Deal with it

Vill ha det här tatuerat på min panna.

*Bildkälla

Bokbrist

Kan jag få ett halvår ledigt för att bara läsa skönlitteratur? De olästa böckerna i mina bokhyllor nästan vrålar efter uppmärksamhet, men det lär de inte få på ett tag. På ett år ungefär. Kanske om jag får semester nästa sommar. Tills dess får jag nog köra på tunna eller lättlästa böcker. Bladvändare. Fast någon kvalitetskontroll måste det ändå finnas. Det blir inte direkt Dan Brown och vad de nu heter...

Just nu försöker jag läsa The Magician King men det går trögt. Och den är inte direkt pendlarmaterial, så jag stoppade ned Farenheit 451 istället. Tyvärr har jag inte ens börjat läsa den i dag på grund av huvudvärk.

Varför känns det som att alla mina inlägg om böcker handlar om hur jag aldrig har tid att läsa?

*Bildkälla

Whedon is our god

Det känns alltid bra att ha lite motivation att skriva och även att blogga faktiskt. Därför anmälde jag mig till Fiktiviteters Joss Whedon-helg. Den går av stapeln den 3-4 september och går kort ut på att man skriver ett inlägg som är relaterat till Whedon och hans värld i sin blogg och publicerar det ett visst klockslag en viss dag. Just nu har jag endast ett vagt tema, men antagligen kommer det bli något som ligger nära hjärtat snarare än en objektiv analys.

Den här bloggen är inte så välbesökt direkt, men jag har aldrig strävat efter något annat heller. Men det kanske blir kul om det kommer lite trafik, om bara för en helg. Nu gäller det bara att skriva texten också!

Kursstart

I morgon är det dags att börja åka till Uppsala igen. Då börjar det roliga! Tyvärr känner jag mig så där lagom utmattad efter att ha jobbat hela sommaren, men får se till att ta riktigt lediga helger helt utan plugg. Nu har jag dessutom bara ett och ett halvt jobb, så det borde underlätta. Har jagat kurslitteratur hela veckan och det går så där. Dels är listan ganska lång och dels är det litteratur som är relativt populär inom många ämnen. Irriterande när man ska ha en bok som det finns sju exemplar av i hela Sverige (ett i Uppsala) och så är det 30 dagarslån på det vilket innebär när man väl får boken så är kursen över för längesedan.

Men jag ska väl inte gnälla för mycket. Att leta upp böcker är ju det jag ska jobba med så...

Broken hearts

Det finns en intervju med Russell T. Davies (f.d. huvudmanusförfattare för Doctor Who) då han talar om hur han inte vill komplicera själv berättelserna i DW, utan vill fokusera handlingen på karaktärerna och deras förhållanden. Sedan steg Steven Moffat in och tog över och då snurrade hela karusellen igång på riktigt. Nu uppstår det hela tiden frågor, cliffhangers är långt i från ovanliga och handlingen blir rätt så komplicerad. Ett bra exempel är River Song och Doktorns förhållande, första gången han träffar henne är sista gången hon ser honom. De rör sig rent tidsligt (?!) sätt i motsatta riktningar. Han lär känna henne bättre medan hon sakta märker hur han lär känna henne sämre.

Men det är kul. Jag gillar komplicerat och är inte rädd för det. Det var det som jag gillade med LOST, alla frågor som aldrig tog slut! Och när det görs på ett smart sätt blir det ännu bättre. För DW har enorma potential eftersom det inte finns några regler för vad man kan göra med tid och rum och verklighet. Medan andra TV-serier ofta arbetar inom strikta ramar så finns här visserligen riktlinjer, men sällan barriärer. Det är en serie som aldrig dör, med en huvudkaraktär som aldrig åldras fastän han förändras radikalt emellanåt. Allt är sorgligt, för medan Doktorn fortsätter framåt så avviker hans vänner. De lämnar honom alltid och krossar hans hjärtan.

Doctor Who är hemskt. Hemska saker händer bra människor. Vi tittar drabbas nästan lika hårt, men det är värt det. Man får resa, man får lämna sin lilla låda ett tag och se en värld som är mycket större på insidan.

You know my methods

Just nu håller de på att avsluta inspelningen av andra säsongen av Sherlock. Martin Freeman drar nog snart i väg till Nya Zeeland igen för att fortsätta med arbetet på The Hobbit. Själv sitter jag hemma i Sverige och längtar efter båda delarna. Men nästan mest Sherlock. Jag är så himla nyfiken på hur de ska göra med alla klassiska berättelser och alla karaktärer. Hur kommer Irene Adler att vara? Vad kommer att hända mellan the Woman och Sherlock? Moriarty? Schweiz? Just nu verkar det tyvärr som att de tre avsnitten kommer att visas 2012, ve och fasa. Men man får i alla fall god tid på sig att läsa upp på sin Holmes.

