Who let the dogs out?

I dag när jag skulle parkera vid Islandstorget så fanns det inga platser på stora parkeringen, åkte istället upp till kyrkan och där stog en stor, vit van... Bilderna är urusla tack vare min mobilkamera, men de föreställer Kerebros Bevakning från den där ARG-grejen som SVT körde (Sanningen om Marika). Lite kul. Vågade inte parkera precis bredvid, så jag ställde mig en bit ifrån. Haha...

...

Jag vill inte jobba i natt.

Contra mundum

Nu hade jag väldigt, väldigt låga förväntingar på nyinspelningen av En förlorad värld eller Brideshead Revisited men jag tycket ändå den var riktigt bra. Det gick inte att undvika att sitta och jämföra allt och alla med serien, men det kan man ju förlåta. Det måste vara svårt att mäta sig med Jeremy Irons och Anthony Andrews, till och med Michael Gambon var trist jämfört med respektingivande Laurence Olivier. Och Michael Gambon är aldrig blek! Jaja, nog med jämförningar.

Gud, jag vet inte. Den var bra, men jag tvekar liksom. Jag blir liksom gripen hela tiden av Sebastians olycka och illa berörd av Charles utveckling från snäll och omtänksam till nästan grym och framför allt kall. Jag kommer på mig själv med att fantisera ihop lyckliga scenarion, lyckliga slut. Uh, Julia... Och den där jäkla katolicismen som liksom tar musten ur karaktärernas liv. Det är så klaustrofobiskt bara att se det på bio. Gud hit och Gud dit och lycka är absolut inte för det här livet. För det är så det är i filmen, jag kan inte hitta en enda lycklig eller åtminstone lite gladare person där.

Men samtidigt är jag tacksam att det inte är gulligull och vackra bröllopp och Gud vet vad annat... Jag tänkte precis skriva vilken som var min favoritscen men jag kan ärligt talat inte komma på någon. Kanske spy-scenen, trots att lunchen efteråt är så himla jobbig.

Förresten, väldigt lite voice-over! Bara i början och slutet, vilket jag inte gillar. Mer VO, det gör alltid susen för sådana där filmer. Skulle ha något fint citat nu, men... ja...

Life

Uh... Mådde illa så där jobbigt igen i går, precis som förra veckan fast inte lika hemskt. Var ändå tvungen att åka till skolan den här gången, vill inte missa igen. Vaknade med ont i magen och mådde illa, jag trodde jag skulle spy. Sedan åt jag typ inget på hela dagen. Drack en cola, vatten, en skål soppa och yoghurt på kvällen. Sedan visste jag inte om jag mådde illa för jag fortfarande var dålig eller för att jag inte hade ätit något.

Så ja, det var min dag det. Top Gear på kvällen. Jag skrattade som vanligt, jag blir aldrig besviken på det där programmet. Tycker det är så kul att ett bilprogram har 40% kvinnliga tittare (i England alltså). Men jag tror det helt beror på programledarna. Och The Stig. Ingen kan motstå The Stig...

Jag önskar verkligen att den där biblioteksutbildningen startade i vår. Eller att jag hade varit tillräckligt smart att anmäla mig till den nu i höst. Jag vet inte hur länge jag orkar plugga och jobba och inte hinna med något annat. Eller hinna med och hinna med förresten... Jag hinner men jag har liksom inte någon ork längre. Kolla på TV och sitta vid datorn är det enda jag gör känns det som. Det är inte ens kul det längre. Engelskan borde vara jättekul (en föreläsare citerade Mulder i går för tusan!) men det är liksom bara... eh.

Once more with feeling

Seriöst, jag började lyssna på några låtar från musikalavsnittet av Buffy och blev helt kär. Igen. Det var så länge sedan jag såg ett BtVS-avsnitt och det gör mig sjukt nostalgisk att lyssna på de där låtarna.

