Flashback

Uh. I helgen har jag spenderat alldeles för mycket pengar på böcker. Jag vågar inte skriva hur mycket, men det är för mycket helt enkelt. Plus att jag har en obetald faktura från Adlibris! I lördags var jag i stan och kikade på bokrean. Egentligen hade jag behövt köpa nya jeans, för de jag har har alla bestämt sig för att gå sönder samtidigt. Men vad gör man inte för litteraturen?

På kvällen fick jag middag hos Johanna. Jens dök också upp. De är båda glada och pratiga i vanliga fall, men när de hade satt i sig x antal vinglas gick det knappt att få en syl i vädret. Haha. Sedan åkte jag hem till pappa som satt och kollade på Melodifestivalen av någon anledning.

I dag har mamma och jag varit i Farsta och kollat i centrum där och ätit mackor hos mormor. Köpte en Bob Dylan-klippbok med massa med kul prylar i. Dessutom hittade jag De fattiga i Lodz och en biografi om Ingrid Bergman på Åhléns. Sweet deal.

Ikväll ser jag fram emot Foyle's War och en ugnsstekt ytterfilé.

Shut in

Biokväll med jobbet. Eller ja, rekryteringsfirman. Bra kvalitet på film också! Boken är såklart bättre, men filmen är också riktigt snygg. Den är så konstigt filmad, klippt helt knasig, men det fungerar faktiskt bra. Musiken tog över lite, men var ibland perfekt. Leo DiCaprio = awesome. Nu har jag inger mer sammanhängande att säga.

My House!

Tisdagar är bra. Både House och Lie to Me. Nästan lite för bra, för Top Gear går samtidigt som LTM. Fast det är repriser så det är OK att missa.

Epic fail

Pappa går i pension på torsdag, så de ska ha någon slags avslutning på jobbet. Till hans stora förtret så hade så många anmält att de ville närvara att de var tvungen att hitta en större lokal än lunchrummet på hans avdelning. Så de ska typ vara i en liten matsal någonstans. Haha, han tyckte det var så sjukt pinsamt och så frågade han mig vad han skulle säga. You're on your own pal! Det sjuka är att lunchen, som de ska ha på golfklubben i Viksjö, får han betala själv. Snåla jävlar på det där företaget.

Nu snöar det igen. Mysigt. Jag är glad att jag har bil och inte behöver åka in till Universitetet flera gånger i veckan. Det finns ju mycket att gnälla på och kritisera, men orkar man ens det längre? Det är så tröttsamt att det alltid ska vara något som skiter sig. Man kan i alla fall hoppas att de har lärt sig något till nästa vinter.

Yeah right.

En ursäkt

Det var ett tag sedan jag blev så besatt av en bok. Nu har jag haft flera böcker i rad som jag har sträckläst, först Shutter Island som bara tog ett par dagar och sedan The Beekeeper's Apprentice och A Monstrous Regiment of Women. Jag bugar inför Laurie R. King, som jag måste erkänna är en bra författare. Jag har kallat hennes böcker för skräp, men jag läser dem som om det inte fanns någon morgondag. Då måste de väl vara bra?

Fridag

TGIF. Fast jag var ledig i går också och då gjorde jag en fuling och latade mig hela dagen. Kollade på LOST, läste och glodde på TV. Sedan åkte pappa och jag på en loppis tour och det slutade med tre böcker och en fin låda i okänd metall. Så jag ska försöka vara lite duktigare i dag och kanske till och med plugga.

Jag fick förresten C på min uppsats... Jag hade förväntat mig minst ett B med tanke på alla positiva saker som min lärare sa om den. Fan, hon är hård! Det har fått mig att tveka inför Masterprogrammet som jag annars var så sugen på...

Axel, ska vi slå vad?

Ok. Sista jobbdagen den här veckan. I går tog prylarna slut en timme innan det var dags att gå hem. Vi stod och glodde och försökte emellanåt se upptagna ut. I dag fanns det inte heller mycket att göra på slutet, men jag gick hem strax innan två så det var inte mitt problem! Bra dag på jobbet, vissa dagar kan annars kännas så sjukt jobbiga. Fast jag fick ont i min problem-axel, jag fattar inte varför just i dag. Men det är lite coolt att kunna säga att jag har en "bad shoulder", för då låter det som att jag stridsärr och sånt. Jag är härdad av livet!

