I'd be lost without my Joan

Det har varit en del... snack (snällt ord) om CBS:s nya TV-serie Elementary, en modernisering av de klassiska Sherlock Holmes-berättelserna. Handlingar och karaktärer förflyttas till 2000-talet. Låter det bekant? Jo... CBS hade ju till en början uttryckt en önskan om att få köpa BBC:s Sherlock och göra en amerikansk version av serien. Men BBC sa nej och då presenterade CBS Elementary. Snyggt. Man kanske inte ska vara för snabb med att kritisera eftersom det ändå handlar om TV-serier som båda är baserade på Doyles förlaga. Men det känns ändå ganska fult. Jaja, that's showbiz!

Som om det här inte vore den enda bomben så släpptes för några veckor sedan nyheten att Johnny Lee Miller (som jag älskade som Mr Knightley i fina serien Emma) ska spela Holmes i den nya serien. Miller kunde man senaste se i Danny Boyles teaterproduktion av Frankenstein där han spelade mot... Benedict Cumberbatch! Fint Miller, fint.

Och i går kom dessutom nyheten att Lucy Liu ska spela Dr Watson. Dr Joan Watson, f.d. rättsläkare för NYPD men numera "sober companion" åt en detoxad Holmes. Ärligt talat, Tumblr var lite apeshit i går och jag måste erkänna att jag själv var djupt skeptisk. Egentligen ska man väl vara glad att de skapar en kvinnlig huvudroll av en annars manlig sådan, men det är ändå något som inte sitter rätt. Varför inte gör Holmes till kvinna också? Det känns bland annat som ett sätt att skapa sexuell spänning som det dessutom är okej att utveckla, till skillnad från att bara antyda eller skämta om det. Men, man kanske inte ska dra förhastade slutsatser om det.

Det kan bli intressant med en kvinnlig Watson, synd bara att hon tydligen inte är före detta militär utan endast avstängd rättsläkare. Varför skulle hon inte kunnat ha arbetat i Afghanistan till exempel? Kan det ha att göra med BBC-serien och att CBS inte bli riskera att bli stämda? Men det skulle ju bara följa förlagan, så vad är problemet? Det känns lite onödigt att spekulera, men man undrar ju hur genomtänkt det är. Just att Watson är ex-militär är ändå ganska viktigt för karaktärens bakgrund och personlighet.

Här är en någorlunda vettig artikel om det hela.

*Bildkälla

I krig och kärlek

I går var jag, Jenny och Johanna på bio och såg Steven Spielbergs War Horse. Det ska sägas att ingenting förvånar mig längre med Spielbergs och hans melodramatiska och klyschiga filmer. Jag gillar verkligen Solens rike, men de andra står jag knappt ut med. Det är så synd, för när man ändå har någon slags talang för filmberättande och dessutom har en gigantisk budget så borde det ju åtminstone bli lite bra. Men det fanns en del saker jag gillade trots allt. Dels att man följde hästarna istället för människorna, de blev då historiens huvudpersoner. Bra grej. Öh. Vissa av skådespelarna var bra, som Tom Hindleston som tyvärr dog efter tio minuter. Den scenen var för övrigt väldigt fin, anfallet av tyskarnas läger som slutade i katastrof. Även Benedict Cumberbatch i mustasch var trevlig att vila ögonen på.

Tror det fragmentariska berättandet både var filmens styrka och svaghet. Det var ett intressant grepp men genomfördes inte snyggt. Rent ut sagt var filmen slarvigt gjord, vet inte om det berodde på klippning eller manus. Den flöt inte på något bra. Men värst är alla dessa förbannade klyschor som Spielberg envisas med att använda! John Williams jävla stråkar, en solnedgång i bakgrunden och någon smörig replik alternativt tårögd blick. HERREGUD. Avskyr sådant där. Nu är det ju bevisat rätt så effektivt eftersom jag hörde en hel del snyftningar på spridda ställen i biosalongen (framför allt på platsen bredvid mig, höm höm). Men vissa av oss blir inte imponerade av säkra kort, utan söker lite originalitet. Snälla?

En okej film, inte plågsam att se men fruktansvärt typisk för sin genre. Blev mest irriterad. Get your shit together Steven Spielberg.

*Bildkälla

Intet ont anande...

...så impulslånade jag John Greens The Fault in Our Stars på Medisbibblan i fredags. Den stod där på nyhetshyllan och jag har ett bra tag tänkt läsa något av Green, så jag tänkte "varför inte?" När jag kom hem såg jag att det var enveckaslån och att man inte kunde låna om den efter det. Luften gick ur mig lite. Min lässtatistik har inte varit den bästa det senaste... åren. Men det är ju en ungdomsbok och den var ju bara drygt 300 sidor så jag började läsa lite. Testa vattnet liksom.

Så gick det till när John Green på egen hand, endast genom skrift, kapade hela min helg. Okej, jag gjorde faktiskt andra saker men de är så här i efterhand väldigt suddiga. Jag hade ingen aning hur bra boken skulle vara, hur mycket jag skulle skratta och inte minst hur mycket jag skulle gråta. Tror det är den enda boken som har fått mig att skrattgråta. En mening var så sjukt rolig att jag borde skratta men eftersom den också var sorglig så började tårarna rinna. Riktigt bra bok. Riktigt riktigt bra bok.

Jag önskar ganska ofta att jag hade kunnat läsa den typen av böcker när jag var yngre. Men nej, då läste jag antingen bara hästböcker (mellanstadiet och högstadiet) eller fantasy (högstadiet och gymnasiet). Man får ta igen sådant i efterhand, trots att böckerna kanske inte är riktade till 25-åringar utan till 16-åringar. Det gör absolut ingenting, en välskriven bok smyger omärkt förbi alla åldrar.