Funk to funky

Ok, nu är jag bara lite trött. Kom hem kvart över två i natt, men nattbussen var inte så farlig som jag hade trott. Trodde att det skulle gå segare. Såg bara en kollega på samma buss vilket innebär att folk bor på andra ställen eller att de tog den sista tunnelbanan som man egentligen inte ska göra. Vem vet? Blev i alla fall inlåst i biljetthallen av väktarna, vart trodde de att jag skulle ta vägen egentligen? Fick panik, blev gråtfärdig och fick hjälp av en skitsnäll lokalvårdare. Jag har ju en nyckel men den krånglade. Fan, man vill inte att sådana där saker ska hända mitt i natten. Jag har aldrig tyckt att jag är nervös av mig men jag kanske har fel. Blev helt skakig.

Vaknade tio i morse av ett irriterande ljud och det visade sig vara klockradion som pep och samtidigt pratade om Anders Borg och han JÄVLA BUDGET. Vem fan bryr sig??? Det går ju ändå åt helvete. Fuck you Anders Borg. Ja, jag har i alla fall inte röstat på de där jävlarna. Fuckers... Släpade mig upp i alla fall, annars hade jag väl sovit hela dagen.

Såg inspelade Ashes to Ashes och störde mig som fan på klippningen. Den versionen som SVT har köpt in från BBC är ju nedklippt (det är dessutom inte snyggt gjort) men det var ovanligt hackigt i det här avsnittet. Vet inte hur många scener som har försvunnit. Karaktärerna bara hoppade mellan olika platser utan någon som helst förklaring hur de kom dit.

Jaja, det var ett bra avsnitt i alla fall. Men jag stör mig på att Alex har släppt sin psykologiska grej. Alltså... De använder det liksom aldrig mer. Nu mest rantar hon runt och tänker mig sin mamma och pappa. Fokusera!

Good night, and good luck

Jobbar i natt också, varför får jag alla knäppa tider? Det var hur länge sedan som helst som jag satt på dagen. Nu är det bara kväll och natt. Vill ha ett femtimmarspass mellan elva och 16! I kväll/natt är jag först reserv och sedan ska jag sitt i Fridhemsplan södra i fem timmar tills stängning. Det var ett tag sedan jag stängde eftersom tunnelbanan går dygnet runt nuförtiden.

Det blir en massa med Selma nu. Och jag är lite överraskad att jag är intresserad av böckerna och tycker att de är bra. I och för sig är det lite stressigt att läsa dem, jag rusade igenom både En herrgårdssägen och Herr Arnes penningar till exempel. Men jag tycker fruktansvärt bra om Jerusalem, av någon underlig anledning. Trots allt tjat om Gud. Men hon skriver till lättillgängligt och med en sådan medvetenhet, allt känns trovärdigt och man ifrågasätter inte ens det övernaturliga.

Engelskan har tyvärr börjat komma i andra hand, men det känns som jag kan det bättre. Vi har tenta på AWL (the Academic Word List) på torsdag och jag har inte pluggat alltför mycket. Får ta det på måndag och tisdag och onsdag...

They fall the hardest

Min drömfilm är på väg att bli gjord:

- Sherlock Holmes
- Robert Downey Jr som Holmes
- Regi av Guy Ritchie
- Möjligtvis Jude Law som Watson (hur konstigt som helst, så konstigt att det kan fungera)
- Ingen Russell Crowe (tidigare tippad som Watson - USCH!)

Hur coolt är inte det?! Jag firar med bild på RDJ.

I dag hade förresten En förlorad värld premiär (här i Sverige alltså) och jag vill gå och se den, men samtidigt vill jag undvika den. Jag har alltid varit fascinerad av förhållandet mellan Charles och Sebastian och aldrig gillat Julia (kan ha berott på skådespelerskan). I nya filmen är det tydligen mycket Julia och av någon anledning ligger fokusen i trailern på Fru Katolik (Lady Marchmain). Jag tror jag ska se filmen, ha låga förväntningar, bli besviken i alla fall, deppa och sitta hemma och njuta av Brideshead på DVD istället. Vissa fick ju den i julklapp...

BTW, grattis till Jeremy Irons som fyller 60 bast i dag!

Dying changes everything

Tisdag för dem på andra sidan dammen. Onsdag för mig tack vare tidsskillnaden.

