Slutsatser? Den är riktigt jäkla bra. Den tar lång tid att läsa av en hel del olika anledningar. Det är inte direkt någon spänningsroman (även om den är spännande emellanåt), den har inte det tempot. Dessutom är det ganska komplext berättad och så plågsamt välskriven att jag häpnar lite varje gång jag tänker på det. Upplägget är så här: man kastas in i en berättelse i början, in media res eller vad man ska kalla det. Man förstår inte riktigt vad som händer, det tar ett tag att lista ut vad berättelsen handlar om och vad karaktärerna har för mål. Efter 70 sidor slutar berättelsen abrupt och en helt annan tar vid, utan förklaring eller någon slags förvarning. Man får ta tag i en ny berättelse, lista ut vad som händer, vad karaktärerna har för mål... Och så vidare. Detta har hänt sex gånger nu och hela tiden förs man längre fram i tiden. Det började på 1700-talet (eller 1800-talet) och nu är jag i någon avlägsen framtid.
Dock är berättelserna inte helt fristående. Man får hintar här och var, karaktärer från tidigare berättelser nämns i de senare. Ibland lär man sig till och med något som man hade missat tidigare. Det finns ett nät mellan dem och det är det som är så himla fascinerande. Att David Mitchell för det första helt utan ansträngning hoppar mellan de här platserna och personerna är imponerande, han byter röst så naturligt så det fungerar.
Problemet är att man behöver ta sig tid att läsa en sådan här bok, och den tiden och orken saknar jag ofta. Men jag ska försöka anstränga mig, för det är fan värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar