Grundläggande kriminaldrama

Det största problemet med Elementary? Det är helt okej. Vilket jag faktiskt hade gissat mig till redan innan jag såg det. Det var inte så svårt, för med tanke på att piloten fick grönt ljus från TV-bolaget så borde det vara uthärdligt att se på. Men återigen till problemet: Elementary, med Jonny Lee Miller som Sherlock Holmes och Lucy Liu som Joan Watson, är helt okej. Inget mer. Det är en rättfram och okomplicerad kriminalhistoria som man får uppleva i det första avsnittet. Och självklart, det är helt omöjligt att konstant jämföra det med Sherlock. Vilket manusförfattare, producenter och skådespelare i Elementary är mycket medvetna om. För de tar stora svängar kring sådant som kan komma att likna plagiering. Stora.

Om man jämför serien med originalet då? Det finns inte alltför många allusioner till Arthur Conan Doyles viktorianske detektiv. Det skulle då vara karaktärerna, och framför allt deras namn. Joan Watson är en läkare (men ingen krigsveteran med gammal skada), Sherlock Holmes är... Det är lite svårt att sätta fingret på vad Jonny Lee Miller siktar efter. För mig känns han ganska (och jag ogillar ändå att ge folk diagnoser) autistisk. Aspergers kanske, men vilket modernt geni får inte den stämpeln nuförtiden? Sherlocks blick är inte helt där, utan han är fast inne i sitt huvud. Problemet med det är att det gör att jag som tittare har väldigt svårt att få någon känsla för karaktären, just för att han är så frånkopplad verkligheten. Jag är lite tveksam inför JLM:s tolkning, men jag förstår varför han har valt den vägen. En sådan roll som har gjorts så ofantligt många gånger är svår att förnya.

Lucy Liu å sin sida är väldigt intressant att se, för Watson kommer alltid att vara läsarens/tittarens väg in i Holmes värld. En övermänniska behöver ett ankare, någon som gör geniet mänsklig. Och Joan kanske inte helt lyckas med det ännu, för de är ju fortfarande främlingar för varandra. Men Lui är bra, hon är nog den som gör att jag kommer fortsätta att titta. För att locka tittaren att stanna kvar så hintade de lite om både Watsons och Holmes bakgrundshistorier. Jag fann detta ganska ointressant, jag tycker de ska fokusera mer på förhållandet mellan karaktärerna. Det är ju ändå den vänskapen och det bandet som är så fascinerande.

Joan och Sherlock

Okej, för att sumera: storyn är totalt ointressant. De försökte ge den en twist, men brottet blev endast något slags bakgrundsljud i serien. Jag snappade inte ens upp om det fanns några blinkningar till kanon, förutom Gregson i en biroll (HA!). Just det, Holmes har en biodling på taket och skriver en bok om det i sitt huvud. Så det är alltid något. Över det hela taget ett godkänt resultat för Elementary. Men jag har en känsla av att det här kommer att bli en lika halvljummen serie som The Mentalist, med nya fristående brott varje vecka. Släng in Moran för tusan, hon har ju inte Sherlock använt sig av!

*Bildkälla

Molnatlas

Jag hade tänkt att Cloud Atlas skulle bli mitt nästa läsprojekt eftersom jag har hört så mycket bra om boken och dessutom för att den snart kommer ut på bio. Tydligen är den ganska komplext berättad så jag hoppas att jag orkar koncentrera mig. Den senaste tiden har jag haft ganska svårt att fokusera på böcker, jag kan knappt läsa klart de sista novellerna i The Case-Book of Sherlock Holmes. Illa.

*Bildkälla

Höst!

Alvik.

He's already on the outskirts

I dag gjorde jag något som jag inte har gjort på länge: jag loggade ut från Facebook på min dator. Och Twitter. De är annars konstant inloggade, jag har till och med FB som startsida. Måste nog ändra det också. Dessutom kan jag inte göra något, tänka något utan att formulera det som en statusuppdatering. Jag måste ta en paus, men jag orkar inte göra någon stor grej av det. Jag måste ändå logga in på FB för att nå jobbets konto, så helt off kommer jag inte att vara. Kanske ger jag efter om bara några minuter, vem vet? Jag skulle vilja ha mer tid att läsa böcker, det är väl det jag hoppas på. Dessutom är Twitter just nu bara bokmässa bokmässa bokmässa och "jag sitter i bistorn/hotellbaren/det caféet och äter/dricker..." Hjälp.

Gjorde lite framsteg på jobbet i går i alla fall. Har plötsligt ansvar för lite allt möjligt och försöker få koll på allt vad det innebär. Det är ett ganska litet bibliotek, så man känner sig lite isolerad ibland. Jag saknar större bibliotek, med mer omsättning på användare och personal. Men det är stabilt samtidigt, så det är bra.

Neongudar

 

 På ren impuls beställde jag American Gods från Adlibris när jag ändå skulle beställa en gäng andra böcker. Jag har haft jubileumsutgåvan av AG på önskelistan länge nu, men det har aldrig blivit av att jag har lagt den i varukorgen. Så det var definitivt dagens bästa!

Boksöndag

 

Läste ut Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor i går. Vilken jäkla snooze fest. Den hade lite potential ett tag men sedan blev det bara en sentimental sörja som utmynnade i... ingenting eftersom det är första boken av tre. Det fanns inte ens ett ordentligt slut, man bara lämnades hängande i luften så att säga. Jag var dessutom totalt ointresserad av huvudpersonernas agerande eller öden. Det fanns däremot lite intressanta bifigurer i form av "chimeras", alltså varelser som består av olika "djuraspekter". Jaja, jag måste väl vada genom lite skit för att hitta guldkorn bland urban fantasy-genren. Hittills har jag försökt undvika vampyrer eftersom de ofta blir ganska enformigt. Någon borde verkligen hitta en ny vinkel på det där.

Nu ska jag istället försöka koncentrera mig på Sherlock Holmes. Har bara några noveller kvar i allra sista boken (The Case-Book of Sherlock Holmes). Min Holmes-utmaning (56 noveller på 52 veckor) gick nästan, men inte riktigt. Själv året är redan över, men jag har väl ungefär 5 noveller kvar. Så nu tar jag det lugnt med dem så länge.

*Bildkälla

Läser just nu

Min filosofi

I juni var jag helt slut efter en termins skrivande på masteruppsatsen. Det var så skönt att börja arbeta och att inte behöva ta med sig arbetet hem! Dock behöver man lite mental utmaning, speciellt eftersom jag i somras mest stod i informationsdisken och ställde upp böcker. Arbetsuppgifterna har under hösten blivit desto mer varierande, men jag har inte kunnat släppa studierna helt och hållet. Just nu går jag två distanskurser, en i skrivande/litteraturvetenskap och en i biblioteks - och informationsvetenskap. Den i skrivande heter "Kärlek, motstånd och makt" och är en liten kurs som kombinerar litteraturvetenskap med skrivmoment av olika slag. Hittills har jag läst Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva som jag tyckte mycket om. Den är väldigt personlig och emellanåt väldigt rolig, bland annat dissar han Joyce och Proust rätt rejält. Sedan har jag även börjat med Aristoteles Om diktkonsten, som är lite tradig och alldeles för bekant tyvärr.

I den andra kursen, som heter "Bibliotek i nätverkssamhället" kikar vi på olika social medier och hur de används av biblioteken. Eller kanske hur biblioteken anpassar sig efter det framväxande nätverkssamhället. Vi har bara gjort en laboration än så länge, om LibraryThing och Delicious. Men det är kul! Det är lite mer praktiskt än vad man är van vid, trots att det är en hel del läsning även i den kursen. Tyckte dessutom att det kan vara en bra merit att ha på CV:t.

Dessutom har mitt intyg för avklarad masterkurs i B&I äntligen anlänt! Det är mycket skönt att ha en avslut på hela utbildningen. Nu gäller det bara att hitta ett bra jobb.

A Karla-trained hood if ever I saw one

"I've got a story to tell you. It's all about spies. And if it's true, which I think it is, you boys are gonna need a whole new organisation, right?"

Nu har jag äntligen tagit tag i Tinker Tailor Soldier Spy från 1979. Alec Guinness spelar George Smiley, men jag tycker faktiskt att Gary Oldman överglänser honom. De spelar rollen väldigt olika, eller så är det helt enkelt så att karaktären framställs på väldigt skilda sätt i de olika versionerna. Smiley i Alfredssons film är extremt tystlåten (han har sin första replik en bra stund in i filmen) och visar inte mycket känslor. Han starkaste reaktioner sker i sammanband med Ann (att se Ann och Haydon, när Ann återvänder). Guinness Smiley är mer uttrycksfull, han blir arg och pratar en hel del. Det är faktiskt väldigt intressant att se. Däremot är det lustigt att se skådespelaren som spelar Bill Haydon för det känns som att Colin Firth imiterar lite av hans manér. Karaktärerna är lite gråa i den här äldre serien, de är mycket mer särskilda i den nya filmen. Men i TV-serien blir det mycket mer handling och detaljer i storyn och det gillar jag verkligen. Mycket faller bort när man bara har två timmar på sig att berätta en väldigt komplex spionthriller med många trådar.

*Bildkälla

To have outlived the night

Häromdagen råkade jag slänga datorn i golvet på grund av en nattfjäril som kröp upp längs mitt ben. Det var ingen liten nattfjäril heller, måste jag säga till mitt försvar. Så datorn gick sönder lite, något i hårddisken måste ha pajjat så den gick inte att starta. Som tur var så hade jag redan köpt en ny dator som jag inte hade börjat använda ännu. Bra motivation att starta upp den och föra över alla filer som jag som tur var har på en extern hårddisk. Det jobbigaste just nu är att inte ha bokmärkena kvar i webbläsaren, känner mig handikappad. De flesta sidorna kan man ju adresserna till eller kan söka upp enkelt, men annat är svårare. Jaja, får se om den gamla datorn åker på lagning så jag kan få igen det.

I onsdags hade vi möte på jobbet med de som ska arbeta på biblioteket. Det är lite snurrigt att de helt har bytt personal så att ingen riktigt kan rutinerna. Det mesta är inte så avancerat, men andra saker kan man inte svara på när besökare kommer och frågar. Dessutom har jag märkt att det tar jäkligt mycket tid att gå igenom jobbmailen och att skicka ut diverse mail. Men det är kul med lite mer ansvar, förhoppningsvis varar vikariatet ett tag.

Nu ska jag återgå till min bok, Daughter of Smoke and Fire. I början var jag skeptisk, sedan blev jag lite mer intresserad, men nu har intresset svalnat lite. Förväntar mig nu en ganska slät kärlekshistoria mellan en ängel och en tjej som verkar komma från någon slags helvetesdimension (eller så är hon bara människa som blev adopterad av monster när hon var liten, vem vet?).

Love is objectified by what men say is right

Den blev en lugn hel, dels för att jag ska jobba i dag och dels för att veckan i övrigt har varit rätt intensiv. Tyvärr känner jag av en annalkande förkylning, men jag försöker ignorerar den så länge som det går. I torsdags var jag och såg Lady Gaga på Globen! Fantastisk show, får se om jag orkar skriva mer om det senare. Det är så himla kul att nämna att man gillar Lady Gaga, för antingen blir folk alldeles till sig när man pratar om konserten eller så blir det liksom en obekväm paus. Men jag har ju skrivit förut om varför jag gillar henne, så det där tänker jag inte ta upp igen. Grym konsert i alla fall, fast det blev faktiskt en obekväm paus då någon propp gick efter "Judas". Då kom Gaga ut på scenen och bad om ursäkt och svarade på "frågor" från publiken (hysteriska tillrop snarare än frågor). Väldigt lustigt och annorlunda inslag.

Sedan var jag även på Internationell författarescen på Kulturhuset och lyssnade på när Jan Gradvall "intervjuade" Caitlin Moran. Den kvinnan är också en riktig enmansshow. Otroligt rolig och rapp i käften, Gradvall hade lite svårt att hålla kontrollen över intervjun. Men det var mest kul! De pratade om Morans uppväxt, feminism (så klart), att arbeta på The Times, bibliotek, Lady Gaga, Twitter med mera med mera. Det måste ha varit det bästa författarsamtalet som jag har varit på. Men tyvärr fanns det inte utrymme för några publikfrågor, det skulle säkert ha varit mycket underhållande! Sedan var det signering och som tur var så hamnade jag långt fram i kön för Moran pratade ganska mycket mer var och en och ställde upp på bilder. Så det tog ett tag. Men gud... jag har aldrig haft så lätt att prata med en "kändis". Var helt kär efteråt, har fortfarande världens crush på henne. Charmig är bara förnamnet. Fantastiska kvinna!