Desmond är min hjälte

Man blir aldrig så påmind om en karaktär som när man drömmer om honom. Min dröm-Desmond kunde inte bara se in i framtiden (det hade han förresten lämnat bakom sig) utan han kunde "hela" nu också. OCh jag tror nästan att han hade lagt sig till med telekinesi också. Egentligen minns jag inte så mycket förutom att han sprang runt en hel del och gjorde fantastiska saker. Fan, Desie är bäst! I "verkligheten" kan han ju bara se framtiden och resa i tiden dock. Fast, jag kan nog stå ut med det. Min lilla constant.

Just nu försöker jag skriva på min uppsats till engelskan som ska argumentera för att global uppvärmning är en produkt av osäker forsking och masshysteri. Ja, något i den vägen i alla fall. Hur svårt som helst eftersom jag sitter och gnisslar tänderna åt alla dumma argument. Det finns hur mycket skit som helst där ute. Men, jag måste härda ut och stå för "mina" åsikter. Fast jag har ont i höger axel och har svårt att koncentrera mig just nu. Det är roligare att hitta på andra saker, som att se på Wonder Boys eller googla bilder på Des...

Robert Downey Jr

Um... Yeah... Jag älskar Robert Downey Jr.

River deep, mountain high

Ibland får jag känslan av att jag helt har missat poängen med att blogga. Som om jag väljer ut de delar av mitt liv som är minst intressanta och att jag nästan helt glömmer det viktiga händelserna. Eller tankarna. Whatever. Kort sagt, det finns en risk för att det blir ytligt. Men hey, that's life.

Den här helgen är jag helt ledig för omväxlings skull. Vet inte hur smart det är att plugga och jobba helger samtidigt, men pengar är pengar. Men det gör mig trött, annars använder jag helgerna till att hinna i kapp både plugg och sömn. Dessutom läser jag en liten extrakurs (Selma Lagerlöf) vilket verkligen inte var så smart. Jaja, det kanske blir heltidsjobb nästa år så skiter jag i pluggandet som har börjat tära på mig nu. Man slipper aldrig i från det, man tar med sig det överallt. Vill ha ett jobb som jag kan lämna kvar på jobbet.

En bra nyhet är att jag inte har lyckats bli sjuk ännu i alla fall! Fast det ska man nog inte säga högt för då är det kört. Iiih.

The Wall

Ugh. Jag vet inte hur det hände, men just nu sitter jag omringad av böcker på hög. Ok, jag vet precis hur det gick till. Bokbordet på Drottninggatan (alla de där Sayers-böckerna) och kurslitteraturen. Jag är nästan helt ruinerad nu. Högen på mitt nattduksbord börjar bli ostadigt och påminner om tornet i Pisa.

Träffade Tiffany i tordags! Vilket var kul för vi har inte setts på ett tag och nu hade vi tid att snacka. Tyvärr hade jag tagit helt fel skor för promenad i stan och mina tår är nu väldigt ledsna. Men kul var det! Tiffany är så positiv nuförtiden och jag får skuldkänslor så fort jag gnäller över något.

I går rotade jag lite i trädgården och planetrade om lite krukväxter. Um... Såg något väldigt äckligt vid en jordsäck, tror det var grodägg. Ew. Försöker inte att tänka på det och hoppas att grodan själv är long gone.

Oink Oink

Förresten, när jag satt på jobbet i godan ro och läste i lördags så ringde plötsligt telefonen. Klockan var cirka ett på natten, så samtal är inte så där jättevanligt. Det var en snubbe från trafikledningen så sa att det var en man som hade setts med kniv på tåget som stod vid stationen och att polisen var på väg. Jaha. La på. Sedan ringde det säkert tre gånger till och polisen kom. Först två - fyra, sedan två till och två till... Tror att de var tio personer till slut. De var borta en stund och sedan kom de utsläpande med en full kille som hade gått i genom spärrarna en stund innan. Vet inte om det var han som hade kniven, men han fick följa med farbror och faster poliserna i alla fall.

Sedan försvanna alla poliser, polisbilar, väktare och diverse Veolia-anställda och jag satt kvar där och undrade vad tusan som hade hänt. Ingen berättar någonting för mig...

Den här dagen var jobbig och då tryckte jag ändå i mig en näve Dextrosol. Blir så himla trött i huvudet av föreläsningar. I dag hade vi åtminstone ett seminarium så vi fick vara lite aktiva, riktigt kul faktiskt. Alla lärare är värsta flum, speciellt min SpA-lärare (språklig analys), hon är ganska ung och är så där självironisk och rolig som alla lärare borde vara. Eleverna sitter mest och fnissar.

