tisdag 20 november 2012

Varulvar i sina bästa år


Har jag skrivit något om Teen Wolf i bloggen? Jag tror inte det, inte så mycket i alla fall. Det är inte direkt en serie som man skryter med, inte som Mad Men eller ack så sofistikerade Homeland (?). Det är i alla fall serier som jag tänker att vuxna, välanpassade människor med lite intellekt kollar på. Men å andra sidan...

Min kärlek till MTV-serien Teen Wolf är stor. Så stor att jag har börjat att ha överseende med de minst sagt pinsamma brister som serien tenderar att ha. När jag började kolla för någon månad sedan så behövde man en ganska stor skämskudde att gömma sig bakom, men sedan blir kan... acklimatiserad. Men det är en TV-serie, och sådana är sällan (aldrig) perfekta. Och huvudsaken att det finns en enorm glädje bakom den, en sådan som jag inte har lika lätt att upptäcka när det gäller mer "seriösa" serier.

Okej, så en sextonårig kille, Scott, med misstänkt välutvecklade muskler (så mycket muskler i den här serien!) blir biten av en varulv och blir på så sätt också en varulv. Scotts bästa kompis är Stiles, en lätt spastisk kille med en alldeles för stor mun. Stiles råkar också vara son till stans sheriff. Scott blir kär i Allison, som visar sig komma från en familj som består av varulvsjägare. YAY. Drama följer. Scott får lite hjälp av Derek, en ung man med en tragisk bakgrund och någon som har varit varulv sedan han föddes. Sedan finns också ett douche som heter Jackson och en bitchig tjej som heter Lydia som Stiles av någon oförklarlig anledning är helt nedkärrad i. Det är ensemblen.

Det finns så mycket som är fel med TW. Framför allt själva produktionen och manuset. Det finns ologiska hopp i handlingen, karaktärer tar konstiga beslut nästan hela tiden, karaktärer vet ibland saker som de inte borde veta. Det sker kort sagt mycket bakom kulisserna som vi som tittar inte får någon förklaring till. Jag börjar nästa tro att det är medvetet eller att de inte bryr sig så mycket om sådant. Men herregud vad kul det är! Det finns så mycket annat att älska istället... Och det man stör sig på börjar man istället att tycka om.

Vissa TV-serier är kanske inte bra, men de är värda att se ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar