finnas på Facebook!

Reader, I married him!*

Nu har jag inte så många riktiga bröllop att minnas, så jag får använda mig av fiktiva referenser. Men jag hoppas att Linnea och Samuels bröllop kommer att bli lika fantastiskt som vilket sagobröllop som helst!

*Rubriken kommer förresten från Jane Eyre, där jag satt och storbölade i slutet. Så klart.

Ett väldigt vimsigt, hyperaktiv inlägg om diverse saker

Holy macarony. Vilken vecka. Tre heldagar på jobbet tog musten ur mig men som tur var så fick jag grilla lite i går. Tack pappa och det fina vädret! Just nu är jag helt snurrig, försöker fixa saker som behöver fixas och börja planera inför helgen. För då är det bröllop för hela slanten! Det ska bli hur kul som helst, jag som dessutom aldrig har varit på bröllop innan. Och den här gången kan jag skriva om det i bloggen, till skillnad från möhippan som var extremt hemlig. BRÖLLOP BRÖLLOP BRÖLLOP.

Det kändes bra. Inte nog med det, min kära moder fyller år på fredag så då ska jag äta middag med henne och mormor. Pappa var också bjuden men han hade planerat en husvagnstripp så han dissade middagen. Jaja, jag har i alla fall köpt present så någonting har jag avklarat. Sedan är jag kattvakt också, vet inte riktigt hur det ska gå ihop men det löser sig nog.

Vad jag verkligen, verkligen hade sett fram emot var att få relaxa lite med ett nytt avsnitt av SGU på fredag. Men det är inställt för det är ju Hockey VM. Varför de visar hockey på nördkanalen sexan är dock bortom min fattningsförmåga. Men jag har ett par Carlyle-filmer i reserv, så det är åtminstone något.

Paws up!

Gaga-bilder från Monsterbalen. Vi uppe på sektion B13 var tacksamma för storbildskärmarna.

I'm your biggest fan, I'll follow you until you love me

I morgon ska Johanna och jag se Lady Gaga! How cool is that?! Nu är inte jag världens största fan, men hon är så häftig så man kan ju inte hjälpa att förtrollas. Dessutom kan det vara en bra historia att berätta för mina barn. Bättre än pappas: "Ja, jag hade tänkt åka och se Jimi Hendrix på Grönan 1967, men jag orkade inte".

Kort sagt och skrivet

Är det så här det är att jobba heltid? Herregud, jag är så sjukt slut. Mest i huvudet. Jag har inte kunnat formulera en sammanhängande mening under hela veckan och verkar vara mer socialt handikappad än vanligt. Gud vad jag saknar skolan! Det är nästan så att man överväger att bli lärare. Nästan.

Så försöker jag styra upp andra saker också, vilket innebär en del mailande fram och tillbaka. Jag får känslan av att folk tycker att jag är tjatig. Och jag känner mig konstant grinig. Eller är det här som kallas att vara bestämd? Jag har faktiskt också fötter att sätta ned i marken!

(Sidenote: Läste ut The Little Stranger och var besviken. Den var läskig någonstans i mitten, men inte sen).

Contrary to popular belief, I know exactly what I'm doing...

Jämfört med andra superhjältefilmer så har Iron Man lite udda dialog. Det är lite skruvat, lite nonsens och väldigt snabbt. Ungefär som Robert Downey Jr själv, så det passar honom som handen i handsken. Så emellan alla explosiva action-scener så är det extremt underhållande. Jag märkte knappt att två timmar gick. Dessutom, underbart bra skådisar. RDJ, Sam Rockwell, Mickey Rourke, Scralett Johanson och till och med Gwyneth Paltrow (som jag annars har svårt för).

Men måste de hångla på slutet? Jag gillar kemin de har, gnabbandet, det är kul. Hånglande är väl också kul men inte när det är en klyscha (fin utsikt, dramatisk musik, etc). Men jag ska inte hänga upp mig på det. Efter texterna fanns lite extra, vilket alltid är roligt. Gud vet hur många gånger jag har väntat i onödan på bion för att få se om det är något på slutet. Oftast är det inte det.