*Source

I skymningslandet

Håller just på att läsa finaste boken, Tordyveln flyger i skymningen. Tyckte det var dags för en omläsning eftersom det var några år sedan sist. Den ska ju dessutom bli film så småningom, ska bli riktigt spännande att se resultatet!

*Bildkälla

Uppåt Sala

Inget Gnesta för mig i dag utan istället blir det jobbmöte på Ekonomikums bibliotek i Uppsala. Ska bli spännande, har inte varit där på flera månader. Men tror knappast att det har hunnit förändras så mycket. Annars ska jag försöka hämta ut ett paket från Megastore och en biljett till Bob Dylan. Han spelar ju på Globen i november, med Mark Knopfler som "förband".

Dessutom har jag fått veta var jag ska praktisera i höst, det blir Vällingby bibliotek. Ska bli hur skönt som helst att slippa pendla två timmar dit och två timmar hem. Istället blir det runt tio minuter - en kvart. Hoppas bara att alla som jobbar där är riktigt snälla och att jag faktiskt får arbeta och inte bara ställa upp böcker i hyllorna.

Egentligen hade jag tänkt börja samla material till min masteruppsats den här veckan men nu råkade jobbet komma i vägen så det har inte blivit något av det. Dessutom har jag just nu ett antal olika idéer att välja mellan. Blir lagom snurrigt i huvudet när man dessutom ska hinna tänka på nästa kurs och all kurslitteratur.

När?

Snart.

Min lässvacka

Nu är helgen över lika snabbt som den var här. Sista veckan i Gnesta innan skolan börjar igen. Skriver "skolan", vilket kanske låter lite som att jag ska tillbaka till högstadiet igen. Men det blir lite mer omständligt att skriva "universitetskursen" eller "masterprogrammet".

Det har gått ganska dåligt med läsningen den senaste tiden. Efter att jag hade läst ut Jellicoe Road så fann jag ingen inspiration och höll på med flera böcker samtidigt. Men sedan hittade jagThe Magicians, eller hörde talas om den på en gammal kurskamrats blogg. Den var perfekt för mig och det tog inte lång tid innan den var utläst. Nu läser jag Tordyveln flyger i skymningen som pendlarbok. Konstigt att man aldrig tröttnar på den.

The cracks in our foundation

Phew. Sista arbetsdagen för veckan blev som tur inte alltför lång utan kom därifrån vid ett. Ska jobba nästa vecka också, sedan är det dags för Uppsala igen. Känns fint, har saknat att plugga lite faktiskt och kursarna framför allt. Ska bli skönt att applicera hjärnan på lite analyser och vem vet vad annat. Passande nog är första kursen om teori och metod inför uppsatsen. Ska bli intressant att se hur det skiljer sig från litteraturvetenskap.

Satt och glodde lite på forskarutbildningen vid ABM, men det verkar så där lagom jobbigt. För att ansöka måste man lägga fram sitt forskningsämne och en tidsram. Har ingen aning om vad jag skulle vilja forska om i sådana fall. Orkar jag ens plugga mer? Man får åtminstone betalt när man är doktorand, vilket är ett stort plus. Tror ändå inte att det är något för mig, kanske om några år i sådana fall.

Men i kväll ska jag bara jäsa i fotöljen och ägna mig åt TV-serier. Har redan sett Dexter och Fringe, nästa blir nog Doctor Who.

The Hour

Ah, det oförstådda geniet (Ben Winshaw som Freddie Lyon) som saboterar för sig själv genom att behandla framför allt chefer som skit. Kvinnan (Romola Garai som Bel Rowley) som förstår sig på honom och som nästan offrar sin egen karriär för att stötta hans. Den romantiska spänningen mellan dessa två. In stiger den stilige men ganska intetsägande programledaren (Dominic West som Hector Madden), som dessutom är gift. Triangeldrama ohoy!

Men det är inte riktigt så enkelt i BBC:s The Hour som utifrån kan te sig som ett försök att reproducera Mad Men-succén i brittisk tappning. Men här utspelar sig handlingen på just BBC år 1956 och ett nyhetsprogram ska skapas. Jaha, och? Det finns en twist, för The Hour blandar dramat på nyhetsredaktionen med en mordgåta och politiska konspirationer. En brittisk deckare med en småsupande knöl som detektivgestalten. Den grävande journalisten som desperat vill bli programledare för nyhetsprogrammet "The Hour".

