Mord på avlägsen ö

Ganska länge har jag varit sugen på att läsa någonting av Maria Lang, men det har hela tiden skjutits upp. Har ju så mycket annat att läsa och deckare brukar då komma lite i andra hand. Men nu lånade jag med mig två Lang från jobbet innan jag gick på semester, dels Mördaren ljuger inte ensam och dels Farligt att förtära. Eftersom Mördaren ljuger... är Maria Langs debutroman så verkade det mest logiskt att börja med den. Det var nog ett klokt val för jag blev snabbt mycket förtjust i den!

Romanens berättarjag är den unga och lätt nerviga kvinnan "Puck" Ekstedt. En av hennes mer irriterande sidor är att han ständigt ska skriva ned sig själv. Eller det är rättare sagt författaren som gör Puck till något av en hysterika. Det är en mycket skrap och intelligent karaktär, men som tyvärr låter sig påverkas av tidens syn på kvinnor och män. Men annars är det ett ganska smart val av huvudperson, för Puck hamnar både utanför och innanför händelseförloppet. Hon kommer som något av en nykomling in i en gammal bekantskapskrets som ska semestra på en ö i skärgården. Klassiskt upplägg med en isolerad plats och ett begränsat antal karaktärer som nästan alla är misstänkta någon gång under romanens gång.

Det är en pusseldeckare med många hemliga förhållanden mellan karaktärerna och det finns även anspelningar på Shakespeares En midsommarnattsdröm med diverse förvirringar kring olika kärleksförbindelser och romanser. Obesvarad kärlek och svartsjuka blir bokens huvudteman! Än är jag i hamn med boken, så att säga, har drygt 40 sidor kvar. Självklart har jag mina misstankar om vem mördaren är, men dessa misstankar grundar jag endast på berättartekniska ledtrådar. Mest försöker jag se vem som aldrig blir misstänkt, det säger mer än karaktärernas hemligheter och repliker.

*Bildkälla