Någon Selma har jag inte hunnit läst ännu. Det börjar se illa ut det här, det är så mycket annat att göra. Usch.

A2A

"Ashes to ashes,
Funk to funky
We know Major Tom's a junkie
Strung out in Heaven's high
Hitting an all-time low"

Det är fortfarande möjligt att ändra uppfatting.

Crash bang pang

Så höll man på att få en ny, glansig bil i sidan. Jag fattar inte vad som är fel med folk som har nya bilar, borde de inte vara rädda om dem? Dessutom verkar biltillverkarna slutat göra bilar med blinkers. Väldigt irriterande. Gjorde världens gir runt och lyckades rädda mig själv, satt och darrade lite. Nu så här i efterhand borde jag gått ut och skällt på den, men vad fan skulle det ha hjälpt? Idiot! Tror dessutom arselt hade barn i bilen. FFS!

Gick upp halv ett i dag efter att hade sovit i cirkus sex timmar. Allt för att jag ska lyckas somna i kväll och inte ligga vaken till tre som jag gjorde förra helgen. Det är en föreläsning i morgon. DIC. Haha, ja så är förkortningen i schemat i alla fall. Om lexikon. Har inte bestämt om jag ska gå ännu, för den var tydligen frivillig och jag är lite efter i pluggandet. Har knappt fått en dag ledig att bara sitta och plugga känns det som. Nästa helg är jag ledig i alla fall, ska försöka träffa Tiffany nästa vecka men vem vet hur det går? Jag är förhoppningsfull.

Började läsa Breaking Dawn i natt på jobbet och blev helt förskräckt. Jag kan stå ut med Meyers gammalmodiga syn på sex och äktenskap och det där, vaddå, ett drömbröllop kan man väl stå ut med? Men sedan blev det bara konstigt. Väldigt, väldigt konstigt. Som tur är så har Edwards välskulpterade bringa inte nämnts en enda gång. Fast jag har i och för sig bara läst 150 sidor... Nu när jag tänker på det så använder hon Edward för att komma undan med att allt är bakåtsträvande och omodernt. Huh. Han lever tydligen fortfarande i början på 1900-talet.

Det här kan aldrig sluta bra. Jag gillade verkligen Twilight. Ok, kanske inte så mycket. Men till en viss del. Ok, jag kanske inte riktigt fattar hysterin kring böckerna och kring Edward. Så jävla underbar är han inte. Han är kontrollerande för det första. Börjar nästan fundera på om hela Breaking Dawn-grejen var någon omskriving för kvinnomisshandel. "Det är bara några blåmärken, han älskar ju mig"-grejen. Seriöst? Känns det inte lite som förnekelse? Ok, han är vampyr, han är stark och kan knappt kontrollera sig men... Det finns paralleller. Sorry.

Fine, fine. Det är en ungdomsbok, jag kanske inte ska läsa för mycket in i den. Men ändå. Jag kan ibland se charmen med den, men det är inte så att jag sitter och dagdrömmer om Edward eller Jacob. Och jag tror inte det är för att jag "har växt ifrån det där". Tvärtom. Jag brukar lätt kunna bli kär i karaktärer. Men... är de inte lite platta? Jag vet inte, jag kan inte bestämma mig.

Save her Gene

Ok, ok... Så Nöjesguiden skrev att man måste ge Ashes to Ashes tre avsnitt innan man inser hur genialisk serien är. Så fine, jag lyssnar på en gratistidning. Jag ska se hela serien hur som helst. Fan, det är så deprimerande att vara så negativ. För jag är så van att älska alla serier jag ser!

I miss Sam... Tror det är min största hang-up. Med tanke på vad de avslöjade i första avsnittet så blev jag ju inte gladare precis.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att läsa ut alla böcker som jag har köpt. Har funderat på att rensa ut en del, sådant som jag har läst framför allt eller av någon anledning har i dubbla (eller tredubbla) upplagor (fem eller sex av Good Omens). Sedan tar jag med några kassar till Läkarmissionen. Suck. Mina böcker.