Varde ljus

Ja, lite sol var det i alla fall i dag. Så nu har man väl fått månadens dos av d-vitamin. Hoppas det blir lika fint i morgon, för då hade jag tänkt ta en liten tur till stan. Ska nörda runt lite i Gamla Stan bland annat. Var ett tag sedan jag gjorde det nämligen, vilket mitt bankkonto tycker är bra, men inte mitt nördhjärta.

It's Friday, but I don't care

Nu har jag inte pluggat någonting på flera dagar, vilket kanske är helt korrekt när man är sjuk. Men man (jag) kan ändå inte låta bli att stressa upp mig över allt jag har missat (grupparbeten, seminarium, informationssökning) och allt jag inte har hunnit läsa (för mycket för att skriva inom en ynka parentes).

Det jag har lyckats göra är att formulera en idé för mitt PM-arbete. Nej, jag vet inte heller vad ett PM är men jag har i alla fall ett ämne. Så det är alltid något! Sedan har vi ett grupparbete att göra också, det kan bli lite klurigare eftersom vi måste ut i verkligheten och undersöka.

Förkylningen har inte blivit så mycket bättre, förutom att jag är lite klarare i huvudet. Det snurrar inte lika mycket längre. Men halsen är fortfarande ett elände, jag förstår inte hur allt ont lyckades hamna där. Vaknade i natt av en hostattack, den som ligger och lurar under alla tider på dygnet. Men jag får hålla ut, förhoppningsvis är det business as usual nästa vecka.

Chuck vs the Gobbler

Såg förresten senaste avsnittet av Chuck (ja, något roligt måste man väl ha). Fast det var inte så kul! Serien har blivit lite mörkare och det här avsnittet hade inget trevligt slut.

Feberdrömmar

Det är synd om mig. För i söndags började jag hosta, i går blev jag dessutom extremt hes och när jag kom hem från skolan så fick jag frossa. Sedan gick det bara utför. Elle ja, temperaturen gick uppåt snarare. Det värsta är att få en hostattack och sedan inte kunna andas ordentligt, som att det sitter en propp i halsen. Fast det känns bättre nu, har tagit Alvedon och Bromhexin så det tog väl udden ur det. Jobbigast var att missa skolan i dag, med grupparbete och informationssökning. Å andra sidan hade det nog inte varit så artigt att åka dit och hosta på allt och alla.

Jobbet ringde också. Fantastisk tajming! Men det är väldigt lätt att få sympati när man knappt kan prata. Förhoppningsvis kan jag både delta på seminariet på torsdag och jobba på fredag. För innerst inne så är jag en optimist!

Serenitet

Tyvärr har jag råkat kolla på Firefly-avnitten i fel ordning. Jag skyller helt och hållet på en förvirrande DVD-meny! Jaja, ingen skada skedd, får se till att ha en lista med mig nästa gång. Usch, det är så bra, Joss Whedon är min stora idol. FAN FAN FAN att de alltid ska lägga ned hans serier. Okej, Buffy fick ju sju stycken och Angel fem men... Firefly då? Dollhouse har jag inte sett, men den har de nyligen lagt ned efter endast två säsonger. Jobbigt.

I'm sorry I spat on your dog. I have no recollection of that.

Mycket lyckad biokväll med Johanna som även inkluderade mumsig mat och godis och chokladboll. Så nu behöver man inte äta på resten av veckan! Och man fick sig en god dos med skratt också, för Due Date var riktigt rolig! Perfekt för en fredagskväll. Filmen var helt skruvad men till slut vande man sig helt enkelt vid alla sjuka saker som hände. Robert Downey Jr var som vanligt underbart underbar, älskar den mannan!

Nu ska jag bada mina små fötter och sedan är det läggsdags eller Fringe, om jag vågar.

*Bild

Let's all go to the lobby!

Bio med Johanna i dag! Jag är supertaggad!

*Bildkälla

Firefly

Fantastisk bild.

Filmvåren 2011

Nu kommer det äntligen filmer som jag är riktigt sugen på att se. Först och främst Winter's Bone som tydligen ska vara kritikerfavorit världen om och gullegris på diverse festivaler för självständiga filmer. SF har tagit sitt förnuft till fånga och köpt in den. Det känns som en sådan där jobbigt, deprimerande film som jag i vanliga fall brukar undvika men jag får väl ta mig i kragen... Jag längtar efter kvalitet framför kvantitet.

Frågan är om The Green Hornet kommer att vara kvalitet eller kvantitet. Men Michel Gondy brukar ju kunna göra udda, intressanta filmer med mycket hjärta så det kan helt klart vara värt att se hur en superhjälterulle blir i hans händer. Men hur mycket jag än längtar efter riktigt bra film så längtar jag också efter underhållande popcornarullar! Nu är inte Seth Rogen min största idol, har alltid varit lite avvaktande mot honom allt sedan Nollor och nördar (Freaks and Geeks).

Vad sen då? JO! Underbara Colin Firth är Oscarstippad i The King's Speech. Byggd på verkliga händelser, men låt inte det avskräcka er. Brittisk monark med talsvårigh

eter lovar mycket medlidande och patos. Med Helena Bonham Carter som man alltid kan se fram emot, hur knäppa karaktärer hon än spelar (Schlegel!) Men hon kanske blir en besvikelse i den här filmen om hon är alltför normal? Hur som helst så kräver jag min dos kostymdrama!

Ah... True Grit. Det är obligatoriskt att se Coen (fast jag var förvånansvärt efter med A Serious

Man), så snart man bara kan. Och jag menar TG ser ut att vara ett drömprojekt för dessa bröder, i alla fall på papper. Jeff Bridges, Josh Brolin, Matt Damon... Jag anser att om en regissör är riktigt bra och riktigt kreativ så kan till och med stela, ointressanta skådespelare blir bra! Se bara på Brad Pitt, okarismatisk och stel som en bräda i vanliga fall, blomma ut i Tarantinos Inglourious Basterds!

Sedan har vi Natalie Portman i Black Swan. Ballerina som får psykbryt, hur bra låter inte det? Om någon kan göra det så är det väl Darren Aronofsky. Om inte annat så är filmaffischerna otroliga att titta på. Kan bli väldigt visuellt bra i alla fall, men jag hoppas att även filmen är bra i övrigt för den var ju trots allt Golden Globe-nominerad.

Bilderna hittade jag här, här och här.

Lasagne på menyn

Supertrevlig kväll i går med Jenny och Johanna. Vi åt och åt och åt och sedan kollade vi på en film som jag inte tänker nämna här för det är för pinsamt. Den här söndagen ska jag spendera åt den sista kollen av hemtentan.

Bibliotekstjuven

Jaha, så var det dags i går för första avsnittet av SVT:s serie Bibliotekstjuven. Gustav Skarsgård var bra men det hela kändes alldeles för övertydligt. Hela avsnittet handlade i princip om hans klassångest och hur han desperat ville upp sig i världen. Nu är den ju bara "inspirerad" av verkliga händelser, så man vet inte hur mycket som är sant och vad som är överdrivet. Jag undrar verkligen om det är den där hierarkin på KB eller om det bara är för att öka dramatiken. Vem vet, bibliotekarier kanske är riktiga snobbar?

Lagom finkänsligt av KB att göra reklam för serien på sin Twitter-feed. Känns lite makabert kanske, det var ju ändå bara sex år sedan det hände. Jaja, sånt är väl livet. Min Twitter fullkomligt exploderade eftersom det var många bibliotekarier och litteraturintresserade som kommenterade. Spännande historia hur som helst, ibland överträffar verkligheten fiktionen.

*Bild från SVT.

The buzz

Just nu. Jag har mina misstankar, efter bara fyra kapitel. Om Moriarty eller Moran dyker upp så smäller jag av!

Urk

Jepp. Den här måndagen var ganska jobbig. Somnade tolv i går, vaknade sju, trött som... Måste ha mina nio timmars sömn annars går det inte. Gick upp. Fick världens j-ä-v-l-a kramp. Fy fan alltså. Och det enda som hjälper är smärtstillande och att krypa ihop i fosterställning. Sedan åkte jag till skolan, utan att ha ätit frukost. Mådde illa. Åt en joghurt och en halv banan. Hade fruktansvärt ångestladdat seminarium utan rast. Ont i huvudet. Åt en macka. Åkte hem. Insåg att jag inte alls skulle få sova i morgon för jag ska till jobbet.

Det enda jag orkar göra nu är att kolla på Chuck och gå och lägga mig.

You don't need money, don't take fame...

Så det saknas tydligen cirka 30 sidor ur min utgåva av The Fry Chronicles, till mitt stora förtret. Som tur var använde jag Libris för att kolla om det fanns någon bok inne i Stockholm och universitetet hade faktiskt en! Åkte dit, lånade boken, köpte en BLT-macka och satte mig ned och läste en stund. Sedan kopierade jag de försvunna sidorna, lämnade tillbaka boken och åkte hem. Ganska stor ansträngning för en bok, men vad gör man? Får se om jag köper en ny, men det känns lite trist eftersom jag fick den andra i julklapp av pappa.

Tur hade jag också när jag upptäckte att ett av mina favoritavsnitt av Chuck gick på Sexan, nämligen "Chuck vs the First Date". Hade längtat efter att se det avsnittet! Så kort sagt, bra lördag trots missöden med förlorade boksidor. Undrar vart de tog vägen...

Cambridge revisited

Just nu läser jag Stephen Frys självbiografi The Fry Chronicles för fullt. Det känns oerhört skönt att läsa igen, men väldigt ovant. Det kanske beror på att det är just en biografi och inte fiktion som jag läser. Efter ska jag antingen ta mig igenom Bob Hanssons Vips så blev det liv! eller börja på Laurie R. Kings The God of the Hive. Får se vad jag är mest sugen på. Eller ja, jag vet vad jag är mest sugen på, och det är inte Hansson.

Det är i alla fall fint att få en inblick i Frys tankar om sig själv och sin omgivning. Plus att man får följa hans år på Cambridge där Emma Thompson presenterade honom för Hugh Laurie. Kan det bli annat än magi?

Maror

I natt så hade jag en så jävla obehaglig dröm att det fortfarande kryper i skinnet på mig när jag tänker på den. Jag tänker inte ens skriva ned den, så illamående gjorde den mig. Fy! När jag vaknade så fick jag liksom använda logiskt, rationellt tänkande för att komma fram till att nej, det var inget som hade hänt på riktigt. Jag fick nästan slita ut verkligheten ur drömkaoset. HELVETE vad läskigt det var.

Som tur är så kommer man ur det där efter en stund, man till och med glömmer bort det. Varför fungerar inte min drömfångare förresten? Det är faktiskt väldigt sällan som jag har mardrömmar, ibland kan det vara stressade drömmar, men sällan hemska. Är det sådant här man ska prata med psykoterapeuter om, tyder inte de drömmar? Fast det krävs väl ingen sådan för att lista ut när man är oroad över något. Jaja, ska försöka tänka på lugna, harmoniska saker i kväll. Typ valar och... hundvalpar.

A knight in shining armour

Nu har jag jobbat klart för veckan, nu återstår endast en slutspurt på kursen som inkluderar seminarieförberedelser och en hemtenta. Ska bli hur kul som helst! Allvarligt talat så fasar jag för måndagens redovisning mer än inför hemtentan. Jag klarar inte att bli förödmjukad framför mina klasskamrater, hur sympatiska de än är. Tur att alla verkar ha samma uppfattning om läraren i alla fall, så man inte sitter där och är den enda som darrar av skräck.

Vem vet, jag kanske gör en för stor grej av det. Men det känns jobbigt. Min förhoppning är nog att göra en alldeles för stor sak av det för att sedan blir positivt överraskad när det visar sig att det inte var så farligt som jag hade tänkt. Eh.

Kollar ni på Emma förresten? Jag var lite skeptisk i början, det var inte lika bra som Austen på TV brukar vara. Men nu, i näst sista avsnittet, satt jag och hoppade i soffan. De måste bli kära, de är redan kära! Och det måste sluta lyckligt, för Austens hjältinnor får alltid det som de högst önskar.

Keep watchin' the skies

I dag har jag faktiskt läst två vetenskapliga artiklar som vi ska redovisa (läs: grillas på) på nästa seminarium (läs: trial of pain and death). Jag förstod inte mycket av dem och jag tycker inte jag kan förväntas läsa in mig på neurologi på en knapp vecka.

Uhum. Min Firefly-förälskelse ser ut att sluta i ett krossat hjärta. 14 avsnitt totalt, ett avklarat. Serenity har jag redan sett (filmen alltså), men jag minns den bara vagt. Kommer bara ihåg vem som dör och att River var cool. Idioter som lägger ned bra serier, medan skit som CSI går i evigheter.

Annars inget annat som är av intresse eller är så vidare sammanhängande.

Chuck me...

Uh-oh. Snart är jag ikapp USA med Chuck-avsnitten. Har typ ett kvar! Hemskt, sedan börjar den hemska en-veckas-otåligt-väntande. Jag har fortfarande svårt att förstå hur jag har kunnat fastna så mycket för en sådan serie. Hjärnan kanske tyckte att jag skulle koppla bort plugg och jobb helt och började obsessa över en random TV-serie (ursäkta all svengelska). Det konstigaste är nog min kärlek till karaktären John Casey. Jag brukar inte fastna för våldsamma, muskliga, aggressiva karaktärer, utan brukar hålla mig till nördar och missfoster Men Adam Baldwin är ju så bra! Fantastiskt till och med! Ska bli kul att se mer av honom i Firefly, när boxen landar i brevlådan. Synd att hans Twitter är så... knasig.

Årets bokslut

Kanske dags att sammanfatta läsåret 2010 då. Mängden böcker som konsumerades var inte så stor, men förhoppningsvis var kvaliteten bättre. Året 2010 var då jag läste mig hög på Laurie R. Kings böcker om Mary Russell och hennes make Sherlock Holmes. Låter hädiskt, och till en viss det är det också det, men det är kul, lättläst litteratur med en cool, stark kvinnlig karaktär i huvudrollen. King har som tur insett att hon inte man använda Holmes som någon deus ex machina och låter Russell lösa problem själv. Jag drog igenom nästan hela serien som består av totalt tio böcker, den senaste, The God of the Hive, ligger och väntar på Posten. Speciellt vill jag nämna A Monstrous Regiment of Women som centreras runt en feministrörelse och som innehåller en hel del intressanta citat som inleder varje kapitel. Annars gillar jag The Moor och O Jerusalem.

Det blev mest böcker på engelska, men även en del svenskt eller svensktöversatt. Bäst var nog Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam som är en underbart finstämd, lugn och melankolisk bok om vänskap och kärlek och ensamhet. Sedan rusade jag även igenom Dennis Lehanes sjukt spännande noir-deckare Shutter Island som även gjorde sig fantastiskt bra på bio med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Jag är en sucker för anagram i allmänhet, men att göra ett bokmysterium av det är genialt. Klichéer i massor kanske, men det kan man ta ibland.

Eftersom jag läste en Tove Jansson-kurse så blev det mycket Mumin också. Men förutom det så läste jag lite av hennes verk för vuxna (även om jag anser att Mumin kan läsas av alla åldrar eftersom de böckerna har så många lager). Sommarboken är ett guldkorn, en liten tunn skatt som är både rolig och sorglig, precis som det ska vara.

Inget år utan klassiker. Det blev en Austen-favorit (hade bara sett den på TV innan), nämligen Persuasion, som nog är en av mina favoriter även i bokform. Mindre tacksam var Howards End att läsa, den lilla boken som tog mig ett halvår att orka igenom. Fy vad tjock den var! Konstigt om man jämför med andra böcker på 900 sidor som bara flyger förbi. Jobbig var även William Gibsons sci-fi-gigant Neuromancer som inte alls föll mig i smaken. Jag blev så paff för jag trodde att den skulle vara starten på ett sf-maraton utan dess like. Men det tog tvärstopp redan där, hackers, AI och sådant där kanske inte är något för mig trots allt. Något lättare gick det att läsa Carson McCullers The Heart is a Lonely Hunter, där slutet krossar ens hjärta.

Men höjdpunkten på året kom sent, men var förväntad. Jag visste att Donna Tartts The Secret History skulle vara bra, men jag hade ingen aning att det skulle vara en sådan bok som man mer än gärna förlorar sömn över för att få läsa. FAN-FREAKIN-TASTIC! Jag hatar själv när andra människor hypar böcker för mycket, så jag ska inte ens börja, men bra är den! Nummer två och tre kommer Our Tragic Universe av Scralett Thomas och Patti Smiths poetiska självbiografi Just Kids. Ett bra bokår, men jag hoppas att det här ska bli bättre!