Labyrinten

Har precis börjat läsa en ny YA-roman, The Maze Runner av James Dashner. Tror inte att det är någon hit, men den verkar spännande och dessutom ska de göra film av den med Dylan O'Brien från Teen Wolf i huvudrollen. Så ska försöka ta mig igenom första boken i alla fall. Återigen är det en köp en, betala för tre-bok. Varför är tre det magiska talet?

*Bildkälla

Känsliga tittare varnas

Något motvilligt har jag börjat se på NBC:s nya serie Hannibal. Just det, den Hannibal. Serien utspelar jag före filmerna och karaktärerna är framför allt tagna från Röd drake. Huvudpersonen är Will Graham, FBI-agenten med perfekt empatisk förmåga. Detta är bra för FBI, men dåligt för Wills psyke. Han får därför en terapeut och gissa vem det är... Obehagligheter följer. Än så länge har det bara gått tre-fyra avsnitt och Dr. Lecter har för det mesta hållit sig i bakgrunden. Det som drar mig till den här TV-serien är framför allt de psykologiska aspekterna, dvs Will Grahams sköra sinne. Han är briljant men ständigt på gränsen till sammanbrott. Han kan sätta sig i mördarens skor, känna vad de känner, tänka som de tänker och detta resulterar i diverse mardrömmar, hallucinationer och tvivelaktiga beteenden. Och det är här det blir intressant!

Det jag absolut avskyr med Hannibal är äcklet. Emellanåt frossas det i makabra mord, bland annat odlar en galning svampar på människokroppar. Ingenting för den kräsmagade. Och jag trodde ändå att jag hade byggt upp något slags motstånd för sådant där, men ibland måste jag kolla bort. Dessutom är majoriteten av offren kvinnor, ingen överraskning där kanske. Men det är någonting som jag har väldigt svårt med och anledningen till att jag inte kollar på så många kriminalserier. Men varför fortsätter jag då att se Hannibal? Jo, jag har hittat en grej som jag tycker är så himla spännande och som jag verkligen vill gå till botten med. Nämligen en hjort som dyker upp i Will Grahams drömmar/hallucinationer. Den har varit med i varenda avsnitt i olika sammanhang. Det är en hjorthanne, men i andra situationer förekommer också hjorthonor. Och jag vill veta vad den här hjorten symboliserar. Att ha en sådan här tydlig och stark symbol är något som lockar mig, det påminner mig om Twin Peaks. Man känner på sig att det finns saker att hämta från det, kunskap och insikter som inte bara serveras på ett silverfat. Så det är därför jag stannar.

Dock vet jag inte hur länge jag kommer att klara av det vidriga. De balanserar just nu på en hårfin gräns mellan att visa det här äckliga och att utnyttja det för att locka tittare. Annars är det en väldigt suggestiv serie, det finns en underliggande spänning som framför allt påverkas av att publiken vet vem Hannibal Lecter är och vad han gör. Dessutom ger Hannibals och Wills förhållande mycket också. Will är en motvillig patient och man undrar hur lång tid det kommer att ta innan han förstår. Lång tid med tanke på att serien skapare har planerat för upp till fyra säsonger.

*Bildkälla

Tja bloggen

Long time, no see! Eller jo, jag har ju sett bloggen men inte skrivit någonting. Det har varit rätt skönt, men jag har också saknat det som fan för jag gillar ju att skriva. Men ska försöka dra igång lite smått igen. Som vanligt skriver jag bara för mig själv, mest eftersom den här bloggen har mellan noll och två "läsare" per dag. När man inte har skrivit dagbok på hur många år som helst är det skönt att kunna rensa tankarna lite någonstans.

Vad har då hänt sedan sist? Jag tog en bloggpaus framför allt eftersom det inte gick så bra att få jobb. Halvtidsvikariat som höll på att bli 25 % men som tur var blev jag lovad mina timmar. Dock var framtiden oviss eftersom mitt vikariat skulle ha gått ut sista april. Eller innan dess, det var tal om ett annat vikariat inom samma organisation men på andra sidan stan. Men plötsligt fick jag ett nytt jobb, ett jobb som jag hade sökt själv på egna villkor. Så nu befinner jag mig i en annan kommun, med titeln "bibliotekare", med högre lön, väl uppstyrda arbetsuppgifter och med ett avtal som går ut först sista mars 2014. Även det här är ett vikariat, men ett långvarigt sådant. Det känns skönt och spännande med någonting nytt, men också jobbigt. Första veckan har varit ganska krävande, men kul.

Om jag inte hade tagit en paus i bloggandet så skulle det antagligen ha blivit många, många (många) inlägg om Supernatural. Jag var långt ifrån beredd på att älska den serien så mycket, men det hände. Det finns en hel del problem med Supernatural, men jag vet ärligt talat inte om jag skulle ändra på så mycket om jag kunde. Den har ett hjärta och det är nog det viktigaste med fiktion, att de inte bara gör det för sakens skull. Och visst, jag kunde önska (ofta) att de behandlade kvinnliga karaktärer bättre och att de lade ned lite mer tid på manus ibland. Men det är en av mina absoluta favoritserier ibland och det är inte helt logiskt.

Men som sagt, vi hörs förhoppningsvis snart!