I första avsnittet mördas en akademiker med suspekta politiska åsikter av en ännu namnlös man (Burn Gorman) i mörka kläder som står och ser allmänt skum ut i väl placerade gatuhörn. Så ni ser, det här är en hybrid av olika genrer och jag föll som en fura. Jag var redan välvilligt inställd till serien redan innan jag hade sett den endast på grund av att den är brittisk. Den använder relativt enkla knep, karaktärer man har sett förut men gör det på ett nytt sätt som gör serien både spännande och intressant. Ben Winshaw var född för rollen som Freddie, han har det där utmärglade, nervösa utseendet som gör honom både osympatisk och tilldragande på samma gång. Mindre tilltalande är dock stela Dominic West, vars rollkaraktär hittils är rena sömnkuren. Mest spännande med honom är att han är gift men ändå flirtar med andra damer. Förhoppningsvis kan även hans karaktär utvecklas till något mer komplext.

Så det är tummen upp för The Hour, jag tänker kasta mig huvudstupa in i 50-talets Storbritannien med alla dess mordkomplotter, kärleksdraman och genialitet. Good night, and good luck.

Bildkälla här, här och här.

Treats

Några bilder från min sommar. Jag har knappt fotat någonting i år, känns lite trist. Får försöka släpa med mig kameran mer.

Höst?

Mitt spontana svar är "nej". För det är bara mitten av augusti och brukar det inte vara rätt varmt då? Men i natt var jag tvungen att stänga fönstret och dra in fötterna innanför täcket, så det är helt klart något på gång. Dessutom var det så där klarblått på himlen i morse, vilket påminner om kalla men soliga höstdagar. Att förneka hösten känns i det här läget omöjligt.

Kulturtanternas dag

Har trånat efter Robert Mapplethorpe-utställningen på Fotografiska hela sommaren, men inte orkat/haft tid att gå dit. Men på söndag blir det i alla fall av! Om inget oförutsett händer dvs.

*Bildkälla

Tripp

I går vandrade jag runt i stan ett tag. Tänkte gå upp i Stadshustornet men det var fullbokat. Ganska skön dag i alla fall, det är så lätt att promenera runt i Stockholm. Det går inte att gå vilse, man kommer alltid ut någonstans där man känner igen sig. I morgon ska jag jobba och det är mindre roligt. Ingen semester för mig i år tyvärr.

Sorry, what?

Ibland känner man sig ignorerad. Det är inte en sådan där mysig känsla direkt, utan den gnager på en hela tiden. Vet inte riktigt om det går att göra något åt heller, det är bara sitta där och vara ignorerad. Och arg.

I valet och kvalet

Har haft en mindre lästorka den senaste veckan. Eller veckorna blir det väl snart, ända sedan jag slutade pendla till Gnesta. Men nu ska jag sätta igång igen! Frågan är bara vad jag känner mig motiverad för. Blir nog någon av de tre ovanstående.

*Bildkällor här, här och här

It is what it is

Det verkar inte som att det blir någon semester för mig i år. Känns väl så där, men samtidigt har det varit grymt kul att jobba på ett bibliotek. När det gäller lagerjobbet så är det inne på sista andningen, ska i princip bara jobba nästa vecka och sedan är det slut. Om jag får några pass dvs. Känns väl lite trist, mest för att jag inte har hunnit prata ordentligt med min chef. Men det är verkligen på tiden att gå vidare, har varit där sedan maj 2009. Det är över två år. I höst fortsätter jag på Ekonomikums bibliotek i Uppsala och kanske blir det lite i Gnesta också, vem vet.

Sedan har min lilla mormor fått en hjärtinfarkt också. Det hände förra helgen men hon är redan hemma igen, så det gick bra som tur var. Så jobbigt att hon bor på andra sidan stan också, annars skulle man kunna hjälpa henne lite mer. Förhoppningsvis får hon lite hemhjälp sedan, men vem vet hur lång tid det kan ta. Hon skulle få träffa en "samordnare" om två veckor (!). Jaja, det är som det är.

Annars känns det som att det är höst på gång. Ibland känner man den där höstdoften i luften och det är lite mer bitande kallt än svalt om kvällarna. Önskar mig långt bort ibland, men det blir nog inte ens ett besök på bokmässan i Göteborg i år. Skulle vilja åka till London också, så mycket där som jag vill se.

Across the universe

Har suttit och stirrat stint på bloggen i en vecka nu, men inte orkat formulera något sammanhängande. Hänt en del, men mer om det senare. Just nu blir det bara en bild som gör mig glad.