The Fault in Our Stars

Mer om detta senare.

Nu läsa och våndas.

From Karla with love

Min första lediga torsdagskväll på ett bra tag. Firade med att ta en eftermiddagsbio inne i stan. Konstigt nog var det ganska mycket folk i salongen, för mycket. Mest äldre som satt och hostade konstant och fick smärre panik när undertexterna försvann. Men filmen var lika bra som förra gången! Det blev så klart Tinker, Tailor, Soldier, Spy igen. Och nej, jag hade inte inbillat mig om hur bra den var. Blir lite smått chockad faktiskt, det är inte vanligtvis den typen av film jag fastnar för. Eller är det? Jag gillar i och för sig sparsmakat, med enkel dialog, nedtonad musik och långa blicka (åh, dessa blickar!).

Gary Oldman är nog en av vår tids bästa skådespelare. Synd att han inte har fått bevisa det ännu. För det mesta spelar han överdrivna skurkar, extrema. Han gör det så klart fantastiskt bra, han är nästan alltid det bästa med varje film han är med i men... Men att få en roll som George Smiley är nog det bästa som har hänt honom. Smiley säger inte så mycket (vet inte hur många minuter som går innan han yttrar sin första replik), han rör knappt en min, han gör väldigt diskreta gester men han förmedlar ändå något. Hur tusan kan man spela på det sättet? Utan att göra någonting? Det är fan ett genidrag i sig.

Så många fantastiska skådespelare i TTSS. Mark Strong är nog efter Oldman min favorit. Hans karaktär är nog mest intressant. Och det där subtila kärleksförhållandet till Colin Firths karaktär. Det är magnifikt. Vet inte hur mycket av det som kommer fram i filmen, men det är ändå som ett knytnävsslag i magen. Desillusionerade män som kämpar för den goda saken (för sitt land), men som har tappat all tro på rättvisa och sanning. Älskar hur John Le Carré skriver sina karaktärer, ingen är utan sår, utan brister. Smiley, med all sin intelligens och skarpsinne har Ann ("...the last illusion of an illusionless man"). Och Karla (svårfångade Karla!) utnyttjar detta. Det är inte så mycket ett spel om statshemligheter som det är ett spel om att utnyttja mänskliga svagheter.

Det ska väl sägas en del om estetiken i filmen också. Den är riktigt snyggt gjord, trots att jag mår smått illa av alla 70-talsfärger. Vissa scener, man vill bara kyssa regissören och klipparen. Framför allt slutsekvensen. Ska absolut inte avslöja något, men det är något av det snyggaste jag har sett. Sedan kan man lätt få billiga poäng när man lägger på en bra låt och klipper lite. Kul att se det göras med stil och värme. 

So say we all

Har äntligen börjat se andra säsongen av Battlestar Galactica. Var inte  så där överdrivet imponerad av första säsongen, men ville ändå fortsätta att kolla. Om inte annat för att serien har en häftig titel som är rolig att säga. Och för att cylons är rätt spännande. 

*Bildkälla

Sant

*Bildkälla

Måndagen

Ibland måste man ju unna sig. I går när jag, Linda och Lina hade pluggat några timmar på Medisbibblan så förtjänade vi verkligen en god fisk - och skaldjurssoppa på Melanders fisk i Söderhallarna. Riktigt god, vill nästan svära över hur god den var. Kommer drömma om den där soppan i flera veckor nu. I dag måste jag däremot jobba lite så jag har råd att äta den igen.

Intervjuer

Den här veckan har jag tre olika intervjuer inbokad för min masteruppsats. Det är ganska jobbigt, blir så himla nervös när jag intervjuar. Det är lite konstigt, för det borde ju vara tvärtom. Men det är samma med opponeringar, det är jobbigare att opponera på någon än att själv försvara sin uppsats. Men om det ska bli någon uppsats så!

Om...

Like birds to a light-house

Det är tacksamt att vara Sherlock Holmes-beundrare, för det finns en näst intill outsinlig källa med filmer, TV-serier, böcker, spela osv. Det kan man dock inte säga om Sherlock som består av ynka tre avsnitt per säsong. Det är hårt, men det är värt varenda minut.

*Bildkälla

Misströstan

Kommer uppsatsen bli klar? Ja. Kommer den att bli vettig och sammanhängande? Nej. Antagligen inte. Men det borde jag ju ha anat när jag valde postmodernistisk teori. Lite som att skjuta sig själv i foten och sådan lobotomera sig. Fan, en lobotomering verkar i nuläget mer lockande än opponeringen.

Hur som helst, nu är det helg och jag ska pusta ut med lite jobb i Uppsala. Om jag kommer dit dvs.

By Gary Oldman

Riktigt läckar fotografier från inspelningen av Tinker, Tailor, Soldier, Spy som är tagna av Gary Oldman.

*Bildkälla

Duktig idiot

I dag har jag, Linda och Nina suttit på Stadsbibblan och pluggat järnet. Vet inte riktigt hur mycket jag fick gjort, men några sidor lyckades jag läsa. Försöker förbereda mig inför intervjuerna nästa vecka, så det är en del att läsa in. Man vill ju vara säker på att man ställer rätt frågor också. Det är rätt skönt att sitta och plugga på biblioteket. Visserligen är ju datorn en distraktion, men det är i alla fall bättre än att sitta hemma där man behöver dammsuga/diska/plocka/kolla på TV/läsa osv hela tiden.

Förhoppningsvis blir det lite mer plugg i morgon innan det är dags att åka till jobbet i Uppsala. Sedan blir det maratonsession på fredag på Medborgarplatsens bibliotek. Men SEDAN ska jag ta mig tusan ta helg!