Problemet med att gå på bio är att det är andra människor där. I vanliga fall kan jag störa mig på folk som pratar mycket under filmen, men i går stötte jag på ett något annorlunda fenomen... Jag gick själv, mest för att jag var stressad över att hinna se filmen innan jag blev spoilad av Internet. Det blir mer omständligt när man ska organisera en biodate med flera personer. Hur som helst så hamnade jag bredvid en man som också gick ensam. Och den här mannen, han pratade med sig själv under hela filmen. Okej, det var inte schizofrent som att han svarade en röst inne i sitt huvud utan det var snarare ett sporadiskt kommentarsspår. När jag sitter ensam hemma kan jag också kläcka någon kommentar åt film eller TV-serieavsnitt ibland. Men på bio? Med främlingar precis bredvid en? Nej tack. Det var faktiskt på gränsen till obehagligt och jag var på väg därifrån. Mest irriterande var nog att det hade tagit så mycket av min energi att faktiskt ta mig till stan och stå ut med alla människor för att se filmen, och sedan kommer ett sådant där enormt störningsmoment när man bara vill njuta av filmen. Och filmen var bra, men jag satt och spände mig hela tiden pga den där mannen.
Han var säkert ensam. Väldigt ensam. Och det kändes som en typ av nörd som dessutom har behov av att visa vad han kan om nördsaker. Det behovet har nog många, jag sitter ju till exempel och skriver en blogg om det. Men... det finns gränser. Och gränsen går verkligen vid att live-kommentera en biofilm för sig själv. Sedan kommer man ju till insikter om sig själv i sådana här lägen. Jag skrev kort om situationen på Twitter efteråt och insåg att Twitter är också ett ställe där man pratar med sig själv i en stor grupp människor. Fast det är inte samma sak ändå, för på Twitter kan folk avfölja mig när de tycker att jag är en idiot. Det är svårare att avfölja människor ute i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar