The Moody Blues

Kanske ska skriva något lite mer omfattande om The Moody Blues-konserten. Jag velade innan konserten fram och tillbaka om det skulle vara kul eller inte. När jag väl satt och väntade på att det skulle börja så var jag djupt skeptisk, men när det började så var det hur bra som helst. De hade en jätteduktig tjej som spelade flöjt, gitarr, munspel, tamburin och som dessutom sjöng. Liiite segt i början, men de började med lite lugna låtar tror jag. Sedan, speciellt efter min favorit "The Story In Your Eyes", så blev det helt klart mer fart.

Sedan kom såklart alla storsäljare, "Nights In With Satin" och så vidare. Jag har ingen riktig koll på vare sig vilka låtar som är mest populära eller vad bandmedlemmarna faktiskt heter och vilka som är döda. Köpte en tröja i alla fall och ville ha ett program, men det kostade 150 spänn. No way. Det hade varit bra och ha om man ville läsa på lite...

Den 16 november är det dags för Tracy Chapman på Cirkus.

Those gentle voices I hear...

Har haft lite för mig den här helgen. För en gångs skull kanske jag ska säga... Lördagen spenderade jag först med Johanna på Taxinge. Vi åkte dit och åt supergod tårta! Hade tur med vädret också, till och med. Johanna åker ju snart till Indien och Thailand och kanske Vietnam fast hon vet inte, så jag tänkte att en heldag skulle sitta fint. På kvällen åt jag mumsig middag hos Jenny och Stefan med dem och Johanna. Såg Lady Vengeance också, som var både hemsk och bra.

Söndagen innebar en konsert, vilket jag inte har gått på på väldigt, väldigt länge. Höll såklart på att glömma biljetten hemma, klantarsle. Det var lite skumt att gå själv, dessutom var medelåldern på stället 50. Haha, såg The Moody Blues och de var hur bra som helst. Lite sega i början kanske, men sedan blev det mer fart på dem. De måste vara över 60 stackarna... Haha. Bra var det i alla fall.

Måndagen sa jag upp mig från jobbet. Fick åka dit och skriva på kontrakt på direkten. Ska jobba i helgen, men nästa vecka ska jag dumpa alla mina kläder och kort hos PLE och sedan är jag fri! Fan vad skönt det känns, ingen mera ångest över nattpass eller odrägliga personalledare. Är så trött på det där jobbet. Nu ska jag koncentrera mig på engelskan.

Ja, jag har säkert mer att berätta. Såg Låt den rätte komma in i måndags också med Johanna, Jens och Emelie. Men det får jag ta någon annan gång.

I'm just not the hero type. Clearly.

Så var den skolveckan slut (onsdag redan), men jag måste ju fortfarande plugga. Har hamnat lite efter pga hemtentan jag skrev i helgen. Den blev hur flummig som helst, men jag hoppas på minst ett C. Ska finslipa lite på den i morgon. Drack en sådan där jäkla apelsinjuice i dag och fick ont i magen igen. Jag tror jag har blivit överkänslig mot dem av någon anledning, eller så har jag magsår som juicen ligger och fräter i. Vem vet?

Dags att ta fram reflexerna förresten, det är höst och mörkt!

I dag kom LOST-boxen ut (säsong fyra), så jag stack i väg till Elgiganten med mina sparpengar och köpte den. Kostade mindre än jag hade trott, 399. Plus Iron Man för 129 och Fight Club för 49. Ganska bra deal, om jag får säga det själv (vilket jag får eftersom det är min blogg som ändå ingen annan läser, ha!). Såg IM och god damn! RDJ är så bra. Shit, shit, shit. Den mannen... Det är en sådan där skådis som jag aldrig skulle våga träffa i verkligheten, hur snäll han än verkar vara.

Fast jag skulle ju inte tacka nej om erbjudandet dök upp... Såklart.

Scylla

Äntligen dags för lite fräscha avsnitt av Prison Break. Fast utan fängelse den här gångne (tydligen). Stora frågorna just nu är var T-Bag är, om Linc kommer döda Mahone, om Sara klarar pressen och vad tusan hände med Mikes tatuering? Oh, the drama! Min stora favorit Mahoney är denna säsong ännu mer angsty än vanligt fast utan sina piller, så vi får se hur det går.

Men, hade de bytt ut Whistler? Det var samma röst men fan vad han var olik sig till utseendet. Huh, tydligen var det han... Skumt. Jaja, det spelar hur som helst ingen roll nu. Jag hängde nog med lite dåligt, det var så himla mycket information i början. Shit, fattade nästan inte ens vad Scylla var för något. Oh well...

It's a long way home

Sista avsnittet av Ashes to Ashes alldeles nyss. Det kommer tydligen en till säsong senare, till min stora förvåning. Personligen tycker jag att det hade räckt med en säsong, Life on Mars däremot behövde två. Fast det säger jag nog bara för att jag älskar den serien...

Lite besviken men samtidigt tycker jag det var bra. Det som är det största problemet är just likheterna med LoM. De har bland annat tagit många storys därifrån, vilket jag upptäcker direkt. Jag hoppades verkligen att de hade kunnat göra sin egen grej av det hela, men tydligen inte. Det är väl för mycket att leva upp till antar jag. Synd.

Hittat en fantastisk poet från Salford, Manchester på tal om ingenting. John Cooper Clarke. Argt och rått. Älskar det.

Jag hade en dröm

Drömde att jag träffade Daniel Craig (nye Bond) och att jag blev helt kär för att han var så sjukt läcker. Så där att man knappt kan prata med en person för att de är så överdrivet snygga. Sedan vaknade jag och mindes drömmen vagt. Gick in på IMDB och kollade på bilder av honom och förstod verkligen inte vad grejen var. Så snygg är han faktiskt inte. Men sedan har jag en teori om att vissa människor gör sig bättre i verkligheten än på bild och jag tror att han är en av dessa människor. Med verkligheten menar jag i och för sig rörligt format, alltså TV. Såg ju Layer Cake för ett par veckor sedan och där såg han ju bra ut. Om jag mötte honom i verkligheten skulle jag antagligen tycka att han var läskig.

Lite mer tråkiga och verklighetsbaserade nyheter är att jag i princip har bestämt mig för att sluta på Veolia. Ringde i dag och skulle fråga om det fanns möjlighet att inte behöva jobba natt varje helg, men fick reda på att tydligen får alla nyanställda göra det nu eftersom det finns så många nattpass. För det första... INFORMERA PERSONALEN. För det andra...

Fuck you.

(Jag är alldeles för arg för att fortsätta, jag känner mig som skit och som att jag inte är värd någonting och jag ångrar att jag tog det där jobbet för jag mår så jävla dåligt nu).

This is insane

Fuck. Jag är så jävla nervös för Guy Richies nya film, Sherlock Holmes (enkel titel va?). För det första, det är Guy Richie! Ni vet han som gör brittiska gangsterfilmer om knark och vapen. I och för sig, nu när jag tänker på det, så är det väl det som Holmes är. Brott, mord, lite knark (inte opium btw som tidningen utan koll skrev, utan kokain och morfin). Inte så mycket vapen, men Watson får alltid ta med sig sin revolver så det kanske räknas. Men det är så mycket med, hur brottet löses, rationaliteten, Holmes leda på livet! Sa jag och hoppades på att han skjuter upp åtminstone lite kokain i filmen...

Nä, men jag är skitskraj. Det ser så perfekt ut på ytan. Robert Downey Jr som Holmes, Guy Richie bakom kameran och till och med Jude Law som Watson är passande (jag måste vara den enda som inte gillar honom). Sedan ska tydligen Irene Adler vara med, vet inte riktigt vad jag tycker om det. Bara det inte blir någon liten gulliplutt-romans. Ugh. Man läser inte Holmes för att läsa om kärlek. Dessutom skulle jag blir djupt avundsjuk om någon hånglade med honom.

"You always have a very smooth explanation..."

"What do you want me to do, learn to stutter?"

(Joel Cairo & Sam Spade)

I don't mind a reasonable amount of trouble

I går såg jag Riddarfalken från Malta med Humphrey Bogart. Vad mer finns det att säga? Han lutar lite på huvudet och ler det där jäkla retsamma leendet och man inser hur jävla kört det är. Det är nästan så att man tar upp kedjerökandet (visst), för vissa människor gör tanken på strupcancer coolt. Okej, inte riktigt men nästan... Rösten, sättet, kostymen, replikerna. Allt sitter så klockrent (och jag hatar det uttrycket). Den mannen skriker charm.

Fördelen är att jag nu vet vad jag ska önska mig i födelsedagspresent.

Twilight - The Movie

Jag får en olustig känsla av att jag kommer sitta på bion och besvärat vrida på mig i stolen. Det känns pubertalt och tillgjort, i alla fall om man ser till trailern. Tycker inte att den där snubben gör någon övertygande Edward och Bella ser ut att vara helt tomm i blicken. Men det är bra att ha låga förväntningar, då kan det ju nästan inte bli värre! Eller...?

Vad jag verkligen inte gillar är när de sätter skådespelarna i selen och lyfter omkring dem och tycker att de ska se ut som de hoppar eller flyger. Inte snyggt, det ser med ut som en skådis i sele. Kan de inte vara lite nyskapande och komma på något nytt?

Suck. Det känns som en gnäll-film. Jag vill inte gnälla, men det är oundvikligt när saker känns så töntiga. Jag kanske börjar bli för gammal och bitter och inte kan se charmen i Edwards arga blick. Tacka vet jag En vampyrs bekännelse.

The Graveyard Book

En novell, "The Witch's Headstone" fanns med i Neil Gaimans novellsamling för yngre läsare (vilket såklart inte stoppad mig), M is for Magic. Jag minns novellen, framför allt Bod och häxan och den där hemska antikhandlaren. Men jag kan inte minnas Silas, som flinade så brett att hans huggtänder syntes. Nu är novellen ett kapitel i en hel bok om Bod och jag läste precis ut den. Usch, böcker får inte vara så där bra att man blir så fäst vid karaktärerna, man växer upp med dem och blir ledsen när man måste lämna dem. Silas var annorlunda, stilla och hade inga huggtänder.

Nu vill jag att Neil skriver en bok för lite äldre, jag vill ha en ny American Gods och Anansi Boys. Ja, inte likadana förstås, något helt annat helst. Men en riktigt fet jäkla bok som aldrig tar slut. Nu ska jag försöka få tid med Michael Chabon (vill alltid skriva Gambon), fast jag antar att det blir de engelska böckerna först. Typ Waiting for the Barbarians.

Heart to heart

Jag vet verkligen inte vad som är grejen med alla SG-drömmar jag har hela tiden. Jag tror inte att någon TV-serie har figurerat så ofta i mina drömmar som Stargate. Den här var extra konstig för nu på dagen hände saker och jag läste om saker som påminde mig om drömmen. Typ som att äta råa hjärtan (läste "Love Medicine" av Louise Erdrich). Yikes. Det känns som att det borde vara symboliskt. Hur som helst var Daniel i trubbel som vanligt, han blev dubblerad och båda Daniel var Goa'ulds. Eller så delade han kropp med dem, typ som med Merlin. Jag var Sam som vanligt, men långt ifrån lika smart som hon är. Det är lugnt, jag är van.

Den här söndagen har jag ägnat åt att läsa klart novellerna tills i morgon. Erdrich "Love Medicine", Hemingways "Hills Like White Elephants" och Wells "The Country of the Blind". Lyckades till och med klura ut allegorin till Wells novell, något som jag annars brukar ha problem med. Vet inte vilken jag tyckte om mest, tror nog det var Erdrich. Den kändes mest personlig och ärlig. Har lite svårt får Hemingway, även om hans isbergs-metod är väldigt effektfull. Wells... Spännande men den gav mig inte så mycket, men jag ska helt klart läsa mer av honom. Har både The Invisible Man och The Time-Machine hemma.

Men min viktigaste bok just nu är Gaimans nya, The Graveyard Book. Är redan helt fascinerad av Silas och anar att hemska saker kommer att hända Bod (som om det inte kunde bli värre). Försöker ignorera den skeptiske och sarkastiske lilla Mattias Fyhr-rösten i min hjärna som kallar Stardust för bullshit. Shut up...

A2A i kväll. Fortfarande in denial angående Sam.

De blindas land

I dag var jag väldigt huslig, dammsög och skurade golvet och bakade bullar. Det kändes väldigt stereotypiskt, men som tur är kan man slappna av en timme med Stargate på kvällen. Usch, bara två-tre avsnitt kvar på hela serien. Hur länge har jag sett den egentligen? 10 säsonger med 24 avsnitt i varje, fem dagar i veckan... Det är fan nästan ett helt år.

Wow. Jag saknar O'Neill. Men sedan var blir det Atlantis och ska väl köpa filmerna också, trots att de är rätt dyra. Måste ju få se mer Ba'al! Tur att det finns gott om sådana som honom...

Egentligen borde jag ha läst novellerna till engelskan och gjort andra skolsaker, men jag tog "ledigt". I morgon ska pappa och jag till mormor, så då lär det väl inte heller bli mycket pluggande.

Den svarta katten

Gud, körde nästan på en katt när jag var på väg hem. Jävla kattskrälle, han bara strosade över vägen och mörkt var det och såklart var kattjäveln svart. Det var ett omen för 30 sekunder efter jag hade klivit in genom dörren så ringde Marja och frågade om jag kunde mata Indi på lördag. Pretty spooky.

Det är ta mig tusan inte ett skit på TV. Vad hände med alla serier? Fringe börjar i morgon btw, men jag måste nog tejpa det eftersom pappa vill kolla på Heroes. Ja, eller han blir så illa tvungen. Han har ju sett alla andra avsnitt. Jag vet inte om han tycker det är bra, men tydligen så är Hiro rolig. Fast det visste vi ju redan.

Heroes: The Second Coming (3.01) & The Butterfly Effect (3.02)

Vad kan man säga? Heroes är tillbaka och det med en stor smäll. Tycker att avsnitten höll högre klass än hela säsong två sammanlagt. Så en stark start kräver en ännu starkare fortsättning och ett superstrongt slut. Tyvärr trälar de på med samma grej igen, hot från framtiden som måste förändras. Kan de verkligen inte komma på något annat? Man tycker ju att de borde ha nog problem i nutid. Men det är väl dagens samhälle som spökar, med alla paranoia (fast det finns det väl alltid) och oro för planetens framtid.

Hur som helst... SYLAR ÄR SÅ COOL! Haha, jag menar wow! Vi fick äntligen veta (?) hemligheten till hur han tar sina krafter, vilket var så sjukt logiskt när man tänker på det. Även Angelas kraft "avslöjades", men det var väl ingen större överraskning. Jag hade gissat den från början av första säsongen. Synd att mina favoritkaraktärer från säsong två, Elle och Adam, inte är med så mycket nu. Båda skådisarna stod med som gäster.

Jag måste klaga på Maya och Mohinder. De har lyckats para ihop de värsta skådespelarna i hela showen och låter dem spela mot varandra. Resultaten är oroväckande. Jag brukade gilla Mohinder, jag tyckte han var söt och lite töntig så där. Grejen med honom är att han, precis som Ando, inte har några krafter! Det skulle vara jätteskumt om Bennet plötsligt började klättre på väggar, det är samma jäkla sak med Mohinder! Visserligen får man en känsla av att karaktärer utan krafter inte är lika populära (med undantag för HRG förstås).

Ok, karaktärer jag inte skulle sakna är: Nikki (eller vad hon nu heter nuförtiden), Matt (UGH!), Mohinder och Maya (har ett enda ansiktsuttryck). De tar upp alldeles för mycket plats.