Såg precis senaste Lie to Me som jag spelade in i går. Det är så skönt att det blir bättre med tanke på hur ljummet det var i början. Tim Roth är cool som vanligt, han går förresten som en cowboy, lite hjulbent så där. Och hon som spelar Lightmans dotter är så underbar! Jag som annars brukar ha svårt för barnskådisar, men hon är verkligen suverän. När säsong ett blir lite billigare så ska jag nog köpa den på DVD.

Förresten läste jag ut andra Mary Russell-boken, A Monstrous Regiment of Women. Den visste var den tog. I måndags så blev jag tvungen att gömma mig i omklädningsrummet under rasterna för att få läsa lite. Jag var nog mest fascinerad över hur Russells och Holmes förhållande utvecklade sig. Lite luddigt skrivet av King kanske, men OK. Inte överdrivet sentimentalt (snarare tvärtom). Nu läser jag tredje boken, A Letter of Mary, i lugnare takt.

Love

Monstrous regiment

Förlåt. Jag börjar själv tröttna på att skriva om Laurie R. King. Men nu har jag i alla fall läst klart The Beekeeper's Apprentice och börjat på Monstrous Regiment of Women. Och jag ska vara helt ärlig, jag är fast. Men det är en sådan himla konstig läsupplevelse, för samtidigt som jag inte riktigt gillar huvudpersonen så är det något med storyn som är lockande. Det kanske är för att jag projicerar mig själv på Mary Russell. Vem vet? Fast å en sidan tycker jag att hon är överdriven på många sätt, hennes intelligens, hennes "mörka" förflutna, hennes personlighet. Men det kanske är det som behövs för att hitta en jämnlike till Holmes, man måste skapa någon som är larger than life. Och. Hon är kvinna. Gud, ibland är jag så djupt fast i något slags patriarkaliskt tankemönster. Jag kan tydligen inte tilllåta en kvinna vara lika smart eller till och med smartare än en man.

Å andra sidan älskar jag Irene Adler, jag är djupt fascinerad av hennes som karaktär. Men bryter hon lika många normer som Russell? Jag måste komma ihåg att de är litterära konstruktioner, inte riktiga människor. Det är inte psykologi, det är litterära företeelser som reflekterar ett samhälle. Är det mer imponerande att en viktorian, en man (Doyle) lyfter fram en stark kvinna än att en modern kvinnlig författare (King) gör det?

Ok, det är är tydligen inte på väg någonstans. Så jag lägger ned nu.

Mums för magen

Jag är djupt, djupt övertygad om att vägen till världsfred börjar med Ben & Jerry's Cookie Dough.

The joy/horror of the Internet

Hm. Vad gör man en lördagmorgon? Jo, man googlar efter människor man känner. Sedan googlar man sitt eget namn ("sofia ---" dök automatiskt upp i gardinen när jag skrev in "sofia ---", creepy). Det var med skräckblandad förtjusning som jag upptäckte att min blogg hade blivit länkad på en svensk Sherlock Holmes-sida. Min första tanke var "woho, jag är känd". Min andra tanke var, "åh nej, de länkade till ett av mina pucko-inlägg". Alltså ett där jag skriver "haha" hela tiden och andra fruktansvärt töntiga saker. I alla fall så hade jag lagt upp en rolig Holmes-sketch i det inlägget och den skäms jag inte över! Tycker att den är underbart rolig. Sedan står det också, "Tidigare har hon bl a skrivit om Laurie R Kings 'The language of bees'". Och de länkar det inlägget. Tack gode gud för att det inlägget var någorlunda fritt från fangirl-hysteri.

Nu kan man ju undra hur många som verkligen läser den här artiklen och sedan hur många av dem som klickar på länken till den här bloggen. Inte så många skulle jag tro. Men det här har gjort mig uppmärksam på att saker man skriver faktiskt finns tillgängliga för alla, om man är villig att leta alltså. Min första reaktion är att börja städa i bloggen, alltså bara leta stavfel och ta bort svordomar. Men varför? Det här är min egna privata blogg och ja, jag skriver lite knasiga saker ibland. Det har aldrig varit mitt mål att skriva en seriös, undersökande, kritisk blogg med ett "objektivt öga". Jag vet att jag kan skriva ordentligt eller akademiskt om jag vill.

Shit. (Sorry). Tänk om folk man skickar jobbansökningar till googlar ens namn? Det är en obehaglig tanke.

Bokenkät from bokhora.se

Som läsare är jag: Otålig, ombytlig, djupt passionerad, besatt emellanåt och vid enstaka fall stressad (kurslitteratur). Nästan aldrig uttråkad, kan inte minnas en tråkig bok jag har läst. Påminn mig om jag har gnällt om någon.

Som bloggare är jag: Ibland besatt, ibland totalt ointresserad. Oberäknelig. Jag bloggar när jag känner att jag måste få ur mig något, ofast blir det "gnäll".

Senast lästa bok: Shutter Island som jag fortfarande återhämtar mig från. Jag tänker på den flera gånger om dagen, trots att det är en ganska kort roman med inte så mycket mer att tänka på. Det är nog en sådan där bok som skulle passa bra på en bokcirkel, lätt och diskuterbar.

Senast påbörjade bok: The Beekeeper's Apprentice av Laurie R. King, som sagt. Första hundra sidorna är bara en introduktion till huvudpersonen och hennes förhållande till Holmes. Den är skriven i första person och själva karaktären verkar liksom inte finnas utanför Holmes. Den börjar ju med att de möts, vilket kanske är ett billigt sätt att fånga in läsare.

Senast köpta bok/böcker: Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan är livsfarlig. Där köpte jag en helt okänd (men ny) bok, War Domage. Var nog lite inne på andra världskriget efter att ha sett en dokumentär om det och dessutom sett x antal avsnitt av Foyle's War, som är en suberb deckare som utspelas under krigstiden. Dessutom hittade jag en biografi om Marilyn Monroe på reabordet. Fina bilder i, så jag kunde inte låta bli.

Favoritdeckarförfattare: Ja, svårt hörru. Arthur Conan Doyle. Sherlock Holmes är nog min absoluta favorit bland ALLA litterära figurer någonsin. Väldigt tacksam att analyser i en c-uppsats också. En übermensch utan dess like. Annars Christie och Sayers. I och för sig har jag bara läst en Sayers, Gaudy Night, men den var så intelligent och innehöll många kvinnliga karaktärer.

Jag läser allt av: Neil Gaiman. Allt av honom. Bilderböcker för barn, det spelar ingen roll, jag köper allt. Och Stephen Fry, han gör dessutom TV-program som jag följer slaviskt. Både Gaiman och Fry har bloggar och Twitter, thank god for modern people!

Jag läser helst inte (genre/författare): Svenskt. Svenska deckare. Undviker Marklund, GW, Kepler och de andra som pesten. Vet inte varför, men det känns som skit. Jag är inte ett dugg intresserad av svenska brott och straff. Män som hatar kvinnor var inte så bra. Så är det alla andras boksmak som är skit eller är det jag som är konstig? Vet ej. Skräck har jag inte heller vågat mig på. Eller jo, lite Lovecraft och Poe förstås.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Biografier över intressanta människor (gärna gamla filmskådisar). Annars litteraturvetenskapliga texter.

Förutom svenska läser jag gärna: Engelska. Jag läser nog mest på engelska nuförtiden, det känns bara bättre, det flyter bättre. Svenska kan bli så... töntigt. Eller uppstyltat kanske.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Hum. Jag är en sådan som vill läsa allt på en gång. Så allt står högst. Men nja. The Book Thief kanske. Den är jag sugen på.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Åh, Good Omens som hörbok. Fan. Vill ha vill ha vill ha. Annars Stephen Frys fortsättning på sin självbiografi. Fast den skriver han på just nu, så jag får nog vänta ett tag. Skynda skynda!

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Maria Gripe i rätt utgåvor. Sayers. Gamla Sherlock Holmes. Jag är nog lite inne på gamla utgåvor just nu.

Topic: Books

Jag försöker förbereda mig mentalt för bokrean. Hittade ett reklamblad på Åhléns och för första gången på flera år så fanns böcker jag ville köpa. Halva hjärnan ignorerade envist brist på pengar, tid för att läsa och plats i bokhyllorna. Det verkar vara helt okej böcker för en gångs skull, annars trycker de ju upp skit på dåligt papper just för reorna. Hatar det, man känner sig så sjukt blåst. Poängen med reor är ju att priserna på de ordinarie varorna ska sänkas. Annars är det ju bara... Rusta. Lågprisvaror i låg kvalitet.

Det är antagligen så att jag är lite dum i huvudet. Jag har gnällt om Mary Rusell-romanerna här i bloggen tidigare. Alltså bruden som blir Sherlock Holmes assistent och till slut... fru. UGH. Anyhow... Nu läser jag första boken om henne, The Beekeeper's Apprentice. Varför? Jag har ingen aning, men det verkar som jag törstar efter Sherlock Holmes eller skräplitteratur just nu. Berättelser med billiga kickar och trygga karaktärer. Kanske ska försöka dra igenom lite deckare i år. KLASSIKER alltså. Inget nytt skit. Fy fan. Pusseldeckare eller skumma kriminalare. Inget CSI crap.

Chuck och Teddy

Good luck, Chuck...

Damien

Damien Lewis är en sådan där människa som kan se så sjukt läskig människa. Han blir till och med ännu läskigare när han ler. Men han är ändå awesome. Han fyller år i dag och jag firar med en bild jag knappt vågar kolla på. Iiih!

No man is an island

Jag har mediterat på Shutter Island i... en dag ungefär, och kommit fram till följande: Jag älskar den. Och! Jag hatar den. Typ. Ok, gnället först. Lehane har tydligen själv sagt att han ville skriva en noir-deckar-roman med allt vad det innebär. Men bara för att han säger och gör så, är det okej att använda sig av klischéer? Det kedjerökande, tuffa polisen med tragisk bakgrund och som tar lagen i egna händer. Teddy Daniels är en vandrande klisché, men det är ju medvetet. Jag gillar det inte. Jo, jag älskar Teddy, men jag gillar inte Lehanes sätt att ursäkta sin brist på orginalitet. Det finns fler grejer, men jag vill inte spoila handlingen. Men för mig var den ganska förutsägbar, fast man samtidigt inte visste vilken vändning den skulle ta.

Men samtidigt. Det är ju en klisché för att det fungerar! Och jag blir verkligen fäst vid Teddy, trots alla hans brister. Heartbreaking är rätt ord för att beskriva honom, även om det inte verkar så på den grova ytan. Jag är så sjukt nyfiken på hur Leonardo DiCaprio ska tolka den rollen. Hoppas verkligen att det blir bra! Mark Ruffalo ska dessutom spela Chuck, underbara Chuck, och det är nog också bra casting.

Akta er, för Shutter Island är en bok jag ska tvinga på så många som möjligt. Den heter Patient 67 på svenska och jag har den som hörbok (CD) för intresserade. LÄS DEN FÖR FAN. Jag fattar inte, det är inte den bästa bok jag har läst (långt ifrån), men jag måste måste måste rekomendera den till alla.

Islands in the stream, that is what we are...

Ibland blir man lite väl insjunken i en bok. Jag hoppade frukosten och satt och läste två timmar i morse. Resultat? Huvudvärk. Det tog ett tag innan den gick över, trots huvudvärkstabletten. Boken är i alla fall Shutter Island av Dennis Lehane. Sjukt spännande men... samtidigt väldigt, väldigt klisché och lite förutsägbar. Men den har anagram och jag älskar sånt! I och för sig gjorde anagrammen att jag halvvägs igenom boken förstod hur den skulle sluta. Jaja. Den är bra. Fast inte högsta klass.

Jag tror absolut att den fungerar som film. Lehane brukar göra sig bra som film, både Mystic River och Gone, baby, gone var bra. Och den här har Leo DiCaprio i huvudrollen! Han passar verkligen bra till karaktären.

You can go shove it

JAG HATAR SNÖ. Fuck you snö.

Egentligen hade jag tänkt skriva mer, men mina händer är i princip obrukbara efter snöskottningen. ARGH.

I'm the worrying kind

I dag har varit en måste-göra-dag. Måste slänga ut den där grädden i kylskåpet. Måste laga fiskekakorna innan de går ut (helt OK, som stekta fiskbullar fast godare). Måste rensa bland gamla tidningar (hittade en lång artikel om Neil Gaiman, score!). Måste in till skolan och hämta uppsatsen. Måste rätta den igen (fast inte gjort det). Måste lämna in gamla kursböcker på Campusbutiken så jag kan tjäna pengar på dem. Måste hämta paket i Abrahamsberg.

Men jag hann inte med blodprov. Tydligen har jag lågt blodvärde. Googlade så klart och blev paranoid. ANEMI låter så hemskt. Måste vara alla vampyrfilmer/böcker/serier! Vid förra sekelskiftet så drabbades många av anemi och det fick reaktioner i litteraturen med diverse vampyrmotiv. Bland annat Dracula skrevs då. Kan också vara en reaktion på den ökade spridningen av syfilis. Jepp. Dagens faktabubla.

Har kommit på en sak till mina tomma, vita väggar i lägenheten. Fick hem Penguins samling med 100 vykort med klassiska bokomslag i dag. Man kanske kan rama in dem och hänga upp. Inte allihopa så klart, men de finaste. Kanske i over-sized ramar. Helt klart något att klura på.

Gone with the wind

Clark Gable föddes 1901. Exakt för 109 år sedan. Han dog för tidigt, 1960, av en hjärtattack. Hans sista film blev The Misfits som också blev Marilyn Monroes sista film.